På hästryggen är hans autism inget hinder

Han har en mjuk, följsam och välbalanserad sits. Han älskar alla tre moment i sin sport fälttävlan och sin ponny ”Kingen”.
– Nu ska jag lära mig att rida honom på tygeln, säger Gustaf Lidbeck.

När det dags att träna terräng åker han till OS-medaljören och tidigare förbundskapten Jan Jönsson.
– Det är bra. Och roligt, fortsätter Gustaf Lidbeck.

Frågorna ibland för svåra

Han sitter i soffan i vardagsrummet med stora fönster ut mot markerna där hösten gör sig påmind. Han ger raka och ganska korta svar på frågorna. Men ibland blir frågorna svåra, som till exempel frågan om vad det är som är svårt med att rida ”Kingen” på tygeln.

När lite mer abstrakta sammanhang ska förklaras räcker orden inte riktigt till för 15-åringen.
– Jo, jag känner mig liksom lite annorlunda, har svårare att lära mig en del saker, säger han.

Mamma Lisa Lidbeck fyller i:
– Men du har ju extremt lätt för att lära dig en del saker och har jättebra minne. Kommer du ihåg när alla fölen är födda?

Gustaf Lidbeck börjar rabbla datumen och veckodagarna när gårdens tre föl föddes tidigare i år. Och så fortsätter han berätta att han kan alla traktormärken.
– Och så gillar jag Google maps, att titta på kartor över Höör, Hörby, Sjöbo och Simrishamn och så.

Gustaf släntrar i väg till köket i en tonårsaktig, slängig stil för att värma några kanelbullar i mikron. Det vackra huset är inspirerat av klassisk engelsk inredningsstil och familjens stora hästintresse gör sig påmint i inredningen på flera ställen – inklusive trängseln av stallskor, sneakers och gummistövlar i groventrén.

Förstod tidigt att något var annorlunda

Redan när Gustaf Lidbeck var riktigt liten förstod mamma Lisa Lidbeck och pappa Staffan Lidbeck att han inte var som de flesta andra barn.
– När han var tio månader var han fortfarande liksom inte intresserad av oss. Och sedan lekte han inte, han radade upp saker i stället. Andra barn åt upp godisbilar när de fick dem, Gustaf radade upp dem i stället, fortsätter Lisa Lidbeck.

När Gustaf var tre år fick han diagnosen autism. Först ett år senare började han prata. Att han nu elva år senare kan tävla på samma villkor som barn och ungdomar utan funktionshinder och ta sig in på en tredjeplats, kändes långt borta för familjen Lidbeck då.
– Då tänkte vi att det var så sorgligt, en katastrof, men så har det verkligen inte varit. Men i början var det så ovisst. Läkarna kunde inte säga någonting om hur det skulle bli. Vi gick till habiliteringen, inte rehabiliteringen där det är meningen att man ska få hjälp att återgå till det normala. För oss handlade det om en anpassning till ett handikapp som inte går att komma ifrån. Vi visste inte ens om han skulle kunna bo hemma, säger Lisa Lidbeck.

Det känns fantastiskt att Gustaf kan mäta sig mot andra utan handikapp.

Men med hjälp och stöd av olika slag har Gustaf Lidbeck kunnat gå i vanlig skola — och han började rida redan i förskoleåldern. Precis som sin äldre syster och sin yngre bror har han fått hänga med sina föräldrar på än det ena än det andra. Lisas och Staffans liv är inte av det stillsamma slaget. Förutom hästarna på gården driver de båda veterinärerna en klinik, Staffan var förbundskapten för det svenska landslaget i fälttävlan 2013–2016, Lisa har varit landslagsveterinär i flera år.
– För barn med autism är det ofta väldigt viktigt med rutiner, men hos oss står inte alltid middagen på bordet klockan sex. Vi lever inte så. Alla skor står inte på rad och det händer mycket i våra liv. Det har Gustaf fått anpassa sig till och det tror jag har varit bra för honom, att vi inte har förstärkt den rutinberoende sidan hos honom, säger Lisa.

