Årets ridlärare är Lena Wiman

Det är en lugn eftermiddag i stallet på Överby utanför Sollentuna. Lena Wiman är, precis som alla andra dagar i veckan, på plats. Det har hunnit bli ett par år här på Överby. 1985 började hon att hålla lektioner några timmar i veckan.

– Då jobbade jag samtidigt som brevbärare och på dagis. Jag var egentligen ganska säker på att jag ville hålla på med det här, men jag ville prova något annat för att känna att jag inte skulle ångra mig.

1989 var hon dock helt säker. Det var som ridlärare hon skulle arbeta, och redan då blev hon ridskolechef på Överby.

Hästarna hade kommit in i Lenas liv redan när hon var liten, trots att varken hennes föräldrar eller någon i släkten hade hållit på med hästar. Under gymnasiet blev hon erbjuden att börja hålla lektioner, något som passade Lena utmärkt. 17 år gammal gick hon sin första ridledarkurs och intresset för att undervisa växte sig allt större.

– Jag har alltid velat vara lärare. På skämt har jag varit gymnastiklärare och skidlärare för grannarna hemma. Jag har alltid känt att det är kul att undervisa.

Fantastiska värderingar

Under uppväxten var det inte bara hästarna och extrajobbet som ridlärare som betydde något. I stallet hittade hon vänner, och de blev ett tight gäng. Lena poängterar att stallmiljön har gett henne fantastiska värderingar.

– Jag tycker att det är en underbar utbildning att vara i stallet. Du får empati både för människor och djur, det är struktur, man lär sig regler och man umgås över åldersgränser något enormt, säger hon och tillägger:

– Man träffar folk man aldrig hade stött på annars. Det är ofta lite udda människor som dras till stallet. De har kanske ingen plats någon annanstans, men tycker man om hästar har alla en plats. Det är det som är så unikt i stallet.

I dag tillbringar Lena nästan all sin tid i stallet. Förutom heltidstjänsten som ridskolechef har hon sina två hästar inackorderade på Överby. På fritiden tävlar hon upp till Grand Prix-nivå. Hon är även dressyrdomare.

– Det är en livsstil. Jobbar man med hästar får man nog säga att det inte är något jobb som du går hem ifrån.

– Men jag ser det nog mer som fördelar än nackdelar. Jag kan planera min ridning och mina hästars utbildning kan jag lägga in när det passar. Jag kan bolla med mina arbetstider.

Kommunikation är ett av Lena Wimans ledord, både mellan häst och ryttare och mellan de som vistas i stallet. Här med Jack, en av trotjänarna på Överby. Foto: Roland Thunholm.

Hon har precis kommit hem från en resa till Dubai. Just att resa är något som Lena försöker göra så mycket det går, för att få lite distans till hästvärlden.

Det är viktigt att komma iväg så att man inte blir helt inbiten.

Modern ridanläggning

Från 1989 fram till i dag har Överby utvecklats till en modern rid-anläggning. Men Lena ser att dagens ridskolor har utvecklats på fler plan än så.

– Jag tycker att det har blivit en enorm skillnad, framför allt på hästmaterialet. De som lär sig rida på ridskola i dag har urbra förutsättningar. Jag tycker också att det är mycket mer pedagogiska ridlärare i dag.

Något annat som Lena anser har blivit mycket bättre är säkerheten och hur man hanterar hästar.

– Jag vet inte om jag tyckte att det hände mer förr. Visst, man ramlade av mycket mer men jag har inget minne av att man gjorde sig illa mer. Om hästen inte kunde ha sadel, ja då hoppade man upp barbacka. Någonstans blev man ganska tuff i den miljön.

Två olika sorters elever

Förr tyckte Lena att de som började rida gjorde det för att de hade hästintresset från början. I dag ser hon att allt fler hänger med för att någon kompis rider, och att det finns två olika sorters elever.

– Dels har du de som vill rida och pröva på och kanske gör det en period, precis som man provar på att spela fotboll. De rider en period och sedan kanske de vill prova dans i stället.

– Sedan har du de som blir riktigt bitna, som stannar kvar och rider hela livet ut. I den gruppen finns det de med tävlingsintresse, men också de som kanske rider flera dagar i veckan men som inte har något intresse för att tävla.

