”Jag är så fokuserad att jag nästan är läskig”

Det var slumpen som förde henne till fälttävlan, men sedan några år tillbaka finns det inget slumpmässigt bakom framgångarna.
– Jag skulle inte säga att jag har haft någon särskild talang för fälttävlan och ridsport från början. Jag har hela tiden behövt träna målmedvetet och har fått lära mig att verkligen analysera vad som behöver bli bättre, vrida och vända på detaljer, säger Amanda Andersson.

Det var förra året som hennes karriär lyfte ordentligt. Hon tog SM-guld för seniorer tillsammans med Kokos och YRSM-silver tillsammans med Jersey. Båda hästarna är familjeuppfödningar som egentligen var avlade för att bli dressyrhästar åt mamma Rebecka Andersson.
– Jag har varit i den situationen i min karriär att jag har fått rida på det jag har och göra det bästa av det.

Flera generationer hos familjen

När det gäller Kokos har den hästintresserade familjen Andersson haft hennes stostam i flera generationer och gillade individernas mentalitet med mycket energi och hög arbetsmoral. Amanda har tidigare berättat hur hon var med när Kokos föddes, men hur stoet sedan gick lite under radarn utan att sticka ut som unghäst, och skulle säljas.
– Men när hon var inriden och vi började jobba med henne mer förstod jag att det var ”min” häst. Jag tog med henne på en terrängträning för skojs skull – och hon älskade det, säger Amanda som börjat säsongen 2023 med att vinna en CCI3*S med Kokos i Nederländerna, detta trots att vinterträningen inte blev enligt plan på grund av en handoperation.
– Det är alltid skönt när man börjar säsongen bra, det är svårt veta var man står särskilt nu när vinterträningen blev lite annorlunda. Jag har vågat ge mina hästar mer återhämtning i vinter, och det har nog varit positivt för både mig och dem.

Hennes andra stjärna, Jersey, har en liknande bakgrund som Kokos. Även här var Amanda med när stoet föddes och hon var dressyrhäst till en början. Men Jersey var väldigt tittig så hon började hoppas som ett försök att komma åt lite spänningar, och efter det fick stoet byta inriktning i karriären. Nu är de båda väl etablerade i internationell trestjärnig klass.
– Jag känner att ingen av dem har nått sin topp ännu, det finns mer att hämta, säger Amanda, som tycker sig se en skillnad mellan fälttävlan och de andra två OS-grenarna i ridsport.
– Jag tror att man fortfarande kan arbeta sig till framgång med det man har på ett annat sätt i fälttävlan, att det går att komma långt med att slita på. Jag själv har verkligen jobbat mig upp.

Jag är så fokuserad att jag nästan är läskig, jag kan verkligen gå in min bubbla och stanna kvar där tills jobbet är gjort.

Amanda Andersson

När hon var barn fanns det inga tankar på att det skulle bli fälttävlan, även om både hennes mamma och pappa hade testat på grenen. Men när den inköpta C-ponnyn som Amanda skulle rida hoppning på visade sig vara i svåraste laget och byttes ut mot en annan som hade erfarenhet började alltihop.
– Jag minns att jag var med på ett lag-SM med honom när jag var elva år. Vi låg bland de sista efter dressyren och sedan slutade det med att vi tog silver. Det var en kick, jag fick blodad tand, berättar Amanda, som sedan hade en låneponny som hon tävlade i fälttävlan innan arbetet med familjeuppfödningarna började under juniortiden.

Föräldrarna betyder mycket

Mamma och pappa har betytt mycket i satsningen med praktisk hjälp, kunskap om hästar, och ekonomiskt.
– Pappa har tävlat upp till och med 1,40 i hoppning, är med på alla tävlingar och kan ta en häst och hänga med när jag galopptränar hemma. Mamma har tävlat upp till S:t Georges i dressyr och kan hjälpa mig där. Och de stöttar mig verkligen i mitt eget system.

Den systematiska vägen framåt har också innehållit en hel del mental träning.
– Jag gillar verkligen att analysera saker och ting, men samtidigt gäller det att inte övertänka. Där har den mentala träningen hjälpt mig. Nu kan jag till och med höja mig prestationsmässigt när det är dags för tävling. Jag är så fokuserad att jag nästan är läskig, jag kan verkligen gå in min bubbla och stanna kvar där tills jobbet är gjort.

Hon har också skapat sin egen optimala miljö för prestation där familjen har en stor roll, men även vad hon för in i sitt mentala system för övrigt. Hon följer sina förebilder på sociala medier och kallar sig själv för en ”totalnörd”.
– Jag älskar att titta på både dressyr och hoppning. Jag går alla banor jag kan och är alltid med i spectator judging om det finns i dressyren. Jag bryter ner dressyren i småbitar och klurar på varför betyget blev som det blev. Jag tänker knappt på något annat än hästar.
– Några av mina förebilder är den tyska hoppryttaren Marcus Ehning för hans fantastiska position i sadel, den svenska fälttävlansryttaren Louise Romeike som också har en bra position och ett väldigt gott horsemanship. Och så den tyska fälttävlansryttaren Julia Krajewski. Hon är en otroligt reaktionssnabb ryttare och rider effektivt i terrängen. Hon kan verkligen ge sina hästar de bästa förutsättningarna och anpassar sig efter dem i stället för att de ska anpassa sig till henne.

Intresserad av matlagning

Trots allt finns det plats för annat i Amandas liv – även om det på sätt och vis kan knytas till ridningen. Hon är bland annat intresserad av matlagning.
– Jag tycker om att laga mat när jag har tid och arbetar på restaurang lite vid sidan om. Intresset grundar sig nog en del i träning och prestation. Jag vill se till att jag får i mig det jag behöver. På tävling är jag så fast i mina rutiner när det gäller mat. Jag förbereder alltid allting innan så att jag inte behöver fundera på vad jag ska äta och när.

Min filosofi är att anpassa mig efter hästen och låta den växa i sin kropp, att se till individen.

Amanda Andersson

Sedan ett år tillbaka tränar hon också styrka, smidighet och lite intervallträning på cykel med en personlig tränare på gym några gånger i veckan.

Att rida dressyravlade hästar i fälttävlan har förmodligen lett till att Amanda har varit stark i dressyrmomentet genom åren, men däremot fått jobba lite extra med hoppningen. De första tävlingarna den här säsongen visar att vinterträningen med det momentet har gett resultat.

Arbetar förebyggande

När det gäller den ständigt närvarande säkerhetsfrågan inom sporten hon har valt har Amanda en klar strategi:
– Jag jobbar förebyggande genom att ge mina hästar lång tid på varje nivå. Jag vill verkligen känna mig redo när jag går upp en klass och låter allt ta sin tid. Min filosofi är att anpassa mig efter hästen och låta den växa i sin kropp, att se till individen. Och så gäller det att rida på ett sätt som inte utsätter vare sig sig själv eller sin häst för onödiga risker och att våga hålla sig till sitt system och sin plan.

Var tror du att du är i din karriär om fem år?
– Jag är tävlingsmänniska och skulle ljuga om jag inte sa att jag ville bli bäst. Men jag är medveten om att det är en lång resa. Om fem år hoppas jag att jag har fått bättre snurr på min egen verksamhet, bland annat med att hjälpa och stötta andra ryttare för det tycker jag är roligt. Och så hoppas jag att jag har ridit något mästerskap som senior, varför inte OS i Los Angeles 2028? – När det gäller i år hade det varit roligt att få rida ännu ett YREM och givetvis drömmer vi om en svensk lagmedalj där.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2023.