Ridsport Play: ”Känslan ska vara att hästen hela tiden trycker mot grindporten”

Sedan drygt fyra år tillbaka har Alexander Zetterman sin bas i franska Haras du Plessis, strax utanför Paris. Där jobbar han på med svenska hästägare, flera SWB-hästar och svenska elever, samtidigt som han ingår i det svenska hopplandslagets B-trupp med hästen Conrad (OS val f-11 e Catoki-Robin Z, uppf Jonas Holmberg, äg Vellinge Ridcenter AB).

Nyligen gjorde han dock en avstickare till Billdals Ridklubb för att hålla clinic. Rubriken var: ”Genomsläpplig och atletisk hopphäst.”Arrangör var ridsportbutiken Svensk Ridsport som för första gången arrangerade ”The Horse Show” med ett digert clinicprogram, mässa och ryttargala på Billdals Ridklubb utanför Göteborg.

Rak häst med motorn igång

Clinicen började med att Alexander själv fick hoppa upp på en lånad häst, Cavani (SWB val f-11 e Cohiba-Espri, uppf Barbro och Dag Andersson, äg Martin Arvidsson Holding AB) som har gått upp till 1,35-hoppning. Med hjälp av den samarbetsvilliga valacken visade han sedan det han anser vara grunderna när det kommer till banhoppning. Först och främst handlar det om att skapa en rak häst med äkta framåtbjudning.
– Det enda jag försöker göra är att hålla hästen rak och få igång motorn – och hålla igång motorn. Många vill gärna sitta och böja tidigt i passet, men det är ingen idé innan du har fått igång motorn, sa Alexander medan han jobbade hästen i galopp.

– Den absolut största delen handlar om galopparbetet, och att utveckla en häst som är framme för skänkeln. Hästen ska galoppera framför handen, fram till bettet.

Alexander drog en parallell till en motorbåt som lyfter framtill när motorn kommer upp i varv.
– Hästen har en stor del av sin vikt på framändan, och om du börjar med att böja och ställa blir hästen ännu mer framtung. Har den sedan någon jobbig asymmetri riskerar du bara att den blir fast i handen resten av passet.

Det är verkligen det som allt handlar om – att hela tiden jobba med hästens register för att nå dess fulla atletiska potential.

Cavani fick jobba på framåt, enkelt och okomplicerat längs fyrkantspåret.
– Jag vill göra så lite som möjligt med handen och istället använda säte och skänkel. Jag behöver inte korta särskilt mycket, jag måste inte mosa ihop honom i galoppen. Det jag vill är att han ska röra sig framåt, uppför backen. Jag vill behålla steglängden och få honom att gå uppåt och framåt, förklarade Alexander medan han jobbade med tempoväxlingar och att stundtals flytta hästen.

– Sidvärtsrörelser är ett bra sätt att få en häst att bli mer känslig i handen, eftersom du kan använda mindre hand och fokusera på att få bakbenen kvicka i stället.

– Varje dag jobbar jag med hästarnas elasticitet och spänst. Det är verkligen det som allt handlar om – att hela tiden jobba med hästens register för att nå dess fulla atletiska potential. Den är förstås olika för olika hästar, men det gäller att göra det bästa av det man har.

Hoppar inte hus utan tränar smart

Alexander gav lite recensioner under ritten och ”framhoppningen”.
– I grund och botten känns den väldigt mjuk och fin, men den behöver bli lite känsligare. Den behöver få lite högre varvtal i svängarna, annars kommer den få jobbigt med att träffa rätt avsprångspunkt ur hörnen. Det kommer att bli ett tungt och lite dött språng, därför vill jag ha hästen lite mer på tårna. Ryggverkan är bra i grund och botten, och när jag väl får igång motorn har den en väldigt härlig spänst.

Hästen ska svara lika mycket på bägge tyglarna, menade Alexander, och i förlängningen skjuta på lika mycket med bägge bakbenen – under sig.

Dagen till ära hade Alexander byggt upp tre parallella hoppserier med olika typer av gymnastikhoppning. Serierna kunde dessutom kombineras och vinklas för att skapa ytterligare möjligheter. En bra evighetsövning som Alexander brukar bygga upp hemma, berättade han.

Kinetisk energi är när du är på väg nedåt i gungan, och när gungan går uppåt är det potentiell energi.

– Målet är att behålla framåtbjudningen och framåtdrivet genom hela serien samtidigt som hästen är kvick i fotarbetet, kommer upp med sin rygg, sänker halsen och släpper igenom kroppen.

– Jag brukar inte hoppa hus med mina hästar hemma utan träna smart. Exempelvis kan jag hoppa ett glest hinder, och även hoppa en gång utan marklinje bara för att få hästen lite klarare i huvudet. Det handlar om att få framsteg utan att göra något som hästens kropp inte klarar av.

