”Hästarna har räddat mitt liv”

När Ridsport träffar Cajsa Olsson på Falsterbo är hon lite besviken. Det gick inte riktigt så bra i finalen som hon hade hoppats.
– Vi fick inte så bra information och det blev väldigt stressat när hon skulle starta, berättar mamma Lotta.

Trots att rundan inte blev ekipagets bästa är det dock en prestation i sig att Cajsa ens rider på Falsterbo. Hon lider nämligen av en lungsjukdom, cystisk fibros.

– Det innebär att jag har segt slem i lungorna och gör att jag har svårt att ta upp näring, fett och vitaminer. Det fastnar bakterier i slemmet och jag måste äta 60 tabletter om dagen, berättar Cajsa.

Bara att gå den stora gräsbanan på Falsterbo innebär en stor påfrestning för Cajsa.
– Jag blir väldigt lätt trött och har lätt för att bli utmattad. Att gå den här långa banan innebär att jag gör av med väldigt mycket energi.

De dagar som Cajsa tävlar ska hon egentligen äta 150 procent av vad hon skulle gjort om hon var frisk. Energin försvinner fort.

Cystisk fibros är ärftligt och något man föds med. När Cajsa var liten var hon ganska frisk i sin sjukdom och all behandling gjordes förebyggande. Sjukdomen blev inte så påtaglig förrän efter 12-årsåldern, då hon blev märkbart sämre. Sen dess har hon inte varit riktigt bra.

– Men jag har sämre och bättre perioder, säger hon.

Cajsa gick en termin i gymnasiet innan hon hoppade av. I dag jobbar hon 20 procent på ett apotek och rider en till två hästar om dagen. Att ta hand om sin sjukdom tar mycket tid.
– Varje morgon och kväll måste jag inhalera slemlösande mediciner och göra andningsgymnastik, vilket tar 40 minuter varje gång, säger hon.

Ridningen är dock en del av behandlingen och är viktig för att få slemmet i lungorna att lösas upp.
– Man ska helst motionera varje dag och ridning är bra eftersom skumpandet gör att slemmet löses upp, säger Lotta.

Mamma Lotta har själv ridit och när Cajsa var liten hade de andra metoder för att få slemmet att lösas upp.
– Vi jagade runt henne i trädgården som treåring, grannarna tyckte nog inte att vi var riktigt kloka, säger Lotta med ett leende.
Men vid fyra års ålder var det dags att sitta upp till häst. Som tur var blev ”medicinen” också ett intresse.

– Läkarna har sagt att ridningen räddat hennes liv.
Familjen bor på en hästgård på Gotland och det är kämpigt att både fajtas mot en dödlig sjukdom – ingen vet hur länge Cajsa kommer att leva – och att få ekonomin att gå runt med hästar och tävlingsresor till fastlandet.

Cajsa har tillsammans med 8-årige valacken Blackberry börjat tävla i 1,30 och har hunnit vinna en tidningscup på samma höjd på Gotland. Målet på lång sikt är att tävla 1,40. Men sin andra dröm vet hon inte om hon kommer att nå.

– Min dröm är att jobba som hästskötare eller beridare hos en ryttare utomlands. Men jag vet inte om jag skulle orka rida 10 hästar varje dag. Dessutom skulle det vara svårt att ta sig till sjukhus.

Det blir ett par sjukhusbesök varje månad och dessutom får Cajsa en intravenös pencillinkur ungefär varannan månad, under tio dagar i sträck som hon sköter hemifrån. Med sig till Falsterbo finns också en hel resväska med mediciner.

Men trots att familjen inte vet hur sjukdomen kommer att påverka Cajsa – eller hur länge hon kommer att leva – är det helt säkra på en sak.
Det viktigaste är att göra det jag tycker om. Jag måste fortsätta kämpa för hästarnas skull, det är det som är roligast, säger Cajsa.