Emma Emanuelssons högre växel

Som sladdbarn i en framgångsrik trio hoppsystrar krattades manegen tidigt för Emma Emanuelsson, som växte upp på hästryggen.

Hoppkarriären började med gotlandsrusset Elvis och fortsatte med ponnyer som inte var några hoppkanoner, men som lärde Emma att rida och tävla.

Brytpunkten kom när hon ville börja klättra i klasserna, men ponnyn i fråga sa nej tack.
– Den ville bara inte hoppa högre och jag ramlade av hela tiden. Jag hade en säkerhetsväst som gick i alla regnbågens färger. Den var röd, blå, gul och grön både fram och bak. Så mycket ramlade jag av, skrattar Emma.

High Lake var ett lyckokast

Till sist klev storasystrarna Lotta och Anna in och sa till pappa Bo Emanuelsson att köpa ”en riktig ponny” om han inte ville att Emma skulle sluta rida. Sagt och gjort. Bland tvättlinor med lakan på tork, lös i en trädgård på Irland, hittade familjen Emmas första hoppstjärna. Därefter gick det snabbt – från de första sprången över improviserade hinder på ett lutande fält bland massor av får till SM-guld två månader senare. B-ponnyn High Lake var ett lyckokast.
– Jag hade haft fina ponnyer att lära mig på, men när jag var redo att ta nästa steg hade jag inte ponnyn för det. Med rätt ponny och rätt hjälp gick det som på räls. Det var fantastiskt att få börja resan med en sådan ponny. Han gav mig självförtroende och jag kände mig hur modig som helst på honom, berättar Emma.

Med både Lotta och Anna ridandes i landslaget, med SM-guld, nationshoppningar och världscupfinal på meritlistan längs vägen, har det funnits kompetent och engagerad stöttning från start. Eftersom Lotta och Anna är 20 och 17 år äldre var det inte som en ”vanlig syskonrelation” när Emma var liten.
– Nu när jag är äldre är relationen en annan, men det har nästan varit som att växa upp med tre mammor. På gott och ont. De har menat väl och inte velat att jag ska göra samma misstag som de har gjort. Jag har fått otrolig mycket hjälp med hur jag ska välja och inte välja, och det har varit en stor fördel.

Det har varit som att växa upp med tre mammor.

Även pappa Bo, som själv red i sin ungdom, har varit en viktig stöttepelare. Inte minst med erfarenheterna från sin karriär som racerförare. Bosse ”Emma” Emanuelsson är en legendar i den svenska racingvärlden.
– Anna, Lotta och pappa startade ju upp allt från början. De hade redan hållit på i så många år när jag började och det har alltid känts tryggt att ha någon att fråga, någon som kan och som har gjort det innan.

Starka viljor och åsikter ska samsas

Med ett gäng vinnarskallar i familjen, senare förstärkt med nästa generation genom Emmas systerdöttrar Kajsa Björe och Alexandra Emanuelsson, är det starka viljor och åsikter som ska samsas.
– Ibland tycker man olika om vissa saker och ibland kan man ryka ihop, men vi älskar varandra och det blir alltid bra. Det är väl så i alla familjer, men speciellt i vår familj, vi är ju tävlingsmänniskor. Det är klart att det kan fräsa till här och var, men det pyser ur lika snabbt, säger Emma.

Någon konkurrens om hästar har det aldrig varit, vare sig när Lotta och Anna var aktiva eller senare. Vissa hästar passade Lotta bättre och vissa passade Anna bättre.
– Det har för det mesta skett väldigt naturligt. Deras styrka när de red båda två samtidigt var att de kunde byta häst om något kärvade, och på så sätt lösa problem och byta tillbaka. Sedan har de varit vuxna och haft sina egna verksamheter, och pappa har ägt någon häst här och någon häst där.

Han kan låta mycket men han är världens nallebjörn egentligen.

