Årets dressyrtränare: ”För att bli en riktigt bra ryttare måste du också vara en bra hästmänniska”

I mars stod det klart att Kristian von Krusenstierna hade blivit utsedd till Årets dressyrtränare 2018 och i skrivande stund har Ågesta gård och ridskola precis blivit Årets hästföretagare.

Kristian von Krusenstierna har all anledning att känna sig nöjd, och när vi ses på gården utanför Stockholm bekräftar han att han är väldigt glad.
– Att bli utnämnd till Årets dressyrtränare var väldigt kul.

I sitt jobb som tränare går Kristian von Krusenstierna gärna tillbaka till grunderna och försöker alltid att sätta sig in i elevens situation. Själv uppskattar han tränare som verkligen förklarar både hur och varför de gör på ett visst sätt. Så vill han också själv lära ut.

– Man måste backa tillbaka till vad man själv gillar, för det formar mig som ridlärare. Jag känner inte att det ger mig något att träna för en tränare som inte förklarar tillräckligt, konstaterar han och säger att han tycker om att vrida och vända på saker och ting. Att ryttarna förstår varför de gör en övning är grunden till allt.
– Jag är likadan som ryttare. Jag tycker om att nörda ner mig i detaljer. Om jag missar ett galoppombyte släpper jag inte det utan funderar direkt på vad jag gjorde för fel och försöker rätta till det.

Jag tycker om att nörda ner mig i detaljer.

Även om Kristian von Krusenstierna gärna öser lovord över dagens unga ryttare, som han menar är väldigt drivna och duktiga på att visa fram hästar på ett snyggt sätt, finns det ändå en bit som saknas.

– Många vet visserligen hur de ska rida för att få höga poäng på rörelserna, men de har inte lärt sig hur de ska bygga upp rörelsen och kan inte gå in och göra samma sak med sju hästar till, förklarar han och fortsätter:
– Blir det lite fel har de ingen aning om hur de ska rätta till det.

Han vill se fler ryttare som vågar prova sig fram.
– Om mina elever tränar på ett nytt moment den ena dagen och sedan kommer tillbaka en vecka senare och visar att de har modifierat övningen och hittat en ny dimension av den, är jag jättenöjd. Man måste lära sig att tänka själv.

”En öppen bok”

Själv beskriver han sig som en öppen bok när han rider för en ny tränare. Kristian provar gärna nya saker, även om det innebär att sitta bak och fram på hästen, konstaterar han skämtsamt. Efter träningspasset går han dock hem och funderar igenom vilka delar som kändes rätt och vilka han inte kommer att ta till sig.

– Jag vill att mina elever ska göra samma sak. De måste få göra fel och lära sig av det, säger han och konstaterar att han inte tror på att ”curla” sina elever.

Kristian von Krusenstierna, som alltid har haft en fot i ridskolans värld, vurmar också för teorin. Han tror att många skulle tjäna på att lära sig mer avsuttet.
– Många saknar hästkunskap, men att lyckas handlar om så mycket mer än bara ridningen. Det är många bitar som ska falla på plats. För att bli en riktigt bra ryttare måste du också vara en bra hästmänniska.

Han menar att de flesta toppryttare även är riktigt bra på att lasta knepiga hästar eller räkna ut rätt foderstat till en tävlingshäst.
– Det ingår i jobbet att kunna alla bitar och jag tror att vi måste få ungdomar att förstå hur viktig teorin faktiskt är. I dag är det lite för stort fokus på att tävla.

Här tycker Kristian von Krusenstierna att ridskolorna gör ett jättejobb. Problemen kommer när eleverna slutar på ridskolan och skaffar en egen ponny ganska tidigt. Med projektet Dressage Power Academy (som han har startat tillsammans med Peter Härnstam – läs mer i den här artikeln) som erbjuder teoretisk utbildning till unga ryttare, hoppas han kunna ändra en del attityder.

Förståelse för helheten

Han menar att många behöver skaffa sig en bredare förståelse för helheten i ridningen – det är trots allt viktigt att veta hur man lägger upp tävlingssäsongen för att inte köra slut på hästen precis före ett mästerskap. Han är dock noga med att berömma dagens unga ryttare. Den duktiga bredden är större i dag och många är väldigt skickliga just på att tävla.
– Många ungdomar är otroligt målmedvetna och drivna.

På frågan om vad som är det bästa med att vara tränare behöver Kristian von Krusenstierna inte fundera särskilt länge:
– När eleven plötsligt förstår vad man vill och hästen är nöjd. Är häst och ryttare glada blir jag glad. När jag hör hur ryttaren berömmer hästen precis innan jag hinner säga att det är bra, då blir jag verkligen nöjd.

Om ekipaget samarbetar fint spelar det ingen roll för Kristian von Krusenstierna om det sker på tävlingsbanan eller under en lektion på ridskolan.
– När jag har tolv ridskoleelever som travar runt mig på nöjda hästar i slutet av passet, då får jag en jättebra känsla i hela kroppen.

Artikel publicerades första gången i Ridsport nr 7/2019.