Möt Annabella Pidgley – världens bäst beridna 18-åring

Efter några dagar med regn skiner solen över Windsor, England. Uppfarten till familjen Pidgleys magnifika anläggning, Kilbees farm, skyddas av en massiv grind och besökare hälsas välkomna av en väktare som visar vägen upp mot stallarna. Här samsas lyx med klassisk brittisk arkitektur och i blomstrande rabatter och under lummiga träd kikar djurstatyer av alla de slag fram.

Mellan ridbanan och ridhuset hittar vi den luftiga cafeterian och det är också där Annabella Pidgley väntar för vår intervju. Sminkösen står redo och mamma Sarah Pidgley assisterar både med klädombyte och kaffe i kopparna. Att hitta en dag när Annabella hinner ses har inte varit det lättaste. Hon går när den här intervjun görs på ett strikt schema med dagar som börjar fyra– fem på morgonen och slutar sent på kvällen. Kombinationen tävlingskarriär och skola är ingen dans på rosor för 18-åringen, som tog studenten i början av juni, ett pr veckor efter att Ridsport var på besök.
– Jag har ett prov nästa vecka och det är svårt att hitta tid för både skola och hästar. Samtidigt är jag tacksam över att jag har möjlighet att göra båda delarna. Det går eftersom jag vet att det är för en kort tid, förklarar hon när vi slår oss ner.

Viktigt med gedigen utbildning

Så snart Annabella är klar med skolan vill hon ta ett år ledigt och fokusera fullt ut på hästarna innan hon fortsätter plugga på universitetet. Att få en gedigen utbildning känns viktigt, samtidigt längtar hon efter att få rida på heltid.

Annabella kan inte minnas ett liv utan hästar. Hon började rida i samma veva som hon lärde sig gå och vid tio års ålder förälskade hon sig i dressyr. Som tolvåring gjorde hon tävlingsdebut och efter det var hon fast. Präglad av sin uppväxt är Annabella rakt igenom tävlingsmänniska, både i och utanför sadeln.
– Jag älskar att tävla, älskar känslan när hästen ger allt och jag får se resultatet av det hårda arbete jag lagt ner.

Mamma Sarah är själv dressyrryttare och domare och bortgångne pappa Tony byggde sitt miljardbolag från ingenting. I familjen Pidgley värderas hårt arbete och för Annabella har högt uppsatta mål varit något av en självklarhet.
– Jag växte upp och såg min pappa jobba jättehårt i allt han gjorde och jag tror absolut att det influerat mig som ryttare. Han steg alltid upp fyra på morgonen för att jobba och nu går jag själv upp samma tid för att hinna med hästarna före skolan. Pappa var en stor förebild för mig och jag är väldigt tacksam över att jag kan ha den här fantastiska anläggningen och alla otroliga hästar tack vare mina föräldrar.

Då och då sneglar Annabella bort mot Sarah, som håller sig lite i bakgrunden. Mor och dotter står varandra nära och Sarah är alltid med när Annabella rider.

Ödmjuk inför uppbackningen

De senaste åren har Annabella gjort något av en raketkarriär med support i toppklass. Förutom mamma Sarahs ständiga uppbackning tränar Annabella för både Cathrine Laudrup-Dufour och Charlotte Dujardin. Tre år har gått sedan Annabellas första träning med Dujardin och hon kan inte nog understryka hur viktig mentorn varit för hennes utveckling. Hon är väl medveten om sin privilegierade position och ödmjuk inför uppbackningen.
– Charlotte har alltid varit en stor förebild och jag var så nervös inför vår första lektion. Men med åren har vi byggt en solid vänskap och det känns fint att se tillbaka på hur vår relation utvecklats. Att ha ett så fantastiskt team runt mig betyder verkligen allt. Det hade varit omöjligt för mig att göra den här satsningen utan dem. Cathrine och Charlotte har lärt mig att man måste jobba hårt för att nå sina drömmar. Att få chansen att jobba med dem har gjort att jag vågat tro på att allt är möjligt, de stöttar och pushar mig.

Jag älskar att tävla, älskar känslan när hästen ger allt och jag får se resultatet av det hårda arbete jag lagt ner.

Annabella lämnade ponnystadiet och gick över till att tävla som junior när hon var 16 år. Ett år senare, under junior-EM 2021 och vid deras andra internationella start tillsammans, kammade Annabella och Sultan des Paluds FRH (Soliman de Hus–De Niro) hem två silvermedaljer. Det glittrar i ögonen på Annabella när hon pratar om bedriften, en riktig milstolpe för hennes karriär.
– Den tävlingen fick mig verkligen att känna att jag höll på att uppfylla mina drömmar. Det var så fantastiskt att det nästan inte kändes verkligt.

