”Jag tror han har det i sig som behövs för att bli en EM-ponny”

En ung, svårreglerad ponny köps in som en utmaning av mor och dotter, och projektet att få denna ponny till dressyrtoppen lyckas så bra att det inte bara blir framgångar på tävlingsbanorna – det knyts också starka band mellan häst och ryttare. Vad gör man då när ryttaren sedan lämnar ponnyåren bakom sig och flertalet spekulanter hör av sig och vill köpa hästen?

I de allra flesta fall säljs ponnyn vidare, hur dyrkad den är av familjen. Men Ewa Wiik och Louise Gligel har valt att gå en annan väg med sin ponny Dogge Doggelito. Efter att Louise fått ordning på den känsliga ponnyn och tagit sig till ungponny-SM, har mor och dotter valt att behålla sin älskade familjemedlem. Istället för försäljning har de kommit på ett bra sätt att både behålla honom och samtidigt låta Dogge få visa sin kvalité på tävlingsbanorna – Ewa och Louise lånar helt enkelt ut Dogge till unga talangfulla ryttare, som med sin stora potential kan hjälpa ryttarna upp i klasserna.
– På grund av utbildningsläget så var inte Dogge så dyr i inköp, och eftersom vi sluppit det stora utlägget så sitter jag inte i den sitsen att jag måste ha tillbaka pengarna, förklarar Ewa Wiik till Ridsport.
– Att sedan Louise som är 24 år väljer att stå tillbaka ekonomiskt för egen del och istället väljer att göra detta är helt fantastiskt. Hon gör det för kärleken till Dogge.

Fastnade för pappa Verdi

Att Dogge Doggelito ens kom in i livet hos Ewa och Louise beror i grund och botten på ridponnyhingsten Verdi. Ewa fick upp ögonen för multitalangen – som inte bara var bruksprovsetta utan han såväl vann 6-årschampionatet i hoppning och tävlades mycket framgångsrikt i dressyr med både SM-guld och EM-placering.
– Louise första ponny var ett new foreststo som jag betäckte med Verdi, och det blev en väldigt fin fölunge som fick namnet Koriander. När Koriander blev åring ville jag ha en bror till honom som sällskap.
– Då såg jag en annons på Dogge, han stod hos en privat ägare utanför Norrtälje, och jag åkte dit med Louise som fick provrida.

Det fanns korta sekvenser som var bra, men det var ingen riktig styrsel över honom.

Dogge så då var fem år gjorde dock inte det bästa intrycket på spekulanterna. Skritten och traven gick okej, men helhetsintrycket av Dogge var att han var en virrhjärna som bara sprang in i galoppen.
– Det fanns korta sekvenser som var bra, men det var ingen riktig styrsel över honom.
– Men vi fick höra att Louise var den första som fick honom att över huvud taget gå fram, många hade haft stora problem att klara av honom och ingen annan som varit där och provridit hade lyckats med det.

Louise själv berättar att hon föll direkt för Dogge, även om hon förstås kände att han inte hade kommit så långt i sin utbildning.
– Jag såg potentialen i honom och tänkte honom som ett projekt, säger Louise.
– Vi hade med oss Louises tränare Emelie Brolin också, och även om hon från början kanske var skeptisk till Dogge föll hon också för honom, säger Ewa.

Starten blev sedan dramatisk då Louise nästan direkt efter köpet drabbades av körtelfeber och inte fick rida på tre månader. Hämtningen av Dogge fick skjutas upp, men när den sedan blev av åkte Louise och han till Brolöten där Louise fick stor hjälp av framförallt Emelie Brolin. På hemmaplan red Louise för Ulf Lind och hans fru Wendela Warnbrandt.
– Emelie och Louise gjorde ett otroligt jobb med Dogge, och tillsammans med Ulfs lugn fick vi Dogge att tagga ned och då kom framstegen.
– Med hjälp av Emelie och Ulf satte Louise och Dogge sitt första kval av två till ungponny-SM, och då hade han ett halvår innan knappt gått att styra.
– I SM-finalen på Hammarö kom de sedan åtta totalt av 16 startande, men bara att ta sig dit med Dogge var en vinst i sig, säger Ewa.

Roligare att utbilda än att tävla

Louise hade tävlat flera ponnyer innan Dogge, bland annat red hon för Segersta i Ponnyallsvenskans division 1.
– Hon var uppe på nationell nivå, men i de högre klasserna tyckte hon det blev för mycket stress och press som kom in i bilden och det blev inte lika roligt att tävla, säger Ewa.
– Louise kände att hon tyckte det var roligare att utbilda ponnyerna.

Hästarna och utbildningen av dem har också kommit att bli en livlina för Louise i sitt sorgearbete efter sin far.
– När Louise var tolv år förlorade hon sin pappa i en bilolycka, berättar Ewa.
– Då var det Brolöten som blev räddningen för henne, och hela familjen Brolin har betytt otroligt mycket för Louise.
– Det blir väldigt personligt för mig med hästarna, och alla har betytt jättemycket, säger Louise själv.
– Dogge har mycket personlighet och är en ponny med en räv bakom örat, men för mig har han blivit som en familjemedlem.

