Familjen Ten Bosch – uppfödare i världsklass

Familjen Ten Boschs jordbruk ligger i Driel i den nederländska provinsen Gelderland. På 50 hektar mark samsas hästar och kor. Emiel Ten Bosch är den tredje generationen i familjen som kombinerar hästuppfödning med mjölkproduktion. Han arbetade med annat under flera år, men nu är Emiel engagerad i gården på heltid tillsammans med sin fru Elise, som också hinner med att pendla till ett annat arbete ett par dagar i veckan. Föräldrarna Eef och Leoni har tagit ett steg tillbaka i familjeföretaget och flyttat till en lägenhet ovanför stallet.

Med ett stort antal hästar, inackorderingsstall, en mjölkproduktion som innefattar 40 kor och kalvar, har familjen Ten Bosch fullt upp hemma på gården.
– Vi delar vår arbetstid mellan hästar och kor. Förra sommaren hade vi fem ston att förbereda för bedömning och då fick vi lägga mer fokus på hästarna. Det är jag och min fru som arbetar med hästarna inför visning. Då betyder det mycket att vi får hjälp av mina föräldrar, säger Emiel Ten Bosch.

Kommer då en fjärde generation Ten Bosch att ta över hästuppfödningen?
– Vi hoppas det, säger Emiel Ten Bosch. Vår äldsta, Kyan, är nu tolv år och han gillar verkligen att följa med oss. Men tiden får utvisa hur det går.

Aveln kan spåras till 40-talet

Ten Boschs avel kan spåras tillbaka till stoet Narcis van Wittenstein (e SF-hingsten L’Invasion) som föddes 1949. Hon är dotter till det legendariska gelderländerstoet Lady Reveil van Wittenstein (e Reveil) och nära släkt med flera inflytelserika hingstar.

I omkring 15 års tid var jag på resande fot hela dagarna med hingstar.

Wittensteinstuteriets uppfödningar köptes av uppfödare i hela Nederländerna och utgör grunden för flera framgångsrika blodslinjer.
– Min far hade mycket kontakt med familjen Van Binsbergen och när de ville sälja alla hästar och sluta med avel köpte han Narcis van Wittenstein, som var tre år, samt ett 1-årssto. Jag var bara barn då, men jag minns när stona kom till vårt stall. Narcis var mycket speciell – hennes trav var långt före sin tid. 1-årsstoet dog tyvärr året efter, berättar Eef Ten Bosch.

Narcis van Wittenstein fick flera avkommor hos Ten Bosch. Bland dem fanns den godkända hingsten Gibraltar (e Alex) och ster preferent-stoet Arciska (e Utopia), som de fortsatte att avla på.

Arciskas mest betydande avkomma var kroon preferent-stoet Esdoorn (e Alex), vars första avkomma var KWPN-hingsten Irak, som genom sin far Wachtmeester går tillbaka två gånger till Lady Reveil van Wittenstein.

Tesdoorn ligger bakom alla dagens avelsston

1977 föddes stoet Tesdoorn (e Lucky Boy xx) som ligger bakom nästan alla familjens nuvarande avelsston. Hon blev mor till godkända hingstar, en häst i GP och en i lilla rundan samt flera tävlingshästar på hög nivå i både hoppning och dressyr.

Eef Ten Bosch blev intresserad av avel redan som ung.
– Jag började med hingsthållning när jag var 18 år. Min far hade tröttnat på att åka runt med två avelshingstar, så jag tog över. I omkring 15 års tid var jag på resande fot hela dagarna med hingstar som Octaaf, Alex, Beiaard och Victomte.

Då var det naturlig betäckning som gällde. Uppfödarna åkte inte i väg med sina ston till hingsten som i dag, utan det var hingstarna som fick åka runt på turné.
– Till våra egna ston använde vi de hingstar som var tillgängliga genom vår station, vilket ibland gjorde det svårt att hitta den rätta kombinationen. De mest lämpliga hingstarna kanske inte fanns i distriktet, erkänner Eef Ten Bosch.

På den tiden såg man, precis som i Sverige, ofta att några få hingstar hade stort inflytande på aveln i vissa regioner.
– I vårt område fanns det många avkommor till Alex och Grandseigneur. När inseminationen tog fart i hästaveln, slutade vi med hingsthållning. Vi startade först ett laboratorium för semin, men så småningom fick vi lov att välja bort detta, för att kunna fortsätta med både mjölkproduktion och avel, berättar Eef Ten Bosch.

1988 föddes ett föl som skulle bli Eef och Leonie Ten Boschs första egna godkända KWPN-hingst. Hans mor var inte någon Narcis van Wittenstein-dotter, utan ett sto ur Roodnoot-linjen.
– Vi delade Ramirodottern Cinniroodnoot med Wout Hamoen. Hennes första föl blev den godkända hingsten Grand Cru (e Beaujolais). Efter det kunde vi inte hitta rätt hingst till henne, och slutade att använda denna blodslinje.