Emma har också flugit ur boet, men inte så långt. Stall Toleryd, som har varit familjens bas i Stenkullen utanför Lerum sedan 1976, har genom åren utvecklats från enkel bondgård till ändamålsenlig ridanläggning. På gården finns flera boenden; pappa Bo och mamma Sigbritt bor i ”mangårdsbyggnaden” medan Emma och sambon Christoffer Gottlieb samt sonen Max bor i det hus som först byggdes åt Lotta och Anna.

Stort utbyte med systerdottern

I dag har Emma lite av det utbyte som storasystrarna hade med varandra med Lottas 20-åriga dotter Kajsa. Just nu har Emma en av Kajsas hästar i stallet, ett sto som Kajsa letat lite knappar på och där hennes moster har kunnat hjälpa till. I samband med Kungsbacka Grand Prix körde de ett gemensamt ”träningsläger” i tre veckor, där Kajsa hade med sig ett gäng hästar till Stenkullen.
– Vi pratar mycket och bollar idéer och tankar, säger Emma.

Ibland agerar hon också brobyggare när Lotta och Kajsa kör fast i sin mor- och dotterdialog.
– Jag kan bara gå till mig själv när det gäller förälder- och barnrelationen, ibland blir man motpoler fast man bara menar väl. Det kör ihop sig och man når inte fram. Då kan jag hoppa in och hjälpa till lite, det gör det enklare.

Med sina egna racingframgångar som förebild har Bo varit och är fortfarande en stark kraft i familjen, och numera främst i Emmas satsning. En klarröd Bentley av sportmodell mullrar dovt när familjens patriark startar den kraftfulla motorn på stallplanen.
– Det är hans ögonsten, ler Emma.

Klart det är väldigt jobbigt och svårt varje gång man säljer en bra häst.

Har han varit tuff?
– Jag vet inte om tuff är rätt ord, han har varit rättvis. Han kan låta mycket men han är världens nallebjörn egentligen. När vi tävlar vill han att det ska vara professionellt, det ska vara ordning och reda och vi är där för att tävla. Det ska vara väl förberett. Pappa är en otrolig tävlingsmänniska och det finns en drivkraft att hela tiden bli bättre. Är man bara nöjd hela tiden, då kommer man inte så långt.
– Han pushar oss också i att vilja bli bättre, han har ett bra öga för detaljer. Jag tror det kommer från hans racing. Det är de små detaljerna som är svårast att rätta till, men det är också de som gör stor skillnad. Att vinna någon tiondel här och där, och bli snabbare.

Snabb är hon sannerligen, genom hela ATG Riders League har Emma varit en riktig lågoddsare både i 1,35-serien och 1,50-serien. Hon har dominerat från start och omnämnts som ”ligans drottning” med segrar och topplaceringar i varje omgång. I 1,50-serien har hon ridit Stakantura, med vilken hon är uttagen till landslagets utvecklingsgrupp. Det 10-åriga stoet var först andrahäst bakom 12-åriga Chaploon, som Emma satsade mot OS med 2020.

Pandemin satte käppar i hjulet

Sedan satte pandemin käppar i hjulet, och när det äntligen var dags för större uppgifter vrickade valacken sig lagom till en nationshoppning i Prag våren 2021. Då fick plötsligt Stakantura steppa upp lite i förtid, vilket hon gjorde med den äran. Efter hand har Chaploon kommit tillbaka och senast vid Borås Grand Prix tog han hem dubbla 1,50-segrar.
– Det är fantastiskt att helt plötsligt ha två hästar som kan gå på den nivån, det är inte så ofta man har det. Man kan vara glad om man har en som kan göra det, säger Emma.

Både Chaploon och Stakantura hör till det första gänget hästar som köptes in efter försäljningen av Titan 2014. Emma spåddes en lysande karriär med skimmelvalacken efter att bland annat ha vunnit en Grand Prix i Polen och senare Gothenburg Trophy i Scandinavium. Året innan Titan såldes var ekipaget reserv till EM. Buden på stjärnhästen var många, och till slut gick det inte att stå emot. VM-aktuella Titan lämnade för USA bara månader innan mästerskapet skulle äga rum. Det var ett hårt slag.
– Så klart är det väldigt jobbigt och svårt varje gång man säljer en bra häst. Samtidigt är det ett måste för att klara sig ekonomiskt och kunna fortsätta på lång sikt i sporten. Det ger möjlighet att bygga nya förutsättningar och förädla fler unghästar.

