Reportage: Hemma hos Douglas och Zacramento

Tävla, vila, träna – det är en balansgång på slak lina när man är beroende av en enda häst till de stora mästerskapen. Men Douglas Lindelöw, 27, är trygg i sin matchning av Zacramento mot VM i Tryon i september. Douglas har ett sedan länge fungerande upplägg kring Zacramento och fortsätter att hålla det även detta VM-år.
– Och så gör jag en ungefärlig plan så att jag kan formtoppa när det är dags.

Douglas har sitt vanliga team bakom sig och detta arbetar kring Zacramento på ett sätt som inte ändras även om det vankas mästerskap. Teamet består främst av mamma Agnetha.
– Hon är tränare, coach, administratör, hästscout och hästägaransvarig. Ja, hon gör allt utom att rida.

Vidare består teamet av hästskötaren Madeleine Isaksson, som har varit hos Douglas i snart fem år. Hon är ansvarig för Zacramento.
–  Madeleine är med på alla tävlingar och tar hand om Zacramento på alla resor. Är det tävlingar nere på kontinenten två veckor i rad stannar hon och hästen kvar där nere. Det finns massor av trevliga och bra anläggningar som har gäststall och gör resorna nere i Europa ganska enkla, säger Douglas.

– Madeleine rider dock inte, så ibland får jag göra en snabbtripp ner och trimma Zacramento lite. Men det fungerar bra.

Sist men inte minst är det hästägaren.
– Håkansson Häst med Tove Håkansson. Hon är engagerad och kunnig, och själv både ryttare och uppfödare.

Vila efter finalen

Douglas och Zacramento kom elva i världscupfinalen i Paris i början av april. I denna final, den som också kallas inofficiella inomhus-VM, gick hästarna fyra tuffa hoppningar.

– Klart att det tar på hästarna. Men Zacramento var fräsch efteråt.
– Han fick vila nästan helt i två veckor efter finalen. Vi drog ner lite på kraftfodret och så fick han gå ute och lite i skrittmaskinen, säger Douglas.

Han vet sitt värde, att han är stallets stjärna och står liksom över de andra.

– Han tyckte att det var jättebra. Zacramento tar det gärna lugnt, han kan faktiskt vara lite bekväm av sig till vardags och han trivs i sin hage. Han springer aldrig omkring utan går och äter gräs och lägger sig gärna och slöar. Han bryr sig över huvud taget inte om de andra hästarna omkring sig. Han vet sitt värde, att han är stallets stjärna och står liksom över de andra.

Efter de två veckornas vila smögs Zacramento i gång.
– Jag tog det lite försiktigt först, men en häst i god kondition tappar inte mycket på två veckors vila.

Comebacken utomhus skedde på den fyrstjärniga pingsttävlingen i Wiesbaden med 1,45- och 1,55-klasser på schemat. Det kunde inte ha startat bättre. Efter att bara ha ”ridit runt” i 1,45-klassen på lördagen vann Douglas och Zacramento championatsklassen, en 1,55.

Efter Wiesbaden fortsatte resan till Rom, där Douglas anslöt till det svenska nationslaget. Därefter väntade Treffen och ytterligare två veckor senare Rotterdam.

– Det blir väl någonstans där, i juni, som vi får reda på vilka som får rida VM, säger Douglas.
– Det är ovanligt tidigt. Tidigare förbundskaptener har för det mesta inte fastslagit mästerskapslagen förrän efter Falsterbo.

Fyra kaptener

Trots sina blott 27 år har Douglas hunnit med fyra förbundskaptener: Maria Gretzer, Gösta Asker, Sylve Söderstrand och nu Henrik Ankarcrona.

– Ankarcrona har ordning och reda. Han är tidig och klar med sina uttagningar, det är väldigt bra. Med tidigt besked kan man göra en mer långsiktig plan att arbeta efter mot mästerskapet och man får veta vad som förväntas av en. Risken att ”övertrassera” hästen minskar när man inte behöver jaga resultat för att bli uttagen.

Henrik Ankarcrona är lika medveten som Douglas om det delikata problemet när det handlar om att en ryttare endast har en mästerskapshäst – att på rätt sätt göra lagom matchning.

– Det finns en del att fundera kring vid olika situationer. Som exempelvis när man är på en nationshoppning och rider i laget. Ska man också rida Grand Prix, eller ska man spara hästen och avstå?
– Ibland måste man avstå stora klasser för att spara hästen. Det innebär också att man missar chansen att ta viktiga rankningspoäng och prispengar.

Har man bara en häst kan man inte ha en plan B, det måste bli rätt från början.

– Har man bara en häst kan man inte ha en plan B, det måste bli rätt från början. Det är en ganska jobbig situation, men å andra sidan kan jag trösta mig med att jag knappast är ensam om att bara ha en topphäst. Det är många i världseliten som tvingas matcha en enda häst lika försiktigt som jag.

Vet hur Zacramento ska kännas på topp

Att bygga upp en häst inför mästerskap betyder många delmoment.

