De lånar hästens ögon

På gården Sämsholm utanför Herrljunga finns en tradition med läger för funktionsnedsatta ryttare. Motorn bakom lägren är Marita Mattsson, ideellt engagerad via i Västergötlands Ridsportförbund.

I år blir det inte ett, utan två läger.
-Vi fick frågan efter lägret i fjol om vi inte kunde ha ett läger bara för dövblinda, och visst kunde vi det, säger Marita Mattsson.

Förbundet Sveriges dövblinda är medarrangör, och där är Linda Eriksson från Örebro aktiv.
– De flesta av oss som är här har ridit en del förut, men här har vi fått prova saker som vi inte gjort hemma. Här kan vi få galoppera fast vi inte får göra det på ridskolan hemma, säger Linda, som själv har fått bada och simma med en häst för första gången.

Marita Rantanen Peterson har en nervsjukdom som har tagit synen och hörseln, och som nu också gett sig på benen.
– Problemet är att hitta någon som har tålamod att hjälpa till, och ridlärare som vill ställa upp. Det är inte så lätt med kommunikationen, säger Marita och skrattar.

Hon rider med hjälp av en teknisk utrustning, där ridläraren har en sändare och trycker på knappar för att signalera när Marita ska svänga vänster eller höger. Marita har en mottagare som vibrerar vid ridlärarens olika signaler.
– När jag rider kan jag bli ett med hästen. Jag tänker något, och den gör det, säger Marita Rantanen Peterson som tidigare även tävlat.

De är sju deltagare som alla har tillgång till varsin häst. Runt dem finns 22 medhjälpare i form av hästskötare, tolkar och assistenter, och lägret hade inte gått att genomföra utan från Radiohjälpen och Victoriafonden.
– Ridning är väldigt bra för balansen och koordinationen, men också en mental träning, säger Marita Mattsson som håller i lägret.
– Dessutom är det fantastiskt att se hur hästarna känner av sina ryttare och anpassar sig. Jag har sett hur hästar skärper sig och går in och tar sitt ansvar för ryttaren.