Simon Delestre:”Cayman kan bli den bästa någonsin”

Den tidigare världsettan Simon Delestre har länge funnits med i världstoppen. En av dem som tog honom dit var den lille (1,59) fuxen Hermès Ryan, som var en av de minsta men största hästarna på den internationella tävlingsscenen med Delestre i sadeln. Tillsammans tog de flera världscupsegrar, stora Grand Prix-vinster och ett individuellt EM-brons under de tolv år de följdes åt på banan.

När Simon i juli meddelade att då 17-årige Hermès Ryan skulle pensioneras skrev han på Instagram: ”Tack är det första ordet som kommer till mig när jag tänker på allt jag har fått uppleva med dig. Din glöd, din energi, din förmåga och din tillit till mig har varit osviklig.”

Ville sluta på topp

Strax innan pensioneringen tog ekipaget hem en sista femstjärnig 1,50-seger i Monte Carlo. Där och då kände Simon att tiden var inne. ”Det är svårt att hitta det bästa tillfället, men att se dig lämna den internationella scenen med en sista seger gör mig lycklig”, skrev han på Instagram.
– Det var otroligt svårt, säger Simon drygt ett halvår efter beslutet.
– Att tänka tanken att han inte längre skulle följa med i lastbilen, det var väldigt tungt. Men vi ville att han skulle få sluta på topp, medan han fortfarande var i fin form.

Alla stora ryttare drömmer om den där gamechangern som Hermès Ryan var för Simon. Att han skulle hitta en häst av samma kaliber igen var inte givet, men så dök Cayman Jolly Jumper upp hösten 2021. Tillsammans har ekipaget minst sagt gjort en raketresa. Under valackens första säsong på femstjärnig nivå tog de sig till VM i Herning. Språngbrädan var fjolårets Nations Cup-tävlingar, där Cayman Jolly Jumper knappt var i en enda bom. I Herning blev det en individuell sjundeplats, snubblande nära pallen. Och i år är duon kvalad till världscupfinalen i Omaha.

Han är otroligt smart och jag ville inte göra några misstag.

När ”Cayman” kom till Simon som 9-åring hade han varit hos flera olika ryttare. Valacken hade hoppat felfritt och vunnit en trestjärnig Grand Prix, men han var vare sig lätt i ridningen eller hanteringen. Den sista ryttaren innan Simon var Steve Guerdat som hade Cayman en kort tid. Att den brunsvarta lilla valacken hade något unikt rådde det ingen tvekan om.
– Han var allt jag gillar, liten med mycket blod, ”scopey” och extremt försiktig. Med tanke på att han inte matchade med en ryttare som Steve Guerdat, var matchningen det enda som oroade mig, säger Simon som tog hem valacken utan att provrida.
– Med en häst som Cayman kan du inte bara sitta upp och bilda dig en uppfattning. Du måste lära känna honom och förstå honom, för han har en väldigt speciell karaktär. Han är otroligt smart och jag ville inte göra några misstag.

Skapa förtroende var en utmaning

Att Cayman var det ryttarna på engelska kallar ”a crack” visste Simon redan. Utmaningen var att nå fram till valacken och skapa förtroende.
– När jag fick hem honom hoppade jag inte på flera veckor. Jag behövde tillbringa tid med honom och hitta ett sätt att förstå vad han gillade och trivdes med. Det viktigaste var att göra honom nöjd med jobbet och att jobba tillsammans med mig. Nu är det en njutning att rida honom varje dag, men så var det inte i början, berättar Simon.
– Ljud stressade honom och han var nervös och arg hela tiden. Han hade ingen tillit till människor eller till sig själv. Nu är han en helt annan häst, även om inte vem som helst kan hantera honom. Först måste du vinna hans förtroende.

Vi behöver visa vad vi gör och hur vi gör det. Vi måste vara hästvälfärdens väktare.

Cayman gillar inte när man ändrar hans rutiner. Varje dag går han i den ovala skrittmaskinen ett par gånger, däremellan rids han, sedan går han ut för hand och pysslas om. Det är alltid samma rutiner med samma människor. Caymans groom Audrey Morandat har gjort ett stort jobb för att göra valacken trygg, menar Simon.
– Med henne är han som en hund.

Hemma hoppar Simon nästan inte alls med Cayman. Gymnastikhoppning eller bommar på marken är uteslutet. Det är bara stressande för honom, menar Simon som lägger mycket fokus på avslappning i markarbetet.
– Cayman är inte en häst som du kan stoppa in i ett system. Det är på Caymans villkor eller så är det inget alls. Antingen anpassar du dig eller så har du inte en chans. Det finns inget jag vill ändra med honom, han är vad han är och han har en gränslös förmåga. Men det är så jag alltid jobbar med alla hästar, jag försöker inte ändra på dem. Jag låter dem vara som de är och försöker bara hjälpa dem med min ridning. Det är enda sättet jag vill rida på, har Simon sagt i en annan intervju.