Rummet är hans fristad

Gustaf nickar instämmande. Han är den mest ordningsamma i familjen och hans rum är hans fristad. Där kan han ha sina saker sorterade och ordnade som han vill. För ett drygt år sedan började han att tävla fälttävlan. Han pratar nästan kärleksfullt om ”Kingen” som kom in i hans liv då, först som ett lån från familjen Hammarström, men sedan köptes han av Lidbecks.
– Jag tycker mycket om Kingen. Han är en människohäst. Att prata med honom är som att prata med en människa. Om han hade varit en människa hade jag gillat honom jättemycket, säger Gustaf.
– Det kändes bra att bli placerad, fortsätter han.

Jag tycker mycket om Kingen. Att prata med honom är som att prata med en människa.

Mammas och pappas kunskaper om sporten kommer väl till pass på tävlingar. Pappa Staffan tävlar en del och storasyster Julia har en karriär som junior på gång. Gustafs dressyrtränare Annelie Hambreus är också en stor supporter.
– Vi hejar på varandra i familjen, säger Gustaf som redan tänker framåt mot en juniorhäst när ”Kingen” är urvuxen.

Tävlandet blev en milstolpe

Att tävla på lika villkor som barn och ungdomar utan funktionsnedsättning var inte självklart från början. Lisa funderade på att begära olika dispenser. Men sedan åkte de på en tävling utan det.
– Och då såg vi att det gick. Det var en sådan där milstolpe, precis som när han lärde sig cykla, köra moped och simma. Alla sådana saker. Gustafs handikapp har gett hela familjen ett annat perspektiv på saker och ting, säger hon.

Den gula prisrosetten från Flyinge är extra betydelsefull.
– Med Gustafs handikapp kan det nog annars vara lätt att känna att man aldrig kan bli lika bra som alla andra, men nu såg han att han kan. Det känns fantastiskt att han kan mäta sig mot andra utan handikapp, jag tror aldrig att han hade kunnat göra det i till exempel friidrott. Hästen blir som ett hjälpmedel.

Hästarna betyder mer än ”bara” ridningen för Gustaf, som inte gillar när någon häst på gården dör eller säljs. Gårdens lite ystra unghästar blir lugna när han tar dem och ”Kingen” verkar stortrivas med Gustaf och hans raka, enkla och tydliga hjälper.
– Och så tycker jag om föl, de är så gulliga, men de kan vara lite busiga också.

Vill gå lantbruksskola

Traktorer och mopeder är andra stora intressen för Gustaf, som är i full gång med att ta traktorkort och har förhoppning om att hitta något program på lantbruksskola som passar. En del saker går enkelt för honom att lära sig, andra är svårare.
– Jag kommer ihåg banor, det är inte så svårt. Jag får gå dem en eller två gånger. I skolan är engelska, svenska, idrott och hemkunskap enklast. Matte är svårt med minus och gånger.

Det händer mycket i våra liv. Det har Gustaf fått anpassa sig till och det tror jag har varit bra för honom.

Lisa Lidbeck

Familjen Lidbeck har alltid varit öppen med Gustafs diagnos.
– Vi accepterade den tidigt och efter det har vi varit väldigt lösningsorienterade. Vi har inte heller försökt dölja för Gustaf att han är lite annorlunda.
– Jag tycker inte det är jobbigt när mamma pratar om detta, säger Gustaf.

Men trots alla framsteg och ett traktorkort som kan öka chanser för Gustaf att få ett arbete i framtiden, finns det en del orosmoln för Lisa.
– En oro som är ständigt närvarande är att andra människor inte ska vara snälla mot honom och utnyttja hans svagheter. Den gäller både nu och i framtiden. Det kommer ju komma en dag när jag och Staffan inte finns kvar och kan bevaka Gustafs intressen.

Fakta

Gustaf Lidbeck

Ålder: 15 år.

Bor: Eketorp utanför Höör i Skåne.

Gör: Går i nian på Sätofta skola i Höör.

Familj: Pappa Staffan Lidbeck, mamma Lisa Lidbeck, 17-årig storasyster, 10-årig lillebror.

Gren: Fälttävlan.

Häst: D-ponnyn Kings Dumbledore, ”Kingen”, val f 1998, korsningsponny.

Värt att veta: Gustafs familj är en riktig fälttävlansfamilj. Pappa Staffan är före detta landslagsryttare och förbundskapten för Sverige, numera han tävlar på lägre nivå. Mamma Lisa är landslagsveterinär och storasyster tävlar upp till tvåstjärnig nivå.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2020.