Ridsport – lyxfälla eller livselexir?

12 750 kronor blev slutsiffran rörande utgifter efter fjolårets ponny-SM i Helsingborg. Där ingick start- och uppstallningsavgift för en ponny, resa tur och retur, hotellkostnad och diverse oförutsedda utgifter. Exempelvis sju extra spånbalar på grund av skyfall och en hel del stärkande kaffe till mig i alla roller som mamma/groom/chaufför/coach.

Ja, vill man dra det riktigt långt hade vi som föräldrar ju dessutom för länge sedan kunnat sätta stopp för det brinnande intresset hos barnet att kombinera passion för hästar med tävling.

Självklart hade det gått att pressa slutsumman. Vi hade kunnat bo i transporten och därmed landat på betydligt lägre boendekostnad. Jag hade kunnat ta med en termos och pulverkaffe – handen på hjärtat handlar det under ett nervpirrigt mästerskap mer om koffeinets effekt än den kulinariska upplevelsen. Och ponnyn hade sannerligen överlevt även på tre till fyra extrabalar.

Ja, vill man dra det riktigt långt hade vi som föräldrar ju dessutom för länge sedan kunnat sätta stopp för det brinnande intresset hos barnet att kombinera passion för hästar med tävling.

Det hade onekligen påverkat vardagsekonomin i en annan riktning.

Att diskutera om elitsatsning och stålar är för en del nästan ett trauma i sig. Jag tror – trots den patologiska risken– att det är både nödvändigt och välgörande att både våga bolla med likasinnade och i alla fall försöka skaffa sig en ekonomisk överblick över det där svarta pengahålet som alla hästmänniskor har någon form av relation till.

För egen del var budgeten i fas fram till veckan före avfärd då b-kortaren plötsligt fick ett kostsamt elfel…

Oavsett om du tävlar eller inte. Veckan i Helsingborg bjöd för egen del på flera sådana snack. Oväntat ärliga, att mästerskapet hängde löst och delvis kunde fortgå för att föräldrar och ryttare blev en del av funktionärsstaben spelade nog in. Det är rätt isbrytande att gå samman med ett gemensamt mål i sikte.

En mamma berättade hur hon varje månad det senaste året satt av en särskild summa öronmärkt för SM. En pappa hade två extrajobb utöver det vanliga, för att få ihop ekonomin till just denna frostnupna novembervecka. För egen del var budgeten i fas fram till veckan före avfärd då b-kortaren plötsligt fick ett kostsamt elfel – löstes av verkstad som schysst nog sköt fram fakturan en extra månad.

Det ÄR värt varenda krona. Att få jobba, leva och andas ihop med världens vackraste djur ger en rikedom av känslor som inga miljoner i världen kan mäta sig med, både ihop med barnen och för egen del.

Stålar är ett hett ämne i ridsportvärlden och även i de kommande dagarnas serie om vardagsekonomi för hästägare.  Dela gärna med dig av dina tankar efter att du läst reportaget om de modiga hästägare som senaste året fört bok över varenda öre ridsporten i deras liv kostar.

#vilyftervarandra
Jag hyllar Louise Gliegel, som länge stöttat svensk ponnydressyr genom att leasa ut sin ponny Dogge Doggelito, bland annat till min dotter.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2021.