Nörbys nörderier

Gunnarlunda dressyranläggning strax utanför Helsingborg omgärdas av staket och breda gallergrindar. Men inne i stallet finns inga galler. Nyfikna hästar sträcker sina  huvuden ut i gången och in mot varandra. Det är öppet och fritt. Inga hästar bråkar med varandra.

I direkt anslutning till stallet ligger ridhuset där Jacob Nörby Sörensen ger GP-hästen Romeo ett lätt pass. Det är exakt så det ser ut – lätt.
– Är det din bästa häst? frågar jag.
– Åh, det vet jag inte, de är bra alla. Men det är den som kommit längst, svarar Gunnarlundaberidaren på danskklingande svenska.

Romeo får ett par sockerbitar från kartongen på sargkanten innan Jacob Nörby Sörensen sitter av. Han ser mindre ut tills fots än till häst.

Fokus ligger på ridningen

Groomen Daniel Prysander tar över tygeln för att leda in Romeo i stallet samtidigt som äldsta dottern i huset, Laura Florin, 14 år, kommer in med sin 17-årige läromästare till häst. I Jacobs jobb ingår att träna Laura. Han har också några elever som kommer utifrån. För att det roar honom.
– Om folk har bekymmer är det roligt att kunna reda ut det lite. Men det är ridningen som är min huvudgrej. Det är där fokus ligger, säger han.

På Gunnarlunda finns ett 70-tal hästar varav 40 rids. Resten är föl och unghästar på tillväxt. De som rids är fördelade mellan Gunnarlundas ägare Bjarke Laustsen och Patricia Florin Laustsen samt Olivia Åman, som rider de yngsta hästarna, och så Jacob Nörby Sörensen.

Siktet är alltid inställt på Grand Prix. Gunnarlundas motto är att det bor en GP-häst i alla hästar, bara man bestämmer sig för det, har en plan sju dagar i veckan och låter det ta den tid det tar. Ändå, alla når inte hela vägen. Orsakerna kan vara många.

Tagit fram nio Grand Prix-hästar

Hur som helst har Jacob Nörby Sörensen under sina sex år på Gunnarlunda tagit fram nio GP-hästar. Två av dem rider han för närvarande. Det är Romeo, 10 år, och Sheeran, 9 år. 8-årige Vincent är inte riktigt där ännu, men lovar gott för framtiden.
– Alla tre är kapabla att göra allt det svåra och vill jobba. De har inga svagheter. Jag har haft dem sedan de var helt unga och känner dem utan och innan, säger han.

Ska man leva på det här måste man sälja. Få har råd att bara tävla.

Nyligen var han etta med Romeo och trea med Sheeran i Grand Prix i Kimstad. Frågan är hur länge han sitter säkert på dem. Han jobbar trots allt på ett försäljningstall. När jag frågar Patricia Florin om inte alla hästar på Gunnarlunda är till salu säger hon:
– Jacob tävlar på den nivå han gör för att vi tycker att det är roligt. Det är en resa man gör tillsammans. De hästar som tävlar i landslaget är inte till salu.

Men om det kommer ett tillräckligt högt bud?, försöker jag.

Patricia Florin ler roat och vidhåller:
– Alla är inte till salu. Vi kan inte bara ha en häst som går på topp. Vincent till exempel ska vi spara. Honom tror vi väldigt mycket på.

Vid det här laget har Jacob Nörby Sörensen sett åtskilliga av sina adepter gå vidare till andra ryttare. I juni i år såldes till exempel den godkända hingsten Gammelenggårds Zappa till Schweiz. Andra omtalade försäljningar är hingsten Amplemento, som för två år sedan gick till Antonia Ramel, samt hingsten Conde Nord som samma år köptes av Lauren Asher, USA. I  just den affären lämnade Asher det 4-åriga stoet Alive And Kicking som mellanskillnad. Stoet köptes kort därefter av Charlotte Dujardin.
– Hästar säljs och har vi haft dem länge gör det lite ont när de åker, men så är det. Ska man leva på det här måste man sälja. Få har råd att bara tävla, säger Jacob.
– Jag vill göra mitt bästa med alla hästar. Det är roligt att se hästar som jag utbildat gå Grand Prix med sina nya ryttare. Det ska bli spännande att se Patrik Kittel ta fram Amplemento. Han har tävlat den i år med vinster.

