Rent stall!!

Åh, känslan när det är färdigt! När gnistrande klara vattendroppar faller mot ett rent betonggolv och man för en gångs skull ser vilka färger man har på väggar och golv. Jag älskar när stallet är rent!

Det är bara ett sånt satans slit. Förra och förrförra året skulle jag ha ungdomarna med på saken. 12-13-åringarna hjälpte till så länge de tyckte det var kul att leka med högtryckstvätten. Sen åkte de och badade. Jaha, hej då… Till efter midnatt slet jag i dyblöta kläder, timme efter timme efter timme. Vi har sex boxar och två ganska generösa stallgångar. Det dumma är att allt vatten samlas i en skålformation på ett ställe, och man måste liksom sopa ut det.

Med artros i axlarna och några diskbråck i ländryggen ska man egentligen inte hålla på med sånt där. Jag är en sån som inte kan sluta jobba, trots att det värker. Som gör allt det där som läkaren har förbjudit mig att göra. Sen haltar jag runt och knaprar värktabletter och är en gnällig pina både för mig själv och omgivningen.

Man kanske borde starta en sån där hjälpgrupp för ledbrutna stallägare som inte kan sluta slita. Anonyma Stallkoholister. Vi kan träffas i en kal lokal med skum belysning och sitta mitt emot varann på stolar i en ring och försöka ge varandra stöd att komma ur vårt slitberoende.

– Hej, jag heter Ulrika och jag är stallkoholist. För några dar sen skurade jag stallet fast doktorn sa att jag absolut inte fick.

– Hej, jag heter Svante och är stallkoholist, igår höll jag på med stängsel trots att jag är nyopererad.

– Hej, Jag heter Anna och är stallkoholist, förra veckan kunde jag inte sova för att jag inte hade harvat ridbanan så jag gick upp mitt i natten och gjorde det.

Skämt åsido, i år hände det oerhörda. Jag lydde läkaren och tog hjälp! När skurlusten kom över mig tog jag mig själv i örat och sa stopp där, det blir inget stallskureri för dig den här sommarn! Jag anlitade en liten firma i min kommun som heter Steam and Clean. Den drivs av en driftig kvinna som heter Anneli och de åker runt och ångtvättar stall.

Det kom ett litet gäng och de jobbade som små illrar. Först kör de med högtryckstvätt, och skurborste på extra skitiga ställen. Sedan tar de till ångmaskinen. Ångan rår på extra ingrodd smuts och ska också ta död på bakterier. Tjoff-pang-bom så var det klart, ett par, tre timmar behövde de. Det hade tagit mig själv minst fyra gånger så mycket tid.

Innan de kunde börja måste allt ut ur stallet. Bäddarna mockade ungdomarna och maken ut dan innan. Tror det rörde sig om cirka 20 skottkärror per box.

Alla lösa prylar la jag framför stallet. Jag plockar lite i det varje dag, någon gång blir det väl klart. Ska inte förhasta mig utan noga tänka över varje pryl. Måste den här grejen verkligen in i stallet igen? Behöver den lagas, tvättas eller smörjas, ska jag lägga den i hästloppislådan eller bör den förpassas till en ny fas i det eviga kretsloppet via återvinningen?

Sen är det alla täcken som ska tvättas. Jag skulle vilja ha en sån där jättestor tvättmaskin, en sån som finns i hyreshus. Men jag har ingen så jag tvättar dem för hand i ett badkar. I den årliga stallrengöringen ingår också att laga saker, skruva upp krubbor som håller på att ramla ner och liknande.

Två dagar efter stalltvätten tog Saga och Elin tag i sadelkammaren. De baxade ut varenda pinal och gjorde ren väggar och golv. Även där ska det rensas, det blev lite överfullt under årets gång och nu ska vi tänka igenom hur vi kan få bättre plats. Täcken kanske man kan ha någon annan stans, det är ju hopplöst att ha täcken i hyllor, när man tar ett följer alla andra med. Ett litet pyssel i sommar blir kanske att bygga någon sorts hänganordning för täcken. Det får bli när andan faller på. Plötsligt får man snilleblixten och går igång.

Ja, här är jag nu i mitt rena stall. Det är underbart skönt. Om en vecka är det skitigt igen, men ett litet tag får man njuta iallafall!

Har lagt med lite bilder på hur det ser ut i mitt stall och några från när stalltvättarna gick loss på smutsen. Jag vill gärna ha blommor i och kring stallet och jag älskar verandan som vi byggde förra året. Innan det var det bara en slänt där som inte kunde användas till något. Ordning är vi inte alltid så jättebra på, men att det är vackert värdesätter jag högt.

/Ulrika