Peder om olyckan: ”Tog fel beslut”

När H&M Que Sera gick omkull på framhoppningen på Stockholms Stadion för en knapp månad sedan fick Peder Fredricson markkänning på ett sätt han inte fått tidigare. Som gammal fälttävlansryttare har han fallit av många gånger – och lagat nyckelbenen vid flera tillfällen – men det här var något nytt.

– I vanliga fall brukar jag kunna ramla av på ett bra sätt och rulla undan, men den här gången landade jag lite tokigt, konstaterar han.

Han säger att han egentligen inte blev särskilt rädd, utan mer frustrerad på sig själv.
– Det var några saker som gjorde att olyckan hände, som jag skulle kunna förhindrat. Det är ungefär som när man gör en omkörning med bilen och tänker att det gick bra, men det var kanske inte så smart. Det går 99,9 procent av gångerna, men med lite otur så är olyckan framme.

”Jag vet vad som hände”

Peder Fredricson har haft gott om tid att analysera olyckan, och kommit fram till att han tog en del beslut som ledde fram till fallet.
– Det är bra, för hade jag gjort allt perfekt hade det varit svårt att undvika att det händer igen. Upplägget var inte riktigt bra för den hästen, jag tog några fel beslut – beslut som för det mesta funkar bra, som att jag la hästen lite för nära, men inte denna gång.

Han grubblar inte så mycket över det – det är mer ett konstaterande.
– Det är alltid bra att veta varför någonting har hänt. Om man inte vet varför det har hänt kan det hända igen. Jag vet vad som hände och vad jag ska göra för att försöka undvika att det händer igen. Det är alltid bra att ha en plan.

Det här var ett hårt sätt att lära känna varandra på.

Peder och Que Sera har inte haft så mycket tid tillsammans, det 7-åriga stoet är rätt ny på Grevlunda.
– Det är en process, vi lär känna varandra. Nu vet jag vad den här hästen behöver. Med en annan häst hade det funkat perfekt – det här var ett hårt sätt att lära känna varandra på. Men jag lärde mig något av det, säger han med ett leende.

Fortsatt ridförbud

Nackkragen är av men än så länge sätter läkarna stopp för att han sitter upp igen. Peder klarade sig undan frakturer men har ligamentskador och blödningar som måste läka.
– Det tar lite längre tid än vad jag hoppades på men om några veckor så tror jag att jag är igång. Jag har fått superbra hjälp från läkare som jag litar på, så jag försöker följa deras råd. Kanske speedar jag upp det lite grann men jag försöker ändå ta det seriöst och lyssna på dem som kan det här.

Arbetet med hästarna rullar på hemma på gården, där hästskötarna och beridarna håller igång dem. Peter Eriksson, som länge varit en del av Peders team, kommer två gånger i veckan och hoppar och trimmar hästarna så att de är i form när Peder får rida igen.

Och han längtar efter att sitta i sadeln igen.
– Jag är sugen på att börja rida igen, särskilt Que Sera. Hon är en jättebra häst. Det här är nog den längsta ridpausen jag haft, funderar Peder.

Olyckan har gett honom ”lite perspektiv på livet”, vilket gjort att han uppskattar andra saker i vardagen idag.
– Man blir tacksam för saker som man tar lite för givet i vanliga fall. Man har lite mer tid att känna in saker, man har inte så bråttom utan man hinner prata med folk på ett annat sätt. Nu kan man ta sig tid.

”Konsekvenser i min sportsliga satsning”

Den ofrivilliga tävlingspausen har fått konsekvenser, främst för de hästar som var redo att ta steget upp på högsta nivå.
– Jag har ju ett gäng unga hästar i stallet, fyra bra 9-åringar som verkligen skulle behöva vara ute och tävla nu. De har utvecklats bra under året och var precis redo att ta klivet upp och gå femstjärnigt. De hade behövt den rutinen nu för att följa utvecklingskurvan. Men det är inte så mycket att grubbla över för det är ingenting man kan påverka.

En säkerhetsväst hade säkert hjälpt mig.

Istället funderar Peder mycket på hur han kan bli säkrare i sadeln – han är övertygad om att hans hjälm skyddade honom i fallet på Stadion.
– Jag har tittat på säkerhetsväst, jag tror det är en jättebra idé – dels för oss toppryttare men också för den unga generationen. Jag har inte använt det tidigare, jag har inte varit så intresserad av det för jag jobbar ju mycket med vikt och smidighet. Men när olyckan är framme så börjar man ju tänka på det – en säkerhetsväst hade säkert hjälpt mig så jag håller på att kolla på det nu. Det kanske är mitt ansvar som förebild att ha väst för att andra ryttare ska börja ha det.

Dagarna i Falsterbo spenderar han bland annat med att titta på nya eventuella stjärnor för framtiden, tillsammans med frun Lisen Bratt Fredricson. Och de ligger inte på latsidan.
– Vi fick faktiskt till ett samarbete kring en unghäst igår. Det var kul, säger han och ler stort.