Reportage
2 april 18:06
Ridsportplus

Ridsport Play: Uppfödare mot alla odds

Avel My Lagerberg har flera hål i luftstrupen och framtiden är oviss. Att hantera hö eller mocka ger henne andnöd. Ändå lägger hon hela sin själ i hästarna, och aveln är hennes stora passion. I den här intervjun berättar hon om sin resa och sin passion för hästar.

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

”Min allra första häst var en travhäst som vi åkte med till hopptävlingar i en trailer som vi brukade köra tjurar i. Folk tittade förstås på oss, men mina föräldrar brydde sig inte. Vi hade alltid väldigt roligt tillsammans.”

Där börjar berättelsen om Borlänge-tjejen My Lagerberg och hennes kärlek till hästar, som i dag har mynnat ut i Blue Spruce Farm, hästverksamheten som hon driver tillsammans med den amerikanske pojkvännen Zachary Libes.

Fw0a3706-1-copy
Kärleken till hästarna har stärkt My när det har varit som tuffast. Foto: Sofie Sköld

Vill skapa framtidens Grand Prix-hästar

Läser du vidare på Blue Spruce Farms hemsida är affärsidén att ta fram hopphästar för toppsporten. Avel med målet att skapa ”framtidens Grand Prix-hästar” utifrån de bästa blodslinjerna är en av grundpelarna. På repertoaren finns bland andra Diamant de Semilly-avkommorna Toute la Vie och My Lala Love, som blev tvåa respektive tia i Breeders Trophys 4-årsfinal.

Historien bakom framgångarna är smått unik. När mödrarna till dessa båda hopptalanger betäcktes låg My inför en svår och stor operation av luftstrupen och ena lungan.

Från sjukhussängen hade hon kontakt med seminstationen och fem år senare fick hon ta emot pris på Flyinge. Ett mindre mirakel, sett till vad 29-åriga My har kämpat med sedan hon var 20 och drömde stora drömmar om att rida och arbeta med hästar i USA. Överst på önskelistan stod Beezie Madden, men My var lika glad när hon fick möjlighet att jobba hos OS-ryttaren Lauren Hough. Det var också här hon träffade kärleken i hoppryttaren, och i dag affärspartnern, Zachary.

Om de sopar i stallet kan jag inte vara där.

Redan här hade My börjat känna av att något inte stod rätt till. Först trodde hon att det var en segdragen förkylning, men efter ett par jobbvändor i England blev hon akut sjuk och fick åka hem till Sverige. Ett par lymfkörtlar i nacken opererades bort med misstanke om lymfom, vilket det inte visade sig vara, och en efterföljande streptokockinfektion höll nästan på att ta livet av henne.

Levde sin hästdröm i Amerika

Väl uppe på benen igen fortsatte My att leva sin hästdröm, först i Kanada och Florida och sedan i Europa, där Zachary hade sått det första fröet till Blue Spruce Farm.

Svårigheterna att andas och trycket över bröstet ville dock inte ge med sig. Hon sökte vård flera gånger men blev inte tagen på allvar. Till slut, tack vare Zacharys pappa som är röntgenläkare, uppdagades anledningen till att My mådde så dåligt.
– Jag hade en cystisk tumör i bröstkorgen som hade blivit infekterad och trängt in i luftstrupen. Det var tur att vi upptäckte den då, annars hade jag nog inte varit här i dag, berättar My.

Fw0a3884-1-copy
”Jag har världens bästa team med människor runt mig. Det är så mycket jag inte längre kan göra själv, så jag får förlita mig mycket på dem. Mitt största fokus är att se till att kroppen mår så bra den bara kan, så att jag kan prestera för hästarna, mig själv och hela teamets skull.” Foto: Sofie Sköld

Tumören opererades bort och My försökte återgå till ett normalt liv blandat med ständiga operationer för att laga skadorna på luftstrupen. Till slut var hon ganska nedgången och det konstaterades att hon nu hade sju hål i luftstrupen. Ändå försökte hon fortsätta tävla.
– Jag pushade mig själv som tusan. Det är så jag har gjort hela livet, säger My.

