Ridsportmamman: ”Hästarna gav mitt liv halvhalter”

Hon minns ponnytidens årliga tävlingscykler som en alldeles speciell tid, där livslånga vänskaper formades i ett slags ”verklig verklighetsflykt”. Där vardagslivet sattes på paus och allt kretsade kring det som hände på tävlingsplatsen.

– Vi var ett härligt gäng som levde i något slags turné- eller cirkussällskap som åkte Sverige runt och satte upp våra boxgardiner. Jag kan fortfarande sakna Pia Rautenbergs espressomaskin och jag minns hur hon pyntade utanför lastbilen med blommor. Varje tävling var spännande, lite som en trisslott, och i högsta grad verklig – men på sätt och vis var det samtidigt ett sätt att släppa vardagen, säger Knattan Hellström.

Dottern Wilma Hellström hade tidigt en stark vinnarinstinkt och hästintresset förvandlades snabbt till en fullödig tävlingssatsning. Något som mynnat ut i flertalet mästerskapsmedaljer på både häst och ponny och entré på stora arenor i Falsterbo och Scandinavium. Hela tiden med Knattan som ständig groom och backup — som samtidigt lyckats jonglera en karriär som läkare och forskare med fokus på för tidigt födda barn vid sidan av tävlingsbanan.
– Det är många gånger som jag har stått under någon tävlingsläktare och haft telefonkonferens medan det hörts gnäggande hästar och bommar som smäller i bakgrunden, berättar Knattan.

Efter läkarexamen och AT-tjänstgöring i Göteborg siktade hon tidigt på forskningsspåret. Hon hade fått blodad tand efter att ha provat på forskning under studietiden, men hon ville också ha större frihet i jobbet för familjens skull.
– Jag ville inte fastna i det kliniska träsket med jourer, utan jag ville kunna styra över min egen tid. Att prova på forskning kändes som en bra lösning när barnen var små, säger Knattan, som sedermera blivit världsledande forskare och även professor.

Familjen är nummer ett

Hon gjorde dock ett tillfälligt ”avhopp” i karriären för att vara hemma en längre tid med Wilmas storasyskon Josefin och William när de var små.
– Familjen är nummer ett, det är den som driver mig och det säger jag också till mina medarbetare. Vi ska ha roligt när vi går till jobbet, men vi får aldrig glömma bort att familjen är det viktigaste vi har.

Även om Wilmas satsning har tagit mycket tid har det aldrig varit ett problem, mycket för att det hela tiden funnits en stor förståelse inom familjen.
– Alla har varit väldigt solidariska med att Wilma ska få göra detta, och de har förstått att det här också har varit ett stort intresse för mig. Det hade kanske varit annorlunda om Wilma varit äldst, nu var ju de andra stora och vi hade möjlighet att göra detta, säger Knattan.

Jag ser det som en stor gåva att ha fått den här tiden tillsammans med Wilma.

Att maken Mikael Hellström, som också är läkare, kommer från en hästfamilj och har spelat squash på landslagsnivå, har också haft betydelse.
– Vi har en väldigt bra relation, det har aldrig varit något gnissel och det har också hjälpt till. Kugghjulen har alltid fungerat och kanske hjälper det till att jag är ganska bra på att organisera.

Att det sistnämnda är Knattans paradgren sticker hon inte under stol med.
– Jag är nog extremt effektiv i allt jag gör, säger hon samtidigt som hon plockar fram det tal som maken Mikael höll på hennes 60-årsfest förra året.

Skulle vilja bli bättre på att stanna upp

”My wife is very busy, she works a lot, she travels a lot and she produces a lot”, börjar talet. Därefter följer en beskrivning av hur Knattan jonglerar klinisk forskning och Skypemöten med rollen som mamma, mormor, fru, vän och ”horse dealer” — samtidigt som hon både hinner vara engagerad och empatisk.

