Ridsport Play: Äntligen kan Erika behålla hästarna

När Erika Lickhammer van Helmond och maken Joris startade upp VHL Stables tog Erika ett stort kliv tillbaka från rampljuset på de stora tävlingsarenorna. Att föda upp och ta fram topphästar tar tid och till Erikas stora förtret innebar det att de tvingades sälja hästar så snart de blev tillräckligt bra för internationell tävlan.

Men nu, efter tio år med VHL Stables, är hon äntligen i ett läge där hon återigen kan satsa mot det ständiga målet, en plats i landslaget.
— För första gången på länge har jag tillräckligt många hästar  för att kunna skifta dem och alltid ha någon att tävla på, berättar Erika entusiastiskt.

Fakta

VHL Stables ligger i Nederländerna

Var: Asten, Nederländerna.

Drivs av: Erika Lickhammer van Helmond och maken Joris van Helmond.

Hästar: 70 utspridda på olika anläggningar och lösdrifter.

Hästar hemma: 33 sporthästar på stall varav 20-22 är egna hästar. 10-15 hästar hemma på lösdrift.

Anställda: Erika och Joris samt fyra heltidsanställda. Joris farbror Piet van Helmond är också en ovärderlig hjälp med  ston, unghästar och föl.

Verksamhet: Uppfödning, försäljning av hästar och träning av både elever och hästar. Träningen ger en bra månadsinkomst även om försäljningen av hästar är det som drar in större summor. 75 % av stallet består av egna hästar och 25 % är elevhästar och andras hästar.

Vi sitter i cafeterian på VHL Stables anläggning i nederländska Asten, med en helvägg i glas som ger oss fri sikt till den stora utebanan. Där rider Joris runt på en unghäst och borta vid stallet leker en av parets söner med golden retrievern Nala.

Ändrades fundamentalt av familjen

Under många år var Erikas sikte helt inställt på hoppeliten. Att nå den absoluta toppen var allt och ingenting annat spelade roll. Det var inte förrän hon landade i sin egen verksamhet och skaffade familj som hon insåg att det fanns något att leva för även utanför prispallen. Erika erkänner att hon ändrats fundamentalt, något hon i dag är väldigt tacksam för. Men det har tagit tid. I början kunde hon inte alls uppskatta det hon och maken höll på att bygga upp.
— Jag var nästan arg över hur all tid gick åt till att föda upp och utbilda unga hästar.

För att ligga på topp tio måste du vara ute och tävla hela tiden.

Inget spelade någon roll om det inte stod några Grand Prix-hästar i stallet. Erika var trött på att ta fram hästar som såldes så fort de blivit bra nog.
— Det är många hästar vi tvingats sälja eftersom buden helt enkelt varit för höga i förhållande till vad hästarna gjort. När man får ett par miljoner för en häst som hoppar 1,20, då måste man sälja, konstaterar Erika.

Med tiden har hon dock lärt sig uppskatta allt hon har och förstå vikten av arbetet de lägger ner. Målet har hela tiden varit att Erika en dag ska kunna behålla hästar för att satsa mot toppen och nu är tiden äntligen mogen.

I stallet står en 6-åring och en 8-åring, båda egna uppfödningar, som hon håller stenhårt i. 8-åriga Comme Tessa VHL (Comme il Faut-Casall-Capitol) är en av de bästa hästar hon suttit på.
—Jag har utbildat jättemånga fina hästar men hon är en av de absolut bästa jag haft. Det går inte tre dagar utan att någon frågar om henne.

Ska bli nästa svårklasshäst

Att tacka nej till bud är inte lätt när verksamheten till stor del går runt på försäljning av hästar, men när det gäller Comme Tessa är Erika bestämd. Hon ska bli nästa svårklasshäst. I dag går stoet 1,40 och 2022 räknar Erika med att rida tvåstjärnig Grand Prix på henne.

Comme Tessa var en av de svåraste unghästar Erika någonsin stött på, hon hade taggarna utåt och var stenhård. När Erika väl vunnit hennes förtroende hittade hon dock ett sätt att vända stoets temperament till sin fördel.

I stallet står också Comme Tessas mamma, systrar och dotter, och att ha hela familjen hemma är en lyx. 6-åriga Crescendo VHL (Connor-Clarimo-Vigo d’Arsouilles) är en helt annan historia. Honom är det ingen som frågar på eller förstår hur bra han är, menar Erika.
— Det är bara jag, som sitter i sadeln, som förstår storheten i honom. Han är ingen eyecatcher. Han hoppar en millimeter över hindren men har gått tolv internationella klasser och blivit placerad i alla. Han vet precis vad han gör och han är okomplicerad.