Jovian och Astrix kommer båda från Minous stolinje

Åter till det fina avelsstoet Tesdoorn. Hon betäcktes med Aram och fick dottern Grene, som blev keur preferent och var mycket nyttig i familjens uppfödning. Bland hennes avkommor finns Sunny Girl (e Jazz), bästa 3-åriga sto i Nederländerna 2002, och Fruling-dottern Minou, som ligger till grund i unghästvärldsmästarna Jovians och Astrix härstamning.

Minou är mor till stoet Upshot (e Olivi), som i sin tur är mor till Astrix. Den svarta Obelisk-sonen var inte så stor som unghäst, så familjen sålde honom. Men hingsten visade vad han gick för genom att vinna unghäst-VM två gånger och bli KWPN-godkänd som 6-åring. För tre år sedan debuterade Astrix i Intermediaire II.

Jovian (e Apache) är undan Minous dotter Zinith (e Tango). Hennes avkommor visar inte alltid sin talang från början.
– De blir nästan alltid bra. När de är föl tycker vi ibland att de kanske kunde röra sig lite bättre, men som 3-åringar överträffar de våra förväntningar. Vi ser allt fler av dem på tävling nu.

Det går alltid lite upp och ner i aveln, konstaterar Eef Ten Bosch.
– Ibland kanske vi inte har valt rätt hingst. Men jag tycker att vi har befäst goda bakbensrörelser i vår stam, och bra temperament. Med tanke på Jovian, som är 175 centimeter hög, är det kanske konstigt att säga det här, men vi måste alltid ha storleken i åtanke. Nu och då föds det ett föl som är för litet.

Eftersom Jovian hade visat så stor talang hemma, hade familjen all anledning att se fram emot den första visningen vid hingstpremieringen 2017. Eef Ten Bosch berättar:
– Det som hände med Jovian vid den första visningen var något vi aldrig tidigare hade upplevt.

Vi har befäst goda bakbensrörelser och bra temperament.

Hingsthållaren och hästhandlaren Ad Valk hade sett honom röra sig vid visningen på hårt underlag på morgonen.
– Han sa omedelbart att han ville prata med oss – bland annat om vad som hände vid visningen.
– Jovian hade visat upp sig fantastiskt bra, men på grund av en anmärkning på benställningen blev han inte uttagen till den andra visningen. Ad stod bara en meter från mig. Bredvid honom stod åtminstone fem potentiella köpare till och bakom Emiel, som ledde Jovian tillbaka till stallet, fanns ytterligare en rad med spekulanter.

Än i dag vet inte familjen vad det var för anmärkning nämnden hade på benen.
– Men det är oväsentligt i dag. Han har bevisat sin förmåga, konstaterar Elise Ten Bosch.

Såldes till Sverige

Ad Valk köpte den talangfulla hingsten – och sålde honom kort därpå till Sophia Skobe Rosén, Stall Säthälla i Sverige.
– Vi hade tittat på jättemånga hästar men när vi såg Jovian under ryttare – han var bara riden i tre veckor – såg jag direkt att det här är en världshäst. Fast han såg ut som en piprensare, tunn och ranglig, ler Sophia Skobe Rosén åt minnet.
– Framför allt gjorde hans fantastiska bakben och otroliga balans intryck.

Meningen var att Jovian skulle sättas i träning hos Emmelie Scholtens, så Ad Valk var inte jättesugen på att sälja honom.
– Men han är ju en affärsman och allt är till salu. När vi köpt honom tänkte vi att vi får njuta så länge det går av honom för det var aldrig någon tvekan om att han kommer att hamna hos en världsryttare. Däremot var vi inte beredda på att vi skulle sälja honom så snabbt.

Jovian utbildades av Sophias samarbetspartner, holländskan Chiara Prijs, som några månader senare vann det nederländska 3-årschampionatet med hingsten.
– Det var många stora namn som var intresserade av honom fram tills dess men de flesta ville vänta tills han hade tävlingsresultat.

När han överlägset vann 3-årschampionatet kom köparna.
– Jag hann aldrig provrida honom själv. Men det känns fantastiskt att ha hittat en sådan stjärna. Vi är ganska små och hade inte hållit på så länge, så det är klart att Jovian blev en dörröppnare för oss.

Andreas Helgstrand gick vinnande ur köpstriden. Resten är redan ridsporthistoria. Jovian godkändes i Danmark och Tyskland. Som 4-åring tog han hem reservtiteln i Pavo Cup. 2018 tog han en övertygande seger i unghäst-VM. Aldrig tidigare har en UVM-mästare fått så många 10:or i protokollet.
– Jag har aldrig arbetat med en så trevlig hingst tidigare, säger Emiel Ten Bosch entusiastiskt.
– Jovian hade aldrig en dålig dag, han var aldrig besvärlig eller påfrestande. Han ville alltid arbeta. Hade vi trott att han skulle bli världsmästare? Så här i efterhand är det så klart lätt att svara ja, men det är faktiskt inte ofta jag får ”ståpäls” när jag longerar en häst. Det fick jag första gången jag longerade Jovian. När han arbetade, då hände något speciellt. Den hästen har så mycket talang.

Ju fler ston du har, desto större är chansen att få fram en exceptionell avkomma.

