Welsh-arvet lever vidare på Hofsta säteri

Hofsta säteri ligger förödande vackert i Björkvik utanför Katrineholm. Har du inte varit på besök här är chansen ändå stor att du känner igen miljön – vid herrgården filmades nämligen stora delar av den amerikanska storfilmen ”The Girl with the Dragon Tattoo”. Här bor Ann och Johan von Arnold tillsammans med döttrarna Stephanie och Danielle.

Båda döttrarna arbetar i familjeföretaget men har även andra sysselsättningar – Stephanie arbetar med filmproduktion och Danielle satsar på en modellkarriär samtidigt som hon pluggar fastighetsekonomi.

Omfattande verksamhet

Hofsta har varit i familjen von Arnolds ägo sedan 1912 och här bedrivs en omfattande verksamhet med bland annat smågrisuppfödning, fåravel, växtodling, hyresbostäder och ett fastighetsmäkleri med inriktning på gårdar. Ponnyerna är också en del av Hofsta och den delen växer sig sakta men säkert större. Inte bara i antal utan även i form av arrangemang – Stephanie har arbetat fram ett koncept hon kallar ”Show Event” där de tar på sig att arrangera evenemang på Hofsta.
– Jag hoppas det blir stort och alla är välkomna, inte bara hästar utan även andra djur, säger Stephanie.

Riksutställning på Hofsta

I fjol hölls welshföreningens riksutställning på Hofsta. I år blir det premiär för det första arrangemanget i Show Events egna regi – 9 september hålls Södermanlands Hästavelsförenings stora 45-årsjubileum på Hofsta.

Ann har alltid haft hästar och har en lång historia bakom sig med ridning och även lite avel. Ponny däremot kom hon inte i kontakt med förrän i vuxen ålder. Det var när hon behövde sällskap till sin unghingst Imper som lilla Amatör kom in i bilden. Han var så trevlig att Ann började intressera sig för vad han egentligen var för något. Det visade sig att han var en welshponny.
– Då bestämde jag mig för att den dagen jag får barn så ska det barnet få en welsh, säger Ann.

Gun och Lennart Söderberg som drev det framgångsrika stuteriet Ängvaktarns hade då nyligen flyttat till Mörtbol, inte alls långt från Hofsta. Stephanie var tre år gammal när Ann kontaktade dem första gången för att köpa deras första ponny.
– Naturligtvis fastnade vi för den första fölunge som kom fram till oss och det var så vår resa började, säger Ann.

Därefter började en nära vänskap med makarna Söderberg som innebar att fler och fler welshponnyer långsamt smög sig in på gården. Ängvaktarns Oltaga – allmänt kallad ”Olga” – tog de först hand om när Lennart gått bort och Gun stod ensam med alla hästar. Olga kom sedan att bli en av grundstenarna i ponnyaveln på Hofsta. Anns mamma Monica Grindberg köpte också ett sto av Gun och Lennart som hon tog flera föl på där ett av dem kom att bli en annan grundsten i Hofstas avel.

Avvecklade sitt stuteri

När Gun Söderberg en tid efter sin makes bortgång bestämde sig för att avveckla sitt stuteri hade familjen von Arnold därför ett flertal Ängvaktarns-ponnyer och ponnyer med Ängvaktarns-påbrå. Ann frågade Gun om det fanns möjlighet att ta över stuterinamnet.
– Hon svarade att det ska väl inte vara några problem, men ska du ha det ena ska du väl ha det andra också, säger Ann.

”Det andra” hade Ann då ingen aning om vad det var, men det visade sig vara sparade strån efter den legendariska hingsten Coed Coch Targed – den dyraste welshhingsten vid den stora avyttringsauktionen på Coed Coch. Targed hade sedan haft en helt enastående utställningskarriär internationellt och var i det närmaste obesegrad i utställningsringen i Sverige – därtill elitpremierad tack vare sin enastående förärvning av inte minst dressyrponnyer.

Kunde inte använda stråna

2001 tog familjen von Arnold över stuterinamnet Ängvaktarns, men det kom att dröja fem år innan de gjorde sina första betäckningar. Stråna från Targed kunde de inte använda till sina ston eftersom han var pappa till dem alla. Ivrigt påhejade av Gun Söderberg att använda något större på sina welshston började Hofstas ponnyavel med ridponnyhingsten Power Boy.
– Det blev så fantastiskt fina, bra och trevliga avkommor att vi gjorde om den kombinationen tre år i rad, säger Ann.

Sex Power Boy-föl blev starten, och de har gjort bra ifrån sig både vid unghästtester och på tävlingsbanorna.

Men för att kunna använda de unika Targed-stråna behövde Ann nya ston. Hon fastnade för blodlinjerna vid Kulltorps Stuteri och i dag har hon fyra ston därifrån. De första tre köpte Ann vid en av Kulltorps auktioner.
– Ingen visste vilka vi var då och jag har fått höra efteråt att folk trodde jag var hästhandlare som köpte in tre ston, säger Ann med ett skratt.

Helt unika gener i frysen

Targed-stråna har därefter använts med stor försiktighet. Ann vill se hur avkommorna utvecklas innan hon gör om kombinationerna.
– Det handlar inte om att kasta iväg de här stråna, jag har tålamod, säger Ann, som i dag är väl medveten om att det är helt unika gener hon har i frysen.

Från stora utländska uppfödare fått höra att hon troligen är den enda i hela världen som har något sparat från det legendariska Coed Coch-stuteriet.
– Jag visste inget om Coed Coch när jag tog över stråna, erkänner Ann.
– Nu har jag läst till mig och jag känner en ära och ynnest över att ha tillgång till detta.

”Vi tar deras godbitar”

I dag har familjen von Arnold en mycket bredare kunskapsbas att stå på. De är flitiga besökare vid utställningar både i Sverige och utomlands. De besöker dessutom gärna andra framgångsrika uppfödare – oavsett ras – för att snappa upp idéer.
– Vi tar deras godbitar och gör till något eget, förklarar Stephanie, som i perioder dessutom arbetat på welshstuterier i både Australien och Storbritannien och tagit med sig massor av erfarenheter därifrån.

Nu blickar de framåt – både med konceptet Show Event och den egna uppfödningen. I stallet finns flera lovande hingstar att använda på Targeds avkommor och Kulltorp-stona och både Stephanie och Danielle berättar om hur de tänker kombinera blodslinjerna i framtiden.
– Det enda jag kan tycka är sorgligt är att jag inte började med welsh tidigare, säger Ann, som önskar att hon hade fått vara med under rasens historiska tid både i Sverige och i Storbritannien.

Foto: Jenny Schwieler Staaf

Denna text publicerades första gången den 24 augusti i Ridsports pappersutgåva nummer 16-2017.