Dotterns häst gav en nystart

När Ridsport ska bestämma tid att träffas är Sofia Sjölin mycket bestämd. Den och den kvällstiden är omöjlig, för då ska hon träna.
– Träningen är helig, säger hon.

Hon åker från Eldsberga, mellan Halmstad och Laholm, över Hallandsåsen till Johanna Due-Boje i Förslöv för varje träningspass.
– Det är så fantastiskt roligt och jag känner att med Johannas hjälp blir jag bättre och bättre, säger Sofia Sjölin.

Att vara ryttare på medelsvår nivå och med en jättefin häst, det är inget som hon planerade i sitt liv. Så sent som för två år sedan var det dottern Alice Urhagen som var i fokus. Alice, då 16 år, ville lämna ponnytävlandet och satsa på stor häst, med sikte på JSM.
– Så vi sålde den fina ponny vi köpt från Gotland några år tidigare, Nors
Castor. Med honom var Alice högt placerad i ungponnyfinaler och red SM.
– Alla pengarna vi fick för Castor, plus en bra slant som egentligen var för stor för mig, gick åt när vi köpte Sir Henry, en häst född 2007 e Blue Hors Hotline-Master, som fötts upp av danska prinsessan Benedikte, utbildats på Gunnarlunda och startat i medelsvår A. Vi tänkte att vi fick låta bli att åka på semestrar och i stället betrakta tävlingsresorna som semester.

Allt stod inte rätt till

Henry kom till stallet i september och Alice började rida och träna med sin nya häst. Men redan under kommande vinter förstod mamma Sofia att allt inte stod rätt till med dottern.
– Det var som att gnistan var borta. Alice hade alltid varit otroligt engagerad och nästan överpendantisk i allt hon gjorde med hästarna. Nu kändes allting mera håglöst.

En kväll i januari på väg till träning i beckmörker och ”skitväder” fick Sofia och
Alice äntligen det samtal dem emellan som de länge behövt.

Då sa jag att hon inte behövde fortsätta med hästarna för min skull.

Alice förklarade att hon inte tyckte det var så roligt med hästarna längre. Hon ville vara mer som sina icke ”hästiga” kompisar och tyckte att det var för mycket jobb. Hon ville heller inte göra något halvdant, det skulle vara allt eller inget och nu valde hon ”inget”.
– Alice tyckte att det tog emot att säga det, hon visste ju att jag ansträngt mig väldigt mycket för att kunna köpa Sir Henry. Men då sa jag att hon inte behövde fortsätta med hästarna för min skull, berättar Sofia.
– Självklart var jag lite i chock men nu när jag tittar bakåt, så inser jag att det smög sig på. Det tog lite tid för mig att ta det till mig och jag tänkte först på att hitta vägar att avlasta Alice men insåg snart att det inte var det hon ville.

Gick inte igenom besiktningen

Första tanken var att sälja Sir Henry och det fanns köpare från Florida. Men hästen gick inte igenom besiktningen.
– Så vi behandlade den lilla hältan och beslöt att behålla Henry. Jag började rida honom. Det var en aning ovant, för de senaste åren hade jag mer eller mindre enbart ridit i skogen.

Sofia trivdes så bra med Sir Henry att hon sa nej till nya intressenter.
– Det var ju jättekul att rida igen. Jag hade börjat träna för Johanna Due-Boje och det var fantastiskt skoj. Och jag hade ju aldrig tidigare haft en häst som kunde så mycket.

Sofia visste vad hon gjorde när hon tog upp sin ridning på allvar igen. Hon har nämligen ett gediget hästförflutet. Hon var bara sju år när hon för första gången satt på en häst. Egentligen var hon som liten livrädd för hästar, men eftersom hon beundrade sin tre år äldre kusin Mia som red, så ville Sofia också våga. Och fast hon ramlade av favoritponnyn Nalle när hon för första gången skulle galoppera, hindrade inte en bruten arm henne att fortsätta rida på Åsbo Ponnyklubb.

Började träna utomhus

Med övervunnen rädsla låg hästvägen öppen men pälsdjursallergi blev ett nytt hinder. Sofia bytte till Föreningen Lindebolarna där allt skedde utomhus.
– Där red jag många år och jag höll lektioner för knattar och hjälpte till med ridlägren.

När hon gick ut nionde klass hade hon sparat ihop till första egna hästen, en arab-new forest-korsning. Året efter fick hon gå Ridlägerarrangörernas Riksförbunds ridledarkurs.
– Att få komma till Strömsholm var fantastiskt. Nästan ännu mer fantastiskt var att jag där träffade Agneta Aronsson som berättade om en gymnasielinje för att bli godkänd ridskoleinstruktör, säger Sofia.

På omgivningens inrådan sålde hon sin arabkorsning (blev ridskolehäst) och så började hon arbeta på Halmstads FRK.
– Jag hade lite olika hästar och red mycket, med inriktning på dressyr. Jag har aldrig gillat att hoppa men eftersom Ted och Pia Nätterqvist hade ridskolan fick jag hoppa lite också.

Sir Henry är så duktig, nu gäller det ’bara’ för mig att hänga med.

I Halmstad hade Sofia en elev som arbetade som marknadschef på Duni – och Sofia blev inspirerad. 23 år gammal började hon läsa på högskolan i Halmstad, jobbade vid sidan för att kunna behålla sin häst och tränade för Ulf Nilsson, Elise Fredriksson och Marie Knutsson.
– De har alla betytt mycket för mig. De har alltid ställt upp och peppat mig.

Fick erbjudande om jobb i USA

Även USA-baserade tränaren Ulf Wadeborn har satt avtryck i Sofias hästliv.
– Jag sprang på honom på Eurostop i Halmstad och han ville att jag skulle komma och jobba för honom i USA. Det blev tre fantastiska månader och ridning på fantastiska hästar, men kille och bra jobb på Duni här hemma gjorde att jag valde att inte fortsätta.

Så småningom köpte Sofia Modesty Blaise (f -98 e Bellini-Indus-Iran).
– Jag hade henne i 16 år men det blev inte så mycket tävlande eftersom jag fick barn och jobbet tog mycket tid.

Modesty Blaise fick föl, bland annat med Chapman, Sir Schölling, Benetton Dream och Dante Weltino.
– Den efter Dante Weltino skulle jag behålla och sålde därför Benetton Dream-hästen, men tyvärr fick Dante Weltino-avkomman en kotskada i halsen och går inte att rida.

Så hon fortsätter med sin Sir Henry. Målet är att starta medelsvår A och att kvala till amatörcupen i Falsterbo.
– Sir Henry är så duktig, nu gäller det ”bara” för mig att hänga med.

Fakta

Sofia Sjölin

Namn: Sofia Sjölin

Ålder: 48.

Bor: Eldsberga (mellan Halmstad och Laholm).

Familj: Barnen Alice Urhagen, 18 och Albin Urhagen, 16.

Jobbar: Marknadschef på Kraftringen i Lund.

Favoritmat: Havskräftor.

Dryck: Champagne till kräftorna.

Favoritpryl i stallet: Min sadel.      

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2020.