Brolöten: 50-åring med ny dragningskraft

Medan den fyra månader gamla valpen Chili galopperar runt så att mattorna flyger slår sig Chris Brolin ner vid bordet. I dag är det hon och dottern Emelie Brolin som styr skeppet Brolöten, med allt vad det innebär.
– Emelie är på väg, försäkrar Chris med en snabb blick på mobilen.
Vi sitter i gårdens kafeteria med utsikt över ridhuset. Längs ena väggen står mor och dotters prispokaler uppradade och på kortsidan hänger otaliga medaljer.
Här samlas elever från helgkurser och ridläger för att äta tillsammans och här görs tävlingsplanerna för säsongen upp.

Mycket har hänt sedan de första connemarorna importerades 1971 och Brolöten började med de populära ridlägren. Trots att inriktningen är en annan nu, finns grundtanken kvar. Brolöten har – och ska alltid – stå för dressyr med kvalitet, oavsett nivå på eleverna. Connemaraaveln som under decennier har lämnat flera fina tävlingsponnyer finns inte längre kvar. I stället har Emelie Brolins tävlingssatsning tagit allt mer plats.
– När barnen (Emelie och hennes bror Christian, red anm) blev för stora för att rida ponny, och jag behövdes mer som tränare än mamma på tävlingarna, då räckte tiden inte till här hemma, berättar Chris Brolin.

Saknade connemarorna

Under flera år låg sommarlägren vilande, men 2015 bestämde sig familjen för en nystart. Det första året lånades hästar och ponnyer in, men varken Chris eller Emelie var nöjda med resultatet.
– Vi saknade våra connemaror, konstaterar Chris, som 2016 började resa tillbaka till Irland för att återuppta importen av ponnyer till lägerverksamheten. Sedan dess har det rullat på. Nu anordnas läger varje sommar igen, samt weekendkurser med både häst och connemara på helgerna – året om. Connemaran är svårslagen, enligt Chris.
– De är positiva, friska och sunda, framför allt de vi importerar som har gått ute hela uppväxten, säger hon.
Emelie, som precis har kommer in genom dörren, är inte sen att hålla med.
– Trots att de knappt har blivit hanterade innan de kommer hit, går det snabbt att få deras förtroende. Det finns inget bråkigt i connemarorna och det skiljer dem från många andra ponnyraser, säger Emelie.

Jag väntar bara på att någon ska säga att deras mormor har varit på ridläger här.

Hon noterar att ponnyerna alltid vill göra sitt bästa. Visst händer det att en eller annan ponny visar sig passa mindre bra i verksamheten, men dessa utbildas och säljs till unga tävlingsryttare.
Något som gör Brolöten speciellt är den långa traditionen av trogna kunder. Många av eleverna som kommer hit har föräldrar som själva har vuxit upp på Chris Brolins sommarläger.
– Jag väntar bara på att någon ska säga att deras mormor har varit på ridläger här, säger Chris och skrattar.

Två B-tränare i dressyr

Så vad är det som drar elever till Brolöten? Kanske är det för att få andra läger har två B-tränare i dressyr som håller i lektionerna. Kanske är det den tydliga inriktningen mot tävlingsdressyr. Emelie är tydlig med att det är ordning och reda som gäller här.
– Tjejerna som jobbar i stallet är drillade att vara tävlingsgroomar. Vi försöker ha samma säkerhetstänk även för barnen. Här är det inte riktigt som på en vanlig ridskola och vi vill att eleverna ska bli inspirerade av att känna att de faktiskt är i ett tävlingsstall.

Samtidigt som lägren pågår har nämligen Emelie sin satsning mot dressyreliten. Struktur är ett måste för att de båda verksamheterna ska kunna samexistera.
– Jag skulle inte kunna fortsätta min tävlingssatsning, och ha hingstar i stallen, om vi hade lekläger här, slår hon fast, men lägger till att det inte innebär att eleverna inte har roligt.
– Eleverna ska så klart ha kul och de får både bada och leka om kvällarna. Men vi är också noga med att de verkligen ska ha lärt sig något när de åker härifrån. Dessutom tror vi att de har roligt om de själva märker att de utvecklas.

Teorin är en viktig del

Chris och Emelie Brolin är rörande överens om fördelarna med att kombinera tävlingsstall med ridläger. En viktig del i undervisningen är teorin.
– Vi brukar också låta eleverna titta på när Emelie rider och så förklarar jag både vad hon gör och varför. Vi tror att det är väldigt bra och nyttigt att analysera and-ras ridning på det sättet, säger Chris.

Att få verksamheten att gå runt är en utmaning för de flesta hästföretagare. Att ha många ben att stå på är nästan ett måste. På Brolöten har de weekendkurser, konferenser och bed & breakfast, tar eget foder och har hästar i träning. Men det är framför allt sommarlägren som stöttar verksamheten resten av året. Vore det inte för Emelies tävlingssatsning skulle verksamheten bära sig själv, men en elitsatsning kostar på.
– Att vara tävlingsryttare är dyrt och i dressyren finns det inga vinstpengar att tala om, konstaterar Emelie krasst.