OS-medaljör i stallet

Annabella har en grupp enastående hästar i stallet. 2021 tog hon över Gio, även kallad Pumpkin, hästen som tog dubbla OS-brons med Dujardin i Tokyo och sedan i vintras rider hon även Dufours tidigare mästerskapshäst Vamos Amigos. Vamos har visserligen varit i familjens ägo sedan han var sex, men har stått hos Dufour fram tills nu. Att få ta över inte bara en utan två topphästar är få förunnat och Annabella är medveten om ynnesten det innebär att få rida hästar som redan uppnått stjärnstatus.
– Att få rida både Pumpkin och Vamos och samtidigt kliva upp i Grand Prix var ett stort steg, men i stället för att kännas läskigt och överväldigande känns det spännande.

Visst finns där onekligen en känsla av press som kommer av att rida hästar av den här kalibern men Annabella fokuserar på att hitta en egen relation med hästarna och att lära sig jobba med dem som ett team.
– Det som verkligen pushar mig och får mig att vilja fortsätta framåt är känslan när jag jobbat med något länge och allt plötsligt faller på plats. Det är kanske lite extra speciellt med hästar där jag fått se utvecklingen hela vägen från att de var unga tills där de är i dag.
– Att lyckas sätta ett byte på en yngre häst för första gången, det är nästan som att vinna en medalj, säger hon med eftertryck.

Cathrine och Charlotte har lärt mig att man måste jobba hårt för att nå sina drömmar.

Just nu lär hon in seriebyten och Grand Prix-rörelser med sin Espe (f -14 e Escolar-Dimaggio). Stoet var framgångsrikt som unghäst och såldes senare till familjen Pidgley av Andreas Helgstrand. Annabella beskriver det som världens bästa känsla när hon lyckas få in fem byten på raken.
– Det är så givande att veta att när jag väl lyckas få femton på linje kommer det kännas fantastiskt!

Tog två EM-medaljer

Inför EM 2022 hade Annabellas främsta häst Sultan dragit på sig en mindre skada varpå Espe fick kliva in – och hon utförde uppdraget med bravur. Ekipaget tog individuellt silver och brons i lag.
– Det var så klart frustrerande att inte ha min bästa häst, men det var verkligen härligt att se hur allt arbete vi lagt ner och all hjälp jag fått av Cathrine och Lottie gav resultat, säger Annabella när tävlingen kommer på tal.

Av alla framgångar hon haft de senaste åren räknar hon dock en av vårens starter som sin kanske allra största.
– Jag startade Pumpkin i Grand Prix och vi gjorde vårt personbästa. Jag tror vi fick 75,9 i Grand Prix och 77 i Specialen. Det var enormt för mig att lyckas med det efter att bara ha ridit Grand Prix i sex månader. Mitt mål är att nå den absoluta toppen och att redan vara här så tidigt i min karriär känns fantastiskt, säger hon och lägger sen snabbt till:
– Det är allt tack vara Pumpkin så klart, han är den coolaste jag vet, att få jobba med en häst som han är allt. Jag hoppas vi har ännu mer att ge.

Att blott 18 år gammal starta bland ryttare som tävlat världseliten i många år hör inte till vanligheterna.

Hur det känns det att rida in på banan efter att ha sett startlistan?
– Det är vansinnigt, det känns overkligt att se hur ryttare jag sett upp till hela livet nu är mina konkurrenter och att jag ibland till och med slår dem! Samtidigt vet jag att när jag väl rider in på banan så är jag helt fokuserad på mig själv. Jag tänker på alla små mål jag har och allt jag måste göra för att få till en bra ritt. Jag anstränger mig också för att njuta av stunden och verkligen ta in hur speciellt det är.

Hennes hästar är alla olika men något de delar är en stark personlighet. När Annabella ska beskriva sin typ av häst är rätt attityd det kanske viktigaste av allt.
– Jag vill ha hästar med rätt inställning, hästar som tycker om att uppträda. För mig är det väldigt viktigt att mina hästar verkligen litar på mig och lyssnar på mig. Pumpkin är en sådan häst, han älskar publiken och vet verkligen när han gjort ett riktigt bra jobb. Freddie är bara sex år men han påminner mycket om Pumpkin. Han är en gammal själ i en ung kropp.

Annabella pratar om Freddie Mercury (e Fürstenball-Samarant) som tog silver på unghästchampionatet i Danmark 2021 med Eric Guardia Martinez och senare lämnades hos Dufour för försäljning. Annabella har ridit hingsten sedan 2022.

Dansk pojkvän

Hennes koppling till Danmark bygger inte bara på relationen med Dufour. Sedan en tid tillbaka är hon också tillsammans med Andreas Helgstrands son Alexander, och än så länge ser hon bara fördelar med att ha en pojkvän som själv satsar i sporten.
– Det är jättebra för vi delar passionen, förstår varandra och vet hur vi ska supporta. Han jobbar just nu mycket med unghästar medan jag rider Grand Prix, så vi har väldigt mycket utbyte av varann. Samtidigt kommer det bli spännande när vi rider på samma tävlingar och är konkurrenter. Vi är båda vinnarskallar så vi kommer absolut vilja slå varann inne på banan, skrattar Annabella och lägger sedan till:
– Fast vi vet också båda två hur mycket hårt jobb som ligger bakom varje vinst, så jag tror vi kan fortsätta stötta trots att vi är rivaler.

