Lusitanos med styrka och skönhet

Vi sitter i Rodrigo Torres bil som far fram över de portugisiska fälten, förbi en samling svarta tjurar och uppför en kulle. Solen är precis på väg att gå ner och himlen är pudrigt rosa. Hagarna är så stora att vi får leta en stund efter flocken, men Torres vet var de brukar hålla till.

Vi passerar ett lite avmagrat skimmelsto som står och vilar en bit ifrån de andra. Hon börjar bli gammal, berättar Torres, och sen något år tillbaka är hon mobbad av de andra stona.
– När hon fölade förra året blev hon attackerad av de andra hästarna. Jag vet inte riktigt varför. Hästar är grymma ibland, konstaterar han tyst.

Nu har hon fått flytta till en annan flock med lite äldre hästar där hon passar bättre in. Ureia (e Habil-Hortela Pimenta) ser inte anmärkningsvärd ut där hon går och betar men hon har lämnat flera fina avkommor genom åren.

Fakta

Lusitanohästar

• En del moderna lusitanohästar har en rakare profil och lite nättare huvuden. Den typiska lusitanon har en något konvex profil och ett ganska grovt huvud, jämfört med de europeiska varmblodiga dressyrhästarna.
• Ett typiskt lusitanohuvud ska vara välproportionerligt, av medellängd, smalt och torrt. Underkäken inte för markerad och något lång ganasch. Något konvex profil med pannan något rundad ovanför ögonbrynsbenen: ögonen är elliptiska (mandelformade), stora och livliga, uttrycksfulla och trygga. Öronen är av medellängd, finskurna och uttrycksfulla.

Källa: Svenska Lusitanosällskapet

Hanters väldigt sällan

Stona på stuteriet lever på fälten och hanteras väldigt sällan, så när vi kliver ur bilen betraktar de oss lite misstänksamt på avstånd.

Lite längre bort går en flock ungston som ännu inte hunnit bygga upp samma försiktighet. Ett par av de yngre hästarna kommer nyfiket fram för att hälsa och undersöka bilen.

Hästen ska ge allt gratis, du ska inte behöva kämpa för det.

Alla ston på stuteriet kommer från en och samma linje, stoet Garça och hennes dotter Negaça. Det här gör att Torres mer eller mindre alltid vet vad han kan vänta sig av avkommorna.
– Visst finns det alltid saker att förbättra men alla lämnar fin ridbarhet och en ärlig bra kontakt med ryttaren. Det är viktiga egenskaper som jag alltid vet att jag kommer få med mina ston. Därför behöver jag inte rida dem själv för att veta vad de kommer att lämna.

Även om han alltid har ett hum och en förhoppning om utfallet med varje kombination konstaterar Torres att avel i slutändan är ett rent lotteri.
– Jag kan ta samma sto och samma hingst och med fem avkommor kan jag få fem hästar med helt olika kvaliteter. Det händer att jag gör en kombination och förväntar mig en superstjärna och så blir det ingenting.
– Det är tufft ibland, säger han med en axelryckning.

Familjeuppfödning i generationer

Torres föddes in i stuteriverksamheten. Hans pappa Carlos och farfar Marcos Torres Vaz Freire började föda upp lusitanohästar redan 1978. Sedan 90-talet driver Torres stuteriet med sin far och makan, dressyrryttaren Maria Pais do Amaral.

Till en början avlades lusitanon här för tjurfäktning och senare working equitation, eftersom Torres själv började sin tävlingsbana inom WE. Efter att ha tävlat i den absoluta WE-toppen ett antal år gick han dock så småningom över till dressyr och aveln följde med honom.

Torres tävlar framförallt på hästar han själv fött upp. Dressyren kräver större, starkare hästar som är både vackra att titta på och lätta att arbeta med. I dag är aveln också helt och hållet inriktad på att få fram dressyrhästar.

Ända sedan 90-talet har ett av Torres krav varit att alla hingstar som används i aveln ska ha en fin piaff och passage. Han konstaterar krasst att han inte har någon som helst nytta av en vacker häst om den inte också har kapacitet.

