Ridsport Play: Följ med hem till Beezie Madden

Regnet öser ner, det droppar vatten från skärmen på hjälmen och när hovarna träffar gräset hörs ett smaskande ljud. Beezie Madden har fått startsignal och rider mot första hindret med Judgement. Den kraftfulle hingsten stampar av mot den inledande muren och galopperar vidare mot ett glest räcke med vita bommar. Derbybanan tornar upp sig med fler murar, en gigantisk tvåkombination med dubbla vattenmattor, naturfärgade oxrar, fler vattenmattor, en brant bank, en trekombination i nedförslut och en stor vattengrav.

Hovarna trummar på i takt med hingstens andetag. Öronen är spetsade. Beezie tar tyglarna i en hand och rättar till hjälmen. Det är ett kraftprov men det ser enkelt ut. Här och där hörs hejarop och busvisslingar. Judgement är inte i en bom och luftar över banans sista hinder. Efter 24 språng stannar klockan på strax över 160 sekunder. Nexen Cup Derby 2008 är avgjort. Publiken jublar och Beezie spricker upp i ett leende.

”One of the greatest performances of horsemanship in the history”

Prestationen beskrivs som ”one of the greatest performances of horsemanship in the history of Spruce Meadows” vid prisutdelningen. En för många toppryttare gäckande nollrunda på den utmanande derbybanan, till perfektion genomförd av Beezie ”with ice water in her veins”, dessutom under extrema omständigheter, proklamerar speakern. Han lyfter också styrkan hos den då 17-årige Judgement, hur ”fit” hingsten är och ekipagets teamwork.

Beezie Madden ler åt minnet när Ridsport 13 år senare sitter ner med ryttardrottningen via digital videolänk.
– Regnet gjorde det väldigt svårt. Det är en derbybana och du behöver en häst som är bra på naturhinder. Judgement blev väldigt bra på det. Så bra att vem som helst hade kunnat rida honom där, säger hon.
– Det handlar mycket om att hitta rytmen från början och inte störa den. När det blir mycket på och av tröttar du ut hästen. Jag försöker hitta en rytm som gör det mindre ansträngande fysiskt. Vi har mycket derbyliknande hinder som vi tränar på hemma och alla hästar som vi tar till Spruce Meadows har fått öva ordentligt först.

Mina föräldrar var hästmänniskor och jag lärde mig allt om att ta hand om hästar av min far.

Judgement var en av Beezies första riktiga topphästar. ”Vi har inga hästar som känns så här när de hoppar”, sa hon till maken John Madden första gången hon satt på hingsten.
– Han var ett riktigt kraftpaket, berättar Beezie.

Hästen hade vattenfobi

Det tog dock ett tag innan Judgement kom till sin fulla rätt. Han hade nämligen vattenfobi. ”Det var inte det att han jobbade emot ryttaren, utan han var livrädd. Hans hjärta bultade när du gick fram till vattnet med honom.” Det berättade Beezie nyligen i en intervju efter att hingsten gått bort strax innan han skulle fylla 30 år.

Judgement tävlades inte första året, utan all fokus låg på att stärka hans självförtroende över vatten. Positiv förstärkning med hjälp av klickerträning och ett idogt nötande på olika typer av vattenhinder löste till slut problemet. Bara på vattenspäckade Spruce Meadows hoppade hingsten sedermera in över en miljon dollar.

Historien om Beezie Madden börjar dock långt tidigare, på familjens hästgård utanför Milwaukee i delstaten Wisconsin. Vid fyra års ålder fick hon en grå liten ponny vid namn Flicka i julklapp. Brodern Stuart fick samtidigt Flickas mamma Fudge.
– Vi fick träns men inga sadlar, så vi red barbacka, berättar Beezie.

Med Flicka väcktes den stora passionen för hästar. ”Jag red så mycket att mina föräldrar fick säga till mig att Flicka hade fått nog. Annars hade jag ridit hela dagarna.” Det berättar Beezie i boken ”Riding for the Team”, som är en samling inspirerande berättelser av ryttare som drömde om att få rida för sitt land och ”made it”.

Växte upp i stallet

Föräldrarna Kathy och Joseph Patton hade hunters och Beezie växte upp i stallet.
– Det var där jag lärde mig rida. Mina föräldrar var hästmänniskor och jag lärde mig allt om att ta hand om hästar av min far. Han gillade inte att tävla men han jobbade mycket med att utbilda unga hästar.

Beezie tävlade det som kallas ”equitation” och ”hunters”. Enkelt förklarat handlar det förstnämnda om ryttarens noggrannhet och effektivitet i ridningen och det andra om hästens rytm, inställning och hur den hoppar. Ryttarens jobb i hunters är att få hästen att göra jobbet så optimalt som möjligt.

”Equitation lär dig att rida tekniska banor på ett smidigt sätt. Det är viktigt eftersom vår sport handlar om fokus hos både häst och ryttare. Ju mer effektiv och smidig du är i din ridning, desto enklare blir det för hästen att fokusera på sitt eget jobb”, berättar Beezie i Riding for the Team.

Först när Beezie var 17 år gick hon över till att tävla ”jumpers”, det vill säga mer regelrätt banhoppning. Men det var aldrig tal om något tävlande varje helg. Snarare sju, åtta gånger om året, på lokala tävlingar, berättar Beezie.
– Jag tävlade inte varje vecka som många ungdomar gör nu. Att vara framgångsrik och rida i seniorlag som yngre ryttare är mycket vanligare i dag. Men det går lite åt båda hållen. Jag tror det finns en risk för ”burnout” samtidigt som det blir mindre horsemanship.

Vi har mycket derbyliknande hinder som vi tränar på hemma.

På college gick Beezie ett ridprogram, där det hela tiden handlade om att hoppa upp på främmande hästar och ”göra jobbet”, berättar hon. Något som kom väl till pass när hon decennier senare bytte hästar som en av de fyra bästa ryttarna i finalen vid två världsmästerskap.

Valde mellan universitet och jobb

Beezie gick ut med höga betyg och blev antagen till ett av USA:s bästa universitet. I samma veva blev hon också erbjuden jobb hos Katie Monahan Prudent och valet föll på den senare.
– Mina föräldrar stöttade mig och såg jobbet som resten av min utbildning. De har alltid stöttat och hjälpt mig. Genom åren har de också varit delägare i flera av mina hästar.

Katie Monahan Prudent är en av USA:s storheter på hoppbanan med bland annat ett VM-guld i lag på meritlistan. Hos Katie hämtade Beezie mycket av inspirationen till sitt eget system och här lade hon grunden till sin framgångsrika karriär.
– Katie lärde mig otroligt mycket i ridningen, och hennes stallchef Pancho Lopez lärde mig allt om horsemanship och hur man driver ett stall.

Katie var också den som hjälpte Beezie att på riktigt växla över till mer offensiv banhoppning på amerikanskt vis. En ridstil som kännetecknas av det som kallas ”forward seat”, där positionen i sadeln avgör ryttarens inverkan. Håller du axlarna lite bakom höfterna kan du lättare minska tempot med hjälp av sätet. Vid tvåpunktssitsen är höftvinkeln mindre med syfte att driva framåt och följa med i hästens rytm.
– Allt handlar om att rida effektivt och låta hästen göra sitt jobb. Jag vill inte tillverka galoppen, jag vill att hästen ska hålla galoppen själv, säger Beezie.

Ett av hoppvärldens starkaste team

Hos Katie träffade Beezie dessutom John Madden. Något som blev starten på först ett partnerskap och sedan en kärlekssaga som resulterat i ett av hoppvärldens starkaste team.

Tillsammans köpte de i slutet av 80-talet gården i Cazenovia i delstaten New York, som de med åren har utvecklat till en fullödig ridsportanläggning. Dock utan så mycket extravaganser, utan främst med fokus på möjligheterna till varierad ridning och att hästarna ska få vara hästar. Vyn från toppen av den 120 hektar stora gården bjuder på vidsträckt grönska med stora hagar och böljande kullar på sommaren – och snötäckta vidder och ridvägar som även blir till skoterleder på vintern.

