Ridlärarbrist – en ödesfråga för svensk ridsport

I en undersökning från Hästnäringens Yrkesnämnd 2022 svarade 68 procent av de deltagande ridskolorna att det var svårt att hitta personal med rätt kompetens. Bilden bekräftades i en undersökning som Svenska Ridsportförbundet genomförde i fjol.

– Ridlärarna är nyckelpersoner i ridsportens strategi fram till 2030, så det är katastrof om vi har för få utbildade ridlärare, säger Maria Eriksson, ordförande i Ridsportförbundets ridskole- och utbildningsutskott, RUS.

– I dag utbildas många ridlärare och söktrycket på utbildningarna är stort, och nu måste vi skapa förutsättningar för dem att stanna och kunna utvecklas i sitt yrke, säger Maria Eriksson.

Problemet är att alltför få blir kvar i yrket. En orsak är att föreningar som driver ridskolor inte alltid förstår sitt arbetsgivaransvar.

– Där kan vi och distrikten hjälpa före-ningarna att jobba med arbetsmiljön, göra affärsplaner och annat. Men det handlar också om att yrkesrollen har blivit luddigare. Förr var ridlärarna experter på hästar och ridning och på att utbilda ryttare, men i dag ska du göra allt från att sköta bokföringen till att städa toaletter, säger Maria Eriksson.

Pernilla Eriksson i Bodens Ridklubb utsågs till Årets ridlärare 2023. Hon håller med Maria Eriksson om att en dåligt insatt föreningsstyrelse gör jobbet svårt.

– Här i Boden har vi en bra styrelse och bra ekonomi i föreningen, och de faktorerna är avgörande.

Lönen, arbetstiderna och yrkets status är andra baksidor.

– Att jobba mycket kvällar är svårt när du har familj. Och så är det ett problem att de som har egen häst anser att tränare har högre status än vi ridlärare, trots att vår utbildning är betydligt längre. Vi har en oförtjänt låg status, säger Pernilla, som är hippolog och utbildad SRL III-ridlärare.

Maria Eriksson, också diplomerad ridlärare, håller inte med om att tränarna har högre status än ridlärarna.

– Men de jobbar för lite med varandra, och vi ska nu se över de olika utbildningarna för att se hur samverkan mellan de två grupperna kan stärkas. En tränare måste kunna utbilda och en ridlärare måste kunna träna, och de behöver predika samma budskap i manegen.

– Vi vill också visa på vilka karriärvägar det kan finnas i ridläraryrket, säger Maria Eriksson. Hennes recept: alla måste bidra till att lyfta ridlärarna.

– De måste känna att det de gör är viktigt. Kan man inte höja lönen så kanske man kan ge dem möjlighet att utveckla sin egen ridning under arbetstid, och att de får möjlighet att rida och vidareutbilda lektionshästarna.

– Det är variationen i yrket som är det bästa, och att se utvecklingen hos hästar och elever, säger Pernilla Eriksson, och Maria Eriksson i RUS håller med.

– Ridlärare kan verkligen vara världens bästa yrke när rätt förutsättningar ges.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 2/2024.