Reportage
28 mars 19:36
Ridsportplus

Ridsport Play: Färgstarka piafftalanger hos Verbena

UppfödarporträttPassionen för dressyr gjorde familjen Skeppstrand till uppfödare och hingsthållare, nästan av en slump. Familjeklenoden Bertram, tävlad av två av tre syskon, visade vägen till Bernsteins ättlingar. Med i paketet kom godkända hingstar, kunskap om hästens färger och ett nytt liv i Skåne.

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

    De som följt svensk dressyr och dressyravel det senaste decenniet har stött på namnet Verbena AB som hästägare, hingsthållare och uppfödare. Bakom namnet finns Gunnel och Tomas Skeppstrand med de tre döttrarna Sara, Anna och Emma, som i flera år red framgångsrikt i allt från ungdomsklasser till Grand Prix. 

    Familjen, ursprungligen från Stockholm, ägde Bernstein-sonen Bertram och flera andra tävlingshästar, till exempel den godkände hingsten Tabasco som gick unghäst-VM med Anna Svanberg

    På många sätt börjar Skeppstrands uppfödarbana där, med elitstoet La’Mour (SWB 1998-2016 e Sack-Judex xx), mor till Tabasco och Anna Skeppstrands tävlingshäst La Prii. Genom att låna magen på La’Mour skapade familjen två föl. Det ena fölet  är nu SWB:s högst rankade dressyrhäst – Touchdown, som gått VM och EM med Patrik Kittel

    I dag är det Bernstein-ättlingarna som dominerar hingststall och stohage. Touchdown lever kvar hos familjen som far till många av fölen och i några av stona, till exempel halvsystern La Couronne.

    Fyra Generationer
    Fyra generationer ston: La Palomita, La Pinta, La Couronne och Touché. Foto: Kim C Lundin

    Gård i Lyngby

    Hemma är för delar av familjen Skeppstrand gården i Lyngby nära Genarp och Lund, en gård de haft i mer än tio år. Här finns familjens avelsston med föl och unghästar samt de ston som är i träning. Under betäckningssäsongen står även hingstarna här för spermatappning.  

    Familjen blev faktiskt hingsthållare av en slump. Målet med att föda upp egna hästar har alltid varit att ta fram dressyrhästar med talang och ridbarhet nog för att kunna gå Grand Prix. De har nått framgång på väldigt kort tid, de första egna uppfödningarna var stona La Couronne och La Pinta, födda 2011. Året efter kom Touchdown och 2013 föddes hingsten Zafferano. 

    Roliga att rida

    Falsterb0 23
    Touchdown är sjätte bästa dressyrhäst i världen enligt FEI just nu och bästa SWB-häst med råge, riden av Patrik Kittel. Foto: Charlotte Kulneff

    Sedan tre år tillbaka är Touchdown såld. Precis som de flesta andra kan familjen inte behålla alla uppfödningar. 

    – Ibland innebär det att du måste sälja din bästa häst. Vi har fryst sperma kvar från Touchtown och är otroligt glada för att han nu gör så fint ifrån sig.

    – För oss har han alltid varit otroligt ridbar och begåvad, underbar att rida. Men när han var unghäst och fortfarande hingst var det inte många som trodde på honom eller ville ha honom. Touchdown gjorde ett jättebra hingstprov i Tyskland, var högt placerad i lilla finalen på unghäst-VM, har en jättefin prestationsstam – men inte särskilt många hade upptäckt honom som hingst. I dag kanske de har omvärderat det, säger Sara. 

    – Utan tillräckligt många ston är det dyrt och komplicerat att ha en hingst i Sverige. Det blev avgörande för fortsättningen, vi kastrerade och fick bud på honom, konstaterar Gunnel. 

    Ingen annan trodde på Touchdown och speciellt inte på Zafferano: ’Nej, inte med den färgen’. 

    – Han är ju en av våra absoluta hjärtehästar. De första – Zafferano, Touchdown, La Couronne och La Pinta – är de som är relaterade till La Prii och Bertram som var mina och Saras tävlingshästar. De har alla varit absolut roligast att rida och planen var att jag och Sara skulle rida Zafferano och Touchdown, Emma med om hon hade velat. Men så tänkte vi att vi visar upp dem som hingstar, för de har allt det vi söker hos en tävlingshäst, förklarar Anna.