Aveln är lätt med de här linjerna för vi vet alltid ungefär vad vi får.

Även om Erika och Joris har långt kvar till målet har de kommit en bra bit på vägen. Att kunna tacka nej till bud är ett stort och viktigt steg.
— För åtta år sedan tänkte vi att när vi väl kommit så långt kanske vi kan utbilda hästar till oss själva. Och nu är vi där, säger Erika.

Nu vill hon tillbaka till toppen, men till skillnad mot tidigare känner hon ingen stress och att bli bäst i världen är inte längre något hon strävar efter.
— Att komma med i det svenska laget och vara topp tio på världsrankingen är två helt olika saker. För att ligga på topp tio måste du vara ute och tävla hela tiden och det känner jag inte att jag vill längre. Jag har ett liv som jag är väldigt nöjd med här.

Selekterar stenårt i aveln

Erika har tidigare berättat att hon och Joris sållar stenhårt när de selekterar hästar för avel. Det är hög kvalitet som gäller och de säljer både hästar som inte riktigt håller måttet samt en del som blir riktigt, riktigt bra.

För Erika har den hårda selekteringen dock inte alltid varit självklar. Som svensk tenderar hon att vilja ge hästarna fler chanser och låta dem ta mer tid. Den nederländska melodin är dock hård och rak. Är hästen inte bra nog har den inget i stallet att göra. Tid är pengar.

Paret sköter allt med hästarna själva, de både inseminerar stona och är uppe och fölvakar om nätterna.
— Vi gillar att ha koll på allt. Jag missar givetvis en del när jag är borta och tävlar men jag försöker att inte vara borta varje vecka.

Efter tolv år tillsammans är Erika och Joris ett sammansvetsat team och en av deras styrkor är att de är olika på ett sätt som kompletterar varandra. De har också helt olika positioner i företaget, något som mest skett per automatik. Erika har koll på all personal medan Joris alltid ser till att halm och foder finns hemma. Hon har kontakt med hästägare och han hanterar allt som  har med det nederländska systemet att göra.
— Joris rider alla unghästar och jag de lite äldre, men vi hjälps alltid åt och tittar på hästarna tillsammans när de ska hoppa. Jag är otroligt envis och ser allt långsiktigt medan han ofta säger att en häst ”just isn’t good enough”

Även om vi är stenhårda i dag vill vi kunna selektera ännu hårdare.

Till en början gav olikheterna upphov till diskussioner men med åren har de båda fått förståelse för varandras tänk.

Fakta

Erika om..

Varför Nederländerna?
Att Erika hamnade i Nederländerna beror på en rad tillfälligheter. Det hela började med en kurs för Eric van der Vleuten 2004, fortsatte med egen verksamhet med tio hästar och efter några år hade Erika bestämt sig för att stanna. När Joris senare kom in i bilden blev Nederländerna än mer självklart. Paret flyttade ihop efter bara några månader och sakta men säkert började VHL Stables växa fram. Bara väntan från start till bygglov tog dock hela fyra år.

Avelstänket
— I början ville jag bara ta fram topphästar medan Joris tittade mer på vad som faktiskt säljer. I dag har vi hittat en balans.

Själv älskar Erika att rida hästar efter Comme Il Faut och betäcker gärna med hingsten. Att få möjligheten är dock inte det lättaste, och dyrt.

I år har vi betäckt två ston med honom. Det är alltid en säkerhet och trygghet att betäcka med en äldre häst som man vet avlar bra och har gjort mycket. Men har man tio ston kan man inte heller bara ta hingstar som kostar över 2  000 euro, ibland får man ta en yngre.

Erika och Joris väljer till 70 procent beprövade hingstar som själva gått 1,60-hoppning, men resterande 30 procent är 4-5-åringar med en stam som tilltalar.

Det efterfrågar marknaden
När Erika ska svara på vad marknaden efterfrågar i dag säger hon att det beror helt och hållet på vilken marknad och när hästen säljs. Toppsporten och marknaden är nämligen två lite olika saker.

En ung häst behöver ett bra möderne och riktigt bra bakben. Marknaden, framför allt den i USA dit många av hästarna säljs, efterfrågar inte hästar som hoppar 1,60. Där vill man ha snygga, välbalanserade och enkla hästar.
— Det finns en större marknad där du behöver en komplett häst. Hästar som inte når eliten kan alltså ändå fylla sin funktion i vår verksamhet.

Toppsporten däremot behöver mer och mer självtänkande hästar som hoppar som katter och inte tar så lång tid på sig över hindren.
— Dagens banor behöver inte lika flashiga hästar som tar lång tid på sig i sprången. Hästarna måste kunna hoppa lite själva och vara snabba.