Ännu en stor operation gjordes i början av 2019, där ett slags fett från magen användes för att trigga i gång en läkning av strupen. Men den här gången lyckades inte My ta sig upp i sadeln igen och det bestämdes att hon skulle åka till New York för att göra en rekonstruktion av strupen.

Mamma säger också att det finns fler saker i livet än att rida, det är väl det här med avel då som är nummer två.

Eftersom hennes tillstånd gjorde det farligt att flyga fick det bli båt över Atlanten. Operationen ställdes dock in i sista stund då läkarna inte trodde att den skulle öka livskvaliteten. I samma veva kom coronapandemin och låste in My i New York.

Svårt att hitta en balans med hästarna

I dag är hon tacksam över att det inte blev någon operation i USA. Bukfettet tycks ha haft en viss effekt och My har sakta men säkert kunnat komma tillbaka till hästlivet. Men helt enkelt är det inte.
– Det är väldigt upp och ner. Andning ska ju vara något naturligt och det är klart att det känns obehagligt när den inte fungerar som den ska. Men jag har lärt mig att leva med det. Det svåra är att hitta en balans i att hålla på med hästarna. Jag är ju van att mocka, fylla höpåsar, borsta och pussa på dem, men jag kan inte göra något av det. Då fungerar jag inte på kvällen sedan, berättar My, som ändå inte kan låta bli att stjäla en och annan puss på mulen.
– De har sågat av mina revben några gånger och det har tagit lång tid att träna upp lungorna igen. Jag har inte samma lungkapacitet som tidigare och det kan lätt bli infektioner av stallmiljön. Fuktiga dagar har jag munskydd på mig, och om de sopar stallet kan jag inte vara där.

Fw0a3561-1-copy
Stöttepelaren och bonuspappan Sven Fernlund är väldigt viktig för My, både i livet och för hennes satsning. Foto: Sofie Sköld

Fakta

My Lagerberg om hingstar och ston

Fw0a3589-1-copy
Hingsten Ready Rouge (e Kannan-Quidam de Revel-Carthago Z) föddes i somras. Foto: Sofie Sköld

Hingstval:

Jag är nog inte så rädd för att tänka utanför boxen. Jag är lite experimentell, men jag tittar mycket på mentaliteten. Man kan betäcka med så försiktiga hingstar man vill, men viktigast är att de vill ta sig över till andra sidan hindret.

I dag ser vi många flashiga hingstar och betäcker med dem, men vi kanske inte tar med i beräkningen vem som har producerat hästen. Jag tänker alltid vad jag eller Zach vill rida på. Vad vill vi känna? Vem ska rida hästen i slutändan? Att man pratar med ryttarna som rider – så det finns en tanke om vem man producerar för. 

Stolinjer:

Jag tycker själv att vi har otroligt fina ston och det är jag väldigt stolt över. Alla är friröntgade, det kanske man inte tänker på. Men har man ett sto med avgörande saker på röntgen får många gånger avkommorna också något, eller så visar det sig i tredje ledet.

Några av våra ston har sportsliga resultat själva, annars är mödernet väldigt starkt på alla ston vi har i avel med 1,60-hästar och godkända hingstar. Jag tycker ofta att jag betäcker med hingstar med mer scope eftersom jag redan har försiktiga ston. Jag vill att de ska ha bra bakbensteknik, det behövs i sporten så vi kommer ifrån bakskydden. Alla är väldigt ”bloody”, vilket också gör det lite lättare att

välja hingst.

Flyttat till Skåne

Efter flera år i framför allt Nederländerna packade My och Zachary i höstas upp flyttlådorna i Skåne. I vanlig ordning tillbringar Zachary vintersäsongen på hopptävlingar i Wellington medan My har installerat sig hos MTG Stables utanför Tomelilla med fem hopphästar.