– I grunden måste hästen vara uthållig. Jag bygger upp uthållighetskonditionen genom att rida en slinga jag har hemma med lite djupare sand. Men jag är försiktig med att använda den. I slutet av säsongen, som det ju är i september till VM, brukar den nödvändiga konditionen ändå vara där. Man får lita på sin känsla och inte vara för ambitiös så att hästen är sliten och trött när det väl är dags. Jag har sett exempel på det vid varje mästerskap, säger Douglas, och slår fast:

– Jag vet hur det ska kännas när Zacramento är som bäst.

Mamma är Douglas ständiga tränare. Men när det gäller finliret har han tagit extern hjälp av Peter Eriksson.
– Peter kom hit och markarbetade Zacramento ganska mycket inför världscupfinalen. Jag brukar rida någon annan häst samtidigt. Peter och jag resonerar och diskuterar och jag får en massa nyttiga råd, bland annat med olika övningar jag kan göra. Jag tycker att det är väldigt bra träning, både för Zacramento och för mig.

Douglas beskriver Zacramento som lite bekväm, men bekvämligheten kan vara ett smart drag hos hästen.
– Det kan man säga. Han är en tävlingsindivid, han vet när det är dags för tävling. Hemma på träning är han ibland inte hundra procent skärpt på alla hinder. Om han river ett hinder hemma behöver man inte bli nervös. Han vet ju när det gäller. Också på tävlingar har han förmågan att koppla av och ligger gärna och sover i sin box före starterna.

Pysslas om noga

Zacramento är en väldigt frisk häst konstaterar Douglas och knackar skrockfullt i bordet. Självklart kollas valacken regelbundet av veterinär – Silvana Grass – men han har inga gamla skavanker som Douglas måste vara aktsam om och ta hänsyn till vid träning och tävling.

Inte heller hovarna har några problem.
– Zacramento skos var femte vecka av vår hovslagare Jesper Eriksson. Det är helt vanliga skor, inga konstigheter.

Som den stjärna han är tas Zacramento om hand på allra bästa sätt varje dag.
– Han får kylpaddar på varje gång han har hoppat. Han får också stå en stund med ett täcke som är en kombination av magnet- och massagetäcke. Dessutom har vi vår massör Nicke Nylén som kommer med jämna mellanrum, mest för hästens välbefinnande.

Mer träning och mindre godis

Det är inte bara hästen som måste vara i toppkondition till ett mästerskap. Legendaren Franke Sloothaak sa en gång att ”hästen är idrottsmannen, ryttaren dess manager” och managern måste vara i form för att orka med sitt jobb. Douglas har uppgraderat sitt eget fysprogram, vilket inneburit att han redan under våren har blivit av med några kilon.

– Jag kör styrka till en viss nivå. Det får inte bli för mycket muskler och på fel ställen. Jag använder gymboll, massagerulle och hantlar för att få maximal kroppshållning för ridning och balans.

– På sommarhalvåret joggar jag också en del. Vid världscupfinalen i Paris joggade jag varje dag. Det var ett nyttigt sätt för mig att få de långa dagarna att gå inför hoppningarna, som var på kvällstid.

Fysträningen hänger samman med att äta rätt.

– Jag äter betydligt mindre godis och dricker inte heller läsk längre. I stället försöker jag få i mig mer protein och färre kolhydrater. Det är mitt eget initiativ och det har egentligen inget med mina egna prestationer att göra utan handlar mer om mitt välbefinnande. Och visst mår jag bättre. Jag känner att jag har en betydligt jämnare energinivå.

Viktigt med framgång

Om Zacramento är lugnet själv på tävling dallrar nerverna mer hos Douglas.
– Jag blir nervös inför stora uppgifter och det tycker jag att jag ska vara. När jag slutar med det får jag syssla med något annat.

– Jag är fokuserad men jag försöker att ha en fot i verkligheten, utanför tävlingsbubblan, för att vara medveten om det som händer omkring mig. För mig handlar känslan på tävling egentligen mer om hantering av motgångar. Jag blir förbannad och besviken på mig själv om det går dåligt. Det är oftast du själv som ryttare som skulle ha gjort något lite annorlunda. Min målsättning är hög och det ligger så oändligt mycket arbete bakom de där två minuterna man är inne på banan.

En tävlingsryttares tillvaro är knappast en dans på rosor. Stunderna i rampljuset är få och korta. Resten av tiden innebär mycket slit. Det är packning inför varje tävlingsresa, det är biljetter som ska bokas, tidsscheman som ska planeras och fungera. Douglas tävlar drygt 40 veckor varje år.

– Det är därför det är viktigt att nå framgång. Jag tycker inte att det är roligt att rida om det inte ger resultat. Jag har inte bestämt hur länge jag ska hålla på med det här, det beror som sagt på hur det går. Men så länge det är roligt fortsätter jag.

VM i Tryon i september är ett stort mål. Längre fram finns nya, stora uppgifter och Douglas har rustat i stallet för framtiden. Här finns bland andra Citti och Jezebel, som redan med framgång har testat de stora klasserna.
– Dessutom en hel del yngre hästar som ser väldigt fina ut.

Foto översta bilden: Lottapictures