Svenskan som får toppstallet att växa

Cecilia Feretti växte upp i Eskilstuna och tävlade både på ponny och stor häst. Efter gymnasiet på Strömsholm jobbade hon ett år hos Emelie von Essen och sedan ett år hos Angelie von Essen i England. 

Det är svårt att hitta en häst som ingen annan redan sett, de som jobbar med det här har koll på varenda häst i Europa.

Under en tävling träffade hon Ashford Farms ägare Enda Carroll och dåvarande ryttare Marlon Modolo Zanotelli, som frågade om hon ville komma till Belgien och jobba över sommaren. Det blev startskottet för hennes nu tolv år på gården. 
– Mitt jobb har ändrats ganska mycket med åren, berättar Cecilia.

När hon började jobba var det bara hon, Enda, Marlon och en hästskötare som drev runt stallet som då hade tio hästar. Sedan dess har allt expanderat i raketfart. 

I dag äger Ashford över 100 hästar och har 29 anställda. Här jobbar ryttare som Jana Wargers och Michael Cristofoletti och Ashford säljer hästar till världseliten. 

Cecilia som tidigare alltid fanns tillgänglig i stallarna har flyttat in mer och mer på kontoret. Efter en ridolycka där hon bröt båda händerna och en fot kan hon inte jobba lika fysiskt längre. I stället agerar hon spindeln i nätet och är Enda Carrolls högra hand.

– Jag ansvarar för allt pappersarbete, registrerar i databanker, bokar flyg för hästar som ska resa och organiserar allt för ryttare och transporter.

Huvudfokus i verksamheten är att sälja hästar och Ashfords främsta marknad är USA. Det är inte förrän de senaste två åren man har valt att satsa på att själv delta i hoppsporten, inte minst genom beslutet att behålla Limbridge för Jana Wargers. 

Inga pengar från början

– Enda kommer inte från pengar från början och vi hade inga sponsorer, så vi har alltid behövt sälja för att gå runt. Nu när det går allt bättre har vi kunnat behålla hästar och det är väldigt roligt, speciellt när det går så bra för Jana. 

Dagarna går i ett för Cecilia, hästar köps in och säljs och varje vecka kommer nya spekulanter. För Cecilia innebär det att hon alltid måste ha många bollar i luften.

– Saker händer snabbt ibland och jag måste kunna vara väldigt organiserad och flexibel. Problemlösning är det jag gör kanske mest, det är alltid saker som händer i sista minuten. En häst som blir skadad, en lastbil som får punka eller en ryttare som blir sjuk. När det händer ringer alla till mig och i stället för att se problem måste jag snabbt hitta lösningar.

 Cecilias mobil är alltid på, hon är tillgänglig dygnet runt och det trivs hon med. 

– Jobbet är väldigt varierat och det är kul, jag trivs när ingen dag är den andra lik. 

En typisk vecka ordnar hon med hovslagare, veterinär och osteopat som kommer varje måndag, hon gör i ordning papper för hästar som ska tävla eller flytta, beställer foder och kollar av med ryttare och hästskötare om de behöver något. När avelsstona behöver åka på kontroller tar hon oftast hand om det och när kunder kommer för att provrida ser hon till att hästarna ser presentabla ut, att kunderna tas emot väl och efteråt klipper hon ihop och skickar video på provridningen. 

– En del dagar är lugna och andra hysteriska. Under vintern är det oftast lugnare men på vår och sommar sätter det fart igen.

Personalpussel

Cecilia förklarar att det inte alltid är lätt att planera personal med en arbetsbörda som skiftar så mycket under året.
– Ibland har vi jättemycket hästar men så säljs många på en gång och plötsligt står vi med för mycket personal. Om det behövs tar vi in frilansare men vi försöker alltid vara lite extra bemannade. Har vi en lugnare period får personalen passa på att ta ledigt och åka på semester, konstaterar hon. 

Även om Cecilia själv alltid är tillgänglig är hon noga med att alla andra anställda ska ha justa arbetsvillkor, fasta arbets-tider och semester.
– Det är svårt att hitta personal nu för tiden, det är inte lika många som vill jobba med det här. Vi är väldigt noga med avtalen och levnadsvillkoren för vår personal. Vi vill att folk ska stanna länge och har personal som jobbat hos oss i sju–åtta år. Det gynnar oss. 

5-8-åringar köps in

Hästarna som köps in från hela Europa är oftast mellan fem och åtta år. Då är de gamla nog för att visa vad de går för men fortfarande unga nog att utbildas, tävlas och öka i värde. För en del är planen att behålla dem några år och tävla innan de säljs, medan andra ska säljas redan efter några månader. 

Cecilia själv är sällan inblandad i affärerna, den biten sköter Enda och Michael, men hon berättar att Ashford har flera personer ute i landet vars jobb är att leta hästar.
– I dag har vi mycket koll på vilka hästar som finns via nätet också. Det är svårt att hitta en häst som ingen annan redan sett, de som jobbar med det här har koll på varenda häst i Europa.

Ruljansen på hästarna är stor och anställda ryttare som tävlar på toppnivå måste också starta lägre och mindre tävlingar med de unga hästarna. Så snart hästarna blir bra nog säljs de, något som gör det svårt för ryttarna att hålla sig kvar på en hög nivå. Det är något alla måste acceptera, precis som de måste lära sig att inte fästa sig för mycket vid hästarna. 

– Hästskötarna och ryttarna fäster sig så klart och det kan vara tufft, men alla hästar är här för att säljas, det är vad vi gör. Limbridge är den enda vi valt att ha kvar.

Limbridge vet vad jobbet gå ut på och älskar att få uppmärksamhet på stora arenor.

Med åren har försäljningarna blivit något som ger Cecilia kickar i vardagen, precis lika mycket som fina tävlingsresultat. 
– Går Jana in i ringen och hoppar felfritt blir jag jätteglad, men jag blir lika glad när vi säljer en riktigt dyr häst. 

– Jag minns hur små vi var när vi började och Enda knappt hade råd att betala ut löner till oss, och nu ser det helt annorlunda ut. Det är roligt att få vara med på resan och vara en del av framgången. 

Missa inte intervjun med Cecilias mamma som har fött upp en världscupvinnare.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2023.