När Louise började gymnasiet ville hon prioritera skolan, och hon kände själv hur det började gå överstyr med både skolarbetet och ridningen på den nivå hon kommit upp med på.
– Jag tog ett samtal med mamma då, där vi kom fram till att Dogge har så stor potential och att han ändå måste få visa sin kvalité på tävlingsbanan, säger Louise.

Det blev då bestämt att Dogge skulle lånas ut till Alma Müller – en lagkamrat till Louise där vägarna mellan familjerna korsats tidigare.
– Alma fastnade för Koriander, min Verdiuppfödning, när han var tre år, och bestämde sig för att ”honom vill jag ha”, säger Ewa.
– Så Alma hade redan utbildat och ridit en Verdiavkomma när hon tog över Dogge.

Avslutade med kadrilj i Friends

Kanske var det erfarenheten av Verdi-blodet som fick det att klicka så bra mellan Alma och Dogge, för även om det var svårt att kontrollera valackens energi och nerv ibland så klättrade ekipaget upp i klasserna.
– Alma och hennes familj har en stor del av utbildningen av Dogge, säger Ewa.
Det blev en lång rad placeringar i FEI-klasser, och duon tog även två internationella placeringar.
– Deras sista framträdande var när de fick rida en kadrilj i Friends, en sjukt fin kadrilj som Pytt Hamberg ansvarade över, säger Ewa.
– Dogge var så lugn och fin trots hög musik och massor av folk på läktarna. Han hade ett så stort förtroende för Alma.
– Det har blivit så att det är hos Alma och familjens gård i Heby som Dogge får möjlighet att landa mellan ryttarbyterna. Där är han ”hemma”, och där stortrivs han.

Vi kände att Dogge inte ska vara ett andrahandsval, han är värd att vara en förstaponny.

Planen att fortsätta låna ut Dogge till olika ryttare var inte klar från början, så när Alma fyllde 17 behövdes det ta ett nytt beslut vad Louise och Ewa skulle göra med sin fina ponny.
– Vi har anpassat oss och tagit besluten allt eftersom, säger Louise.
– Även om Dogge var en virrhjärna ibland så såg vi ju potentialen i honom, och det var flera som gjorde det. Folk ringde och ville köpa Dogge när Alma blev för gammal, men Louise ville inte släppa Dogge, säger Ewa.

Då dök tillfället upp att Elliot Nilsson skulle kunna rida deras ponny. Elliot sökte efter en ponny och hade nyligen börjat tävla, och med Carl Hedin som mentor hade han goda förutsättningar att fortsätta utvecklas med Dogge.
– Elliot är duktig, och det här var ett bra tillfälle att kunna peppa andra killar att rida dressyr.

Tillsammans med Elliot fortsatte Dogge därmed framgångarna i FEI-klasser, och ekipaget deltog såväl vid Falsterbo Horse Show och startade vid två svenska mästerskap. När Elliots familj sedan satsade och köpte in en ny ponny till Elliot, fick Dogge komma tillbaka.
– Vi kände att Dogge inte ska vara ett andrahandsval, han är värd att vara en förstaponny, förklarar Ewa.

Istället fick Dogge bli förstaponny åt en ny ryttare, Tilda Nydahl Sund, vars familj inte hade ekonomiska förutsättningar att köpa en egen ponny på den här nivån. Tilda hade sitt sista ponnyår framför sig, och Ewa berättar att Tilda och hennes mamma Lina Nydahl gjorde ett fantastiskt jobb med Dogge. Trots de skrala förutsättningarna att tävla förra året under pandemin, blev det ett antal starter med bland annat flera segrar i FEI-klasser på över 70 procent.
– De gjorde galant ifrån sig på SM, och nu när Tilda lämnat ifrån sig Dogge är han i sitt livs form, säger Ewa stolt.

Idag står Dogge hos 11-åriga Lee Mikaelsson, och tanken är att ekipaget ska jobba ihop sig och komma ut på tävlingsbanorna när situationen med såväl människovirus som hästvirus har lugnat ned sig.
– De verkar ha funnit varandra nu och vi känner ingen stress, det får ta den tid det tar, säger Ewa, som ser fram emot att få följa Lees utveckling med Dogge.
– Lee är en sådan fin talang och fint coachad av sin mamma. De har tiden på sig vilket också är skönt för Dogge som kan få ”landa” ett tag i Borlänge.

