Peppande panel med kända profiler om vägen till toppen

När DressagePower Academy startade i söndags på Solvalla (läs mer i reportaget här) bjöd det bland annat på panelsamtal med Carl Hedin, Nina Rademaekers, Cecilia Kristoffersen, Kristian von Krusenstierna och Lina Dolk. Tysklandsbaserade Therese Nilshagen, som är en en av akademiens ambassadörer, var inledningsvis med på länk, men ljudet försvann vilket satte käppar i hjulet för hennes medverkan det här tillfället.

Frågorna duggade tätt under panelsamtalet med temat ”Vägen till framgång”.  Med Peter Härnstam som moderator grillades panelen som frikostigt delade med sig om allt från sina egna resor mot toppen till handfasta tips kring allt från teambyggande till hur man egentligen hanterar trilskande nerver hos både två- och fyrbenta tävlingsindivider.

Olika åsikter om träning via webben

En het potatis blev frågan kring träning på webben, en trend som tagit rejält med fart under vinterns stängning av många ridhus på grund av smittoläget.

Här var panelen inte helt överens.
– Jag vill se mina elever live, träning på webben kan funka som komplement, men det är extremt påfrestande. Jag är helt slut efter en lektion då det blir en helt annan anspänning att försöka se allt på datorn, jämfört med bilden man får när man delar stunden i manegen, sade Kristian von Krusenstierna.

Carl Hedin däremot tror träning över nätet är här för att stanna.
– Jag tror vi kommer få se mycket mer av det här framöver. Det handlar mest om att vänja sig vid ett nytt sätt att träna. Jag tror det för många, särskilt de med sin tränare långt bort, kan vara ett bra komplement, i alla fall om man känner varandra väl sedan tidigare, menade han.

Team och kommunikation

Vikten av att bygga upp ett bra team runt sig själv och hästen, där alla har tydliga roller, lyftes fler gånger.
– Det är otroligt viktigt och likaså att vara tydlig i kommunikationen med alla. Berätta för hovslagare, tränare, föräldrar och hästägare vad dina mål är, då kan ni tillsammans jobba för att komma dit, sa Lina Dolk.

Cecilia Kristoffersen fick frågan vad hon gör om hon inte tycker hästen eller ponnyn motsvarar ryttarens mål.

– Jag har en holistisk syn på upplägget kring eleverna och är också väldigt rak. Det är viktigt att vara tydlig och hela tiden ställa sig frågan hur jag som tränare på bästa sätt kan hjälpa till, även i de fall där det kanske innebär att det bästa är att byta häst eller ponny, svarade hon.

Viktiga mål

Panelen tipsade alla om att dissekera satsningen och träningen mera. Är delmål och mål realistiska? Hur läggs vinterträningen upp? Ridpassen före en viktig tävling? Hur lång uppvärmning består ett vanligt träningspass egentligen av?

– När vi talar om mål i vår sport går det faktiskt att bryta ner dem till varje enskild bedömningsgrupp. Det gör det lättare att hitta svagheter och styrkor och är någonting som verkligen har hjälpt mig både som ryttare och tränare, berättade Kristian von Krusenstierna.

Carl Hedin och Nina Rademaekers tipsade om att träna på att tävla så mycket det bara är möjligt.
– Jag märkte att jag helt ändrade ridstil inne på tävling, något jag vet att jag delar med många andra ryttare. Programträning hemma är ett jättebra sätt att bli tryggare och på sin vakt mot att trilla i sådana tankefällor, sade Nina Rademaekers som lagt mycket tid på mental träning.
–  Det bästa med dressyren är ju att det alltid går att göra just det, rida igenom programmet. Det är ju liksom likadant oavsett vilken tävlingsplats du åker till, sade Carl Hedin.

Med eller utan sociala medier?

En annan fråga som dök upp är hur många gånger i veckan det krävs att man tränar om man gör en elitsatsning.
– Den brutala sanningen är flera gånger i veckan. Det går inte att tro att du ska rida i landslaget om du tränar en gång i månaden, sade Kristoffersen som bland annat tränar landslagsryttarna Minna Telde, Emelie Nyreröd och My Sandgren.

Gör du det du tycker är kul går det alltid att hitta ett sätt att kunna jobba med det.

Panelen lyfte också att det faktiskt går att göra en elitsatsning även utan miljoner på banken.
– Gör du det du tycker är kul går det alltid att hitta ett sätt att kunna jobba med det, sade Carl Hedin, som började sin egen bana hos Peter Härnstam.

– Jag har jobbat av massor av lektioner för mina tränare och haft extrajobb i mataffär innan jag fullt ut kunde försörja mig genom mitt hästföretag, sade Lina Dolk, som liksom både Carl och Nina idag även drar in en hel del pengar via sina sociala medier.

På Härnstams fråga om det går att göra en elitsatsning utan sociala medier var de tre helt överens.
– Absolut, man ska göra det som känns rätt för sig själv och en del känner bara stress. För egen del ser jag dem som en del i ett modernt sportsmanship där jag genom att bygga mitt varumärke får möjligheter att ägna mig mer åt hästar och träning, sade Carl Hedin.

– Det är också viktigt att komma ihåg att mycket av det ni ser i ert flöde är ett filter av verkligheten.  Jag är alltid väldigt noga med att dela med mig av både motgång och framgång, för det har alla ryttare oavsett nivå. Det är verkligen inte en dans på rosor alla dagar, sade Lina Dolk.