Om folk har bekymmer är det roligt att kunna reda ut det lite.

För egen del njuter han för varje tävling, tacksam för varje dag han får göra det han gör och att någon behåller hästar åt honom. På egen hand skulle han inte kunna tävla som han gör nu. Patricia Florin betyder extra mycket. Fyra förmiddagar i veckan, ett par timmar varje gång, håller hon sitt tränaröga på honom, slipar detaljer och håller koll på helheten.

Klickade direkt på ridskolan

Hemma i Danmark fick han en gedigen grund att stå på. Hans morfar tyckte  det var viktigt att ha ett intresse, gärna sport, och tog med lille Jacob till byns ridskola. Det klickade direkt. Ridskolan blev pojkens andra hem och när han var tolv tjatade han till sig en egen ponny. Den stallades upp på ridskolan. Det var liksom en självklarhet.
– I Danmark finns en ridskola i varje stad. Inte som här, utom mer som ett center för all ridning, även för privatryttare. Folk har inte egna hästar hemma på samma sätt som i Sverige. Det ger en bra grund och säkerhet. Man är i proffshänder alla dagar i veckan och rider för tränare hela tiden.

Med ponnyn och lite senare även med en juniorhäst blev det tävlingar på landslagsnivå. Vid 17 års ålder var han säker — han ville leva på att rida. Jacob tog jobb i olika försäljningstall i både Danmark och Tyskland.
– Det var inte de bästa hästarna från början, men jag var ung och modig och red på vad som helst. Det var jättebra. Jag lärde mig mycket, berättar han.

Efter två år tyckte föräldrarna att han borde skaffa sig en ”riktig” utbildning. Det blev först handelsexamen och sedan tog han en master i barnpedagogik på universitetet i Århus.

På universitetet fanns en lektor med stort hästintresse och en fin anläggning. Tillsammans med henne började Jacob köpa in och utbilda hästar för försäljning parallellt med universitetsstudierna. Han var då YR-ryttare, kände Patricia Florin väl och fick hästar att utbilda åt henne.

Valde hästarna efter studierna

När studierna var klara stod han inför ett framtidsval. Ta ett ”riktigt” jobb eller satsa på hästarna. Det blev hästarna. Gunnarlunda ryckte i honom, men han tvekade inför att flytta till Sverige.
– Nu är jag svensk medborgare och det känns bara bra. Jag bor här, rider i landslaget och har en svensk sambo. Jag trivs jättebra. Det är ett privilegium att få jobba ihop med det svenska förbundet och att tävla internationellt för Sverige.

Avgörandet för att bli svensk fullt ut var när Zappa togs ut till unghäst-VM 2017 men inte fick tävla för Sverige för att ryttaren var dansk.

Förra året var Jacob rankad femma i Sverige. I år blev han och Moegelbjergs Romeo uttagna till Doha, Qatar, i slutet av februari. En chans som han är djupt tacksam över att han fick. De hann precis hem innan pandemin stängde alla gränser.

Fakta

Mycket metall i vänster ben

Få ryttare klarar sig utan skador. Jacob Nörby Sörensen är inget undantag. För elva år sedan red han ensam på en 5-åring i ett ridhus. Hästen blev skrämd av något och kastade sig runt. Jacob åkte av men fastnade med vänster fot i stigbygeln och blev hängande där när hästen rusade iväg. När han kom loss pekade benpiporna ut under knäet.
— Jag blev liggande i 20 minuter innan man hittade mig och ringde efter ambulans. Det var mycket i benet som var trasigt. De fick såga och hålla på. Jag blev kvar på sjukhuset i två månader. Jag har mycket metall i underbenet men känner inte av det, bara på vintern då metallen blir kall.  

