3-åringarnas resa del 2: Dags att sitta upp

För några år sedan kunde läsarna av Ridsports pappersupplaga följa utbildningen av fem 3-åringar, från oinridna unghästar till en kunskapsnivå motsvarande ett 3-årstest med uppsutten ridning. Seriens delar publicerades första gången i pappersupplagan av Ridsport år 2016, med en månads mellanrum. Nu publiceras serien här på webben – välkommen att följa med på resan där Johan Larsson från Hannell Dressage Stable guidar oss.

Efter träning från marken i flera månader har det blivit dags för de fem 3-åringarna i Ridsports unghästserie att få en ryttare i sadeln. Skarpt läge med andra ord.
– Ja, nu kan allt hända. Det gäller att vara beredd, säger Johan Svensson.

Sadla på rätt sätt

Unghästarna är redan sadelvana när Johan och hans medhjälpare Frida Larsson påbörjar inridningen.

– Sadeln måste passa unghästen. Till en början använder vi hellre en hoppsadel än en tyngre dressyrsadel. För att få rätt passform lägger vi oftast en pälspadd mellan vojlocken och sadeln.

Hästar med sadelgjordstvång har gjort livet till en rysare för många ryttare. Hur undviker man att unghästen får detta problem?
– Det stadiet har våra unghästar redan passerat, poängterar Johan och uppmanar till försiktighet de första gångerna sadeln läggs på.

– Tänk på att dra gjorden ganska löst till en början. När ryttaren ska till att sitta upp spänner man gjorden lite hårdare. Gå därefter en runda med hästen innan ryttaren sitter upp. Då slipper man sadelgjordstvång.

Om sadeln av någon anledning glidit framåt finns det bara en sak att göra. Sadla av och lägga sadeln i rätt läge.
– Det går inte att rida en häst från en sadel som ligger på bogarna, förklarar Johan.

Longeras först

Kommunikationen mellan ryttare och medhjälparen på marken måste fungera vid inridningen. Johan och Frida känner varandra väl. Det räcker med en blick och Frida har läget under kontroll.

Alla träningspass startar med att hästen longeras i en inhägnad cirkel. De långa inspänningstyglarna hjälper hästen att söka sig neråt.

Än en gång påminner Johan om de tre grundpelarna i unghästens utbildning – takt, lösgjordhet och stöd. När hästen har slappnat av tar Johan bort inspänningstyglarna. Frida, som är beredd att sitta upp i sadeln, förklarar varför.
– Hästen kommer nu att söka sig neråt med hjälp av mina händer.

Upp i sadeln

I nästa moment lyfter Johan upp Frida. Med ena foten i stigbygeln hänger hon över sadeln och klappar hästen på motsatta sidan bakom sadeln, för att vänja hästen vid skänkeln.

Verkar hästen lugn, svingar Frida det andra benet högt över hästryggen och sätter sig djupt ner i sadeln för att hitta sin egen balans utan att ta tag i munnen.

Johan leder hästen framåt några steg i skritt medan han med lugn stämma berömmer hästen flera gånger: ”Såja, duktig kille”. Frida går över till lättridning och Johan longerar hästen i trav.

Stör så lite som möjligt

Premiären med ryttare i sadeln blir förhoppningsvis en helt odramatisk upplevelse för alla inblandade.
– Det viktiga är att ryttaren enbart fokuserar på att störa hästen så lite som möjligt, påminner Johan.

I bästa fall går inridningen enligt regelboken. Men som alla vet – hästar är individer, en del mer nerviga än andra.

Om hästen stannar av sig själv, låt den stå stilla och lugna ner sig några minuter.

Vad gör de när unghästen börjar bocka eller reser sig? Det är nu kommunikationen mellan ryttare och linföraren på marken sätts på prov. I en sådan situation är det värdefullt med en erfaren linförare, van vid att ta snabba beslut.

– Om hästen stannar av sig själv, låt den stå stilla och lugna ner sig några minuter. Fortsätter den att bocka finns ingen annan utväg än att få den att tänka framåt. Ett ögonkast på Frida och jag säger: ”Håll i dig, nu kör vi!”

Och?
– Det har väl inträffat en och annan ofrivillig avsittning, men Frida är en orädd ryttare och då fungerar den här metoden bra.

Tre pass i veckan

För en lugn och avspänd unghäst, som accepterar sin ryttare, räcker det med uppsutten träning tre gånger i veckan. En nervig häst däremot, mår bra och känner sig trygg av ofta återkommande rutiner. Fyra till fem korta pass per vecka kan vara lagom.

Allt som bidrar till en säker inridning är bra. Förberedande övningar från marken, som klappar och beröring på hästkroppen, ljudet från en stigbygel som med avsikt slängs mot sadelkåpan.

Beröm lugnar och får hästen att känna sig trygg. En lugn röst gör underverk, godis i nödfall.

Begränsa utrymmet

På Lynga gård används den cirkelrunda inhägnaden, cirka 16 meter i diameter, under unghästarnas hela träningsperiod, delvis av säkerhetsskäl.

– Hästar är flyktdjur. Jag har sett alltför många hästar skena runt i stora ridhus med longerlinan slängande runt bakbenen. En sådan incident, som skapar problem för flera år framåt, undviker man vid träning i ett begränsat utrymme, poängterar Johan.

Så går det

för unghästarna i serien

– Alla hästar är individer, olika på sitt sätt, betonade Johan Svensson i första avsnittet av vår serie om unghästens utbildning.
Skillnaden märks tydligt nu när   den uppsuttna träningen är påbörjad. Några av 3-åringarna kräver mer arbete än sina kompisar för att känna sig trygga nog att acceptera en ryttare i sadeln.

Serien från Lynga Gård består av fyra delar. Del ett hittar du här. Del tre publiceras inom kort på Ridsports webb – håll utkik!