Ridsporten på väg mot högre priser

För fem år sedan var genomsnittspriset på en start i en 1,20-klass 200 kronor. I dag kostar en start på samma höjd i snitt 278 kronor. Liknande höjningar syns i häst- och ponnydressyr liksom i ponnyhoppning.

I avdelning B, eller unghästklasserna, har kostnaderna ökat än mer. 2017 kostade en start i 1,20 för unghästar i snitt 125 kronor. 2022 är startavgiften ofta över 200 kronor.
− Det har verkligen blivit dyrare att tävla. I dag kan du få betala 300 kronor för att en unghäst ska hoppa över en 0,90-bana, säger Sandra Bonow, tävlingsryttare med flera egenuppfödda hästar i olika åldrar.
− Uppstallningen har också blivit dyrare. Det kan kosta 1 500 kronor per häst. En elplats, som du förr betalade en hundralapp för, kostar i dag 500 kronor.

Åker på endagstävlingar

Sandra Bonow håller nere kostnaderna genom att välja bort meetings långt bort och i stället åka på endagstävlingar på närmare håll från hennes hemort, Bålsta i Uppland.
− Jag åker hellre fram och tillbaka över dagen, för trots att dieseln är dyr blir det oftast billigare än att betala uppstallning för flera hästar, säger Sandra vars lastbil drar uppskattningsvis 3,5 liter per mil.

Mindre tävlingar har blivit utkonkurrerade, och det har ryttarna medverkat till.

Sandra Bonow

Transportkostnaderna blir än mer kännbara för tävlande från norra Sverige. Vännäs Ryttarförening i Västerbotten har ett lag med i ponnyallsvenskan i hoppning, och Malin Wikström, vars dotter ingår i laget, har räknat ut att laget får betala 17 000 kronor bara i bränsle för att komma till tävlingsplatserna.
− Tidigare år har vi också tävlat i Helsingborg och i Danmark, men det börjar bli problematiskt. Till det kommer alla andra kostnader. När vi började åka på meeting 2013 kostade en box 1 100 kronor. I fjol betalade vi 1 700 kronor per box, och med flera döttrar och fyra eller fem ponnyer så blir det en slant.

Malin Wikström minns också hur en start i en Msv B kostade 120 kronor år 2013.
− I dag kostar det 270 kronor.

Ponnyklasser har inga prispengar mer än möjligen avgiften tillbaka, och normalt har inte unghästklasser heller några premier. Ändå kostar en start i en unghästklass på 1,20 minst 150 kronor, och det dubbla är inte ovanligt. Prisökningen är mer än 50 procent på bara fem år.

En fråga om tillgång och efterfrågan

Att just unghästklasserna har blivit så dyra har Sandra Bonow svårt att förstå.
− Det görs ju väldigt många starter i de klasserna, och det är inga prispengar. Men det är förstås en fråga om tillgång och efterfrågan, och kan arrangörerna ta 300 kronor för en start i avdelning B och ändå få fulla klasser, så gör de ju det.

För några år sedan kunde bra prispengar väga upp andra kostnader, men Sandras bild är att premierna inte hängt med i utvecklingen.
− Det är inte många ryttare som kan gå plus under en vanlig tävling. Sedan kan jag förstå att det kostar att arrangera en tävling, och att klubbarna har kostnader till distriktet och till förbundet, liksom till Equipe, vilket har lett till en kostnadsökning.
− Men det vore väldigt tråkigt om ridsporten blir en rikemanssport. Den utvecklingen vill jag inte se, men vi närmar oss nog snart smärtgränsen där en del aktiva inte längre har råd att tävla, i alla fall inte i samma utsträckning som tidigare.

Sandra Bonow konstaterar att tävlingsryttarna i viss mån har varit med om att skapa denna situation genom att rata mindre tävlingsplatser, som ofta har lägre startavgifter men också sämre förutsättningar vad gäller hindermateriel och underlag.
− De mindre tävlingarna har blivit utkonkurrerade, och det har ryttarna medverkat till.

Stor spridning på avgifterna

Bengt Sånesson är ledamot i Svenska Ridsportförbundets tävlingssektion, och har gjort en egen sammanställning som visar hur startavgifterna ökat från 2017 till 2022.
− Det är ingen totalbild, men jag har jämfört startavgifter för starter i Lätt A dressyr och Lätt A/1,20-hoppning under samma period 2017 och 2022, och avgifterna har ökat med 38 procent, i vissa fall ännu mer.
− Jag kunde också se att det är en stor spridning på avgifterna, både för fem år sedan och i dag.