John är den viktigaste personen i Beezies liv, vilket hon har sagt i många intervjuer. Medan han tar hand om allt operativt jobb som har med stallskötsel, sponsorer och hästägare att göra, fokuserar Beezie på ridningen och på att träna elever när tiden finns. John är också hennes tränare sedan många år.
– Han hjälper mig så att jag slipper tänka på något annat än att göra mitt jobb i sadeln. Det fungerar väldigt bra och vi har väldigt stor respekt för varandra, säger Beezie.

Jag vill inte tillverka galoppen, jag vill att hästen ska hålla galoppen själv.

John är på samma gång både hennes motpol och själsfrände.
– John är mer social och åsiktsstark än vad jag är. Jag är tyst och lite blyg. Men han skulle nog säga att jag är väldigt stark på insidan, så på det sättet är vi väldigt lika.

Har en noggrann plan för varje häst

”Hemligheten” bakom raden av alla mästerskapsframgångar och segerbucklor i några av världens mest prestigefyllda tävlingar är en kombination av horsemanship och att matcha hästarna så att de toppar vid rätt tillfälle.
– Vi har en noggrann plan för vad vi vill göra med varje häst, och när vi vill att den ska vara i sin bästa form. Det är en väldigt viktig del.

Att hästarna ska få ”ladda batterierna” hemma vid sidan av tävlandet ingår också i planen. De tränas på olika underlag, går i stora hagar och rids ut i kuperad terräng.
– Det är bra både för hästarnas fysiska hälsa och mentalt. Det är nog fifty-fifty. Annars kan de bli sjuka av allt resande och tävlande, och alla intryck och krav på prestation. Hemma får de tid att slappna av och bara vara hästar, säger Beezie.

Sökandet efter nästa stjärna är mer eller mindre konstant. Sportiga, sunda hästar med mycket blod och god arbetsvilja utgör de primära kriterierna.
– Hästen ska vara snabb i fötterna, försiktig och intelligent. Det är svårt att veta när du provrider, men vi vill gärna att hästen ska ha ”a really good eye”. Intelligensen hänger ofta ihop med det. Jag testar gärna något som hästen inte är så bra på för att se om den lär sig under tiden jag rider den, säger Beezie.
– Mycket handlar om min känsla i hoppningen och Johns känsla när han ser hästen hoppa. Sättet den lämnar marken på och hur snabbt den är uppe och på väg framåt i landningen. Om inte båda älskar hästen, tackar vi nej.

 Han hjälper mig så att jag slipper tänka på något annat än att göra mitt jobb i sadeln.

Att hitta nästa mästerskapshäst är dock inte enkelt, inte ens för paret Madden. Den häst som Beezie har haft mest framgångar med, Authentic, utmärkte sig inte när han kom till stallet som 6-åring.
– Vi tänkte inte att han hade scopet hos en OS-häst. Det är den bästa hästen jag har haft som vi inte förstod hur bra den var. Det var svårt att säga hur högt han kunde hoppa, men det var som att han lade i en annan växel när hindren blev högre. Han behövde aldrig kämpa, allt gick väldigt lätt för honom.

Försöker se som hästen

Tävlingsrutinen är lika synkad som när de provrider hästar. John och Beezie går alltid banan tillsammans, ibland har de även elever med sig.
– Det handlar inte bara om att gå linjer och ta ut avstånd, utan vi försöker se det hästen kommer att se. Om det är något hästen kan titta på måste du välja om du ska gå innanför eller runt. Du måste också tänka på att få hästens ögon riktade åt rätt håll så att den ser vart den är på väg.

Beezie har alltid varit stark på banan. ”En av mina främsta styrkor är min förmåga att fokusera och stänga ute allt annat”, berättar hon i Riding for the Team. ”När jag känner mig pressad och har äran att rida i lag för mitt land, då tar jag en runda i taget. Om du oroar dig för att göra ett misstag ligger du illa till. Du måste bara gå ut och visa hur bra du är.”

