Årets komet Ebba Adnervik: ”Chippie är magisk i terrängen”

Morgondagens stjärna. Årets komet. Elit-idrottsstipendium. Ebba Adnerviks framgångar med Chippieh (Holst val f -02 e Carnaby-Caretino, uppf Stefanie Kinscher, äg Sara Sjöborg Wik) under 2019 har inte gått obemärkt förbi.

Ekipaget har varit placerat i både lång och kort fyrstjärnig klass, samt var tredje bästa svenska ekipage individuellt på EM med en 23:e-plats. Själv verkar hon ta uppmärksamheten kring sina prestationer med ro.
– Jag tycker att hästar är väldigt roligt och brinner verkligen för ridningen – det hade jag gjort även om jag inte hade fått de här utmärkelserna, säger hon.
– Samtidigt är det jätteroligt att få så mycket bekräftelse som jag har fått i år. Det är roligt för hela mitt team, de som har valt att satsa på mig. Jag tror till och med att hovslagaren tycker att det är extra roligt att komma till mig.

Under Ryttargalan på Berns i Stockholm fick hon ta emot både ”folkets pris” och ett jurypris. Ridsports läsare röstade fram henne till Årets komet och Ryttargalans jury utsåg henne till Morgondagens stjärna.
– Det var jättekul och jag blev nog mest förvånad över kometpriset – förmodligen eftersom jag inte har sociala medier och inte följer vad som händer där, säger Ebba Adnervik som bor utanför Båstad.

Har lagt ned sociala medier

Hon bestämde sig för att sluta med sociala medier i början av 2019.
– Jag tittade på vad jag lade ner tid på under dagarna och såg att sociala medier var en tidstjuv.

Min svaghet är dressyren. Det kan bero på att jag tycker att den grenen är minst rolig.

Som sistaårsstudent på ingenjörsprogrammet vid Lunds tekniska högskola handlar mycket om att optimera produktionsprocesser och logistiknätverk.
– Jag satte mig ner och funderade på hur jag med de medel och resurser jag redan hade skulle kunna förbättra min satsning på fälttävlan. Hur jag skulle kunna göra allting bättre utan att lägga in mer pengar, utan med det jag redan hade.

Hon kom fram till att hon skulle vara tvungen att lägga sin tid på rätt saker om krävande studier och tävlande på elitnivå skulle gå ihop.
– Den tid som jag tidigare lade på sociala medier lägger jag nu på att skaffa inspiration och kunskap, till exempel när det gäller kost, fysisk och mental träning. Jag tror att mitt systemtänk har varit till stor nytta här, faktiskt.

Började karriären på ponny

Ebba Adnervik har ingalunda varit okänd inom svensk fälttävlan före 2019. Hon fick sin första ponny när hon var 13 och har två SM-guld – ett individuellt och ett i lag – från ponnytiden. Framgångarna fortsatte under åren som junior och ung ryttare med start i både JEM och YREM samt SM-medaljer som ung ryttare.

Fälttävlan är en hobby som har spårat ur för oss.

Hela familjen har haft betydelse för Ebba Adnerviks framgångar, men pappa Henriks betydelse kan knappas överdrivas. Han red själv fälttävlan som ung och arbetade bland annat hos den tidigare landslagsryttaren Svenåke Lindberg. Vid 18-årsåldern gjorde han ett långt uppehåll – i 20 år.
– När jag började rida på ridskola tog pappa upp sitt intresse igen. När jag fick min första ponny köpte han en häst till sig själv, Carlos. Och så bara blev det så att jag hängde på när han började med fälttävlan igen, säger Ebba.

Henrik Adnervik är skattejurist med eget företag och han är i allra högsta grad fortfarande aktiv fälttävlansryttare. Han är regerande svensk mästare tillsammans med sin egen Empero (SWB val f -08 e Empire-Flemmingh, uppf Agneta Lembke/Irebast Ab) och har tre tävlingshästar i gång. Ebba har fem; totalt på familjegården utanför Båstad finns 16 hästar. Förutom tävlingshästarna är det avelston och yngre hästar, då familjen har en uppfödning i liten skala.
– Fälttävlan är en hobby som har spårat ur för oss, säger Ebba och skrattar lite.
– Jag och pappa har jättekul. Att rida och träna tillsammans ger motivation och vi kan hjälpas åt, sitta upp på varandras hästar och känna efter.