Att hon ändå kan rida tackar hon sin ”supergroom” för.
– Jag är väldigt bortskämd, jag får hästarna iordninggjorda. Jag rider och tävlar och gör en sista satsning för att se om jag kan ta mig tillbaka på något sätt. Vi får se hur mycket jag klarar av. Mina läkare tror nog att jag är helt knäpp. Mamma säger också att det finns fler saker i livet än att rida, det är väl det här med avel då som är nummer två. Ända sedan jag var liten har jag älskat att ”göra djur”, som mamma och pappa kallar det, berättar My.

– Zachary ville satsa på mer färdiga hästar från början, men nu börjar han tycka att det är värt det. Det har blivit svårare och svårare att hitta bra hästar och han ser betydelsen av att bygga underifrån. Sedan har inte alla möjlighet att hålla ston och föl, och där har jag min styvpappa att tacka för mycket. Han är alltid med på ett hörn och tar hand om allt.

Fölen och unghästarna står i Dalarna

Mys styvpappa Sven Fernlund är ”månskensbonde”, som My beskriver det, och sköter om avelsstona, fölen och de unga hästarna på gården i Dalarna. Här går de på lösdrift tills det är dags för inridning och matchning mot årgångschampionat. Där samarbetar My och Zachary med Unghästverkstaden och Björn Svensson sedan flera år tillbaka.

Aveln började med Syrena som var Mys första ”riktiga” häst, som var tänkt att bli hennes juniorstjärna. My minns när det första fölet föddes 2013, samma år som hon började bli sjuk. Hon satt på en stenmur i England och grät av glädje när hon fick se den lilla skapelsen via mobilen.
– Det var nog där och då jag fick mersmak och kände att det var något jag verkligen ville hålla på med, säger My, som inte alls mådde bra vid den här tiden.

Känslan av att vilja ha ut mer av livet fick henne att döpa fölet till ”I Want More”, och stoet blev senare mamma till My Lala Love. Aveln har fortsatt i liten skala och i dag finns det fyra avelsston i Dalarna och ett i Holland. Sommaren i fjol bjöd på fyra föl, varav två efter Kannan.

Hästar och djur har en läkande effekt.

Till våren väntas ett föl efter Nick Skeltons guldhäst från Rio, Big Star, och fyra efter den egna hingsten Atmosphere SH. My köpte Irco Mena-sonen, med Cardento som morfar, som föl — trots sina principer om att aldrig köpa en valack eller hingst. Stamtavlan var det som lockade och huvudet var det som fick henne på fall.
– Jag åkte och tittade och kärade ner mig. Bara hans mentalitet gör honom väldigt bra som hingst, men även stammen är värd att bevara. Det är en gammal stam men trots det är han sportig och modern. Det är en väldigt bra individ, säger My.

Blev snackishingst

Atmosphere SH blev en snackishingst när han gjorde bruksprovet som 3-åring 2019, men han godkändes inte. Han blev senare godkänd i AES, och tanken var att han skulle göra bruksprovet igen i år. Fram till nyligen matchades han av Rebecca Milton och ekipaget gjorde fina tävlingsrundor i somras.
– Han var ganska grön och det var vår första hingst som vi själva tagit fram. Både Irco Mena och Cardento är ganska sena enligt de uppfödare jag har pratat med. Nu har han kommit ikapp ganska bra och gjort bra ifrån sig på banan, säger My.

Fw0a3820-1-copy
”Vi har hunnit med en tävling i Belgien i år, och det var stort att åka ’själv’ utan Zach. Det var en bra tävling, och det är stort att ens ha chansen att rida igen på det här sättet.” Foto: Sofie Sköld

Först i höstas kände hon sig äntligen i skick att rida honom för första gången.
– Jag har väntat i så många år på att få sitta upp på honom. Jag är väldigt kritisk i min uppfödning, men känslan var verkligen helt fantastisk. Han har en av de bästa galopperna jag har upplevt, han har mycket scope och tar sig väldigt lätt till hinder.