Den inställningen är också skälet till att Beezie många gånger fått hålla avgörandet i sin hand. Inte minst när George Morris under många år var förbundskapten.

”Jag satte alltid Beezie som lagets ankare, för hon är varken rädd fysiskt eller mentalt”, har Morris sagt i en intervju. ”Hon är ödmjuk på ett sätt som jag inte är. Hon kommer till tävlingen tidigt, tidigt på morgonen, och hon gör jobbet med sina hästar. Hon håller låg profil och är trevlig mot alla. Ingen kan säga något illa om henne.”

Fortsätter på annat sätt efter OS

När OS i Tokyo flyttades fram på grund av pandemin meddelade Team Madden att Beezie skulle ta ett steg tillbaka efter spelen 2021. Kort därefter fick de gå ut och lugna alla oroliga fans som hört av sig med att det inte handlade om att Beezie skulle försvinna helt.
– Det handlar om ett skifte av fokus. Att hålla sig på toppen och ha rätt hästar vid rätt tidpunkt med allt runt omkring är tufft. Du känner alltid att du befinner dig i något slags ”time crunch”, att tiden håller på att rinna ut.
– Målet efter OS är att fortsätta utbilda Grand Prix-hästar, men mer åt andra än åt mig själv. Jag kommer också jobba med att hjälpa mina elever att utvecklas mot mästerskap. Jag tycker det är väldigt roligt att dela med mig av hur jag har tagit mig dit där jag är i dag. Förhoppningsvis kan jag forma deras karriärer i samma riktning, säger Beezie.

Mycket handlar om min känsla i hoppningen och Johns känsla när han ser hästen hoppa.

Föga anade hon och John att de skulle landa där de är i dag när de i slutet på 80-talet tog alla Beezies sparpengar och köpte enkla biljetter till Europa för sig själva och två hästar.

Det nästan mytomspunna äventyret där de gjorde en ”roadtrip” till Europas främsta tävlingsplatser med några få kronor på fickan har nästan fått vingar. Unga och naiva ville de börja med ”något enkelt” så de åkte till Italien för att rida Grand Prix i Rom.

Än i dag hänger det ett italienskt tidningsurklipp i Cazenovia där Beezie ”hoppar” över förstasidesrubriken efter den spektakulära dubbelnollan i Rom. Touren fortsatte sedan till Wiesbaden, där Beezie blev bästa kvinnliga ryttare. Prispengarna betalades ut kontant, och med fickorna fyllda med tyska mark åkte paret vidare och radade upp topplaceringar i Köpenhamn, Hickstead och Eindhoven.

Vacklade i Aachen

Den största utmaningen återstod dock. Efter alla framgångar togs Beezie ut till det amerikanska laget i Aachen, där till och med Johns okuvliga tro på teamet vacklade något. ”Första gången vi gick banan i Aachen frågade John mig om jag trodde att våra hästar kunde hoppa så högt”, har Beezie berättat i en intervju. ”Det hoppas jag”, blev svaret. ”Och det kunde de, men Aachen var stort.”

Jag tycker det är väldigt roligt att dela med mig av hur jag har tagit mig dit där jag är i dag.

När John decennier senare har reflekterat över det osannolika äventyret, som var det som tände tävlingsgnistan på riktigt hos både honom och Beezie, har han sagt: ”Jag antar att jag var dum nog att tro att vi kunde göra det, och Beezie var dum nog att tro på mig.”
– Vi hade fantastiskt roligt, säger Beezie.

Fakta

Pensionärer på lösdrift

Flera av Beezies gamla mästerskapshästar lever pensionärsliv på gården i Cazenovia, där paret Madden driver ett ”ålderdomshem” för hästar.

Ansvaret för en tävlingshäst som gett allt under ett intensivt tävlingsliv tar inte slut när den lämnar banan för gott. Det är då den ska få njuta av sina sista ”golden years”. Det är paret Maddens hjärtevärmande idé bakom JMS Retirement Centre, där vem som helst kan söka plats för sin häst.

