Reportage
24 december 2023 11:59
Ridsportplus

Ridsport Play: Systrar i vått och torrt

Hemma hos familjen RubinNär hästarna galopperar genom vattnet så att det stänker om hovarna är det svårt att ta in att den ena är en av Sveriges mest lovande unga dressyrhästar. Men så går det till hos systrarna Eriksdotter Rubin, i en familj där allt verkar möjligt trots att medlen är begränsade.

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Vi svänger av från vägen E6:an mellan Varberg och Falkenberg, och efter några kilometer kommer skylten med Lundens Djurhälsa. Den visar in mot en gård med ett grått boningshus, ett undanskymt ridhus, en hästklinik och ett litet stall, men med desto mer vidsträckta hagar där de 30 hästarna på gården lever uteliv dygnet runt, året runt.

– Det var pappa som kom hit när han var nyutbildad veterinär, och när han körde förbi platsen tyckte han att det var den vackraste plats han sett, berättar storasyster Vendela Eriksdotter Rubin.

– Och läget är fantastiskt, med kuperade marker och skog runtomkring, fortsätter hon.

Ingen av föräldrarna, Ylva och Erik, kommer från någon hästfamilj. Ylva red på ridskola, men några pengar till att köpa häst fanns inte, så hon var 18 år innan det blev en egen häst. 

– Det var mamma som lade grunden till mitt och Wynjas hästintresse, men hon har aldrig pushat oss in i något, utan vi har fått hitta vår egen drivkraft, säger Vendela.
– Mamma ställde också krav på att vi själva fick ta ansvar och ta hand om våra ponnyer.
– När jag var yngre var jag frustrerad över att vi inte hade samma resurser som många andra som hade superfina ponnyer och stora lastbilar. Genom åren har vi i stället satsat pengar på anläggningen och träning.

– Och vi har fortfarande ingen stor lastbil.

Stallet var min frizon och de fick vara med där på villkor att de inte bråkade. De skulle bara förstå vilket underbart djur hästen var.

Ylva Rubin

För Ylva var det ingen självklarhet att döttrarna skulle bli ryttare.
– Det var opraktiskt att köra barnvagn här, så Vendela var inte mer än sex månader när jag satte upp henne på en A-ponny med en tömkörningsgjord och fårskinnsvojlock och så gick vi promenad. Små barn har bra gripreflexer så hon höll sig fast ordentligt. Hon kunde till och med sitta där och sova, berättar Ylva.

”En fantastisk hobby”

– Min tanke var att barnen skulle få samma passion och glädje i att ha en fantastisk hobby. Men stallet var min frizon, och de fick vara med där på villkor att de inte bråkade. De skulle bara förstå vilket underbart djur hästen var, och att de måste ta hand om hästen. 

– Vendela var nog tio eller elva år innan hon fick upp ögonen för tävlandet. Då blev hon lite arg på mig för att jag inte hade låtit henne tävla innan.

Tr_rubin_långås_marielle_10a8062
Lundens Gård ligger mellan Varberg och Falkenberg. Foto: Marielle Andersson Gueye
Tr_rubin_långås_marielle_10a8363
Familjesammanhållningen är stor mellan Ylva, Erik och döttrarna Vendela, som håller tredubbla Breedersvinnaren i dressyr, Diploid, och Wynja, här med UVM -hästen fälttävlan, Hurricane Coquita. Foto: Marielle Andersson Gueye

Här någonstans kommer alltså förklaringen till att systrarnas namn inte börjar dyka upp i tävlingssammanhang så tidigt, men när Vendela är tolv år gör hon sina första starter i dressyr och i fälttävlan. Anslaget är brett redan från början.
– När jag var åtta år ungefär sa jag till mamma att jag inte ville hoppa mer, utan bara rida dressyr för jag hade en ponny som stannade ofta. Men då sa mamma att jag inte skulle sluta med det när jag var så ung. Jag behövde inte hoppa högt, men jag skulle ändå göra det.

Fälttävlansponny

– Några år senare fick jag en ponny som visade sig vara bra på fälttävlan och som jag red SM med. Det var roligare att hoppa med en ponny som inte stannade, berättar Vendela.

Som junior var Vendela med i landslagen i både dressyr och fälttävlan, och det var först när hon för ett par år sedan stod utan mästerskapshäst i fälttävlan som dressyr blev huvudspåret.

