Ridsport Play: Doldisarna bakom Sveriges storform i OS

Silvia Torresani har haft uppdraget som landslagets hästfysioterapeut sedan 2019. Hon framhåller den noggranna planeringen som en avgörande faktor för det svenska hopplandslagets framgångar under OS i Tokyo.
– Det har verkligen handlat om att arbeta med detaljer och den svenska organisationen har varit perfekt på att förbereda allt, säger Silvia Torresani på telefon från hemlandet Italien.

Hon var med hästarna hela tiden, från karantänen i Aachen. Då hade hon redan sett dem tävla i början av sommaren och även känt igenom allesammans under GCT-tävlingarna i Stockholm.
– Det är viktigt för mig att lära känna hästarna utan och innan, så att jag kan upptäcka minsta förändring och åtgärda den direkt. Allt skedde i nära samarbete med ryttarna. Jag kunde till exempel rätta till lite stelhet i hästarnas rygg i Stockholm. Det ska göras i god tid före tävling, för det är viktigt att ryttarna får en känsla för hur de fungerar efter behandlingen.

Bygger ett förtroende med hästen

Silvia Torresani använder sig av kiropraktik, massage, akupunktur, akupressur och stretching. Hon är noga med att bygga ett förtroende med varje häst som hon ska behandla.
– Jag låter dem alltid stå lösa i boxen utan grimma medan jag behandlar dem, så att de kan gå sin väg om de inte tycker om det jag gör. För det mesta står de still! De talar om precis vad de tycker om och inte. Även Rolf-Görans hingst fick stå lös, utan problem.
– Mitt jobb var att se till att hästarna var avslappnade både mentalt och i kroppen.

Hela dagen fram till sen tävlingsstart på kvällen gällde det att hålla hästarna sysselsatta; de leddes vid hand på promenader utöver uppsutten träning. Allt under Silvia Torresanis vakande öga.
– Jag såg hur de rörde sig och uppförde sig och kunde ingripa när det behövdes. De svenska ryttarna hade verkligen tränat hästarna på bästa sätt. En stor skillnad mot flera andra länders ryttare var att de bara red en gång om dagen och inte satt och trimmade och ”tränade slut” på sina hästar.
– Hästarna behövde kunna koppla av i huvudet också, och där anpassade jag mig efter varje hästs psyke. En del var det bäst att arbeta med på morgonen, till exempel Indiana, så att hon kunde koppla av på dagen och i stället vara het på kvällen när hon skulle starta.

Hästarna behövde kunna koppla av i huvudet också och där anpassade jag mig efter varje hästs psyke.

Silvia Torresani

Efter tävlingen var Silvia Torresani i stallarna för att direkt hjälpa hästarna att återhämta sig med massage, akupunktur och stretching.
– Alla hästar behövde inte samma behandling, det är individuellt om det är ryggen som är stel eller musklerna som är spända. En del behöver mer mobilisering, andra mer massage.

Formtoppen ett långsiktigt arbete

I slutet av 2016 blev Rasmus Westgren landslagsveterinär. Han har sedan dess följt ekipagen och fört dialog med ryttarna och teamet runt hästarna.
– Formtoppen och att hästarna klarade påfrestningarna bra var resultatet av ett mycket långsiktigt arbete, förklarar han. Så snart vi visste förutsättningarna i Tokyo, fick ryttarna information om vad som borde göras för att hästarna skulle klara dem på bästa vis.

Detta handlade mest om att acklimatisera dem till värme i god tid.
– Ryttarna fick tips om att rida när det var som varmast på dagen, inte klippa hästarna och gärna ha extra täcke på när de reds. Allt för att få dem att svettas på ett effektivt sätt.

Utöver varmt och fuktigt klimat väntade en lång resa till Tokyo.
– Hästarna kom dit lång tid innan för att hinna vänja sig, berättar Rasmus Westgren. De första dagarna fick hästarna ta det lugnt, återhämta sig från resan och vänja sig vid värmen.
– Under tävlingsdagarna longerades de lätt på morgonen, medan det var svalt.

Tack vare att tävlingarna hölls på kvällstid, blev det inte så höga temperaturer som befarats.
– I stort sett dagligen tog vi urinprov, kollade vikt och mätte hur mycket vatten som hästarna drack. Jag fanns vid stallet hela tiden, höll ett ständigt öga på hästarna och diskuterade deras uppförande med hästskötarna. Om någon häst druckit dåligt på natten, fick den extra elektrolyter direkt. En del av fodret blöttes och vattnet var smaksatt för att de säkert skulle dricka.
– Vi har varit noga med att inte missa minsta småsak, om det varit någon svullnad eller annan mindre blessyr har vi tagit hand om den direkt.

Vi har varit noga med att inte missa minsta småsak.

Rasmus Westergren

Efter målgång gick hästarna in i ett kyltält, fem grader kallare än utomhus och med fläktar med kallvattenånga.
– En svettig häst kunde tas direkt till det luftkonditionerade stallområdet och kylas med stora mängder kallt vatten för snabb och smidig återhämtning.

Vände värmen till något positivt

Rasmus Westgren kände igenom hästarna och såg dem trava upp dagligen.
– Vi klarade oss utan akuta åtgärder för hopphästarna, och vi vände värmen till något positivt. Vi hade pratat igenom det, så ryttarna visste hur de skulle dra fördel av värmen: kortare framridning och de skulle inte hoppa så många språng på framhoppningen utan spara energin tills den behövdes inne på banan.

De svenska ryttarna har ständigt framhållit hela teamets betydelse. Rasmus Westgren ger i sin tur cred tillbaka till dem.
– Det är få förunnat att få arbeta med så proffsiga ryttare och hästar. Totalt har vi varit ett litet, sammansvetsat team där alla vetat sina arbetsuppgifter och litat på varandra.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2021.