Det kostar att köpa in bra hästar och att hålla dem i skick, att åka på tävlingar och inte minst att vara borta från verksamheten många helger per år.
– Anläggningen blir alltid lite drabbad när jag är borta.
Emelie och Chris Brolin har precis kommit hem från bruksprovet, där de har visat en 4-åring hela veckan (Bergsjöholms Arezzo blev dock inte godkänd, red anm).

Att vara tävlingsryttare är dyrt och i dressyren finns det inga vinstpengar att tala om.

Hemma på Brolöten väntar hästar som inte har blivit ridna; tillbaka i vardagen finns ingen tid att spilla.
– Det enda sättet att få in pengar i tävlingsverksamheten är sponsorsamarbeten och att sälja hästar som blir bra, säger Emelie. Hon fortsätter:
– Men, man får vända på det och säga att i och med att jag tävlar och är framgångsrik har vi konstant marknadsföring.
Utanför Brolöten jobbar Emelie upp till 70 procent i it-företaget Copper, där pappa Lars är delägare. För Emelie har det varit en viktig säkerhet att ha en utbildning utöver hästarna att falla tillbaka på. Jobbet kan hon delvis göra på distans, och på tävling jobbar hon ofta från lastbilen om kvällarna.

Sammansvetsat team

Att jobba nära ihop som mor och dotter har aldrig varit något problem, berättar de. Familjen Brolin är ett sammansvetsat team vid det här laget, där alla bidrar med sitt. Pappa Lars och sonen Christian ansvarar bland annat för allt foder på gården. Chris och Emelie tar hand om resten av verksamheten. Emelie har tränat för Chris under alla år och i dag finns hon alltid med som support på tävling. Visst erkänner både Emelie och Chris att det kräver tålamod ibland. Det är något som framför allt Chris har.
– Vi har gjort det här så länge och mamma vet precis vilken roll hon har när vi är ute och tävlar, säger Emelie och sneglar mot Chris på andra sidan bordet.
– Vi vet våra roller och jag vet hur Emelie vill ha det. Om jag ska hjälpa henne på tävling ser jag till att ställa mig i ett hörn där ingen kan komma och prata med mig, säger Chris.

Jag vet ju att mamma aldrig har en egen agenda. Hon är bara där för mig till 100 procent.

Emelie igen:
– Jag har världens respekt för mamma och det är henne jag litar på mest.
Tycker Chris att en häst inte är redo för en viss klass lyssnar Emelie.
– Jag vet ju att mamma aldrig har en egen agenda. Hon är bara där för mig till 100 procent.
Utmaningen ligger i när Emelie vill sätta sin satsning först, medan Chris ser allt annat som måste göras i företaget.
– Jag rider varje dag oavsett om andra saker behöver göras, säger Emelie, och Chris erkänner att det bidrar till en och annan diskussion. Samtidigt är Emelie snabb att påpeka att hon är tacksam för mammas support som möjliggör hennes elitsatsning.

Trots att Brolöten inte längre bedriver någon omfattande avel har ett antal halvblodshästar sett dagens ljus här. Emelie erkänner dock att förutsättningarna för att fortsätta avla i någon större skala helt enkelt inte finns i dag. Utan lösdrift skulle sto med föl ta upp en värdefull boxplats, som i stället kunde hyras ut eller bebos av en träningshäst.
– Man ska veta att det ofta är dyrare att föda upp ett föl än att köpa en lovande unghäst.
Emelies främsta tävlingshäst, Miss Copper, är dock ett av tre föl som föddes på Brolöten för tolv år sedan. Copper (e De Niro-Briar) visade sig bli en riktig stjärna; i vår väntar hon sitt första föl efter Bon Couer, via embryotransfer.

Föl till midsommar via ET

Emelie förklarar beslutet att för första gången ”leka med naturen”, som Chris uttrycker det.
– Jag ville absolut ha en avkomma efter henne, hon går svår dressyr och är väldigt ridbar. Samtidigt vill jag inte sluta tävla henne.
Lösningen blev embryotransfer via Lövsta Star. Fölningen är beräknad till midsommar.
Embryotransfer ger fler ston chansen att visa vad de går för i sporten, menar Emelie. Samtidigt erkänner Chris att det känns lite konstigt att Copper kommer att ha ett föl som hon inte ens vet om att hon har fått.

Vi har redan tillräckligt många ston. Får vi en hingst blir det bruksprov igen.

Som junior red Emelie mästerskap på stuteriets godkända connemarahingstar. Hon menar att ridbarhet är nummer ett när det kommer till avel.
– Kyra sa en gång att ”har inte pappan klarat det är det inte så stor chans att sonen klarar det heller”. Det ligger något i det. I Sverige tycker jag ibland att man väljer hingst lite efter vad man ser för dagen och inte efter prestation. Jag, som utbildar många unga hästar, tycker att det kan bli lite fel, säger Emelie som anser att framför allt hingstar ska visa vad de går för i sporten.

I år hoppas både Chris och Emelie på en hingst efter Miss Copper.
– Vi har redan tillräckligt många ston. Får vi en hingst blir det bruksprov igen, säger Chris och skrattar.