    – Sedan blev de ju godkända, det hade vi kanske inte vågat tro på, för ingen annan trodde på Touchdown och speciellt inte på Zafferano: ”Nej, inte med den färgen”, minns Gunnel. 

    Verb_kcl04558
    Sara Skeppstrand i sadeln på hingsten Zafferano, mamma Gunnel till vänster och systern Anna till höger. Foto: Kim C Lundin

    Få trodde på hingstarna

    Anna, Sara och Gunnel resonerar om hur det kom sig att så få trodde på de två sinsemellan väldigt olika hingstarna – Touchdown kallades för bajsbrun av en del och Zafferano var docksöt redan då, inte de vanligaste epiteten för hingstar. 

    Verbenas uppfödningar behöver enligt deras egen erfarenhet lite mer tid som unga för att blomma ut, de är inte så expressiva och flashiga. Familjens mål har alltid varit att föda upp och utveckla hästar som håller länge, det är inte livsviktigt med resultat på unghästtest och unghästtävlingar, siktet är inställt längre bort än så. Som ryttare var Skeppstrands hela tiden kristallklara på vad de sökte för egenskaper: ridbarhet i kubik, lätt till samling och kunna gå högre klass. 

    – Vi har alla ridit, flera av oss upp till Grand Prix, så vi vet vad vi söker, säger Sara.

    Coolt beteende viktigt

    En annan aspekt som varit viktig för familjen är temperamentet. Hästarna ska vara snälla, lugna och stabila i all hantering. 

    – Vi är ganska späda tjejer, inte två meter långa män, det går inte med hästar som får uttryck och karisma genom explosivitet, förklarar Anna. 

    – Det är ingen konflikt att ha gott temperament, snabba reaktioner och coolt beteende, men för en del ryttare har det säkert varit lite motsatsförhållanden, menar Sara.

    Vi är ganska späda tjejer, inte två meter långa män, det går inte med hästar som får uttryck och karisma genom explosivitet. 

    – Vi behöver ha hästar som är lite mer trygga i sig själva, snälla och naturligt avspända och välbalanserade, så att det inte blir så tung ridning. De ska ha lätt för sidvärtsrörelser och att ändra takt och tempo, kort och gott göra det lätt för ryttaren att rida fint och mjukt, förklarar Sara. 

    – Sedan är det ett jätteplus att de tycker om att göra olika saker, att de hänger med på allt vi hittar på, ut i skogen, hoppa lite, fyller Anna på. 

    Känner likheten i flera led

    Genom åren har det blivit väldigt tydligt för hela familjen hur viktigt det är att känna sina ston och deras egenskaper, att veta hur de är i ridning för att kunna göra rätt val. Antingen om det gäller att välja hingst eller om stoet ska vara kvar i avel eller säljas. Touché är i dag en 7-åring som kommit en bit på väg och Anna berömmer hennes ridbarhet. 

    – Hon hade en tuff start i livet, men i dag kan du verkligen känna att pappa heter Touchdown och att Zafferano kommer ur samma möderne. Hon är så rolig att rida, det är häftigt att det går att känna likheter i flera led, konstaterar Anna.  

    För familjens ryttarkader blev det lite av ett problem att Touchdown och Zafferano godkändes. Det kändes som ett ansvar att få dem att blomma ut så mycket som möjligt. Utan godkännandet hade båda varit kastrerade i dag och tävlingshästar åt systrarna. 

    – Jag tycker att Anna och Sara gjorde ett gott grundjobb med Touchdown. De har lagt mycket tid för att utbilda, miljöträna och göra honom redo för större saker, konstaterar Gunnel.

    Följer hästarna noga

    Familjen Skeppstrand jobbar just med att utbilda sina uppfödningar inför försäljning. Unghästarna har haft träns och sadel på sig, är vana vid hantering och väl förberedda för att flytta hemifrån och börja ”skolan”. Samtidigt har flera hästar i perioder ställts hos andra ryttare då tiden inte funnits för egen matchning. 

