Ponnykrönikan: ”Var ponny-SM för tufft för C-ponnyer”

Ponny-SM i hoppning är det svåraste som ponnyryttarna rider inom landets gränser. Msv B för kategori B, Msv A för C och D. Inomhus kan vara väl så svårt som ute, eftersom hindren dyker upp snabbare och man kanske inte kan välja en längre anridning mot till exempel en trekombination.
En ytterligare svårighet är att publiken kommer nära, ljudnivån är högre, det kan upplevas lite trångt och det finns inget utrymme för misstag.

Vad man kunde se i Billdal var att de små kategori B-ryttarna red fint och ordentligt och ganska obekymrat framåt, trygga i att hindren aldrig blir högre än en meter. Det ger förstås ett självförtroende om man vet att ponnyn alltid hoppar. Ett och annat tvärstopp kan det bli ändå, om anridningen blir alltför fel, men B-ponnyerna brukar kunna reda upp det mesta.

Kategori C-ponnyerna har det alltid svårast. Av från början 50 ekipage var det bara ett enda, Lilly Johansson och Small Titan, som gick felfritt genom två omgångar plus omhoppning. Jag funderar ofta över varför C-ponnyerna nödvändigtvis ska hoppa 1,20-banor. Det känns som gränsfall för många, och hur knäckande kan det inte vara för alla som blir uteslutna. Det kunde räcka med 1,15.

I kategori D har vi ett gäng duktiga ryttare och fina ­lovande ponnyer, där finns det en bra framtid.
Childrenklassen dominerades av fantastiska VDL Titanic och Beata Hermelin.

Detta är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna i texten.