Allt för hoppaveln

Hästintresset startade tidigt för Birgitta Jonasson, som gått hela vägen från ridskoletjej till framgångsrik uppfödare. Hoppningen kom hon in på tidigt i livet. Det är något som hon verkligen brinner för och tycker är riktigt spännande. Men ridit själv på någon högre nivå har hon aldrig gjort.
– Jag tävlade lite på ponny som barn, lånade en C-ponny som jag red upp till 1,25.

Stora Nääs är en ren avelsgård, där Birgitta och maken Jonas Jonasson har hästarna som sitt levebröd. Till gården hör också skog som de får in en del pengar på, men i huvudsak är det hästarna som får det att gå runt.
– Vi gör inget annat än det här med hästarna, säger Birgitta.

Men paret kan inte skära guld med täljkniv, det gäller att leva sparsamt.
– Det blir aldrig någon semester, vi har inga dyra kläder och vi får snåla med allt annat och lägger allt på hästarna.

Bra samarbeten med unghästutbildare

En stor fördel är att Birgitta, Jonas och medhjälparen Stanley Johansson själva kan hålla i gång unghästarna. Men inför inridning, unghästbedömningar och större utmaningar anlitar de hjälp.
– Vi har ett fantastiskt bra samarbete med Johanna Wall och Anna Krügel, och sedan tar vi hjälp av andra vid tävling.
– Vi är ju inte purunga längre, då är det skönt att de finns. Vi har även lite
samarbete med Louise Grönvall.

Det blir aldrig någon semester, vi har inga dyra kläder och vi får snåla med allt annat och lägger allt på hästarna.

Tanken med varje årskull är att de flesta hästarna ska säljas. Men det går trögt. Birgitta önskar att det vore lättare att sälja föl och unghästar, men det som efterfrågas är hästar på fem-sex år. Det gör att hästarna måste behållas länge, vilket Birgitta beskriver som en svår situation.

Då och då säljs en topphäst, och det är topphästarna som får betala större delen av verksamheten.
– Vi sålde en häst till USA precis innan coronapandemin bröt ut. Den personen har köpt en av våra uppfödningar tidigare och ringde och undrade om vi hade något mer av den stammen, vilket var jättekul.
– Samtidigt skulle det vara sjukt roligt om hästarna hamnade hos våra svenska ryttare.

De unga hästarna går på lösdrift första året efter avvänjning, och binds upp två gånger per dag i samband med fodring. Totalt finns det tre lösdrifter på gården. De unga hingstarna och valackerna fortsätter gå på lösdrift mot 2-årssäsongen, medan ungstona ställs på stall.
Birgitta försöker att inte behålla så många hingstar.
– Det blir så svårt med så många ston på gården. Vi vill inte hålla på att bråka med dem.

Blev för mycket med seminstationen

Tidigare bedrev Jonassons även seminstation, men i dag används den bara till parets egna hästar.
– Det blev för mycket jobb i förhållande till förtjänsten så det funkade inte.
– Jag seminerar själv de jag kan här hemma, men när det blir fryst sperma eller från vissa speciella hingstar åker vi till Flyinge.

Hingstvalet är något som Birgitta lägger ned mycket tid på – det måste kännas så bra det bara går. Birgitta är inte rädd för att gå långt för att hitta det hon söker. Hon följer noga upp vad både sto och hingst lämnat tidigare och försöker hitta en hingst med fördelar där hon tycker att stoet själv brister. Hopptekniken och ridbarheten är två viktiga faktorer.
– Och så storleken, jag vill inte ha jättestora avkommor, säger Birgitta.

Det blev för mycket jobb i förhållande till förtjänsten.

Samtidigt är det en fingertoppskänsla som avgör, det är svårt att svara på vad hon söker hos en hingst. Det är många uppfödare som hör av sig till Birgitta och ber om hingsttips och vill ha svar på frågor, och hon försöker hjälpa till så gott det går.
– Men framför allt måste jag se hur stoet är, annars går det inte att svara på.
– Är det ett stissigt sto måste du hitta en hingst som har allt det du söker, plus lugn och trygghet. Det bästa är om du kan åka och titta på hingsten, och det är alltid lättare om du känner stoet.

