”All sport har med känsla att göra”

Skånskan är helt intakt efter fyrtio år i England. Men namnet Göran blev för svårt för britterna. Nu är han Yogi med hela ridsportvärlden.

Det började med en egen tävlingskarriär med bland annat fem Badminton, ett svensk EM-lagguld och ett OS, innan han 1987 blev tränare på heltid med Lars Sederholms Waterstock Training Center som bas. 

Förde Storbritannien till 31 medaljer

1999 utsågs han till brittisk förbundskapten i fälttävlan. När han efter OS i Rio satte punkt hade Storbritannien under hans ledning tagit 31 medaljer i OS, VM och EM varav elva guld. Själv fick han hedersmedalj av drottning Elizabeth.

Sedan fem år är Yogi Breisner mentor åt de svenska förbundskaptenerna i hoppning, dressyr och fälttävlan. Men tränarrollen har inte släppt och har  privatelever i England, där han bor utanför Oxford, såväl som i Sverige.

Hur Yogi jobbar med sina elever beror mycket på deras ålder.
– De yngsta måste få ha roligt när de rider, inte behöva ha press på sig. Du får vara försiktig med att ha för mycket teori, samtidigt som du måste ge dem en korrekt stabil bas i ridningen, säger han.

”De erfarna bör ha basen klar”

Teknik, detaljer och rena instruktioner kommer in med tiden.
– De erfarna bör ha basen klar. Jag säger ”bör” för ibland är det inte så. Då får jag ta ett steg tillbaka, gå tillbaka till basen. Men förhoppningsvis har de en bra bas och då blir min roll mer rådgivande och hjälper dem att polera upp ridningen.

Enligt Yogi finns det något hos alla ryttare som behöver korrigeras, en svaghet, en lucka i utbildningen. Eller ett invant beteende. Där gäller det ofta att tänka utanför boxen.
– Jag försöker hitta olika synvinklar hela tiden för att bryta en felaktig vana, få ryttaren att göra något som hjärnan inte är van vid. All träning är att få hjärnan att förstå de signaler du måste ge kroppen.

Samma sak gäller om hästen inte förstår signaler som är tekniskt rätt enligt skolboken.
– Då får man ändra signalerna lite. Att anpassa sig efter hästen är nummer ett och vårt ansvar.

Stor vikt vid helhetssynen

Yogi lägger stor vikt vid helhetssynen på allt som rör hästen, träningen och ridningen. Allsidig träning är något han förespråkar för både häst och ryttare.
– Speciellt för de yngre. Att specialisera sig tidigt kan bli en svaghet. Tränar du något annat utanför ridningen blir hjärna och kropp inte alltför inrutade på ett visst mönster. Det gör dig effektivare.

Han tränar sina elever till att tänka själva, bli självständiga och därmed mer effektiva. Ridsporten är, menar han, den mest oförutsägbara sport som finns.
– När ryttaren går in på banan kan coachen inte springa med. Ryttaren måste ta egna beslut. Allt kan hända. Du kanske stegat upp fem språng mellan två hinder, men så snubblar hästen. Eller du landar längre ut i en båge än du tänkt. Då måste du kunna reagera direkt.  

Ju mer han känner en elev desto lättare är det att se minsta småsak. Samtidigt vill han hålla en viss distans.
– Det är en balans. All sport har med känsla att göra. Visst ska tränaren leva med på resan, inte vara en robot. Men samtidigt måste jag hålla mig neutral, och inte låta mina egna känslor komma in i spelet, för då läser jag inte eleven rätt, ger inte rätt instruktioner.

Självförtroende smittar

Ridsporten är unik på det sätt som häst och ryttare påverkar varandra. Självförtroende smittar både uppåt och nedåt. Och självförtroende kommer genom kunskap, att ha alla verktyg, veta hur de används och genom bra erfarenheter.

Yogi tar ett exempel:
– Om en dressyrryttare rider fem GP på 76 procent åker denne till OS med bra självförtroende. Annars har du de där små rösterna som säger att det här kommer gå galet. Hjärnan går tillbaka till vårt ursprung, fly eller fajtas. Det sätter kroppen i spänning och din tekniska förmågan försvinner. Samma sak för hästen.

Träna både rätt och smart, är en av hans käpphästar. Om halterna blir rätt 99 gånger av hundra på träning är det givetvis större chans att det blir rätt på tävling än tvärtom.
– Det är det som är sport, att gå in och kunna prestera när det gäller. I en final i toppsport har alla chans att vinna. I slutändan vinner den som lyckas kombinera total avspändhet med total effektivitet.

Enligt Yogi var Peder Fredricsons avgörande runda i lagfinalen i Tokyo-OS ett skolexempel på ”det perfekta sportutförandet”.

Svårare hantera misslyckanden

Att hantera en seger är inte så svårt. Ett misslyckande är värre.
– Man får prata med ryttaren, säga ”du kan, det är inte hela världen om det inte går”. Det är det lättaste att säga – och det svåraste att göra. De flesta tävlingsmänniskor och framför allt elitidrottare drivs mer av oron att förlora än av viljan att vinna.  

Analysera är bra, men med måtta, anser Yogi. Det gäller att inte gräva ner sig. Bäst är att vänta ett par dagar, tills känslorna lagt sig.
– Visst ska man lära sig av sina misstag. Inte upprepa dem. Annars är man inte särskilt smart. Men ännu viktigare är att identifiera det som varit bra, repetera och öva in det. Då blir den sidan så pass stark att den övervinner den svaga sidan. Om du överanalyserar svagheterna förstärks de och kommer lätt igen. Svagheter sitter lite i ditt dna.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 8/2023.