– Jag gör väldigt mycket stretchning med mina hästar i hoppningen. Om du tänker dig att hästen har en tajt, knäppt skjorta, då vill du att en riktigt bra häst ska kunna knäppa upp sin skjorta och använda hela sina kropp, och röra sig framåt nedåt med sin hals.

Liksom förebilden och mentorn Jens Fredricson gillar Alexander också att nörda ner sig.
– Förlåt om jag blir lite nördig nu, men det handlar om att hela tiden jobba med kinetisk energi och potentiell energi. Kinetisk energi är när du är på väg nedåt i gungan, och när gungan går uppåt är det potentiell energi, förklarade han pedagogiskt.

Mycket jobb med fotarbetet

Efter att ha jobbat igenom serierna några gånger var Alexander slutligen nöjd med Cavani och satt av för att släppa in några av Sveriges framstående ungdomsryttare. En av de tre som skulle drillas var Erik Nordström på Diarado’s Love ELiTH (SWB val f-10 e Diarado-Cardento, uppf Lisa, Emma och Kjell-Åke This, äg Torbjörn Bredenlöw) som har startat 1,50 tillsammans, blivit tvåa i Arena Youth Tour och vunnit upp till 1,45.

Carla Peterson och Nivienne (SWB sto f-12 e Cohiba-VDL Sheraton, uppf Lena Svensson, äg Carla Peterson), som också har vunnit 1,45, blivit trea i 1,50 och i somras var bästa svenska ekipage vid YREM, var också ett av clinicekipagen. Tredje ekipaget var Hästaks beridare Fanny Kullmyr med hingsten och Thelma Hästak-sonen York Hästak (SWB hingst f-16 e Heartbeat-Camargue, uppf/äg Hästak AB), som har haft fina årgångsframgångar tillsammans. Fanny har även vunnit EM-silver i lag på ponny och blivit femma individuellt. Nyligen red hon bruksprovsvinnaren Zezar Hästak vid unghäst-VM i Nederländerna, och har tidigare ridit i ungdomslandslaget.

Det var således ett rutinerat gäng som alla grillades i precis det som Alexander hade förevisat med Cavani. Det var mycket jobb med fotarbetet, att få hästarna framåt uppåt framåt.
– Jobba progressivt – tänk tio galoppsprång framåt och sedan tio gånger uppåt. Det handlar mer om en attityd än att korta galoppen så mycket, sa Alexander till Erik Nordström som fick instruktioner om att trycka på sin ”Love” som Alexander tyckte blev lite lång och loj.

Jobba progressivt – tänk tio galoppsprång framåt och sedan tio gånger uppåt.

– Du kör på fyrans växel när du borde ha treans växel. Du behöver få honom lite mer framför skänkeln, med lite mer fotarbete. Han ska vinkla bakbenen och skjuta ur svängen. Det är extra viktigt att ge impulsen vid rätt tillfälle, sa Alexander medan Erik och Love fick jobba på ett fyrkantspår i miniatyr tvärs över mitten av ridhuset.

– Det är som när du spänner strängen på en gitarr. Det ska finnas ”en bounce” i bakdelen när du stänger tummen, han måste bli kvickare i hörnet, instruerade Alexander medan Erik och Love fick öva på att ”skjuta ur” hörnen.

Mer kvalitet i galoppen

Fanny Kullmyr och York fick också jobba med att rida framåt.
– Du måste rida framåt så att hästen trampar uppåt till bettet. Använd lite begränsande hand, tänk framåt utan att rida framåt. Behåll drivet baktill och bjudningen framåt, då blir kvaliteten i galoppen mycket bättre, sa Alexander till Fanny.

– När maxtiden är så tajt satt som den är, då är det helt omöjligt att rida superkontrollerat och hålla maxtiden. Min bästa häst Conrad är väldigt stor och tar tid på sig på banan. Då kan jag inte sitta och backa, istället måste jag öka frekvensen i galoppen.

Han är som en bodybuilder, men behöver bli lite mer som en katt.

Alexander ville ha lite mer ryggverkan hos kraftpaketet York.
– Jag skulle vilja ha lite mer ryggverkan naturligt i galoppen. Han kommer lite bakom dig och släpper ryggen lite, då blir han lite ”lost”. Det blir svårt att rida ”smooth” med en sådan häst. Han är som en bodybuilder, men behöver bli lite mer som en katt, förklarade Alexander målande.

Samspelta Carla Peterson och Nivienne gjorde en fin runda i en kombination av serierna och fick beröm. Men hon fick också samma feedback som de andra, att ha hästen mer framför sig.
– Hade du tagit ett galoppsprång mindre ur svängen och hästen hade varit mer ”där”, då hade du  sluppit det där sista extra, ”döda” galoppsprånget, sa Alexander.

– Känslan ska vara att hästen hela tiden trycker mot grindporten, summerade han.

Hör vad Alexander Zetterman menar med det uttrycket, vad han tycker brister när han provrider hästar i Sverige, framtidsplanerna och hur det kännas att inom kort bli pappa för första gången i den filmade intervjun här under.