Jag har två väldigt kapabla hästar men sedan ska jag visa formen också.

Efter försäljningen av Titan är hästmaterialet klart uppgraderat. Det är en helt annan bredd med minst en häst i varje årskull och högre kvalitet på unghästarna än man har haft möjlighet att köpa innan. Längs vägen har ytterligare en stjärna lämnat stallet, Stardust som är jämngammal med och ingick i samma gäng som Chaploon. Det talangfulla stoet såldes som 8-åring och rids nu av Storbritanniens unga stjärnskott Harry Charles. Ekipaget skrällde med en världscupseger i London innan jul och vid Saut Hermès stod de högst upp på 1,55-pallen.
– Henne provade vi och köpte på Lewitz. Det är kul när man har känt att det finns mycket i en ung häst, man tror så mycket på den, men sedan är det en lång resa som kan överraska åt båda hållen. Antingen blir den väldigt bra eller så blir den inte lika bra som man har trott.
– Med Stardust kändes det att hon var något extra från början, och att sedan få se henne vinna världscupen och prestera i Grand Prix efter Grand Prix, det är jättehäftigt.

Att släppa en sådan häst är svårt.
– Klart det inte var roligt att sälja henne, men det är samma där, att sälja henne skapade många andra förutsättningar. Möjligheten att vidareutveckla fler hästar och bygga upp verksamheten – framför allt gav det arbetsro, säger Emma.

Förs dialog om nationshoppningar

Med det i ryggen hoppas hon mycket på 2022. Dialogen förs med förbundskaptenen Henrik Ankarcrona. Det första delmålet är att få rida nationshoppningar i vår och kunna formtoppa lika bra utomhus som Team Emanuelsson har gjort under inomhussäsongen.
– Jag har två väldigt kapabla hästar men sedan ska jag visa formen också.

Att tjata sig till en nationshoppning som Jens Fredricson gjorde, och sedan briljerade med att rida dubbelt felfritt i Aachen, är inte Emmas melodi.
– Det är så typiskt Jens, säger hon med ett skratt.
– Jag är inte en sådan som tjatar, jag jobbar på i det tysta i stället.

Fakta

Emma Emanuelsson

• Namn: Emma Emanuelsson.
• Ålder: Fyller 37 år i september.
• Bor: Hästgård i Stenkullen utanför Lerum.
• Familj: Sambon Christoffer Gottlieb, sonen Max, 5 år, och hunden Morris.
• Aktuell: Uttagen i landslagets utvecklingsgrupp med Stakantura.
• Viktigt hos en hopphäst: Inställningen, talangen, balansen och galoppen.
• Främsta meriter: Flera SM-guld som junior och young rider. EM-fyra som junior. EM-brons i lag som young rider. Nära 30 medaljer totalt. Har vunnit Breeders och flertalet unghästchampionat. EM-reserv 2013 och VM-aktuell 2014 med Titan. Nationshoppningar och flertalet Grand Prix-segrar, även internationellt. En mängd SM-medaljer, varav åtta guld. Regerande svensk mästare med Stakantura.

• Starkaste hästminnet: När jag vann på Scandinavium med Titan och hela publiken stod upp!
• Gillar inte: Lök och elaka människor.
• Lycka är: När alla mår bra och är glada.
• Bästa ridtipset: Var nyfiken och tålmodig.
• Klarar mig inte utan: Hästarna, godis och kaffe.
• Tre saker på min bucketlist: Göra en säsong i Florida med hästarna. Åka på safari i Sydafrika. Lära mig spela gitarr.
• Jobb om jag inte var ryttare: Polis/kriminalare. Det har alltid intresserat mig.

Emmas bästa hästar

• Chaploon (OS val f-10 e Chacco-Blue-Cartoon)
• Stakantura (OS sto f-12 e Stakkatol-Canturo).