Det är vansinnigt, det känns overkligt att se hur ryttare jag sett upp till nu är mina konkurrenter och att jag ibland till och med slår dem.

Just nu längtar Annabella innerligt efter att skolan ska vara över. Att få satsa fullt ut på ridningen under ett helt år ska förhoppningsvis ge resultat.
– När jag har mer tid över vill jag inte bara rida Grand Prix utan också ta mig tid att utveckla yngre hästar. Jag har alltid tyckt det är väldigt roligt att få utvecklas med hästarna men tiden har inte räckt till. Nu vill jag ta med mig allt jag lärt mig med Pumpkin och Vamos till mina yngre hästar.

Vill fokusera på ridningen

Ända sedan Annabella var liten har hon haft ett långsiktigt mål i sikte; en OS-medalj. I dag känns den drömmen inte alltför långt borta. Annabella säger att hon hoppas hinna samla på sig all erfarenhet hon kan för att vara redo att göra en OS-start och göra det bra. I år hägrar EM, Espe är kvalificerad för YREM, Vamos ska gå U25-klasser och när det gäller Gio håller Annabella än så länge alla dörrar öppna.
– Jag vill lära mig danska också, men jag vet inte hur realistiskt det är. Jag vill hinna ta körkort och hinna umgås med både familj och vänner. Jag längtar verkligen efter ett år där jag bara får fokusera på min ridning.

Fakta

Annabella Pidgley

• Ålder: 18 år.
• Bor: Windsor, Storbritannien
• Familj: Mamma Sarah och systern Jessica.
• Hästar i urval: Gio (f -11 e Apache-Tango), Vamos Amigos (f -12 e Vitalis-Blue Hors Hotline), Sultan des Paluds FRH (f -10 e Soliman de Hus-De Niro), Espe (f -14 e Escola-Dimaggio).
• Gör: Rider senior Grand Prix, kombinerar gymnasiet med ryttarkarriären.
• Favoritmaten: ”Jag är pescetarian och ganska petig med mat så jag får nog säga fish and chips. Så brittiskt att svara det, haha”.

Två saker jag aldrig skulle göra med mina hästar:

1. Rida dem i ridhuset varje dag. Jag tycker om att ge dem variation. Träningen är viktig men variationen är lika viktig. Jag rider ofta ut och galopperar eller jobbar över bommar.
2. Jag skulle aldrig inte ge dem en puss när jag går förbi dem i stallet. Jag tycker om att umgås med dem och uppskattar all tid jag får med dem, även i stallet.

Om du fick sno en häst från en annan ryttare:

– Pumpkin (Gio) var min drömhäst. Det såg så harmoniskt ut när Charlotte Dujardin red honom och han försökte alltid sitt yttersta för henne. Vore det inte han, skulle det nog vara Glamourdale, för han är Pumpkins raka motsats, en stor häst med stora rörelser. Lottie Fry gör ett otroligt jobb med honom och han ser ut att vara väldigt rolig att rida.

Annabella om…

… systern Jessica
– Hon är nog lite tuffare än vad jag är i och med att hon rider fälttävlan. Men vi älskar båda våra hästar och tycker väldigt mycket om att umgås med dem. Här hemma hjälper vi ofta varandra och det är väldigt mysigt att kunna dela intresset med henne.

Tre saker jag lärt mig:

1. Att fortsätta jaga mina drömmar och aldrig ge upp.
2. Att alltid belöna mina hästar, klappa och ge eftergift när de gjort något bra.
3. Att alltid variera arbetet och även rida ut och galoppera regelbundet.

Familjen Pidgley

• Lillasyster Jessica rider fälttävlan.
• Mamma Sarah är dressyrryttare och 4* FEI-domare.
• Pappa Tony var företagsledare och en av Storbritanniens rikaste män. Han föddes 1947 och levde de första åren av sitt liv på ett barnhem innan han adopterades av det kringresande paret Bill och Florence Pidgley. Som 15-åring flyttade han hemifrån, startade sitt första företag och sålde det sex år senare. På sjuttiotalet grundade han The Berkley Group Holdings och kom med åren att bli en av Storbritanniens främsta byggherrar. När Tony hastigt gick bort i en stroke 2020 efterlämnade han ett arv på cirka fyra miljarder svenska kronor.

Paret Pidgley har varit tysta sponsorer av dressyrevent i Storbritannien och sponsrat pararyttare. De har fött upp framstående hästar, bl a Duke of Britain.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2023.