Ridsport Play: Hård gallring bakom succéavel

På Dömsta gård bland hästar, får och hundar bedriver Nina Sixtensson dressyravel av toppkvalitet sedan tjugo år tillbaka. Nu har den första godkända hingsten kommit.
– Att få en hingst godkänd i Tyskland när man bara är en liten tant i Köping, det händer ju bara inte, säger hon chockad och glad.

Det är den svarta skönheten St. Emilion (e Suarez-Dante Weltino) som blivit godkänd i Oldenburg. Hingsten såldes tio dagar gammal tillsammans med en annan av Ninas uppfödningar, men var egentligen inte den hon trodde mest på. Trots detta såldes han nu till Klosterhof Medingen för 
drygt 5,4 miljoner kronor på auktionen efter premieringen.
– Jag sålde honom som föl tillsammans med en annan häst, som egentligen var den finaste, men den fick tyvärr kolik innan hingstpremieringen.
– St. Emilion var lite anonym bredvid den andra. Tre jättefina gångarter men den andra var lite större och hade lite snyggare teckning med bläs och mer vitt.

Kul att lilla Sverige lyfts upp

Fölförsäljningen har betytt mycket för Nina som uppfödare.
– Jag har fått otroligt mycket reklam i tysk media. Det är kul att lilla Sverige lyfts upp lite grann, tänker jag. Att få göra 
reklam för sitt land. Man får vara ödmjuk för att det händer.

Extra betydelsefullt känns det att den första hästen köptes på auktion på Klosterhof Medingen, berättar Nina.
– Och nu är St. Emilion där, det känns lite som att cirkeln är sluten.

Det är inte bara St. Emilion som dansat hem framgångar bland Ninas uppfödningar. Fuxvalacken Jetset (e Johnson-Beltoni) kom trea på Bundeschampionatet förrförra året och var förra året med i unghäst-VM.
– Målet har varit att ha en häst som går unghäst-VM och ja, en godkänd hingst vill man ha också men det är väl lite väl mycket att önska. Men så händer allt inom två år. Nu kan jag lägga av, nu har jag nått mina mål. Nu behöver jag inte göra något mer, skrattar Nina och konstaterar:
– Nu kan jag betäcka med min egen hingst. Det känns lite ballt. Den hästen har en absurt bra stolinje. Han är ett verk av bara bra linjer. Väl värd att använda. Jag tänkte lägga honom på en Vitalis-De Niro-märr så får vi se vad det blir.

Vispa grädde kan man göra med frambenen men dra timmer gör man med bakbenen.

Inget har tillverkats av en slump

Det har fötts ungefär 100 föl på gården sedan start och inget har tillverkats av en slump. Med gediget avelsintresse 
planerar Nina sina uppfödningar noga. För henne är det viktigaste att avla på bra linjer som presterar.
– Jag är intresserad av linjer och stammar. Det är inte bara stona som ska ha bra stolinjer utan även hingstarna. Jätteviktigt att korsa linje med linje och inte bara individ med individ. Det får inte vara skit i något led för det kan slå igenom senare.
– Gallringen bland stona är ganska hård. Jag plockar in, betäcker och sedan får de ett eller två föl. Då får jag se om de levererar eller inte, gör de inte det åker de ut. Sedan kommer det in något annat nytt.

Via en god kontakt i Tyskland åker Nina ner och kollar på hästar i flera dagar. Det är få som kommer igenom det vältränade avelsnålögat à la Sixtensson. Hon vet vad hon söker.
– Gången, modellen och samarbetsviljan. Hur de lyfter sig, att de inte störtar. Det ska se lätt ut. Individen måste tilltala mig också. Den ska röra sig – inte bara fram utan framför allt bak. Vispa grädde kan man göra med frambenen men dra timmer gör man med bakbenen. Det är där kraften kommer ifrån.

Avel handlar ju rätt så mycket om att överleva katastrofer – både mentalt och ekonomiskt.

Stammen måste hålla i tre led, minst, enligt Nina.
– Stostammen måste ha levererat. Jag är inte rädd för att använda unga hingstar. Vet man vad en stolinje brukar ge är det ett bra sätt att testa de nya hingstarna. I många fall har det varit lite tur att jag gjort så för sedan har de blivit jättekända. I princip varje år betäcker jag med någon ny hingst, för att snabbare föra aveln vidare.

Stona måste leverera

Att föra aveln vidare är något Nina brinner orubbligt för. Hon menar att avel inte är så komplicerat egentligen, men du måste ”kill your darlings.”
– Ska aveln gå framåt, något som är mitt mål, måste stona leverera. De har ingenting i aveln att göra annars. Det har inte hingstarna heller.

Ibland kan det bli en ”lucky cross” vilket ger en fin individ men det betyder inte att den är värd att avla på, anser Nina.
– Om du inte tänker ”denna individ kan föra aveln framåt” ska du inte betäcka den. Då ska den bli ridhäst. Och de bästa hästarna ska in i aveln, annars har vi inte bättre hästar i framtiden.
– Sedan finns det ju så klart ”kärleks-avel”, ett sto som man tycker mycket om och vill ha ett föl efter, och det är inget fel med det. Det ska man absolut göra.

Det finns en egenskap Nina aldrig skulle avla på.
– Släpiga bakben. Det får vara hur bra blod det vill, men är inte bakbenen med kommer den inte in här.

Nina berättar att hon gått tillbaka ganska mycket till tyska linjer, framför allt för det trevliga temperamentet.
– Jag upplever ibland när jag har plockat in lite mer ”popcorn” att fölen tar så mycket längre tid att hantera – och jag har ju aldrig tid, skrattar hon.