Han konstaterar att det är en fråga om utbud och efterfrågan.
− Ryttarna har höga krav på underlag och hindermaterial, när arrangörer investerar i detta måste investeringarna betalas, och det hamnar på startavgiften.
− Många klubbar är beroende av inkomster från tävlingar för sin försörjning, men snart börjar det blir svårt att hävda att ridsporten är tillgänglig för alla.

Snart börjar det blir svårt att hävda att ridsporten är tillgänglig för alla.

Bengt Sånesson, Svenska Ridsportförbundet

En del klubbar väljer att arrangera mer pay and jump och liknande tävlingsträningar.
− Men de kostar också, inte minst genom slitage på tävlingshindren, säger Bengt Sånesson.

Förutom startavgifterna gräver meetingavgifterna djupa hål i ryttarnas plånböcker. Många tävlingsarrangörer kräver att deltagande hästar betalar meetingavgift även om de bara kommer under en tävlingsdag och inte behöver uppstallningen som ingår i meetingavgiften.

Mer rättvist med meetingavgift

På Grevagårdens hästsportcenter i Skövde används meetingavgifter vid ett tillfälle om året, på Christmas show.
− Den tävlingen blir alltid full, och då har en del hamnat i läget där de fått en box men inte kommit med i klasserna, och det blir orimligt.
− De som har en box måste få möjlighet att starta. Därför har vi en meetingavgift på den tävlingen. Det blir mest rättvist, säger Lotta Wahlborg som tillsammans med sin familj driver Grevagården.

Företaget och Grevagårdens Ryttarförening lägger tillsammans ner mycket energi på att hålla nere avgifterna och skära i kostnaderna.
− Inför varje tävling räknar vi efter vad vi behöver få in, vad vi kan ge tillbaka till ryttarna på olika sätt, och hur vi kan hitta sponsorer. Sedan i fjol har vi höjt priset på boxarna med en femtiolapp eftersom spånet blivit dyrare, men vi ligger lägre än många andra.
− Som arrangör tänker vi att vi inte måste ha de största och dyraste rosetterna, för de ger bara lycka för stunden, och vi har slutat med plaketter, säger Lotta Wahlborg.

Hon konstaterar att det var lättare att arrangera tävling för något tiotal år sedan, då kraven från ryttare på underlag, hindermaterial och erkänt skickliga banbyggare inte var lika påtagliga.
− Då såg klubbarna en tävling som ett roligt arrangemang. I dag är det en inkomstkälla.

Kan sätta ett riktmärke

Lotta Wahlborg är också ordförande i Västergötlands Ridsportförbunds tävlingssektion, och även om de inte kan styra över startavgifter kan det regionala förbundet ändå sätta ett riktmärke genom att bestämma vad klubbarna får ta för en start i lagklasser i distriktets serier. I Västergötland gör ryttarna individuella starter i flera av lagserierna.
− I den lägsta serien, Gotacupen, får en start kosta max 150 kronor och i övriga hoppserier max 200 kronor. Vi tänker att det ska vara ett rättesnöre även för startavgifter i andra klasser.

Lotta Wahlborg ser gärna att diskussionen om tävlingskostnader förs på alla nivåer inom Svenska Ridsportförbundet.
− En sak som borde granskas är veterinäravgiften, som ibland är så hög att klubbarna måste tjäna ordentligt med pengar på den, trots att den ska gå jämnt ut med kostnaden för att ha veterinär. Där verkar många klubbar inte räkna efter längre.
− Sedan skulle det vara intressant att ta en diskussion med Jordbruksverket om inte veterinären kan få göra annat när den ändå är på plats, som att vaccinera hästar efter deras sista start på en tävling.
− Om vi inte gör vad vi kan för att hålla nere tävlingskostnaderna riskerar vi som arrangörer att falla på eget grepp. Än så länge har vi stora startfält, men det kan komma ett bakslag senare under säsongen, säger Lotta Wahlborg.

Stor kostnad med fiberbana

En av klubbarna som drabbats av att ryttarna ställer högre krav på tävlingsplatsen är Eksjöortens Ryttarförening, som för ett par år sedan arrangerade flera stora meetings årligen, men som inte hoppade på fibertåget.
− Det var en för stor kostnad för oss att anlägga en fiberbana. Vi hade inte heller personal som skulle hinna sköta den, säger Joakim Didrik, ordförande i föreningens tävlingssektion.

Andra arrangörer sprang om Eksjöortens Ryttarförening, som ett tag arrangerade mindre endagarstävlingar.
− På dem gjorde vi en vinst på kanske 5 000 kronor, och det var för lite pengar för så mycket jobb, så vi har slutat med hopptävlingar och gör nu några dressyrtävlingar samt pay and jump och pay and ride.