Får inte vara för känsliga

Hästarna får inte heller vara alltför känsliga. Lusitanon är en känslig häst, och ska vara det, men hästarna som avlats för tjurfäktning är för reaktionssnabba för den moderna dressyren, påpekar Torres.
– Är hästen för känslig får du ingen bra kontakt när du rider. Det här är något vi måste förbättra inom rasen och vi jobbar på det. Hästen måste ge mig en bra kontakt, det måste finnas i den genetiskt, säger han och menar att ett sätt att säkerställa en bra avkomma är att bara använda hingstar som presterat själva.
– Använder du en hingst som själv går Grand Prix och är lättriden kan du räkna med att avkomman antagligen kommer bli bra att jobba med. Det finns många hästar som är riktigt bra, men väldigt svåra, och använder du en svår hingst på ditt sto kommer du antagligen få en svår häst.

Torres skyr överkänslighet som pesten. Ridbarhet är nummer ett i hans avel och här går åsikterna ibland isär när han diskuterar med sin far. Han är brutalt ärlig och visst blir det bråk ibland.
– I slutändan handlar allt om känsla. Min pappa kan gå igång på ett vackert ansikte men om jag rider hingsten och den är svår är det fel häst för oss. Så är det bara. Du behöver rätt känsla i hästen, en häst som kan göra en bra piaff, fina ökningar och har hög ridbarhet. Har hingsten det är chansen större att de lämnar det till avkommorna. Hästen ska ge allt gratis, du ska inte behöva kämpa för det.

Mina hästar måste ha framåtbjudning, jag avlar aldrig på en hingst som saknar det.

Ett steg i att ta fram moderna dressyrhästar är att få upp storleken på lusitanon, som är betydligt mindre än de moderna dressyrhästarna. Det är dock en fin balansgång mellan att få fram större hästar med mer rörelser som lämpar sig för tävlingsdressyr, utan att förlora lusitanons karaktär.

Fogoso är ett levande bevis

Stuteriets topphingst och Torres OS-häst, Fogoso, är ett levande bevis på hur de lyckats forma aveln mot modern dressyr samtidigt som de behållit de karaktäristiska dragen hos lusitanon. Den maffiga skimmeln mäter 172 cm över manken och rör sig stort, men att det är en lusitano vi har framför oss går inte att ta miste på.
– Det är inte speciellt svårt egentligen. Kvaliteterna för att bli en bra dressyrhäst finns redan i hästarna men den mer traditionella lusitanon har en svaghet i att de inte är lika stabila. När vi får fram större, starkare hästar blir det också lättare för dem att vara stadiga i kontakten.

Han berättar att lusitanon traditionellt sett  varit väldigt smidig och elastisk men inte särskilt stark och att han anser att det är just styrkan som ger stabiliteten.
– Är hästen svag måste du rida väldigt mycket för att behålla den stadig och i kontakt. I tjurfäktningen kan du se hur hästarna rör huvudet fram och tillbaka, det är inget vi vill ha i dressyren.

När det gäller fysiken är det inte mycket som behöver ändras i dag, menar Torres. Han tror vi är på väg att hamna någonstans där tjurfäktningshästarna och dressyrhästarna blir alltmer lika varandra.
– Kanske att vi förlorar lite av den rastypiska profilen hos lusitanon, men om jag ska vara ärlig är just det inget jag lägger särskilt stor vikt vid. Det är såklart bra om hästen har ett traditionellt ansikte så alla ser att det är en lusitano när vi är ute och tävlar, men jag väljer inte bort en bra häst för att ansiktet inte är rastypiskt.

Avlar inte på hästar utan egen motor

 Något Torres däremot undviker att avla på helt är hästar utan egen motor. En häst som måste pushas framåt.
– När hästen inte vill hamnar du så lätt i bråk och det vill jag aldrig ha. Mina hästar måste ha framåtbjudning, jag avlar aldrig på en hingst som saknar det. Ser jag minsta lilla tendens att hingsten saknar motor väljer jag bort den, förklarar han och tillägger att hingstar som reser sig också går bort direkt, det handlar nämligen om samma ovilja att jobba.

