Att bygga den genetiska drömhästen

Det beskrivs som en revolution. I stället för att gissa sig till vilka medfödda talanger en häst kan ha, går de att ta reda på med förbluffande säkerhet – redan hos ett nyfött föl.

Härstamningar och rankningslistor i all ära, men de faktiska egenskaperna finns inskrivna i hästens dna. Det räcker med ett blod- eller tagelprov för att få veta mer.
Revolutionen stavas genomisk selektion.

När elitfölen på auktionen vid Breeders Trophy på Flyinge visades upp på fredagskvällen inför fullsatta läktare var det en kvalificerad gissningstävling bland spekulanterna. Det dyraste fölet, Radius, övertygade genom lovande rörelser, utstrålning och härstamning. Så pass att klubban föll vid 300 000 kronor.

Men frågan är hur länge det dröjer innan fölen marknadsförs med genomisk information

Helgstrand Dressage, som vann budgivningen, har hingstfölets far Revolution i stallet – som i sin tur ropades hem för rekordsumman 1,2 miljoner euro (drygt tio miljoner kronor) vid en premiering år 2015.

Nu återstår att matcha hästen rätt och med en skicklig ryttare kan han nå sin fulla potential. Så kommer det nog alltid att vara. Men frågan är hur länge det dröjer innan fölen marknadsförs med genomisk information.

Genetiskt fingeravtryck hos varje häst

Sofia Mikko, forskare i molekylärgenetik vid Institutionen för husdjursgenetik vid SLU, pratar om ett genetiskt ”fingeravtryck” hos varje individ. Det kan användas för att tidigt skilja ut potentiellt högpresterande avelshästar. Utgångspunkten är den medfödda talangen, snarare än kommande prestation. Det betyder att man väljer de individer som är genetiskt bäst för en uppgift, i stället för att välja dem som har skickligast ryttare, enligt Sofia Mikko.

– En unghäst som ännu inte ens har sett ett hinder kan ändå ha ett genetiskt fingeravtryck som motsvarar de allra bästa hopphästarna. Aveln gör snabbare framsteg och avkommorna blir snart bättre än föräldragenerationen. När OS- och VM-hästarna har nått toppen av sin karriär kan de redan vara passé för aveln, endast de absolut bästa håller då måttet för att användas i avel, säger Sofia Mikko.

Unghästbedömningarna måste finnas kvar för att kunna beräkna det genomiska avelsvärdet, ett slags genomiskt BLUP i populationen. Den genomiska informationen kan komplettera traditionellt använda avelsindex och de bästa avelsindividerna kan gallras fram redan som föl. Beslutet kan fattas tidigare – och förhoppningsvis med större säkerhet – om att spara eller kastrera en hingst.

Kraftfullare verktyg i aveln

Det pågår intensiv forskning på många håll där kopplingar mellan egenskaper och genetisk sammansättning kartläggs. Sofia Mikko har deltagit i ett projekt där ett urval av nära 400 hästar stamboksförda i SWB ingår. Den visade bland annat att de nya linjärt bedömda egenskaperna är väl lämpade för att kopplas till arvsmassan. I framtiden kan kartan över hur kopplingarna ser ut användas för genomisk selektion.

Enligt forskarna finns den stora vinsten framför allt när det gäller egenskaper som är svåra att mäta och som har låg så kallad arvbarhet. För egenskaper med hög arvbarhet kan man nå fram i avelsarbetet ändå, där finns inte lika mycket att vinna.

När tillförlitliga genomiska avelsvärden finns på plats i framtiden ser Emma Thorén Hellsten, avelsledare för SWB, flera fördelar, utöver dem som har med ren prestation att göra.

– Man kan få ett kraftfullare verktyg i aveln för hälsosammare hästar och för bättre fertilitet. Det är egenskaper som för närvarande har ganska låga arvbarheter. Där skulle den ökade säkerhet som genomisk selektion innebär kunna få stor effekt, säger hon.

Nötaveln är föregångare

Nötaveln nämns ofta som föregångare inom genomisk selektion. Efter att ha lyckats koppla egenskapen hos kon att producera mycket mjölk till ett visst genetiskt fingeravtryck, har aveln nått häpnadsväckande framsteg.

Kor och tjurar med rätt egenskaper kan väljas ut tidigt och ta stafettpinnen vidare. Det har lett till ett kortare generationsintervall. Takten ökade med upp till 50 procent och avelsresultaten kom snabbt.

Den snabba utvecklingen gjorde dem bokstavligt talat till kassakor. Utvecklingen har drivits på av ekonomiska intressen, där korna utgör kuggar i en storskalig industri med internationell spännvidd.