Något bruksprov blev det inte och sedan slutet av januari står Atmosphere SH hos My.
– Planen är att vi ska lära känna varandra, och om det är en match så blir han en av mina hästar att rida och tävla framöver. Snowy, som vi kallar honom, gjorde aldrig Breeders i höstas, men vi behåller honom som hingst. Han är fortsatt godkänd, och det blir spännande att se avkommorna han får i år och hur de utvecklas. Vi gör helt enkelt en satsning mot sporten istället.

Jag pushade mig själv som tusan. Det är så jag har gjort hela livet.

Trots att framtiden är oviss ser My ljust på vad som komma skall. Om det blir Sverige även efter vintersäsongen är för tidigt att säga, men just nu är hon lycklig över att vara hemma.

Tanken är att börja känna sig för på svenska tävlingar och förhoppningsvis bli ännu starkare i kroppen. Vid det senaste läkarbesöket var läget oförändrat, vilket trots allt känns lugnande.
– Jag hoppas att jag kan leva vidare så här och ha ett bra liv även om det är jobbigt. Det finns ingen riktig prognos för framtiden, jag får helt enkelt försöka leva livet så fullt ut jag bara kan.

Fw0a3695-1-copy
My Lagerberg och Zachary Libes är ett hårt arbetande team som rör sig mellan Sverige, Europa och USA. Foto: Sofie Sköld

Djuren är meningen med livet

Att hon äter medicin mot svåra nervsmärtor är inget som märks på utsidan. Men det finns dagar då fasaden rämnar.
– Stackars Zach och min familj är väl de som får ta de dåliga dagarna. Jag kan tänka på att jag har jätteont, men så kommer jag upp på en häst och då är det som att smärtan försvinner. Jag tror att hästar och djur har en läkande effekt – för mig är djuren meningen med livet, säger My, som även har tre chihuahuor, varav två egenuppfödda, som ständiga följeslagare.

Fakta

My Lagerberg

Fw0a3623-1-copy
My Lagerberg Foto: Sofie Sköld
  • Ålder: 29 år.
  • Bor: Hela världen. 
  • Familj: Pojkvännen Zachary Libes, mamma Mimmi och bonuspappa Sven. 
  • Aktuell: Driver Blue Spruce Farm med uppfödning, utbildning, tävling och försäljning av hopphästar ihop med Zachary Libes. Var den enda med två uppfödningar i Breeders 4-årsfinal.
  • Egna tävlingsmeriter: 1,40-hoppning.
  • Bästa hästminnet: När jag fick sitta upp igen på min häst Vive la Vie efter min första operation 2016. Solen sipprade in genom ridhusfönstren och på radion spelades Skinny Love av Birdy. Det var första gången jag hörde den låten. Men det är ett sådant starkt minne. Hon sjunger om att vara tålmodig. Jag trodde nog aldrig att jag skulle klara av att rida igen, men så stod jag där i Holland och satte foten i stigbygeln ett år senare. Den känslan slår nog inget. 
  • Inspireras av: Jag har ett litet nätverk av fantastiska människor som lever med olika sjukdomar som inspirerar mig dagligen. Livet behöver inte ta slut för att man blir sjuk. Det har de visat mig.
  • Bästa livsrådet: Ta hand om din kropp, man har bara en, och var snällare mot dig själv. Det finns alltid olika vägar att gå oavsett vilka förutsättningar du har eller vad du ställs inför. 
  • Drömmer om: Att leva ett så fullt och bra liv jag bara kan, med massor av djur, och att klara av att ta mig in i sporten igen. 

Mys uppfödarfilosofi

  • Mål med aveln: Ta fram trevliga individer till sporten. 
  • Blod jag föredrar: Jag gillar verkligen franska hästar för deras mentalitet. Jag red många travhästar när jag var yngre, och de har en sådan otrolig inställning till arbete, ”always going forward”. Jag gillar när det finns travarblod och fullblod någonstans i stammen. Det är spännande. Sedan gillar jag att mitt ursto hade Maraton i sig, det slår igenom i varje generation vi har fått efter den linjen. De är lite speciella men jag gillar ston med personlighet.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2022.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 95 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

99:- i månaden