Ett geni på hinder

På framhoppningen är det också minimalt med hoppning som gäller. Runt sex språng är riktmärket. När Cayman vet vart han ska blir han snabbt väldigt het.
– Han är ett geni på hinder och behöver inte hoppa så mycket, bara jag kan hålla honom avslappnad så räcker det. Han har ett scope för att hoppa 1,80 och en enorm galopp, du behöver bara ha tillräckligt mycket kontroll för att kunna hjälpa honom. När han blir väldigt het kan han ibland försätta sig i lite sämre lägen samtidigt som han har en otrolig hinderuppfattning. Min uppgift är att hålla rytmen.

Inne på banan är starten den största utmaningen. Cayman är som en målsökande missil.
– Första, andra och tredje hindret är svårast. Ofta försöker jag trava i gång, när vi galopperar blir han väldigt het och vill gärna ge sig i väg. Speciellt när han väntar på det första hindret, sedan lugnar han sig, förklarar Simon.

Nu är det en njutning att rida honom varje dag, men så var det inte i början.

Han har sin bas på det som tidigare var hans föräldragård utanför Metz i norra Frankrike, nära gränsen till Luxemburg. Både hans mamma och pappa tävlade i hoppning, och pappan Marcel Delestre är Simons stora förebild.
– Han lärde mig att vara en god ”horseman” och att lyssna in hästen. Hur man tänker som hästen, lär känna den och förstår den. Jag är född med hästar och att läsa av hur de mår kom naturligt för mig, säger Simon.
– När vi kom till stallet på morgonen i Rio såg jag direkt på Ryans ansikte att något var fel. Och när vi öppnade boxdörren stod han på tre ben.

Blev inget OS med Ryan

Simon pratar om sitt livs största motgång i sporten. Både han och Hermès Ryan var i bättre form än någonsin, Simon hade nyligen blivit världsetta och ekipaget var ”on top of the world”. Några dagar in på OS-äventyret i Rio 2016 slogs allt i spillror. Den röda lilla hästen hade gjort sig illa i boxen och det som skulle ha blivit höjdpunkten i karriären blev i stället till tårar på planet hem.
– Det enda jag ville var att åka hem till min familj och ta med mig Ryan, men han var tvungen att åka hem med de andra hästarna. Det var otroligt tungt.
– Ryan hade verkligen förtjänat att ta en medalj i Rio.

När det var dags för VM i Tryon 2018 ville ägaren Philippe Berthol inte utsätta valacken för skaderisken och vid nästa olympiska spel i Tokyo 2021 hade Ryan hunnit bli 16 år gammal. Inte heller då blev det något mästerskap.
– Att rida mästerskap är en lång och tuff utmaning. Ryan är så otroligt generös och jag ville inte be honom om det, även om han var i fin form. Det kändes respektfullt att inte ta med honom till Tokyo, säger Simon som i stället levererade fina rundor på den store skimmeln Berlux.

Det kändes respektfullt att inte ta honom till Tokyo.

Nu satsar Simon på att förbereda Cayman och tre nyblivna 10-åringar med sikte på Paris-OS.
– Att få rida ett OS på hemmaplan vore helt fantastiskt – om jag inte gör allt jag kan för att vara en del av det och vara där med en bra häst, då kommer aldrig chansen igen. För en ”sportsman”, som jag är, går det inte att tänka annorlunda.

Kan bli århundradets häst

Vid sidan av att ha blivit världsetta är en OS-medalj på hemmaplan den största drömmen.
– Efter Ryan tänkte jag att jag aldrig skulle få en annan Ryan i mitt liv, för han är något alldeles extra. Cayman kanske inte kommer att vinna lika mycket som Ryan, men kapaciteten är definitivt större. Ryan hade ett otroligt hjärta och ibland hoppade han hinder som han egentligen inte borde, han var så generös och han ville hela tiden göra rätt.
– Ryan skulle hoppa ner i ett hål om jag bad honom, men han vet att jag aldrig skulle be honom om något som han inte skulle klara av. Det är det bästa när du kommer till den punkten.
– Med Cayman är det annorlunda, hoppningen är väldigt enkel för honom. Även om han ger dig 80, 85 procent kan han hoppa felfritt varje runda. Ryan var tvungen att ge 120 procent, och han gjorde det hela tiden. Om jag kan bygga upp Cayman till 100 procent, då kan han bli århundradets häst. Han kan bli den bästa någonsin.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2023.