Red EM under ungdomsåren med Costello

Under ungdomstiden var det med pappas häst Carlos (SWB val f -02 e Cardento-Maraton, uppf Stall Hickey) som det blev SM-medalj och så småningom starter i Nations Cup och en lång fyrstjärnig klass. Men även familjen Lundqvists Svante (SWB val f -94 e Valör-Carman) och Costello (SWB val f 2004 e Camiell-Flamingo Z-Mummys Tresure xx, uppf Yvonne och Lars Ingvarsson) hade betydelse under ungdomstiden. Med den sistnämnda deltog Ebba i ett JEM och ett YREM.

Jag tittade på vad jag lade ner tid på under dagarna och såg att sociala medier var en tidstjuv.

2018 kom Chippieh – hästen med stort H – in i Ebba Adnerviks liv. Då hade han ett UVM, ett YREM och ett OS på meritlistan.
– Det kändes helt overkligt att jag skulle få rida honom. För bra för att vara sant, säger ryttaren om hästen som har lyft hennes seniorkarriär.
– En stor anledning till att det har gått så bra med Chippieh är den erfarenhet jag fick med pappas häst. Carlos behöver positiv ridning, och att det finns en övertygelse hos mig. Det behöver Chippie också.

Terrängen är den starka sidan

Ekipagets starka sida är terrängen.
– EM-terrängen är den jag är mest nöjd med under 2019. Den tänker jag ofta på fortfarande. Det var en härlig känsla.

Hon beskriver Chippieh som en otroligt ambitiös gentleman som alltid vill göra sitt bästa.
– Han är helt magisk i terrängen, väldigt smart. Han letar hinder själv och taxerar själv. Han gör mitt jobb enkelt. Han har det mesta man kan önska sig av en fälttävlanshäst.
– Och så är han snäll att hantera.

Utöver Chippieh har hon tre hästar som tävlas. Denna trio består av lite yngre hästar, alla egna uppfödningar.
– De tre är riktigt fina och jag matchar dem mot OS 2024. Det är roligt att jobba med egna uppfödningar, man får ett starkt band till dem när man ser dem komma till världen och följer dem hela vägen. Och jag blir stolt när de gör även små framsteg.

Ebba Adnervik har varit med i flera olika satsningar genom åren, bland annat ATG Hopp & Talang och Team YR.
– Det har varit ovärderligt. Särskilt den kontakt och hjälp jag har fått av Göran ”Yogi” Breisner. Han har hjälpt mig väldigt mycket när det gäller terrängen. Jag kan fortfarande ringa honom och fråga om saker.

När det gäller hoppningen har Peter Eriksson betytt mycket, men sedan han började arbeta i Mexiko har den hjälpen försvunnit.

I nuläget är det pappa, landslagssamlingar och nyttigheter på internet som fyller på med ny kunskap och nya färdigheter.
– Min svaghet är dressyren, där tycker jag att jag är lite sämre än i de andra grenarna. Det kan bero på att jag tycker att den grenen är minst rolig. Jag jobbar på att bli bättre.
– Min starka sida är nog systemtänket. Det har jag alltid haft med mig, och under åren jag har pluggat till ingenjör har det utvecklats ytterligare.
– Och så har jag stor passion för, och är hängiven, hästarna och ridningen.

Börjar dagen med en löparrunda

Hennes vardag är inrutad och disciplinerad med massor av frisk luft. Det finns inget ridhus på gården så hästarna tränas utomhus utom när det absolut inte fungerar, då tar hon sig till grannens ridhus. Och så börjar hon och pappa med att springa fem kilometer i stort sett varje morgon.
– Det är en väl inarbetad vana som vi nog har gjort i tio år nu.

Hennes förhoppning är att bli klar med studierna nästa år. Hon har dragit ut på den femåriga utbildningen till fem och ett halvt år på grund av årets EM-satsning. Sedan är tanken att hon ska jobba som ingenjör och fortsätta sin elitsatsning. Men något OS i Tokyo till häst blir det inte.
– Nej, jag och Chippiehs ägare har bestämt att vi inte satsar mot OS. Han blir 18 nästa år och det är en lång resa och ett tufft klimat. Det blir tävlande i Europa i stället, förhoppningsvis kan han gå några fyrstjärniga tävlingar till. Men så fort han ger en indikation på att han inte tycker att det är roligt slutar jag tävla honom. Han har gjort så mycket för oss och är inte skyldig oss något mer.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 24 2019.