Om vardagen
Erika är ofta borta och tävlar, så när hon är hemma vill hon ansvara för att lämna barnen i skolan. Dagen börjar därför med ridning halv nio och sedan rider hon helst hela dagen.
— Jag älskar att rida. Det bästa jag vet är när jag får nöta länge men tyvärr funkar det sällan så.

Både hon och Joris jobbar mycket och är sällan lediga. Erika ser det dock inte som något problem, tvärtom. Hon älskar jobbet och har inget emot att gå ut i ridhuset sena kvällar när barnen somnat för att löshoppa unghästarna.
— Vi gillar att jobba men vi är också noga med att ta semester ibland. Då reser vi alltid iväg och kopplar av helt.

Om embryotransfer
”Vi har inte haft bra erfarenheter av det och gör det inte alls på sporthästar. Vi har gjort det några gånger för att ägarna velat men jag  tycker inte att stona varit sig själva efteråt. Det är inte värt det.”

Avlar på tre stolinjer

Aveln härstammar ur tre stolinjer som de själva tagit fram samt en gammal linje som paret ärvt av Joris pappa.
— Aveln är lätt med de här linjerna för vi vet alltid ungefär vad vi får. Att köpa in nya ston är mer osäkert. Att ta fram en riktigt bra häst är en lång väg att gå och det kostar mycket pengar, så hästarna måste vara bra nog.

Här säljs inga hästar som föl, alla sparas till minst tre års ålder när en första selektering görs.
— Vi avlar för att få fram sporthästar och vi tycker om resan dit. Om vi har många 3-åringar säljer vi några men oftast behåller vi dem tills de är utbildade.

Som 3-åringar betäcks också de bästa stona innan de går in i sporten.

Varje år säljs dels de hästar som inte är bra nog att spara och ett par riktigt bra.
— Vi måste tyvärr alltid sälja någon vi verkligen tycker om, de vi säljer betalar ju för de hästar vi behåller. Men de absolut bästa 3-årsstona sparar vi.

Just nu står ovanligt många 5-åringar i stallet. För det mesta försöker paret dock  sålla och sälja av ungefär hälften av hästarna innan de går in på stall i samband med inridningen. Huruvida stona ska tävlas eller enbart gå i avel är Erika och Joris lite oense om.
— Jag vill gärna tävla dem medan han tycker de gör mer nytta i aveln, ler Erika.

Stora förväntningar på Vanessa

Just nu förs en diskussion om Vanessa, Comme Tessas 4-åriga dotter som varken är betäckt eller inriden. Nu ska hon ridas in och sedan återstår att se vad det blir av henne. Erika vet dock redan nu att hon löshoppar som en katt.
— Jag kan inte tänka på vad hon kan tillföra vår avel. Jag ser bara hur bra Comme Tessa är och vill ha hennes dotter att tävla på. I och med att vi har både hennes syster och mamma tycker jag att jag kan få ha henne.

Framtidsplanen är att få upp Erika till en högre nivå i sporten igen och att höja verksamheten ytterligare.
— Även om vi är stenhårda i dag vill vi kunna selektera ännu hårdare. Vi vill fortsätta att växa och kunna behålla allt fler riktigt bra hästar.

Fakta

Erika Lickhammer van Helmond

• Namn: Erika Lickhammer van Helmond.
• Ålder: 40 år.
• Bor: Asten, Nederländerna.
• Familj: Maken Joris van Helmond, sönerna Jonathan, 8, och Benjamin, 5, samt hunden Nala.
• Bakgrund inom ridningen: Växte upp på Gotland. Vid fem års ålder fick hon, tillsammans med sin syster, den första ponnyn, ett russ. Redan som trettonåring blev Erika både svensk och nordisk mästare på ponnyn Miss Sunshine. Efter grundskolan valde hon att flytta hemifrån till Flyinge, där hon först var elev hos Peter Eriksson och senare Ehrengranatstipendiat.
• Meriter som ungdomsryttare: Som junior och young rider deltog hon i EM och plockade flertaliga medaljer i SM och NM. Hon vann vann även Agria Junior Cup-finalen. 2002 blev Erika young rider-champion i hoppning och 2003 vann hon YR Krafft Cup-finalen på GHS.
• Meriter som senior: 2005 flyttade hon till Nederländerna, men fortsatte att tävla i Sverige med jämna mellanrum. 2006 tog hon guld i inomhus-SM på Irco Mac, och utsågs senare till Årets Komet av Ridsports läsare. 2010 blev det brons i inomhus-SM på Sveland QL. Erika har varit med i ett antal nationshoppningar, ridit dubbelnollor och även vunnit tillsammans med det svenska laget.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2022.