Ett snävt fokus i avelsarbetet kan få oanade konsekvenser

I Norden har nötaveln haft ett bredare fokus än i andra delar av västvärlden. Här har hälsoperspektivet funnits med. Det har gynnat både kor och uppfödare.

Ett snävt fokus i avelsarbetet kan däremot få oanade konsekvenser. Det visade sig att en enögd satsning utanför Norden på mjölkproduktion medförde en försämrad juverhälsa och ovanpå det en sämre fertilitet.

– Det finns ett ogynnsamt samband som gör att man behöver ha med sig båda egenskaperna i avelsarbetet. Andra länder har följt efter de nordiska och då har den negativa trenden vänt, säger Susanne Eriksson, forskare i genetik vid SLU.

Ansvaret ökar med tempot

Erfarenheterna understryker det ansvar som följer med när tempot i aveln ökar. Ytterst är det djuren som betalar priset om snabba avelsframsteg blir “fort och fel”.

– Koaveln ligger långt före hästaveln när det gäller genomisk selektion. Det ger oss möjlighet att ta lärdom, säger Åsa Viklund, forskare i genetik på SLU och som doktorerat på avelsvärdering av svenska ridhästar.

När prestation står i fokus är det också lätt att glömma behovet av allroundhästar för hobbybruk. Även om de flesta ändå inte når Grand Prix-nivå, är det inte säkert att de hästar som avlas fram för att platsa i elitsammanhang är idealiska för amatörryttare.

I hästaveln går det redan fortare än förr. Trender får genomslag snabbare när det gäller vilken typ av hästar som eftersträvas. De har också renodlats alltmer med inriktnining mot dressyr eller hoppning. Med genomisk selektion ökar farten ytterligare. Redan nu finns möjligheten att göra gentester till överkomliga priser.

Möjligheten att backa om det blir fel gäller enligt forskarna under förutsättning att avelsunderlaget inte är för litet.

Vi är bara i början av den genomiska eran

Men det går att använda genomisk selektion för att bevara en ras och säkerställa en genetisk mångfald. Gabriella Lindgren, universitetslektor i molekylär husdjursgenetik och forskare vid SLU, har engagerat sig för att bevara den nordsvenska kallblodstravaren. Det är en av få inhemska hästraser som består av cirka
30 000 individer i Sverige och Norge.
– Vi är bara i början av den genomiska eran, säger Gabriella Lindgren.

Genomiska avelsvärden kan bli viktiga instrument. Men de måste tolkas och användas rätt.
– En risk kan vara att individer som på pappret inte har så bra avelsvärde blir en slags ”andrasortering” även för sportändamål. Det vore inte bra, eftersom det genomiska avelsvärdet anger hur bra individen skulle vara i avel för den ena eller andra egenskapen, inte nödvändigtvis hur den själv kommer att prestera. Det är så många faktorer som spelar in för den individuella prestationen, säger Emma Thorén Hellsten, SWB.

Hästarna testas i jämförelse med en baspopulation där man har detaljerad information om prestationsegenskaper och sjukdomar eller defekter.

Om hästen inte tillhör samma grupp blir det som att jämföra äpplen och päron. Och för att testerna ska vara pålitliga måste baspopulationen vara tillräckligt stor, helst 5 000 eller fler, vilket kan bli kostsamt.

Politiska skäl styr samarbetsviljan

Emma Thorén Hellsten är kritisk till att flera avelsförbund för fram genomiska avelsvärden utan att tydligt redovisa vilken information som ligger bakom.

– Det är fortfarande så att ”politiska skäl” gör att avelsförbunden inte samarbetar i detta, vilket kan bli fatalt i slutänden. För att få fram pålitliga genomiska avelsvärden behövs det nämligen att man utgår från väldigt många individer när man gör basen för de genomiska avelsvärdena. Många fler än vad något enskilt avelsförbund har i dag. Detta är man inte så öppen med när man publicerar sina genomiska avelsvärden, utan snarare är hemlighetsmakeriet totalt. Hur ska då uppfödarna kunna avgöra relevansen i avelsvärdena?

Något avelsförbund försöker sälja på uppfödare från andra förbund diverse tester

– Dessutom har det förekommit att något avelsförbund försöker sälja på uppfödare från andra förbund diverse tester, där man utlovar information om hästens anlag. Det man kanske inte talar så högt om då är att testet bara funkar om hästen tillhör samma population som användes som grund när avelsvärdena räknades fram, säger Emma Thorén Hellsten, SWB.

Samarbete krävs alltså. Med tanke på att det pågår ett internationellt arbete för att harmonisera de linjära beskrivningarna, öppnas förutsättningar för att åstadkomma ett omfattande underlag för genomiska analyser. Vad som framstår som “win-win” förutsätter dock att de enskilda förbunden är beredda att se bortom konkurrensen.