Steve Guerdat trivs bäst med hästarna

När Steve Guerdat var två år red hans pappa Philippe Guerdat OS i Los Angeles. Fadern kom hem med ett par jodhpurskor i ministorlek, som den hästtokiga sonen ville ha på sig dygnet runt.
– När ens pappa har ridit OS vill man ju också göra det, säger Steve om sina tidiga ambitioner.

Den tidigare världscupmästaren Beat Mändli, som tränade Steve under tonåren, säger:
– Man såg redan när han var 13-14 år att han var en riktig begåvning. Han ville samtidigt lära sig, och jobba hårt. Det är det som krävs, både talang och viljan att jobba, förklarar Mändli om att nå världstoppen.
– Jag ville göra samma sak som pappa. Han ville få mig att förstå hur mycket hårt slit som krävs, och frågade om jag fick komma till Beat på sommarlovet. Beat är känd för att jobba hårt, berättar Steve.
– Första gången som jag kom hem från Beats stall var jag sjuk i typ tio dagar efteråt. Jag var helt slut, fortsätter Steve.
– Men Beat och jag kom bra överens och nästa lov ville jag åka tillbaka. Mamma blev lite förskräckt och pappa bara tittade på mig, men jag lärde mig så mycket att jag tyckte att det var värt det hårda jobbet. Jag var sedan där alla lov.
Senare var Ben Maher under tre år elev i samma stall. Han tog också guld i London 2012.

Tävlingsfamilj

– Guerdat är en tävlingsfamilj, men hästarna var också som våra husdjur. Vi hade hästarna som andra har hund, berättar Steve om uppväxten.
I en annan intervju har han sagt:
– Jag tillbringar mer tid med mina hästar än med folk.

Men som för flera av världens bästa hoppryttare var fotboll en konkurrent till hästarna när Steve var yngre.
– En period var jag nära att sluta rida. På somrarna var det inget problem att kombinera, men på vintern när det var mörkt när man kom hem från skolan – det var inte så roligt att mocka och rida ensam, jämfört med att vara med kompisar. Det kom till en punkt när det varje helg var både tävlingar och matcher. Då sade mina föräldrar att nu måste du välja. Då valde jag hästarna.

Steve red fem JEM och YREM och tog två lagbrons, det ena i Köpenhamn 2002 när Sverige tog silver. Samma höst ringde Jan Tops. Rolf-Göran Bengtsson hade sagt upp sig efter att Tops sålt svenskens topphäst Pialotta precis inför VM i Jerez.
– Det var en stor chans för mig att ta steget upp på internationell nivå, säger Steve och sammanfattar i ett ord vad han fick hos Tops:
– Erfarenhet.
– Min ridning har jag lärt mig av pappa och Beat. Men sedan behöver man rutin, och det fick jag hos Tops.

Steve kom upp i Top ten innan han fyllt 25. Efter tre år lämnade han Tops, i likhet med Rolf-Göran till följd av en hästförsäljning. Det gällde den belgiska Tijl, som han på kort tid förvandlat från en riktig problemhäst till att vinna GP i Cannes. Köpare var Athina Onassis och Alvaro Miranda de Neto.
– Jan och jag har olika värderingar och syn på livet, säger Steve, som ännu är bitter på Tops.
– Försäljningen av Tijl blev droppen, men det var bara en tidsfråga när jag skulle sluta.

Kompisen och ryttarkollegan Gregory Wathelet i Belgien tipsade om att hästägaren Alexander Onitjenko sökte ryttare till ett nytt ukrainskt landslag, med inhyrda elitryttare från andra länder. Senare samma år, 2006, var Ukraina nära brons på VM i Aachen, med Steves pappa Philippe som förbundskapten. Men Steve hade slutat efter två månader i stallet. När han skulle skriva på kontraktet inför CSIO La Baule klarade han inte av att lämna ifrån sig sitt schweiziska pass.

En djup svacka

– Då sade Onitjenko att då måste du vara härifrån i morgon, berättar Steve. Resten av 2006 blev en djup svacka för schweizaren.
– Jag hade inte ens en bil, min bror kom och hämtade mig i Belgien. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kunde bo hos mina föräldrar, men där hade jag inga hästar.
Steve fick plats hos en vän till familjen för att rida unghästar. Han åkte på tävlingar ensam, utan hästskötare, med uppemot åtta hästar.

Året efter, 2007, tog han brons i världscupfinalen med Tresor, ägd av klocktillverkaren Yves G. Piaget, en bekant till Steves pappa. De träffades av en tillfällighet och Piaget kom på att han skulle köpa en häst åt Steve, men inte med någon stor budget. Det blev Jalisca Solier. Föregående ryttare klarade inte av det franska stoet. Med Steve vann hon direkt Schweiz största Grand Prix och i december 2006 världscupen i Genève.

Flyttade in

Våren 2007 flyttade Steve in på finansmannen Urs Schwarzenbachs toppanläggning nära Zürich. I teamet ingår också den tidigare landslagsryttaren Thomas Fuchs som coach. Steve har en individuell syn på markarbete.
– Min dressyrnivå är långt från de allra bästa, som Ludger Beerbaum eller Marcus Ehning. De har en perfekt dressyr på sina hästar. Jag vill bara att hästen känns bra under mig och att vi vet var vi har varandra.
Steve blev världsetta i vintras, men tappade positionen och är nu trea.
– Min plan för vintern var att låta Nino vila och ge de andra hästarna chansen, men jag red inte tillräckligt bra.

Reportaget publicerades första gången 25 april 2013 i Ridsport nummer 8 2013.