Vendela Och Wynja Rubin

Träningen sker ofta utomhus, och hästarna är vana vid alla typer av underlag. Här Wynja med Hurricane Coquita och Vendela med Diploid. Foto: Marielle Andersson Gueye

Lillasyster Wynja fortsätter varva mellan fälttävlan och dressyr, även om fälttävlan är huvudspåret. Under hösten har hon ridit EM för young riders med Hakunamatata, där de blev bästa svenska ekipage, ridit hem segern i Breeders för 6-åringar med Hurricane Coquita och sedan även deltagit i UVM i fälttävlan med 6-åringen.

Hemma på gården finns också 4-årige Calidus (e Cornus Z-Diarado) som är egen uppfödning i flera led bakåt.
– Vendela vann Breeders i fälttävlan för 6-åringar med hans mormor Veillonella, och vår mamma red fälttävlan på Veillonellas mamma, berättar Wynja.

– Vi startade i Breeders i år. Det slutade med ett bad, men jag tror verkligen att han kan bli något riktigt bra, och att rida egenuppfödda hästar är något helt fantastiskt. Varje liten framgång blir en stor framgång, och det får en särskild mening att lyckas med en häst som du har följt från starten.

Resan viktig

– Det är jätteroligt att vinna stora mästerskap, men att få göra resan med hästarna är nästan lika mycket värt, för vi har gjort något tillsammans. Hästen blir mer än bara en tävlingspartner för du bygger en särskild relation, nästan som en livspartner, säger Wynja.

Vendela har hämtat Diploid i hagen och börjat göra rent honom. Alla gårdens häst-ar går på lösdrift året runt, och det är bara vid enstaka tillfällen, som vid tidig avfärd till tävling, som hästarna tillbringar en natt i stallet.

Fysioterapeuten säger att det märks att våra hästar rör sig mycket, för de har en helt annan fysik än hästar i stall.

Utelivet innebär att putsen inför ridning tar lite längre tid, men det är värt varje minut, säger Vendela.
– Det är stor skillnad att sitta upp på en häst som strövat ute, jämfört med att rida en häst som stått på stall i åtta timmar. De unga hästarna bygger upp sina kroppar genom att röra sig mycket, och de äldre hästarna blir inte lika stela som hästar som står på box, säger Vendela.

– Hästarnas fysioterapeut säger att det märks att våra hästar rör sig mycket, för de har en helt annan fysik än många hästar som står i stall, tillägger Ylva.

Vendela Och Wynja Rubin
Att hästarna på Lundens gård skulle hållas i lösdrift var givet från början. Gårdens 45 hektar är uppdelat i flera lösdrifter och hästgrupperna utformas så att alla hästar ska känna sig trygga. Foto: Marielle Andersson Gueye

– Sedan har de verkligen sina röj i hagen. Ibland blundar man och tänker: ”Det här går inte bra”, men det gör det. Och framför allt lever de så mycket lyckligare.

Naturligt val

Att hästarna på gården skulle gå i lösdrift var det naturliga valet ända från start, när Ylva och Erik köpte gården.

– Hästar i naturligt tillstånd äter mellan 14 och 18 timmar varje dygn och kan röra sig flera mil, säger Erik, som också är veterinär och främst arbetar med grisar, som dessutom lägger många timmar på att hålla byggnader och hagar i skick.

– Jag ser till att det fungerar på hemmaplan när de andra är på tävling. Jag är med när jag kan, som när Wynja vann Breeders i höstas, och får stå där som stolt förälder. De är så fokuserade, båda två, och de har sådant driv, säger Erik.

Hålla sams

De har dessutom tagit mamma Ylvas råd till hjärtat och hållit sams i stallet.
– Första gången jag förstod att jag hade gjort något rätt på den fronten, var när de kom och sade: ”Mamma, vi har bestämt en sak. Vi har bestämt att allting som finns i stallet ska vi ha tillsammans”, berättar Ylva.

– Jag frågade hur de menade och då berättade de att de ville organisera upp i stallet, och insett att de inte kunde ha varsin hög med dressyrschabrak för vardag och för tävling, utan att det var smartare att ha allt tillsammans.

– Nu har de hur mycket glädje som helst av varandra i sin vardag. De har bra kemi och hjälps åt, och om en har fastnat i något kan den andra hjälpa till och lösa det.

Systrarna är väl medvetna om varandras styrkor.
– Vendela är teoretikern av oss, säger Wynja, och Vendela håller med.
– Jag har alltid varit lite vetgirig, och genuint intresserad av allt som har med hästar att göra, inte bara ridningen. Saker fastnar och jag har också tagit med mig från fälttävlan att man kan lära saker från andra grenar, inte bara från dressyren.