    Special Edition Verb_kcl04638
    Den AES-godkände Zafferano-sonen Special Edition. Foto: Kim C Lundin

    – Även när vi stallat upp våra hästar hos andra ryttare har vi följt dem noga, det är ju vi som känner hästen bäst. Som ägare måste du följa upp och stämma av att allt går bra, du är din hästs talesperson, vem ska annars vara det?, konstaterar Gunnel.

    För att få hingstarna godkända tog Skeppstrands en annorlunda väg och hade båda hingstarna på flerdagarsprov i Tyskland. Mycket handlade om att de flesta i Sverige avrådde från visning på bruksprov och inte tyckte att de räckte till kvalitetsmässigt. 

    – Vi gick på magkänslan, att vi hade något bra ändå, och fick höra talas om det här med flerdagarsprov. Det var 70 dagar, de reds ute i naturen, över terränghinder, det blev ett slags utbildningsperiod för hingstarna, förklarar Gunnel. 

    – Vi resonerade som så att våra hingstar skulle komma väl till sin rätt under ett så långt prov, det kunde bara vara till fördel för dem, berättar Sara. 

    Touchdown gick i topp på sitt  prov och även om familjens ryttare visste vad de känt så blev det en positiv överraskning. 

    Fyra godkända hingstar

    Från att ha varit något motvilliga hingsthållare 2016 till att i dag äga och hantera fyra godkända hingstar är ett ganska stort steg. Förutom Touchdown och Zafferano har man nu också 7-årige Special Edition och 5-årige Zucchero, båda efter Zafferano. 

    – Det har känts väldigt naturligt, vi älskar ju att avla på våra ston och vi vet att hingstarna har de egenskaper vi söker. Zucchero, som är senaste tillskottet, är som en Zafferano 2.0, lite sportigare modell, lite mer gång och den fina ridbarheten och temperamentet. Nu har vi några uppfödningar som kombinerar flera av våra linjer och alternativen börjar ta slut, men vi kan göra en generation till med Special Edition som far, berättar Sara.

    Dags för mer tävling?

    När de tre systrarna Sara, Anna och Emma var som flitigast på tävlingsbanorna syntes de ofta i resultatlistorna. Nu är det egna tävlandet satt lite åt sidan. Utbildning, nya jobb och boende i Stockholm har hindrat Emma och Anna från att upprätthålla en tävlingssatsning. Familjen har även sålt av ett antal hästar som kommit upp i tävlingsmogen ålder. 

    För Anna försvann tävlingsgnistan när hon under dramatiska former förlorade sitt sto La Prii i Tyskland. Sara har pendlat en del fram och tillbaka till Stockholm men är nu mer eller mindre fast baserad i Skåne.  

    Tiden är dock snart mogen för mer tävlande, i alla fall för Sara och kanske även Anna, som hoppas på en comeback om några år. 

    – Mattias Jansson har gjort ett verkligt bra jobb med Zafferano, som debuterade i en tysk Grand Prix med placering 2023. Kanske jag provar att tävla honom under 2024. Att det blev debut i Tyskland beror på att tävlingen passade bra i tiden med betäckningssäsongen och det finns en marknad för Zafferano där också, förklarar Sara.

    Verbena Dressage Ab
    La Pinta och dottern Touché tar en paus under träningen. Foto: Kim C Lundin

    Sperma på export

    Skeppstrands är smått unika i det att de exporterar sperma från sina hingstar till ett flertal olika länder. Det kan de göra genom att de har valt att frysa in sperma från alla hingstarna, även Touchdown.

    Hemma på gården är det Gunnel som hanterar betäckningsarbetet och sedan hjälper Christian Hansson från Troedsberga till med seminhanteringen. 

    Nästa steg i utvecklingen är att börja processen med att få Zafferano godkänd i det franska förbundet SF och i Hannoveranerförbundet. 

    Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 2/2024.

    Så arbetar Ridsport

    Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

    BESTÄLL NU

    Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
    Hingstar Online

    Just nu 98 hingstar i vår databas

    Visa alla hingstar
    Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

    Ridsport digital

    99:- i månaden