Hästarna hålls så naturnära som möjligt

Ett mångårigt avelsintresse och ett yrke som växtodlare har lagt grunden till en framgångsrik fölfabrik. En viktig faktor i uppfödningen är att hästarna ska hållas så naturligt som möjligt. Utevistelse dygnet runt i flock och fri tillgång till grovfoder av hög kvalitet är grundstenarna.
– Vi jobbar med vallen mycket. Vallen ska leverera allt hästen behöver. Måste jag tillsätta kraftfoder ser jag det som ett misslyckande som växtodlare. Hästen är inte gjord för att äta spannmål. Här växer hästarna upp med mineraler, selen och ensilage.

Jag har fått otroligt mycket reklam i tysk media.

En sak som förändrats när hästarna går ute dygnet runt är fölningarna.
– Jag märkte en enorm skillnad när jag slängde ut dem. De bara sprutar ur sig fölen. Jag vet inte om det är för att de får bättre kondition eller om fölen kan lägga sig tillrätta bättre av rörelserna, men någonting är det, skrattar hon.

På gården har Nina egen seminstation där hon även tar emot andras ston för seminering.
– Det är enklare och tidsbesparande, samt ingen smittorisk då stona inte 
behöver köras runt överallt.

Fölen filmas som unga

När fölen är ungefär två-tre veckor gamla filmas de för att sedan läggas upp på sociala medier. Mer än så gör inte Nina för att sälja sina hästar.
– När St. Emilion skulle säljas la jag upp klippet vid halv tio på kvällen. Sedan var det kaos. Halv tolv var han klubbad och såld.

Många hingstföl säljs till Tyskland och där menar Nina att det ibland handlar om flax.
– Det är tur att de hamnar på rätt ställen som tar fram hästarna på bästa sätt. Tyskarna är ganska snabba och är medvetna om att det kostar om de rör sig bra och att stammarna håller.
– Avel handlar ju rätt så mycket om att överleva katastrofer – både mentalt och ekonomiskt. Det är ju inte bara skimmer. Men jag säljer aldrig bara för att sälja. Jag måste ha en bra magkänsla om köparen.

Trots att de största målen uppnåtts för Nina finns det mycket som hon spänt ser fram emot. Två fjolårsföl har hamnat hos Sofie Relander.
– Det ska bli otroligt spännande att se vad det blir av dem.

Om ungefär en månad beräknas fölsäsongen köra i gång och det finns ett föl som Nina väntar lite extra spänt på.
– Mamman till St. Emilion väntar föl med Dynamic Dream, det ska bli häftigt att se vad det blir av den. Jag brukar alltid göra nytt, det är sällan jag gör om samma kombination igen. Jag är alldeles för nyfiken. Det blir ju sällan samma även om man gör om – sådan är biologin.

Här kan du se när St. Emilion presenterades på Klosterhof Medingens hingstvisning i februari:

Fakta

Svag för skumpa

• Namn: Nina Sixtensson.
• Ålder: 49 år.
• Bor: I Köping.
• Familj: Make och son.
• Husdjur: Två katter, fyra arbetshundar av rasen working kelpie samt en dansk-svensk gårdshund.
• Oanad talang: Väldigt stark intuition.
• Favoritmat: Älskar mat! Extra svag för löjromstoast och champagne.
• Om inte hästar, vad? Om jag inte höll på med hästar skulle jag ha för mycket tid över till en massa annat, men jag skulle nog satsa på egenproducerat och gårdshotell. Det kanske jag kommer göra ändå!

Hästar just nu

• Belair DS e Beltoni Dacaprio-Pik Bube
• Tia Romina II e Dante Weltino-Rubinstein
• De Wina e De Niro-Warkant
• Million DS e Millennium-Beltoni
• De Wita 
e Vitalis-
De Niro-
Freudentanz
• Dailygin Starsix e Daily Lovin-Spotlite Lobell
• Marinette e Martini-Pontus

Extra nämnvärda uppfödningar

• Florenstern DS e Florencio-Dacaprio-
Pik Bube
• Ferro DS e Florencio-Stedinger-Rubinstein
• Flera andra hästar har blivit högt bedömda på fölvisningar och 3-årstest.

Föredrar tyskt

– Allt jag har nu är från Tyskland. Även om jag köpt i Sverige är de ursprungligen från Tyskland.

Bästa är att åka ner och se hingstarna live. Då kan man skrota ganska mycket direkt. Jag får en känsla, och då vet jag.

Det bästa med avel

– Det bästa med hästavel är att man aldrig blir fullärd. Det går inte. Du kan utmana dig själv på alla plan hela tiden så du måste liksom ha alla tentakler på helspänn.

Jag har alltid varit intresserad av avel. Oavsett vad det är avel på. Började väl när jag var nio-tio år och var hos en gubbe som födde upp hästar. Där tror jag det började med intresse för stammar och så.

Om första tiden

– Stona går på lösdrift under dräktigheten men när det närmar sig fölning står de på box med kameraövervakning och efter fölning är sto och föl uppstallade tills de kan gå på bete dygnet runt.

Om svensk dressyravel

– Den svenska dressyraveln är ganska liten. Många som föder upp jättefina dressyrhästar i Sverige, men jag tror att om vi ska bli bättre så behöver vi bli fler. Så att man kan gallra. Om man vill lyckas så måste man vara stenhård med sin sto-gallring.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2022.