Lena kände sig direkt hemma bland hästarna, trots hästfri bakgrund. Foto: Roland Thunholm.

Att föräldrar i dag pushar på barnen att testa olika sporter är något Lena har noterat. Men det egna drivet är viktigast för att komma någonstans, poängterar hon. Själv har hon gått den långa vägen.

– Jag har inte haft några häst-intresserade föräldrar. Jag har kämpat utan någon särskild uppbackning och jag har aldrig fått någon egen häst utan har ridit på ridskola själv, säger hon och tillägger:

– Andra som har samma förutsättningar som mig kanske får ett litet hopp om att det går att kämpa på och komma ganska högt upp som ryttare.

Rider på Grand Prix-nivå

I dag rider Lena dressyr på Grand Prix-nivå med hästen som hon själv har utbildat. Att Överby är mer inriktad mot dressyr kanske är en självklar konsekvens av chefens intresse. Eleverna är ute och tävlar en hel del, de är med i Stockholmsmästerskapen för ponny och häst och är ofta med i allsvenskan i division två och tre, framför allt i dressyr. För Lena handlar det om att öppna dörrar för andra.

– I Stockholm är det dyrt att ha egen häst, så de här tjejerna får en möjlighet att tävla lite på lektionshästar. Nu kan de utbilda sig och ändå utveckla sig som ryttare här. Det blir inte lika dyrt eller tar lika mycket tid.

Pedagogiken viktig

Lena framhåller att det är viktigt att man som instruktör håller i gång sin egen ridning, för att förstå elevernas situation bättre. Men det är inte bara förståelsen för hästar och ridning som är viktig i undervisningen – den pedagogiska biten måste också med.

– En utmaning för mig som instruktör är att hitta fram till varje elev. Man kanske inte kan använda samma ord och förklaring till alla ryttare, man måste hitta olika vägar. Det är en utmaning att hitta liknelser och ord som just den här människan förstår, säger Lena.

– Man får inte fastna i ett sätt att undervisa, där man bara kör på. Det gäller att kunna läsa av varje människa så att de förstår hur jag vill att de ska göra.

”Det är en utmaning för mig som instruktör att hitta fram till varje elev”. Foto: Roland Thunholm.

Grunden i Lenas undervisning stavas helhet, något som hon alltid framhåller. I hennes undervisning ingår att eleven måste förstå hur hästar fungerar, hur de reagerar och beter sig. En annan grundpelare är balansen.

– Det är viktigt att få en hyfsat bra balans, att man kan sitta så att hästen trivs. Och att du kan lära dig att både kombinera och ta isär kommunikationshjälper. Det är väl de tre bitar som jag vill kunna ge ryttaren, som jag tycker är jätte-viktiga.

Måste fungera som ett team

Ett annat ledord för Lena är team. Häst och ryttare måste fungera ihop som ett team, och i hennes eget arbete har teamet en särskilt viktig plats. På Överby jobbar instruktörerna tillsammans för att utvecklas.

– Vi ger varandra feedbeck, annars är det ett väldigt ensamt jobb. Vi försöker lyssna och ge råd till varandra. För att både hästar och ryttare ska känna sig trygga oavsett vilken instruktör de rider för har vi en röd tråd.

– Och vi har ett lektionsövningssystem med färdiga övningar som instruktören följer med alla grupper. Alla elever får utbilda sig genom samma övningar.

Teamwork är A och O för Årets ridlärare Lena Wiman. Här med två av sina kollegor, Gun Grönroos med Nappe och Lisa Sarin. Foto: Roland Thunholm.

Inspiration, för att utvecklas som instruktör, hittar Lena i clinics och i andra ridskolechefer som hon har kontakt med. Dessutom ger både domarbiten och hennes eget tävlande inspiration.

– Och att se utvecklingen av ryttare är peppande, att se hur människan och hästen kan växa ihop och utvecklas. Jag blir glad för andra när man märker att de förstår hur de ska göra, hur det ska kännas.

Detta text publicerades första gången den 23 februari i Ridsports pappersutgåva nr 4-2017.