I dag ser han en stigande efterfrågan på lusitanohästar, också internationellt. Problemet är att alla vill ha en egen Fogoso och hästar i den klassen finns det ont om.
– När jag väl har en som liknar honom säljs den direkt. Jag har köpare som ringer varje vecka och frågar efter en lusitano som rör sig stort och har kapacitet för de högre klasserna. Alla behöver en ”big mover” för att kunna mäta sig mot de andra hästarna i internationell dressyr.

Många av Torres köpare investerar i föl som rör sig bra. Deras affärsidé är att träna upp hästen och sälja den när den är färdig och just Fogoso har lämnat många avkommor med spektakulära rörelser.
– Av tio föl har jag åtta, nio stycken som rör sig riktigt bra. Fogosos avkommor rör sig större än de flesta, säger Torres. Men så kommer också Fogoso själv från en linje där både farfar, farfars far och morfar gick Grand Prix.

Jag väljer inte bort en bra häst för att ansiktet inte är rastypiskt.

Torres säljer en hel del föl men sparar alltid ett par till sig själv. I skrivande stund står flera unga hingstar efter Fogoso i stallet.

Finns flera framtidshopp

Två av dem tror han lite extra på. Skimmelhingsten Nilo (e Fogoso-America) är bara fem år gammal men har redan visat prov på en fin piaff och passage. Han har dessutom hunnit premieras med guld på två utställningar.

3-åriga Pagnini (e Fogoso-Amora) sticker också ut i mängden med sina stora rörelser och ovanliga fuxfärg. Torres fru Maria har öga för talang. Hon investerade i Fogoso när han var blott ett halvår gammal och har redan köpt in sig på Paganini. Torres släpper lös hingsten i ridhuset och med sin far och ett par anställda till hjälp får han honom att trava runt i manegen.

Fakta

Coudelaria Torres Vaz Freire

• Var: Stuteriet ligger på landsbygden ett par timmar utanför Lissabon i Portugal. Förutom hästarna finns här även en besättning svarta tjurar och en flock jakthundar.
• Hingstar i avel: Tre. Stuteriet exporterar semin till hela världen.
• Ston: cirka 30.
• Föl per år: cirka 15 stycken.
• Jobbar på stuteriet: Rodrigo Torres, makan Maria Pais do Amaral, pappan Carlos och sex anställda.

Här lever stona

Fölen föds i mars eller april och stona fölar ute i flocken. När fölen är kring sex månader gamla tas de in och sätts i stora gruppboxar för att under ett par veckor longeras och utvärderas. De som inte säljs direkt flyttar tillbaka till fälten där de sedan går i princip ohanterade till 3 års ålder. Då tas de in och semineras innan de återigen går tillbaka ut i flocken.

Torres om:

… att kastrera hingstar:
I Portugal är det mer norm än undantag att behålla hingstarna som hingstar men det händer att Torres väljer att kastrera.
– Om jag ser att det inte är hingstmaterial eller om jag upplever en hingst som för svår finns det ingen anledning att behålla den som hingst. Jag kan inte sälja en hingst som kommer att vara svår att hantera.

… att planera avelssäsongen:
– Vi försöker planera så att alla ston fölar ungefär samtidigt. På det här sättet behöver våra hingstar bara hoppa på bocken en gång och vi kan vi använda samma dos till sex, sju ston. Det sparar mycket på hingstarna. Någon vecka innan tävling får hingstarna vila från att hoppa på bocken för att undvika eventuella skador men annars jobbar de dubbelt hela säsongen.

… hingstar och utevistelse:
Hingstarna på stuteriet går inte ut i hage. Torres menar att det är för svårt och osäkert att släppa ut dem.
– Släpper jag ut dem springer de som galningar och jag blir orolig att de ska skada sig. Jag föredrar  att rida dem och släppa ut dem i skrittmaskinen varje dag. Unga hästar som är vana vid att gå ute får ofta gå ut i hagen innan vi skor dem, men när de fått på sig skor får de stå inne.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2022.