Erica Swartz – hemvändaren på väg in i hoppningens finrum

Den som följer hoppsporten har säkert hört namnet Erica Swartz. Nu är det dags att lägga det namnet till raden av unga begåvade svenska ryttare på internationell nivå. Efter flera år utomlands har hon flyttat hem till Skåne. Hos Magdalena Hermelin, Stall Lagerfelt, på Åsums Gård i Sjöbo driver hon eget tillsammans med sin irländska pojkvän Thomas Ryan. Det öppnar för en större frihet att rida för det svenska landslaget. En plats i Nations Cup-tävlingar är målet för kommande säsong.

Men låt oss backa bandet. För Erica Swartz har det inte alltid varit självklart att hästar skulle vara hennes liv. Hon är född och uppvuxen i Tomelilla och tävlade framgångsrikt på ponnyn Sunny, toppat av ett SM-guld och en niondeplats i EM 2007. Som junior gick det inte lika bra.
– Jag var inte bra nog, det blev inga mästerskap eller så, berättar Erica Swartz.

Efter högstadiet i Ystad blev det i stället tre år på gymnasiet på internatskolan Lundsberg i Värmland, en exklusiv privatskola som har fått en hel del kritik i media. Erica tycker att kritiken är orättvis.
– Det var en fantastisk skola. Jag trivdes bra och är jätteglad för den chansen. Men det blev ingen ridning. Lite när jag kom hem på loven bara.

Efter Lundsberg började hon plugga ekonomi på Lunds universitet. Men hästarna fanns där i bakgrunden och lockade. Efter ett par, tre månader gjorde hon ett avgörande vägval. Antingen satsa hundra procent på hästarna eller fortsätta att studera. Inget mittemellan. Hon valde hästarna, lämnade universitetet och har aldrig vänt tillbaka.

Red åt Olivier

Under ponnytiden hade hon tävlat mot de belgiska H&M-tvillingarna Olivier och Nicola Philippaerts. Hon kontaktade deras pappa Ludo Philippaerts och fick jobb på familjens stora anläggning i Belgien.

– Jag var där i nästan ett år och fick se hur allt går till. Mitt jobb var att vara hemmaryttare åt Olivier, rida hans hästar i markarbete. Jag hoppade inte, tävlade inte heller, men det var nära till allt och jag kunde åka och titta på stora tävlingar varenda vecka, säger hon.

Från Philippaerts gick Erica Swartz vidare till det stora Stuteri Van de Helle, också det i Belgien. Där fick hon 16 hästar mellan tre och fem år på sin lott att träna och tävla, samt en egen stalldel.

Planen var att hästarna skulle gå vidare till en bättre ryttare när de var sex, men Erica Swartz, som i princip hade noll er-farenhet av unghästar, gjorde ett så bra jobb att hon fick behålla hästarna ett år extra. Hälften av dem var godkända hingstar.

– Det slutade med att jag fick behålla dem ännu längre och kunde starta min första femstjärniga tävling. Vi var fem unghästryttare och hade en väldigt bra stallchef som tränade oss varje dag. Vi tog inte ett språng själva.

Under denna tid fick hon ett wild card till ungdomsklassen Lövsta Future Challenge i Scandinavium 2015; och kvalade till Grand Prix där hon kom på plats 17 med Cornisha.

Ny kull unghästar

Efter drygt tre år lämnade Erica Swartz Belgien för Optimum Horses i Schweiz. ”Hennes” hästar hos Van de Helle var redo att tas över av stallets förstejockey Constant van Paessen.

– Jag fick erbjudande från Thomas Mecan på Optimum och tackade ja i stället för att börja med en ny kull unghästar hos Van de Helle. Mecan hade sett mig på en tävling och ville att jag skulle rida några av hans hästar på stora tävlingar.

Erica fick ett tiotal hästar som dittills hade gått 1,45-1,50 på tvåstjärniga event. Hon tog upp dem i tre- till femstjärnig nivå och tävlade de flesta helger på året. Jättekul, tyckte hon.

Erica hade fast anställning med vit lön hela tiden. I Belgien fick hon ut 1 500 euro efter skatt och i Schweiz 2 000 euro. Hon hade gratis boende, reglerad arbetstid och semester enligt avtal.
– Det var väldigt noga med allt sådant. Jag vet inte hur det är i Sverige, men det är nog svårt att få samma villkor här.

Under tiden i Schweiz red hon två hästar i femstjärnig Grand Prix och vann sin första bil med irländaren Dundalk.
– Jag var placerad och tvåa många gånger, så det var verkligen jättekul att få vinna.

Flytten hemåt

Trots alla fördelar, efter tre år sa hon upp sig, lämnade Schweiz och flyttade i december förra året hem till Sverige. Det var dags för ett nytt steg i livet tillsammans med Thomas Ryan, inte helt obekant med Sverige. Under en tid jobbade han hos sin landsman John Hickey.
– Det kändes lockande med Sverige. Vi har båda svenska hästägare och det finns många bra nationella tävlingar här hemma nu för tiden, säger Erica.

Den svenska hästhållningen och tillgången till mark och hagar lockade också.
– Så är det inte alltid utomlands, i vart fall inte där jag var. Här hemma kan alla våra hästar gå ut varje dag och det känns jätteviktigt.

Hemma i stallet:

Första anhalt blev föräldragården I Tomelilla där det finns ett stall med åtta boxar. Men det blev snabbt för litet, så paret flyttade in på Åsums gård. Tillsammans har de 18 hästar.

Topphästen Jovita köpte Erica tillsammans med sin mamma som 4-åring i Belgien. Stoet blev biljetten till Göteborg efter fina prestationer i Paris. Några konkreta bud har inte kommit, bara frågor om hon är till salu.
– Jag vill behålla henne. Men det är ett dilemma om det kommer ett riktigt bra bud, fast det är inget jag tänker på. Jag får ta det den dagen.

Det är ett dilemma om det kommer ett riktigt bra bud, fast det är inget jag tänker på.

Tävling är viktigt. Det är en drivkraft. Men lika roligt tycker Erica Swartz det är att planera, träna, se unga hästar utvecklas och ha dem i flera år. Målet på kort sikt är Nations Cup, på längre sikt att få rida mästerskap. Sedan en tid är hon med i landslagets B-trupp. Men konkurrensen är hård. Sverige har nu 16 ryttare i A- och B-truppen.
– Det är jättekul. Jag vill inte bara vara med bara för att vara med. Jag vill göra det bra, säger Erica Swartz.

Reportaget publicerades första gången i Ridsport nr 9/2019.