Gunnarlunda har aldrig köpt en färdig GP-häst. De hästar de köper är föl eller 2-åringar. Förtjänsten ligger i utbildningen. Jacob gillar konceptet att jobba på lång sikt med hästarna.
– Det är min största kompetens, att ta dem hela vägen från unghäst till Grand Prix. Unghästar är jättekul. 3-åringar till exempel, de är så ärliga, som barn. Daniel Prysander leder in en mörk skönhet i ridhuset, 6-åringen Hamilton. Efter en stund rör sig hästen i ljudlös trav längs fyrkantspåret.

Det är min största kompetens, att ta dem hela vägen från unghäst till Grand Prix.

Utan större  åthävor gör valacken byten i var tredje och det som är början till galoppiruetter. Hans ryttare ser ut att njuta där i sadeln.
– Han är som en balettdansör. Det kostar honom inget att röra sig och han är född sådan.
– Han köptes in som 2-åring. Jag skulle aldrig ha kunnat se att han var så bra då. Men Patricia och Lauke ser sådant. På föl också. De kan peka ut en enda häst i en hel flock och säga ”där är din nästa topphäst”. Jag kliar mig i huvudet varje gång.

Nästa häst för dagen är Sheeran. Det är en helt annan typ än Hamilton, större på alla ledder.

Alla hästar kan utvecklas

Sheeran är varken en eyecatcher eller balettdansör, men en 9-åring som gör alla GP-rörelser säkert, avspänt och villigt. Bytena i varje är spikraka.
– Han ser inte så märkvärdig ut när han bara travar runt, men han har ändå en jättefin passage. Med rätt träning kan man utveckla alla hästar. Det behöver inte alls vara de med flashigast gångarter som 4-åringar som blir bäst i slutänden, säger Gunnarlundaberidaren.

Under sommaren har Gunnarlunda och Bjarke Laustsen varit föremål för en granskning i lokalpressen. Tidningarna har tagit upp hästköp som lett till rättsprocesser, varav ett av hästköpen helt nyligen löstes genom förlikning. Jag frågar Jacob om han påverkats av skriverierna.
– Det är klart att det har påverkat hela teamet på ett personligt plan, men absolut inte på det sportsliga. Vi försöker alltid att göra vårt yttersta för att matcha rätt häst med rätt ryttare.

Sedan Jacob kom med i landslaget har han klättrat till A-truppen, de fyra ryttare precis under spetstruppen som också den består av fyra ryttare.

Så vad är dina mål nu?
– Att ha roligt. Att vara positiv och ha hästen i fokus. Jag är så tacksam för mycket just nu. Jag får jobba med det som är min passion. Det är roligt att gå upp varje morgon. Jag har bra hästar och ett helt team kring mig. Ett förbund också.

Men mer konkret? Vilket mål har du med din ridning, din sport?
– Målet… det är väl att hela tiden utvecklas, bli så bra som möjligt. Mer exakt vet jag inte. Det är det som är så bra med denna sport.

Många har som mål att delta i OS?
– Jo, men det är så många som vill och så få platser. Jag vet hur mycket tur man ska ha. Tajmingen ska passa. Man ska ha en häst på topp just då och slippa skador.
– Dessutom är jag inte en människa som kan leva efter bara ETT mål. Om någon skulle säga, du ska vara med i OS, skulle det vara något gigantiskt. Men det är inget huvudmål.

Fakta

Jacob Nörby Sörensen

Namn: Jacob Nörby Sörensen

Yrke: Beridare på Gunnarlunda dressyrstall.

Ålder: 32 år.

Bor: I hus på Gunnarlunda, strax utanför Helsingborg.

Familj: Sambo Per Trygg, som snart är färdig hovslagare.

Fritidsintressen: Mat. Både att äta och laga. Är alltid hungrig.

Lyssnar på: Ljudböcker i bilen. Helst krimromaner. Gillar Jussi Adler-Olsens böcker väldigt mycket.

Ser på: Serier. Helst krim och thrillers.

Äter helst: Italiensk, franskt, smårätter. Älskar fisk och skaldjur. Inte dansk fläskstek.

Tre saker att ta med till öde ö: Min sambo, en matsäck och Romeo.

Förebild: Många, men imponerad av Dorothee Schneider som rider allt från unghästar till OS.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2020.