Ridbarhet framför allt annat hos Carlssons

Den 10-åriga beageln Leia är den första som möter upp i farstun hemma hos Annette och Pether Carlsson utanför Finspång. Inne i det ljusa köket står kaffet på och i vardagsrummet ligger diplom från unghästtester på hyllorna, bredvid priset för ”Bästa östgötafödda tävlingshäst” och ”Östergötlands bästa uppfödare”.

26 år har gått sedan Annette och Pether flyttade till gården och sakta men säkert startade den avelsverksamhet vi ser i dag. Då visste Pether knappt vad en häst var, minns Annette.
– Vi sa att han skulle jaga och jag skulle rida, säger hon med ett skratt.

Den gamla ladugården byggdes om till stall och så småningom uppfördes både lösdrift, uteboxar och ridhus. För Annette, som själv har sysslat mest med hoppning, blev det självklart att avla mot hopp, men tack vare Elitstoet Linda II (e Ganesco-Favorit) blev det även en linje dressyr genom dottern DeLinne (e De Niro).

Paret gör ingen större skillnad på hopp- och dressyrhästar. Det så viktiga temperamentet och ridbarheten måste finnas hos alla, säger båda bestämt.
– Kan en hopphäst inte gå mellan hindren kommer den ingen vart. Det måste finnas ridbarhet i alla hästar, slår Annette fast.

Även om hon gärna ser att avkommorna blir ädla och högställda, är temperamentet alltid i fokus. Kanske är det också därför som alla hästar som hittills har producerats på gården har varit enkla att både rida in och att vidareutbilda.

Men ser de då inga skillnader mellan hopp– och dressyrhästarna som unga? Annette tittar på Pether som funderar en stund innan han svarar.
– Visst är det lite mer nerv i dressyrhästarna. Vi ser att unghästarna med dressyrstam reagerar lättare på saker som händer kring hagen, men alla är lika snälla att ha och göra med, även våra hingstar.

Prestation i blodet

När det kommer till att välja ut ett bra avelssto vill både Annette och Pether Carlsson se prestation i blodet. De flesta hästar som finns på gården är vid det här laget egna uppfödningar och Annette vill helst se att alla hennes ston kommer ut i sporten innan de går in i avelsboxen.

– Vi betäcker ofta stona som 3-åringar, men sedan rids de in och tävlas åtminstone upp till 1,20 innan de antingen säljs eller sätts i avel. Vi säljer allt från föl till 7-åringar, men de flesta ston har vi nog behållit själva.

Alla hästar visas på 3-årstestet. För Annette, som i flera år suttit med i styrelsen i Östergötlands Varmblodsförening, är det en självklar och viktig del i avelsutvärderingen.

Genom åren har paret också varit flitiga med att visa på fölmönstringar, men nu satsar de allt oftare på att få med föl på elitfölauktionen i stället. Nyligen sålde de också ett föl genom nätauktion. Det är ett nytt grepp som Annette tror mycket på.
– Inom travvärlden är det här väldigt vanligt och vi behöver fler marknadsplatser, säger hon.

Olika ryttare

Den enda nackdelen må då vara att det är svårt att bestämma var fölet hamnar. I vanliga fall är de noga med att hitta köpare som kan förvalta hästarna och de säljer främst via kontakter. Att följa alla hästar genom livet är en självklarhet för dem.

De unghästar som inte säljs åker i väg för inridning och utbildning. Annette och Pether har långsiktiga samarbeten med flera ryttare. Unghästutbildaren Lisa Maria Norlander rider in stona medan hingstarna går till Björn Svensson. Att hitta bra ryttare att jobba med är inte det lättaste, men sedan flera år finns ett system som fungerar.

– Det är viktigt att leta noga så att det blir bra och vi har olika ryttare för olika stadier. De som rider på högst nivå är sällan bäst på unghästar. De får ta över när hästarna är redo för större uppgifter, säger Annette.

Sju ston i avel

Med sju ston i avel och sammanlagt 20 hästar bedrivs en, i svenska mått mät, relativt omfattande avel på Stall Hult Södergård. Trots det jobbar både Annette och Pether Carlsson heltid på annat håll. Hon jobbar som verksamhetschef inom sjukvården och han är överläkare, urologspecialist och verksamhetschef.

I stallet jobbar en anställd och några inackorderade hästars ägare hjälper till med de dagliga stallrutinerna. Trots det går all ledig tid åt till hästarna, semester blir det väldigt sällan och att få livet att gå ihop handlar till stor del om vilja.
–  Det här är vårt största intresse och det underlättar att vi båda älskar att hålla på med hästar och avel, säger Annette.

2018 var dock ett tungt år på Hult Södergård. Förutom att foderbristen ställde till det, fick paret vara med om det värsta tänkbara när de förlorade både sto och föl i en komplicerad fölning. Lite senare tvingades de även ta bort nästa föl som hade skadat sig i hagen. När Annette berättar känns sorgen i rummet.

– Vi har varit ganska förskonade. Efter alla år är det här första gången vi förlorar ett sto i samband med fölning. Det är kämpigt och det tar tid innan man återhämtar sig.

– Man kravlar sig ändå upp igen, och gör det av glädjen det ger att hålla på med hästarna. Nu har vi ett nytt år framför oss och så snart det blir sommar känns allt lättare igen, konstaterar hon.
– Ett dåligt år hjälper det också att ha framgångar som väger upp för allt det tråkiga, flikar Pether in och syftar på utmärkelsen för Östergötlands bästa tävlingshäst som tilldelades deras hingst Cortino 1287 under 2018.

Något extra

Annette ler åt minnet. Cortinos mamma Bella Fortuna var en favorit som lämnat flera fina avkommor och det stod tidigt klart att Cortino skulle bli något alldeles extra.

– Han hade jättefin modell och en väldigt speciell utstrålning, säger Annette och minns att folk brukade stanna utanför hans hage och fråga om honom.

Cortino gick bäst i Östergötland på 3-årstestet och på 4-årschampionatet kom han tvåa. Som 5-åring blev han godkänd hingst på bruksprovet och gick både Falsterbo och unghäst-VM. I dag har han placeringar i 1,50-hoppning med Niklas Arvidsson, som har ridit hingsten sedan 3-årstestet.

Att ta fram en godkänd hingst har varit en spännande resa för Annette och Pether och det går inte att ta miste på hur stolta de är över sin häst.

– Det har verkligen varit speciellt, säger Pether och fortsätter:

– Men man får räkna med att det kostar. Hästen måste stå hos ett proffs och bara bruksprovsveckan går loss på 30 000 kronor. Samtidigt är det en dröm som besannas, att få fram en godkänd hingst, säger han leende och Annette nickar.
– Vi var beredda att satsa eftersom vi trodde så mycket på honom.

Favoritstoet just nu är ”Conny”, Cornets Fortuna HS (f -16 e Cornet Obolensky-Plot Blue–Calido I).
– Henne ser vi som framtiden. Hon ska gå unghästtestet nu och sedan funderar vi på att betäcka henne. Men i så fall testar vi nog embryotransfer för första gången, vi är lite för rädda om henne, säger Annette.