Joakim Didrik är själv tävlingsryttare och har förståelse för att ryttarna vill hoppa på fibersand.
− Visst är det skillnad mot grus, men själv åker jag inte fem mil extra för att tävla på fiber. Mina hästar tål att gå på grus.

Han ser med oro på framtiden där tävlingsplatser med högsta kvalitet arrangerar tävlingar som blir allt dyrare.
− En vanlig hobbyryttare som vill tävla har snart inte råd att ligga ute, när det handlar om kostnader på 5 000 kronor per häst och helg.

Har avstått att reglera avgifter

Svenska Ridsportförbundet kan införa metoder för att hålla nere avgifterna, men hittills har förbundet avstått.
− Att reglera avgifter i tävlingsreglementet är helt möjligt, men något som tävlingssektionen hittills har avstått, säger sektionens ordförande Annika Skoglund.

I många andra länder finns ett maxtak.
− Sportavdelningen har gjort en benchmark (verksamhetsjämförelse, reds anm) med andra europeiska länder. Där ser vi att de flesta länderna, utom Frankrike, har regler kring vad arrangören får ta ut i startavgifter.
− Vi ska också komma ihåg att de i många fall har en fördel med till ytan små länder. Därmed behövs sällan uppstallning.

Annika Skoglund säger att tävlingssektionen och förbundets sportavdelning har mycket kontakt med både ryttare och
arrangörer.
− Det som vi upplever oroar mest är de höjda bränslepriserna, men även höjda box- och startavgifter. Jag är själv ute på tävling mycket och framför allt  bränslepriserna kommer upp hela tiden.

Det som vi upplever oroar mest är de höjda bränslepriserna.

Annika Skoglund

Svenska Ridsportförbundet har redan agerat för att sänka tävlingskostnaderna.
− Vi har sänkt licensavgifterna för 2022 med ungefär 30 procent, något vi ser har haft ett gott resultat. Många har köpt full licens från början och satsar på att tävla i år.
− Det finns också återstartspaket att söka för klubbarna, där man kan få hjälp med till exempel kostnader för funktionärer.

Möjligt att göra gemensamma investeringar

En annan möjlighet är att klubbarna går ihop och gör gemensamma investeringar, som i Annika Skoglunds hemmadistrikt Värmland. Där äger distriktet en tidtagningsanläggning som föreningarna kan hyra.
− Man kan också låna maskiner, traktorer, bevattning, harvar, utrustning till cafeteria och mobila domarkurer av varandra, för att nämna några. Men också kunskap i form av att ”låna ut” sin bästa sekretariatshjälp exempelvis, och få tillbaka hjälp på sin egen tävling.

Även Annika Skoglund oroas över följderna för ridsporten som folksport om tävlingskostnaderna fortsätter öka.
− På grund av omvärldsläget och ökade kostnader, dels för drivmedel men även i ett längre perspektiv, på foder och annat, så finns ju risken att vi kommer att se färre starter på våra tävlingar. Det gäller nog tyvärr alla nivåer och grenar. Det är dock inte något som vi ser än. Vi har gott om starter och antalet tävlingar är nu tillbaka på 2019 års nivå.

Fotnot: KPI, konsumentprisindex, har ökat med tio procent från januari 2017 till januari 2022. Ökningen är mest slående de senaste månaderna, och orsakerna är ökade kostnader för energi och drivmedel. Källa: SCB

Fakta

”Avgifterna är inte det stora problemet”

− Av allt som kostar med att ha häst, är inte tävlingsavgifterna det stora problemet. Det säger Frida Olin i Teckomatorp, som numera är hobbyryttare och tävlar lite dressyr, men som tidigare tävlat mycket upp till svår klass dressyr.
− Kommer jag till en trevlig tävlingsplats med en bra underlag, där det är lätt att parkera och är ordning och reda, då är jag beredd att betala för det.
− Jag tycker att klubbarna gör ett jättebra jobb som arrangerar tävlingar, och generellt tycker jag att jag får valuta för pengarna.

Det är inga stora prispengar i dressyren och det tycker Frida Olin inte är konstigt.
− Man kan få lite pengar tillbaka i alla fall, och om premierna vore större skulle ännu mindre gå tillbaka till arrangören. Och vi ska ha respekt för våra arrangörer, som gör så mycket ideellt.

Frida Olin skulle gärna se att fler tävlingsryttare satte sig in i vad det innebär att arrangera tävlingar.
− Jag upplever att tävlingsryttarna har höga krav på tävlingsplatserna och att fler skulle behöva se vart pengarna går, vad det kostar att hålla ordning på en anläggning, se till att sargen är snygg, sköta underlaget, ha fina dressyrstaket och betala för domarna.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2022.