I stallet hos Ten Bosch finns i dagsläget ett 60-tal hästar, varav 16 avelsston.
– Så länge vi har så bra avelsston är det synd att sälja något av dem. Ju fler du har, desto större är chansen att få fram en exceptionell avkomma.

Men selektering är något familjen ofta pratar om, eftersom Emiels Ten Boschs föräldrar ibland tycker att deras hästar skulle selekteras ännu mer strikt.
– Det blir allt viktigare för att få ekonomi i aveln, att vi använder riktigt bra och speciella ston. Det märker vi också på fölauktionerna. Priserna på föl som sticker ut blir höga, och alla skyndar sig att bjuda på dem, säger Leonie Ten Bosch.

Första selekteringen sker hemma

Den första selekteringen hos familjen Ten Bosch sker när hästarna är 2,5 år gamla. Då bestämmer de vilka som är värda att förberedas för bedömning.
– Ungefär hälften väljs bort. Om vi är tveksamma börjar vi alltid arbeta med dem, men då blir det ofta tydligt varför vi har tvekat. De kvarvarande hästarna visas vid bedömning och vi försöker få så många avelsutmärkelser som möjligt. Ett sto som inte får en utmärkelse är inte heller intressant för vår avel.

Det har hänt att ett sto inte fått Ster vid stamboksföringen, men i stället fått sina poäng vid EPTM (se faktaruta).
– Vi tycker att EPTM är det mest intressanta testet av hästens förmåga. Vi har inte någon ryttare anställd som kan visa hästarna på IBOP. Tre månaders träning för att förbereda hästen för IBOP kostar minst lika mycket som EPTM, och sedan måste hästen klara IBOP-testet just den enda dagen, säger Elise Ten Bosch.

Under EPTM utvärderas stona hela perioden och hästen klarar ofta de mindre delproven.
– Chansen att bli godkänd är större, konstaterar hon.

Det förberedande arbetet gör de själva.
– Vi skickar dem bara till provet om de är sadeltama och kan longeras med inspänning här hemma.

De lägger stor vikt vid EPTM, det ger en bra värdering av hästens förmåga.
– Det du ser där är hästens naturliga talang. Allt som hästen gör efteråt är en bonus. Sportframgångar beror på så många olika faktorer, som att hitta rätt ryttare, till exempel. Hästens naturliga talang, så som man ser den genom EPTM, finns i generna och det är detta vi avlar på, säger Leonie Ten Bosch.

Vill hitta något unikt

Konsten med avel är att hitta något unikt, som andra inte har. När vi använde Sir Sinclair tyckte många att vi var tokiga. Men den kombinationen gav oss Welcome Sir, en hingst som alla sedan sprang efter, inte bara för att han var fri från Jazz-blodet. Så många har knackat på vår dörr för att få köpa den hästen. Slutligen sålde vi honom genom KWPN Select Sale för 220 000 euro till Mary Alice Malone från Iron Spring Farm, tillägger Eef Ten Bosch.

Familjen använde också Sir Sinclair championstoet Sunny Girl och den kombinationen gav det fina avelsstoet Wonder Girl.
– Om man har superston är det ofta problem att hitta en hingst som kan tillföra något, konstaterar Eef Ten Bosch.

Familjen granskar hingstarna från den första rundan vid premieringen, och om de gillar en hingst använder de honom direkt i sin avel.
– Vi använder gärna unga hingstar.  Men då måste vi verkligen gilla dem. På senare år har vi haft en annan åsikt än avelsvärderingsnämnden om vilka hingstar som ska godkännas. Enligt vår mening favoriserar de sporthästar för mycket och tittar inte tillräckligt efter hingstar som i sin tur kan lämna avelshingstar.
– Det betyder också att vi har färre attraktiva hingstar att välja bland. Jag tror att nederländska uppfödare i allmänhet inte heller vill ha dessa hingstar. På fölbedömnmingarna kan vi se att de unga hingstarna inte har så många avkommor. Det betyder att uppfödarna vänder sig utomlands. Enligt vår åsikt är nederländsk avel bättre än tysk eller dansk, men vi måste fortsätta att vara selektiva.

Det behövs bra temperament i aveln

Eef påpekar att ryttarna och sporten vill ha hästar med supergångarter men att det också talas mycket om temperamentet för närvarande.
– Men vad har ryttarna för nytta av det om hästen inte kan röra sig tillräckligt bra? En del kanske väljer att föda upp hästar för amatörryttarna, men då får man inte lika mycket betalt.

En professionell ryttare kan ofta hantera en känsligare häst, menar Eef Ten Bosch, och har den också goda gångarter så ger den god vinst.
– En enklare men lydig häst ger ofta bara pengarna tillbaka till uppfödaren. Vår vinst kommer från den där verkligt talangfulla hästen som vi får fram då och då, men ibland får vi skicka med en ”användarhandbok”. Skulle vi ändra vårt val av hingstar helt och hållet av den anledningen?  När vi betäcker vissa ston måste vi ta hänsyn till hingstens karaktär, men i allmänhet finns det goda temperamentet redan befäst i vår stolinje, säger Eef Ten Bosch.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 13/2020.