Wynjas styrkor är lika tydliga, tycker storasyster.
– Säg som det är Wynja, du är ett socialt geni. Wynja är fullt ansvarig för allt som har med försäljning och marknadsföring att göra.
– Jag har inga problem med att ringa obekväma samtal, instämmer Wynja.
– Men jag gillar också att utvecklas och lära mig nya saker, och jag vill inte göra något halvdant.

Täcken är nödvändiga för hästar som klipps och går ute hela tiden. Sedan anpassar vi efter varje häst.

Medan systrarna gör i ordning hästarna visar Ylva täckesrummet ovanpå stallet. Det är som en walk-in-closet med rad på rad av täcken – rena, sorterade efter storlek och luftigt upphängda.
– Täcken är nödvändiga för hästar som klipps och går ute hela tiden. Sedan anpassar vi efter varje häst. En del hästar är väldigt frusna och får ett varmare täcke, medan andra behöver ett tunnare.

Egen terrängbana

Om hästarna inte var uppvärmda tillräckligt innan de kom in i stallet har de ännu en chans på promenaden till banan med terränghinder en bit bort. På ett kuperat område finns ett antal hinder, inte så många, men strategiskt placerade.
– När du tränar terräng måste du inte ha nya banor och nya hindertyper hela
tiden, utan det handlar om att kunna variera anridningen. Bara vägen mot hindret där på kullen kan du variera i all oändlighet, säger Wynja och pekar.

Ett vattenhinder finns, liksom en bank med tre nivåer.
– I övrigt är flesta hinder rivningsbara. Det går bra att träna på, och är dessutom säkrare, säger Wynja.

Systrarna Eriksdotter Rubin må vara olika, men de förenas i sitt driv i att hela tiden utvecklas och bli bättre. De har olika förebilder, men väljer ut dessa med omsorg.
– Ingen av oss kommer att kunna rida som Steve Guerdat eller William Fox-Pitt, säger Vendela. De är fantastiska ryttare, men de är långa människor.

– Alla ryttare har sin stil och den påverkas av hur de är byggda, så jag försöker hitta förebilder som liknar mig i längd och kroppsbyggnad. 
– Jag har länge inspirerats av Laura Collett. Jag var hos henne några veckor i fjol och jag gillar hennes ridning. Rosalind Canter är också helt magnifik. De är både kvinnor och ganska korta, som jag, säger Wynja.

Tr_rubin_långås_marielle_10a8053
Wynja hämtar Hurricane Coquita ute på lösdriften med Segway för att spara tid. Foto: Marielle Andersson Gueye

Vendela har länge haft en stor dressyrryttare som en av sina förebilder.
– Ända sedan jag red ponny har jag fascinerats av Charlotte Dujardin. Om jag skulle träffa henne skulle jag bli riktigt star struck. Det är inte många som har en sån wow-stämpel som hon.

Plocka olika saker

Att hänga upp sig på en enda ryttare som förebild tror ingen av systrarna på.
– Det är bra att plocka saker från olika ryttare. Ingen är helt komplett, utan alla har bättre och sämre sidor. Det går inte att kopiera någon exakt och tro att du ska bli lika framgångsrik som den, utan du får ta det som passar in i din egen stil, säger Wynja.

Även om de båda läser till civilingenjör gör bägge en seriös satsning för att nå så långt som möjligt inom ridsporten. 
– Mitt långsiktiga mål är att rida OS, och jag tror att Coquita har kvalitéerna för att bli en OS-häst, säger Wynja, medan Vendela redan har ett tidssatt mål.

– OS 2028 i Los Angeles med Diploid. Min gudmor Lottie, som äger honom, har precis berättat att hon vill stötta vår OS-satsning, och det är inte många ryttare som har sådana hästägare. Jag hade förstått om hon hade velat sälja Diploid, men hon väljer att satsa på oss.

Det kan förstöra mycket av det arbete du lagt ner om en ung häst får en dålig tävlingsupplevelse. Då väntar vi hellre med att tävla tills hästen är redo.

Om fem år är ”Dippi” tolv år, och Vendela berättar att han bara blir bättre och bättre.
– Hans främsta egenskap är att han är så ridbar. Han har en naturlig talang för att lösa problem, och medan andra hästar inte presterar lika bra på tävling som hemma så är Dippi tvärtom. Han levererar nästan bättre på tävling än hemma.

Jag frågar om det beror på att han fått positiva tävlingsupplevelser, och Vendela bekräftar att ja, så är det.
– Det kan förstöra mycket av det arbete du lagt ner om en ung häst får en dålig tävlingsupplevelse. Då väntar vi hellre med att tävla tills hästen är redo, säger Vendela, medan Wynja nickar instämmande och går för att släppa ut en otåligt väntande Breedersvinnare i hagen igen.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 19/2023.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 93 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden