Louise Nathhorst – drottningen av dressyr

Louise ”Lussan” Nathhorst har fyllt 65. Men fortfarande rider hon minst två hästar om dagen.
– Jag får snarare ont i ryggen om jag inte rider, och jag tränar så mycket jag hinner i gymmet i friggeboden, säger Lussan.

Även jobbet rullar på — de senaste året har Lussan fått allt mer tränaruppdrag. Bland annat eftersom hon sedan 2017 coachar det svenska dressyrlaget inför OS och andra mästerskap.

Lussan tar emot på Hogsta ridanläggning, där en av stallbyggnaderna är fylld av Lussans hästar plus de hästar som tillhör hennes personal. Det är inget flashigt stall, men man känner sig välkommen, för Lussan ler med hela ansiktet och hennes elever är vänliga. Den lilla hunden Leja gör sitt till, genom att försöka komma åt morötterna som ligger i en försluten nätsäck. Det blir en dragkamp mellan liten hund och stor morotssäck.

Att Lussan inte har en egen gård med nybyggt stall och guldknoppar är något hon valt.
– Det har funkat jättebra att hyra in sig. Om du köper är det för det första väldigt dyrt, och för det andra blir man bunden. Det är absolut ett val, säger Lussan.

Älskar sin vardag

Det är inte bara tävlingar som sporrar den före detta OS-ryttaren.
– Jag älskar min vardag, att hålla på med hästarna hemma. Det är otroligt kul och inspirerande att åka ut och hjälpa landslaget, hela den resan. Men det är viktigt att ha sin vardag hemma. Jag känner mig privilegierad att få arbeta med det jag tycker är kul.

I vardagen ingår två anställda som  dessutom får träning av Lussan. Clara Espinoza har varit på Hogsta i 18 år, Elin Tillberg i 13 år. Dessutom finns en arbetande elev, Sara Dobloug, som varit i stallet sedan i höstas.
– Lussan är snäll, säger Elin Tillberg om sin chef.

Det är synd att ungdomarna specialiserar sig så tidigt.

Men hur började då Lussan att rida? Hennes syster fick en ponny, Popito, som Lussan fick tävla och så småningom ta över. Hon gick till fots från Humlegården i centrala Stockholm, där hon bodde, till Ryttarstadion.
– Det var jättekul att rida. Min farbror Carl Bertel Nathhorst hade flera galopphästar och jag fick en som jag lärde om. Det blev hoppning för hela slanten.

När Lussan var i 16-årsåldern tränade hon löp på Täby galopp. Det blev tävling i fälttävlan, dressyr och hoppning. Och det gick bra.
– Det var inte så många som tävlade på den tiden. Ibland bytte jag och Eva-Karin Oscarsson häst, för vi blev uppklassade. Vi tävlade ponny ihop. Man tävlade i jodhpurs och klubbjacka.

Hoppkarriären avslutades efter omkullridningar

Men hoppkarriären fick ett abrupt slut. Lussan skadade ryggen i två omkullridningar och fick gå över till dressyr.

Efter studentexamen åkte hon till Walter Christensen i Tyskland. ”De tyckte jag var en riktig slarva när jag kom dit första gången. Jag hade bara lastat på och åkt iväg, broddarna satt kvar på hästen och tränset var oputsat. I Tyskland lär man sig lite disciplin, det är inte så dumt”, har Lussan berättat i en DN-intervju.

Hon skulle komma att åka från och till Walter fram till år 1990, då han gick bort i lungcancer.
– Då slutade jag röka, säger Lussan.

Nästa tränare blev legendaren Herbert Rehbein, som avled 1997.
– Efter det har jag ridit hemma och för min sambo Lars.

Tog OS-brons 1984

Från 1983 har Lussan varit baserad på Hogsta, en ridanläggning på Ekerö. 1984 tog hon en bronsmedalj i OS i Los Angeles, i lag med Ulla Håkanson och Ingamay Bylund.
– Det var helt otroligt stort med mitt första OS. Ingamay var fyra individuellt, så jag hade ju lite draghjälp. Då tyckte jag ”det här var ju inte så svårt”, men efteråt har jag insett att det inte är så lätt att få den där medaljen.

Efteråt har jag insett att det inte var så lätt att få den där medaljen.

Sedan skulle det komma att bli fyra OS till som ryttare.

En annan stor tävlingsupplevelse var när Lussan vann världscupfinalen i Göteborg 1998, på Walk on Top och med specialskriven musik av Benny Andersson.
– Det var helt otroligt, verkligen fantastiskt. Jag hade varit med så länge och tänkte att nu ska jag njuta.

År 2009 skadade sig Lussans dåvarande GP-häst Isidor (val f-96 e Guinness-Urbino) och efter det hade hon egentligen inga hästar som var på den nivån just då.
– Så det gav sig självt att sluta tävla. Var sak har sin tjusning. Jag har inte tävlat sedan 2009 men jag är ute på väldigt många tävlingar. Det är inte så att jag går och längtar tillbaka, det är jättekul att vara tränare, och inspirerande. Men jag kan få ett sug efter stämningen.

Nu är det tränarrollen som gäller för hela slanten. Bland ryttarna som tränar för Lussan finns Tinne Vilhelmson Silfvén.
– Jag tränade Tinne när hon var junior, vi har egentligen följts åt hela livet, berättar Lussan.

Att träna ryttare på olika nivåer gör att man måste anpassa sig.
– För de som är allra skickligast är man mer en spegel. Men man måste ha en hög målbild för alla, och vara engagerad och ärlig.

Coolt att få träna det svenska bronslaget

Ett uppdrag som är nytt sedan 2017 är att Lussan coachar det svenska dressyrlandslaget.
– 2017 tog de brons med mig som tränare. Det var coolt!

Just nu är det lite upp och ner med träningarna. Det var planerat att Lussan skulle vara tre dagar i månaden hos Therese Nilshagen och Patrik Kittel inför OS i Tokyo 2020. Men i coronatider går det inte att resa, så det får lösas med hjälp av video.

Att OS skjutits upp ett år är enligt Lussan ingen katastrof.
– Det är tråkigt, men det går ju inte att göra på något annat sätt. I dagens tider är det ett bra beslut. Alla hästarna i vårt lag är så unga att det inte är fel att olympiaden skjuts upp, de är förhoppningsvis i samma fina form nästa år.

OS-flytten en fördel för Van Vivaldi

Även Tinne hinner förhoppningsvis bli ännu bättre med sina hästar.
– Kanske framför allt med Van Vivaldi (f -10 e Vivaldi-Olivi) som gjorde väldigt fina uppvisningar i Florida i vinter. Att han får ett år till på sig är ett plus.

Egentligen skulle Lussan ha firat sin 65-årsdag i Florida, men den resan fick ställas in. Någon stor födelsedagsfest är heller inte planerad.
– Jag vill nog rymma från firandet. När jag fyllde 50 var vi i Venedig, och när jag fyllde 60 i Palma. Det är en bra anledning att åka bort. Ibland tänker jag att det inte är något att fira, att man blir äldre. Men jag kanske borde fira att jag är ett år äldre och frisk.

Det finns en nackdel med tränarrollen: nervositeten.
– Det är definitivt värre att stå på marken än att rida. På marken är jag jättenervös, och det blir inte bättre. Jag har varit nervös många gånger när Tinne eller laget rider, jag brinner för det.
– Tricket när ryttarna är på banan är att ha solglasögon. Det gäller att inte göra miner när någon missar något. Jag har ridit mycket själv och vet att ryttarna alltid gör sitt bästa därinne, det sämsta ryttarna kan få är besvikna tränare när de kommer ut.
– Men coachningen har gått framåt. Vi har haft ett samarbete med den mentala tränaren Kjell Enhage i 20 år och det har gett oerhört mycket.

Tricket när ryttarna är på banan är att ha solglasögon.

Lussan har tävlat många olika hästar genom åren. Att hitta dem har gått till på lite olika vis.
– Dante (f -79 e Duell–Um Said xx) och Walk on Top (f -85 e Wenzel I–Absatz) hittade Kerstin (Walter Christensens fru, reds anm) åt mig.

Guinness (f -90 e Dolomit-Elizar) kom till Lussan med eleven Pether Markne, som inte riktigt gillade hästen.
– Så jag köpte ut honom.

Har sex egna uppfödningar och väntar föl i år

I dagsläget har Lussan och Lars sex hästar ihop, de egna uppfödningarna K Guideon (f -12 e Guinness-Nactus), Gordon (f -03 e Guinness-Angard), Segovia (sto f -14 e Sezuan-Guinness), Zaragoza (f -19 e Benetton Dream-Guinness) och Bender (f -15 e Benetton Dream-Guinness). Dessutom stoet Guinea ( f -10 e Guinness-Briar), som ska ha ett föl med Dante Weltino i år.

Fakta

Lussan har avlat fram de flesta av sina nuvarande hästar själv. Hur tänker hon kring avel?

 Hur väljer du hingst?
– Prioritet är att hingsten presterat på högsta nivå. Jag vill veta att det finns ett ”tävlingstemperament”.

Hur tänker du när det gäller kombinationen sto och hingst?
– Mycket fokus på galopp och temperament.

Vad är det du vill se hos hästen du avlar fram?
– Korrekta gångarter och spänstighet. Exteriören ska vara lämplig för dressyrutbildning. Hästen ska ha rätt temperament med förutsättning att ta sig hela vägen till Grand Prix.

Vad har du lärt dig genom åren när det gäller avel?
– Jag har inte lärt mig så mycket ännu.

Expandera

De hästar som är roligast att jobba med är Gordon och Guideon, tycker Lussan.
– De är alltid så positiva och gillar att jobba. Varje dag är kul med dem.

Till sist bjuder Lussan på en anekdot. Det var år 1997 i ’s-Hertogenbosch – när kassettbandet med kürmusiken brann upp då hon redan var inne på tävlingsbanan.
– De ordnade det där på något vis, man lämnade alltid in två kassettband. Men nu för tiden vet mina stallskötare inte vad ett kassettband är, säger Lussan.

Händelser ur Lussans liv – ett urval

1955 Föds i Stockholm.

1968 Som 13-åring får Lussan sin första och enda ponny, Popito, efter att ha gått på ridskola i tre år.

1971 Får fullblodet Chambord. Tävlar i hoppning.

1974 Tar studenten och åker till Walter Christensen i Tyskland.

1983 Flyttar till Drottningholm och anläggningen Hogsta.

1984 Brons med laget vid OS i Los Angeles, med Inferno.

1987 Tar sitt första SM-guld (har totalt sju), med Chirac.

1988 Träffar Lars Andersson på tävling. Han jobbar då som beridare på Flyinge.

1996 Rider OS i Atlanta med Walk on Top, till Benny Anderssons musik.

1997 Lagbrons i EM i Verden med Walk on Top. Trea i världscupfinalen med Walk on Top.

1998 Vinner världscupfinalen i Scandinavium på Walk On Top. För första gången hamnar dressyr på tidningarnas löpsedlar. Musiken är specialskriven för Lussan av Benny Andersson. Tar lagbrons i VM i Rom med Walk on Top.

2000 Är med på OS som tränare för första gången, med Tinne Vilhelmson Silfvén.

2001 Boken ”Dressyr med Lussan” kommer ut.

2002 Isidor vinner Unghästmiljonen efter att ha vunnit Breeders Trophy som 5- och 6-åring.

2005 Lagbrons i Hagen med Guinness.

2007 EM-brons med laget i Turin med Isidor.

2009 Slutar tävla när Isidor skadas.

2017 Börjar coacha det svenska laget, som tar lagbrons vid EM i Göteborg.

2019 Lagbrons i EM i Rotterdam med det svenska laget, som coach.

2020 Fyller 65 år. Satsar mot OS i Tokyo och Paris, som coach.

Fakta

Louise ”Lussan” Nathhorst

Namn: Ingrid Erna (efter faster och moster) Louise Nathhorst.

Ålder: 65 år.

Bor: Drottningholm, på Lovö prästgård.

Familj: Lars Andersson, internationell domare, A-tränare, OS-ryttare och Grand Prix-domarutbildare i Sverige. Siri, som är blandras bichon frisé/shih tzu. Syster och svåger som har tre vuxna barn.

Aktuell: Har just fyllt 65. Coachar dressyrlaget inför OS 2021.

Äter helst: Skaldjur.

Lyssnar på: Allätare. Men helst Benny Andersson.

Favoritkläder: Ridkläder och jeans.

Dricker helst: Ett glas vitt vin, eller vatten.

Skulle gärna äta middag med: Min familj.

Oanad talang: Jag har hört att jag har sinne för humor.

Vaknar: Klockan sex, utan klocka. Jag har varit ännu mer morgonpigg.

Favoritpryl i stallet: Jag kan inte säga att det är ryktborsten, för då skulle tjejerna skratta! Jag har inte tid att rykta.

Favoritstund i stallet: Jag har alltid kvällsfodringen och det är så mysigt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 8/2020.