Per-Ola Forsberg: ”Ridsporten behöver ett utifrån-perspektiv”

CSR (corporate social responsibility) är att ta ansvar för hur omgivning påverkas, ur såväl ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Det innebär att företag frivilligt integrerar miljöhänsyn och socialt samhällsansvar i sin verksamhet. CSR-policyn finns oftast på hemsidan och det är få avtal som tecknas utan att CSR-policy är obligatoriska bilagor till avtalet. 

I ridsporten tar man genvägen och anammar en benämning som känns attraktiv, även om den inte uppfyller målet. Därför är nu ”license to operate” populärbegreppet. Det anger en tänkt gräns för att få acceptans av publik, press och myndigheter.

Ridsporten inser inte att man nu måste ta fram den fulla CSR-policyn. Kanske för att många personer inom ridsporten inte gillar förändring. Kanske finns inte kraft nog för uppförsbacken av hänsyn och ansvar som behöver hanteras. Men alla sporter förändras och vi måste ur flera aspekter utveckla hästsporten för att säkerställa framtiden.

”License to operate” är en lägstanivå och inte rätt för en sport som ska älskas högt. OS, VM, EM och WC är ikoniska och man kan inte överskatta hur viktiga dessa tävlingar är för att behålla tittar-intresse och därmed press- samt sponsorintresse. Publik och tittare uppskattar sporten och det är upp till oss i hästsporten att se till att dessa fortsätter njuta av hästtävlingar. Svenska Ridsportförbundet vill ”samlas kring ett etiskt förhållningsätt med gemensam inställning till hästen som en levande och kännande varelse där all hästsport ska bedrivas med friska och hållbara hästar”. Det är ett inifrån-perspektiv som inte besvarar frågan ”vad gör ni?” 

Det som behövs nu är omvärldens utifrån-perspektiv. Omställningen blir slitsam och att ta de beslut som krävs i ett utifrån-perspektiv är kontroversiellt för många aktörer inom sporten.

Jag har svårt att se förändringar i hästsporten som representerar den takt som samhället i övrigt förändrats i. Små saker kommer göra stora framsteg. Mycket eftertanke, ansträngning och grundlig genomgång för att skapa ett 10-punkts egenvårdsprogram för varje ridsportgren behövs snarast. Detta egenvårdsprogram kan bli en evolution. Gramanförbud, spöförbud, obligatoriskt med ”fair rider-sporrar” – som nu inte ens är tillåtna i Sverige när de samtidigt används på tävling utomlands – är tre av de första punkterna från mig. 

Och kom ihåg: Tävlingsridning är en lagsport, laget är hästen och ryttaren! Inte en individuell sport som oftast sägs.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2024.