Avelsarbetet på Stora Nääs bygger på flera stolinjer, som är noga utvalda. Men hur de har hamnat hos Birgitta och Jonas har sett väldigt olika ut. En av de mer udda historierna är hur fullblodsstoet Summerlight blev ett av stamstona. Birgitta fick henne av sin tandläkare när hon var på ett tandläkarbesök.
– Det blev så att vi började prata häst, och det visade sig att han hade ett sto som gått löp och var helt grym på det.
– Han skulle sluta med hästar och undrade om jag ville ha henne, och det ville jag, säger Birgitta.

Fullblodsstoet blev elitpremierat

Summerlight har nio registrerade avkommor och hon blev med tiden
elitpremierad.
– De har varit jättefina och fått höga poäng på 3-årstest. Hon var själv bara 156 centimeter i mankhöjd, men lämnade stora avkommor.

Bland de många högt bedömda ättlingarna finns sonen Catus som vunnit
Breeders i fälttävlan och elitstoet Sunday SN som själv lämnat en lång rad framgångsrika avkommor. Vid vårens unghästtest blev Sunrise Ruby SN högt bedömd och hon är ett barnbarnsbarn till Summerlight.

Jag hade aldrig varit på en sådan grej innan och blev helt mållös.

Birgitta driver även avel med två holsteinerston i botten. Intresset för holsteinerhästen startade 2005, när Birgitta följde med på en resa till en premiering i Holstein.
– Jag hade aldrig varit på en sådan grej innan och blev helt mållös, där fanns inte en häst som jag inte tyckte om.
– Där bestämde jag mig för att jag skulle köpa ett holsteinersto.

Det blev inte bara ett sto utan två: Ulrika I (e Limbus-Contender) och
Umbrella (e Cardino-Corrado I och med samma mormor som Spender S). Båda har lämnat flera mycket framgångsrika avkommor. Ulrika är bland annat mamma till den godkända hingsten El Clarimo.
– Han är godkänd i flera olika förbund och på ett-sto-licens i Sverige.

Den äldsta stolinjen på gården är den med elitstoet Samantha i botten, där
Birgitta även fött upp modern Kitty Strike (e Goldlöwe). Från den linjen kommer bland annat Sammy Joe SN som gått 1,60 internationellt, och Sandy SN som gått 1,45 i Tyskland.
– Samantha är även mormor till Sienna SN som finns på Grevlunda och har tävlats av Stephanie Holmén. Vad jag vet så är det tydligen Peder själv som ska rida henne nu.

Tryggare temperament på hopphästarna tidigare

Hoppaveln i dag liknar inte den som fanns tidigare, den har nått en helt annan nivå. Ju längre den kommit, desto svårare hästar blir det, tycker Birgitta.
– De hästar vi hade tidigare var tryggare och bättre i temperamentet. Det blir bra nu också, bara man tar hästarna på rätt sätt.

Jag älskar själv hästar som är kvicka från backen med ett stort scope.

I framtiden tror Birgitta att det framför allt behövs hästar som kan gå tekniska banor.
– De ska vara kvicka, snabba, lätta och ridbara. Jag älskar själv hästar som är kvicka från backen med ett stort scope.
– Samtidigt är det inget fel på hästar som är lite långsammare men hoppar stort. De kan med träning utvecklas och bli lite snabbare.

I dag är det Cornet Obolensky, Diamant de Semilly, Balou du Rouet, Kannan och Chacco-Blue som dominerar i härstamningen på hopphästarna. Birgitta tror att det kommer vara så även i framtiden, genom söner till dem. Hon testar gärna intressanta och oprövade ättlingar.
– Det är en chansning man får ta.
– Balou du Reventon tror jag är en framtidshingst, han är bror på mödernet med Balou de Rouet, och vi har två föl efter honom i år som är jättefina.

Fakta

Birgitta Jonasson

Namn: Birgitta Jonasson

Ålder: 59 år.

Bor: Stora Nääs stuteri, Linderöd, Skåne.

Familj: Min man Jonas och fem katter, samt Stanley Johansson som jobbar här.

Sysselsättning: Uppfödning av hopphästar med allt vad det innebär. Unghästutbildare.

Antal hästar: Cirka 35.

Favoritmat: Kroppkakor.

Bästa serie: Game of Thrones.

Läser just nu: Fohlenprämierungen och hingstkataloger.

Favoritpryl i stallet: Sopkvasten.

Förebild: Min pappa.

Drömhäst: Sienna SN.

Motto: Att inte ge upp.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2020.