Lees mamma Emma Mattisdotter berättar att hon och dottern är oerhört tacksamma att just de fick chansen att få låna Dogge, som hon beskriver som en känslig ponny med en stor personlighet.
– Lee kommer få chansen att utvecklas något enormt med Dogge, säger Emma.
– Jag vill också uppmärksamma Ewa och Louise som istället för pengar väljer att låna ut honom och ge en ung ryttare chansen att utvecklas. Jag önskar att fler i ridsporten tänker med hjärtat istället för pengar.

Mycket känslor med i bilden

Vad kan man då säga som en summering av den här historien? För även om Louise är väldigt förtjust i sin ponny, så hör det ändå inte till vanligheterna att man behåller en dyrbar toppindivid i familjen när ponnytiden är över och lånar ut den till andra för att de ska få tävla. När Ewa får frågan om vad som driver henne att göra det här för andra familjer, är det tydligt att det är mycket känslor med i bilden.
– Jag hade aldrig själv kunnat ge en sådan här ponny på den här nivån till Louise, det fanns inte på världskartan, säger Ewa.
– Vi vet hur det är att kämpa, och att det är många duktiga talanger som slutar med det här för att de ekonomiska förutsättningarna för att tävla på den här nivån inte finns.
– Dogge har legat i topp-10 i svensk ponnydressyr under hela den här perioden, så vi känner också att ponnydressyren i Sverige behöver honom.

Ewa och Louise tar inte ut någon leasingavgift när de lånar ut Dogge, utan skriver ett fodervärdsavtal.
– Vi som ägare står för försäkringen för övrigt står den som lånar honom för alla kostnader.
– Det viktigaste vi kräver av den som får möjligheten att låna Dogge, är att han ska ha den omvårdnad som om han var deras egen, säger Ewa.

Men sedan när han tävlat färdigt vill jag ha hem honom igen.

Det här generösa förfarandet har givit Ewa och Louise utmärkelsen ”Årets hästägare” av Sörmlands Ridsportförbund, men även om det är trevligt med utmärkelser är det ändå glädjen att kunna hjälpa andra familjer med en bra ponny som väger tyngst. Louise tillägger också att det har känts jättebra för henne med alla Dogges framgångar med olika ryttare, och hon hoppas att han tar sig ända till den absoluta toppen.
– Jag tror han har det i sig som behövs för att bli en EM-ponny.
– Men sedan när han tävlat färdigt vill jag ha hem honom igen, om situationen fungerar, erkänner Louise.

Fakta

Dogge Doggelito

Dogge Doggelito, svensk ridponnyvalak f-07 hos Hallsta Ridklubb. e Verdi u Lillevangs Duchess e Scherasmin. Ägare Louise Gligel.

Dogges ryttare:

• 2013-2014 Louise Gligel
• 2015-2017 Alma Müller
• 2018-2019 Elliot Nilsson
• 2019-2020 Tilda Nydahl Sund
• 2021- Lee Mikaelsson

Ewa Wiik om Dogge Doggelito: ”Han är en fantastiskt positiv ponny, aldrig sur utan försöker alltid vara till lags. Han har aldrig försökt kasta av eller stuckit iväg. I all hantering är han ett föredöme och fantastisk att ha med sig på meeting. Men om man kräver saker av honom och han inte riktigt förstår eller är redo för då slår stressen till och av den anledningen så är han en känslig individ. Spänner man bågen för långt så sviktar hans självförtroende helt enkelt. Detta är också en av anledningarna till att vi behållit honom, hos fel typ av människor skulle han lätt kunna knäckas”.

Fakta

Dogges härstamning

Fadern Verdi blev bruksprovsetta 2005, kom tvåa i 5-årschampionatet i dressyr och vann 6-årschampionatet i hoppning. Han tävlades därefter först i hoppning upp till Msv B, men en tidig skada i ett framknä gjorde att han inte höll för hoppning utan han fortsatte tävlas i dressyr.

Efter grenbytet blev det SM-guld 2009 och ett flertal internationella placeringar. Vid EM 2009 kom han på en sjunde plats i A-finalen.

Verdi själv var efter ridponnyhingsten Vermont, som bland alla sina framgångar på dressyrbanorna bland annat gick två EM.

---

Modern Lillevangs Duchess var ridskolehäst hos Hallsta Ridklubb, med en arabhingst som far och en dansk ponny med okänd härstamning som mor. När Duchess blev konvalescent efter en skada och ridskolan samtidigt ville påbörja ett projekt att föda upp egna ridskolehästar, betäcktes Duchess med Verdi.
– De stod hos ridskolechefen Malin Johansson där Duchess var dräktig samt där Dogge var föl, berättar Sara Stina Fredlund som idag äger Lillevangs Duchess.
– Av olika anledningar fortsatte inte projektet och Dogge såldes därför.

Lillevangs Duchess har med olika ryttare tävlats flitigt upp till FEI-nivå på ponnytävlingar. Senaste starten gjorde hon och Sara Stina Fredlund i höstas, då Duchess vid 29 års ålder bland annat tog en andraplacering i LA:3 bland stora hästar med 67 procent.