Lovande hästar på väg upp:

• Canbella Blue PS (HANN sto f-14 e Cantolar-Chacco-Blue), Ladina PS (OS sto f-14 e Carembar de Muze-Chacco-Blue).

Samtliga är uppfödda av Gestüt Lewitz och stona ägs av Bo Emanuelsson och Gull-Britt Melin. Delägare i Chaploon är Markus Lönnroth.

I stallet finns även SWB-valacken Kamikaze (f-17 e Kannatol-Numero Uno, uppf Elizabeth Lindblad, äg Stall Toleryd AB).

Stall Toleryd

Beläget  i Stenkullen utanför Lerum. Här driver familjen Emanuelsson också en ridskola med 16 ponnyer och några små hästar, två ridinstruktörer och cirka 295 elever i veckan.

Fakta

Emma om…

… olyckan 2016

Det var ingen hinderkrasch utan hästen tog av ett för tidigt in i en kombination, och jag flög av och landade på huvudet vid b-hindret. Jag fick en fraktur i nacken och gick med nackkrage dygnet runt i tre månader. Det läskigaste var nästan när de tog av den, jag hade inga muskler kvar och kunde inte hålla upp huvudet.

Efter sex år har jag precis gjort min första magnetröntgen och det såg bra ut. Problemet är ligamenten som har sträckts ut och gör det svårare att vrida på huvudet. Huvudvärken kommer och går.

… alla Lewitz-hästar

Det blev så efter att Titan såldes. Via en god vän kom vi ner till Lewitz, där vi köpte våra första. Sedan började vi även ett samarbete med Schockemöhle som hälftenägare i flera hästar. Det har öppnat nya dörrar, det är klart att det föds många stjärnor där varje år, med de stammarna. Sedan handlar det så klart om var de hamnar. Vi köper dem som 3- eller 4-åringar, sedan blir de för dyra. Det är bara Chaploon och Stakantura som vi köpte som 5-åringar, på PS-auktionen i Flyinge.

… ivern att bli bättre

Det finns alltid saker som man vill göra bättre. Som tävlingsmänniskor är vi nog kritiska till allting. Då hittar man de små detaljerna där man kan göra lite mer. Att hela tiden höja sin lägstanivå och vara så jämn som möjligt är viktigt. Så att det inte blir toppar och dalar.

… sin spetstränare

Jag började träna för Peter Eriksson när jag var 16. Han var med under hela resan med Titan och nu är vi några som tränar ihop för honom. Peter är otroligt kunnig och väldigt finurlig. Han kan gå och tänka på saker och komma tillbaka flera veckor senare om någon distans, som man själv har glömt bort för länge sedan.

… varför hon kallas Mimmi

När jag var liten hette alla Emma. Pappa kallades för Emma, hunden hette Emma, två bilar hette Emma och företaget hette Emma AB. Därför bad jag familjen att kalla mig Mimmi i stället.

… resten av familjen

Mamma Sigbritt
Mamma är den som håller ihop hela familjen, hon finns alltid där. Hon ser till att alla vi hästtokiga håller traditioner som jul, påsk och midsommar, som är väldigt mysiga familjestunder. Mamma ställer alltid upp och hon är väldigt bra på att spela dragspel.

Storasyster Lotta
Lotta är otroligt omtänksam och vill hjälpa alla. Hon har världens längsta tålamod, men när det väl brister vill man inte vara i närheten. Hon sjunger jättefint och är en godisråtta.

Mellansyster Anna
Anna är väldigt generös och hjälpsam. Anna och pappa har nog mest lika temperament, det kan hetta till snabbt men lägger sig oftast lika fort. Hon är jätteduktig på att imitera.

Sambon Christoffer (Cribba)
Han finns alltid där och lyssnar, och stöttar mig i med- och motgångar. Cribba får ofta vara mitt filter när jag är frustrerad. Han är en riktig teaterapa och det är inte för inte som han har gått på Calle Flygare. Han är väldigt musikalisk, han sjunger och spelar flera instrument. Och han är extremt dålig på att komma i tid.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2022.