Här går OS-hästen Authentic och världscupvinnaren Simon med andra pensionerade tävlingshästar i stora hagar, sommar som vinter.

De älskar att gå på lösdrift, berättar Beezie, som njuter av att se sina forna tävlingskamrater leva hästliv.

– De har gett oss så mycket genom åren. Ibland tar vi in dem i stallet av olika anledningar, men det gillar de inte alls. Då skriker de och vill ut till sina kompisar. Authentic och Simon brukar också få ta hand om våra åringar, vilket de tar på största allvar, säger Beezie Madden.

Bygget av JMS Retirement Centre påbörjades 2016 och året efter kunde de första externa, en del väldigt kända, tävlingspensionärerna flytta in. Anläggningen bygger på ett professionellt lösdriftssystem med plats för totalt 70-80 hästar.

Under vintermånaderna samsas pensionärer, avels-ston, konvalescenter och unghästar i ett stort lösdriftsstall i fyra sektioner.

Grovfodret får hästarna längs ett långt foderbord som löper genom stallet. På loftet i det luftiga vinterstallet finns det plats för 700 balar hö och halm. Halmen används för att fylla på de värmande permanentbäddarna. På utsidan finns det fyra lösdriftshallar med automatisk vattentillgång som aldrig fryser.

På sommaren flyttar hästarna till sommarhagarna. Även här finns det lösdriftshallar som erbjuder skydd och automatisk vattentillgång samt salt och mineraler. Hästarna får dessutom kraftfoder två gånger om dagen, trots att de har tillgång till högkvalitativt gräs dygnet runt.

Lösdriftshallarna fungerar även som ”slussar” för att rotera hästarna mellan de olika sommarhagarna. Hästarna delas in i olika flockar baserat på rang. Ranghöga ston går med andra ranghöga ston, ranglåga går med ranglåga, och likadant på valacksidan.

Medan hästarna går i sommarhagarna får vinterhagarna vila och tas om hand för att vara i toppskick när hästarna återvänder till vintern. Detsamma gäller för sommarhagarna som får mycket kärlek, både på våren och när hästarna slussas över till vintersidan. Gräset får gödning och det klipps och trimmas till perfektion.

Fakta

Beezie Madden

• Namn: Elizabeth ”Beezie” Madden
• Född: 20 november 1963.
• Bor: Cazenovia, New York, USA.
• Familj: Gift med John Madden. Ett flertal ”barn dogs”, de flesta adopterade.
• Gör: Rider i det amerikanska hopplandslaget sedan många år. Driver John Madden Sales tillsammans med maken John Madden. Köper, säljer och utbildar hästar med fokus på toppsporten.
• Främsta meriter: Dubbla OS-guld i lag, OS-silver i lag och individuellt OS-brons. VM-silver i lag, VM-brons i lag och individuellt VM-silver respektive VM-brons. Dubbla världscupsegrar och åtta kvalsegrar i världscupen samt 18 Nations Cup-segrar.
• Aktuell: En av världens bästa hoppryttare genom tiderna. Rider i det amerikanska hopplandslaget sedan många år. Siktar nu mot sitt sista OS.
• OS-hästar inför Tokyo: Chic Hin D Hyrencourt (SBS val f -08 e Taran de la Pomme-Elanville) och Garant (KWPN f -11 e Warrant-Verdi Tn).
• Drömjobb vid sidan av sadeln: Journalist eller författare. Jag brukade skriva mycket berättelser om hästar och djur som barn.
• Skulle gärna äta middag med: General Patton. De flesta böcker jag läser eller filmer jag ser har med första eller andra världskriget att göra. Jag vet inte varför, men det intresserar mig.
• Blir ledsen: När jag gör människor besvikna, och när hästar och människor inte mår bra.
• Bucketlist: Gå på en konsert med Garth Brooks, vinna individuellt OS-guld och ha en stuga i en skidort. Jag vill gärna åka mer skidor.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2021.