Tufft för småtävlingarna när stora meetings lockar mer

Stora prispengar. Fibersand. Separata framridningsbanor. Restaurang. Plats för sponsorer och hästägare. Bra hinder. Proffsiga banbyggare. Välorganiserad logistik.  Stora meetings på flashiga tävlingsplatser med extra allt, i Sverige eller utomlands, blir kvar. Samtidigt raderas små tävlingsplatser ut. Trenden har pågått i flera år och inget tyder på att utvecklingen kan stoppas. Ryttarna styr och Svenska Ridsportförbundet har inget att sätta emot.

Banor med det bästa tänkbara underlaget, en glänsande hinderpark, stora prispengar och dessutom tävlingar med klasser från lokal till nationell nivå under ett och samma meeting. Det är de tävlingarna som lockar ryttare.

Hyr in sig på annan anläggning

”Vill vi verkligen ha det så här och hur kan vi bryta utvecklingen?” Det undrade Dalarnas Ridsportförbund, som för två år sedan fick nog. I en motion till Svenska Ridsportförbundets stämma begärde de att Svenska Ridsportförbundet skulle granska vart ridsportens tävlingar var på väg, liksom komma med förslag på hur utvecklingen mot större, men färre tävlingar kan bemötas och hanteras.

Men förbundet kan inte gripa in och hindra tävlingsarrangörer. I stället gäller det för klubbarna att tänka i nya banor, och många klubbar väljer numera att hyra in sig på andra anläggningar för att göra sina tävlingar.

Att lägga ned tävlingsverksamheten helt innebär ett avbräck på flera plan.
− Jag skulle inte säga att ridklubbarna är beroende av inkomsterna från tävlingar, men tävlingarna har en ekonomisk betydelse. Dessutom är de viktiga för föreningar som vill visa sina medlemmar på bredden i ridsporten och se tävlingar på hemmaplan, säger Josefine Ivarsson, som jobbar på Södermanlands och Västmanlands Ridsportförbund.

Klubbarna i dessa distrikt har fått tänka om i grunden sedan Sundbyholms travbana utanför Eskilstuna byggde banor för ridsporttävlingar år 2014. I fjol gjordes 12 630 starter på Sundbyholm. Det innebär att mer än var 20:e start i en hoppklass under 2018 gjordes på Sundbyholm.

− Nu får klubbarna planera efter när Sundbyholm har sina tävlingar. En del klubbar har också slutat arrangera tävlingar, men det är inte enbart på grund av Sundbyholm, säger Josefine Ivarsson.

Går samman

Konkurrensen märks även längre norrut, där tre ridklubbar nu går samman för att locka tillbaka ryttarna. Lockbetet är rejält tilltagna prispengar. Falu Ryttarsällskap, Gävle Ryttarsällskap och Högbo Ridklubb är de tre klubbarna, som tillsammans har startat cupen Bilmetro GävleDala Grand Prix, med tre deltävlingar och en final i 1,20, 1,30 och 1,40.

− Prispengarna uppgår till sexsiffriga belopp. Vi hoppas kunna locka ryttare som tävlar mellanklasserna och vi tänker inte känna oss nedslagna av en stor arrangör som Sundbyholm, säger Lars Alexandersson, tävlingsledare i Falu RS.

Klubben har sedan flera år kört sin stora tävling på idrottsarenan Lugnet. Det är dyrt, men ger en inramning som lockar ryttarna.
− Bara att lägga på och ta bort fibersanden kostar 100 000 kronor varje gång. Men fördelen med platsen är att det finns el för lastbilarna, riktiga toaletter så att vi slipper använda bajamajor, liksom duschar och badmöjligheter, säger Lars Alexandersson.

Hyr Grevagården

Ulricehamnsbygdens Ridklubb i Västergötland har också valt att arrangera tävling på annan ort, genom att hyra in sig på Grevagården utanför Skövde, sju mil hemifrån.
− Hemma på anläggningen har vi bara ett ridhus, och eftersom vi har många duktiga ponnyryttare vill vi erbjuda dem en hemmatävling under inomhussäsongen, säger Emma Ferlin, tävlingsledare.

− Vi gör ett meeting med allt från Lätt D till Msv A, och ger därmed alla klubbens ponnyryttare möjlighet att vara med. Både bredd och topp.

Ponnyryttarna med familjer utgör också basen för funktionärsteamet.

Viktig inkomst

I år blir det andra året som klubben hyr in sig på Grevagården, där det finns allt som behövs; banor ute och inne, stall, restaurang och hinderpark.
− Grevagården är en etablerad tävlingsplats som många gärna åker till, och vi räknar med att tävlingarna ska ge ett ordentligt överskott även när hyran är betald, säger Emma Ferlin.

Vi ska inte skämmas för att vi måste tjäna pengar på tävlingar.

Både för Falu Ryttarsällskap och Ulricehamnsbygdens Ridklubb är tävlingarna viktiga inkomstkällor.
− Vi ska inte skämmas för att vi måste tjäna pengar på tävlingar. Om vi inte fick ett överskott så vore det inte värt arbetet, säger Lars Alexandersson.

Så ser tappet ut i siffror

Samtidigt som kraven ökar på tävlingsarrangörerna, minskar antalet starter. Det gäller på i stort sett alla nivåer. Likaså minskar antalet aktiverade hästlicenser och även antalet licensierade ryttare. Vad den fallande trenden beror på är oklart. 

Färre starter

Ovanpå detta, visar statistiken en nedåtgående trend för antalet starter på tävling. Mellan åren 2014 och 2018 minskade de med 11 procent. Enbart mellan 2017 och 2018 har antalet starter minskat med cirka 17 000 och nedgången syns på alla nivåer, från lokala till internationella tävlingar.

Likaså har antalet tävlingslicensierade hästar minskat, med hela 20 procent mellan 2017 och 2018, från 37  214 till 29 743. Även antalet licensierade ryttare har minskat något under samma period. Varför det har blivit så finns det inget säkert svar på.

Den demografiska utvecklingen och barnkullarnas storlek kan vara en förklaring till det minskade antalet starter, menar Andrea Barth, verksamhetschef för sport och tävling på Svenska Ridsportförbundet.

− Men vi har också hundratals svenska hästar som tävlar i södra Europa under våren, vilket innebär att de under ett antal veckor inte gör några starter hemma, säger Andrea Barth.

Ryttarna väljer

Robert Solin, nationell samordnare för hoppning på Svenska Ridsportförbundet, tror att även de dyra startavgifterna på tävling kan vara en orsak till att antalet starter minskar.
− Det bidrar säkert. Samtidigt har många klubbar gjort enormt stora investeringar i sina anläggningar för att göra dem till högklassiga tävlingsanläggningar.

Ryttarna väljer att tävla på platser med de bästa förutsättningarna och det kan inte styras av några andra än ryttarna själva.

Dessa klubbar har också fått lön för mödan i form av fler starter, medan anläggningar med sämre förutsättningar tappar starter. Detta har Svenska Ridsportförbundet inga möjligheter att ingripa mot, eftersom det skulle vara konkurrensbegränsande.

− Ryttarna väljer att tävla på platser med de bästa förutsättningarna och det kan inte styras av några andra än ryttarna själva, säger Robert Solin.

Nischade tävlingar

Förbundet kan uppmuntra klubbarna att prova nya vägar, menar Andrea Barth.

− Min gamla klubb Södertälje Ridklubb arrangerar stora meetings inomhus upp till elit/4* nivå, medan Botkyrka Ridsällskap är duktiga arrangörer på lokal/* och regional/** nivå, och Runsten Equestrians gör utomhustävlingar. Tre klubbar gans-ka nära varandra som tillsammans kan erbjuda en bred tävlingsverksamhet, och så skulle fler kunna samarbeta.

Samarbeten över klubbgränser är ett sätt för små ridklubbar att överleva i en omvärld där det ställs allt högre krav på tävlingsarrangörerna.

Ett annat sätt är genom nischade tävlingar.
− Mindre klubbar kan i stället fundera på vad de kan göra, som inte större klubbar kan, exempelvis erbjuda några dagars träning följt av en tävling under helgen, säger Andrea Barth.

Pay-tävlingar billigare

Fler och fler klubbar väljer också att arrangera Pay and Jump eller Pay and Ride, antingen som en komplement till tävling, eller helt enkelt i stället för tävling. Någon statistik över hur många starter som görs på dessa arrangemang finns dock inte att få, eftersom de inte syns i Ridsportförbundets tävlingsstatistik.

Fördelarna är att dessa arrangemang är billigare för klubben, som inte måste betala för inhyrda domare eller banbyggare, eller dela ut premier till de placerade. Men även pay-arrangemangen måste erbjuda bra underlag och hindermaterial om de ska locka ryttarna.

Samtidigt kommer kraven bara att bli högre på dem som vill arrangera de stora tävlingarna. Nyligen fick Svenska Ridsportförbundet ett öppet brev från en ryttarförälder, som ifrågasatte att kvaltävlingar till Scandinavium gick på platser med bara två ridhus, vilket innebar att både framridning och framhoppning får samsas om ett ridhus. Anläggningar med tre ridhus borde väljas i första hand, ansåg föräldern.

Därmed är vi tillbaka där vi började, i ett framtidsscenario där några få stora tävlingsarenor med extra allt kommer att få tävlingsryttarna. Den stora majoriteten av klubbar får sluta med tävlingar, eller hitta ett sätt att nischa sig stenhårt.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 6 /2019.