Det sistnämnda fnyser Knattan lite blygsamt åt, men vidhåller samtidigt återigen att familjen är hennes nav.
– Jag önskar bara att jag var lite bättre på att stanna upp. Mulle är väldigt bra på att stanna upp och njuta av stunden. När vi är nere hos Wilma i Holland kan hon stå djupt försjunken och titta på när Wilma rider medan jag samtidigt rensar ogräs, plockar bajs och springer in och sätter på kaffe, berättar Knattan.

”Mulle” är Malena Behring, erfaren veterinär och en del av avelsvärderingsnämnden inom SWB. Hon är en av Knattans allra bästa vänner sedan ungdomsåren och även gudmor åt Wilma.
– Både Mulle och jag hävdar att vi blev kära i varandra när vi träffades, som vänner alltså, berättar Knattan, som träffade Mulle under sitt sabbatsår efter gymnasiet.

Knattan hade bestämt sig för att läsa medicin men ville först ta ett år för att bara jobba med hästar, vilket hon gjorde hos Caroline Asker på Stall Rancho i Skåne. Det var där hon träffade Mulle, som hon sov skavfötters med i ett halvår – och på den vägen är det.
– Mulle har varit med överallt, på i stort sett alla mästerskap och sist nu i julas när vi var hos Wilma i två veckor. Hon är som en andra mamma åt Wilma, förklarar Knattan.

Knattans egen ridkarriär började i sjuårsåldern med en bångstyrig ”sommarponny”. Hon hoppade senare SM på ponny och red upp till 1,45 på häst.
– Men jag har aldrig haft Wilmas tävlingspsyke, det har hon efter Micke. Ju svårare uppgift, desto coolare blir hon.

Inte behövt lyfta Wilma

Att stå vid sidan av har varit nervöst, men även om det har gått dåligt har Knattan aldrig behövt lyfta Wilma. I stället har hon fått ta hand om sin egen oro över att Wilma skulle bli ledsen, vilket hon dock sällan har blivit.
– Det låter nästan för bra för att vara sant, men Wilma är otroligt lättsam att vara omkring. Hon är väldigt förnöjsam och ältar aldrig saker. Jag är väl den som ibland kan bli lite frustrerad, berättar Knattan.
– ”Happiness är reality minus expectations”, brukar jag säga, och Wilma har väldigt bra expectations. Det gör det mycket lättare.

Att Wilma numera befinner sig permanent i Holland, där hon driver Dreeling Sporthorses tillsammans med pojkvännen Ciaran Dreeling, är för Knattan en stor lycka. Även om det inneburit en stor omställning att inte längre vara inne i det eviga ekorrhjulet kring tävling och hästar, som det var när Wilma fortfarande bodde hemma.
– Wilmas flytt kom lite i ett läge när det hände andra saker i livet, vilket var tur. Josefins graviditeter, mina forskningsprojekt och åtaganden på jobbet gav mig möjlighet att fylla på de burkar i livet som jag tidigare fyllt på med mockning och hästar.

Hon känner ingen sorg över den tid som har flytt, utan är i stället djupt tacksam över hur ”livsrouletten” har fallit ut.
– Jag ser det som en stor gåva att ha fått den tiden tillsammans med Wilma. Det är ju väldigt speciellt att få vara så nära sitt barn under en åldersperiod då det kan vara ganska svårt att få den kontakten. Vad som än händer sedan så lägger man grunden till en speciell relation, där man känner varandra utan och innan.

Företagsförsäljning blev hästinvestering

Tanken på att skaffa egen häst när Wilma flög ut fanns där, men var aldrig ett alternativ. I stället blev hon hästägare åt Wilma och Ciaran. Något som blev möjligt tack vare ett medicinskt patent som Knattan sålde till ett läkemedelsföretag 2013.
I dagsläget har hon investerat i fyra hästar och hon var även delägare i Con Taggio som såldes till Beezie Madden 2016.

Försäljningen gjorde det möjligt för Wilma att köpa huset på sin och Ciarans gård och även att investera i nya potentiella stjärnor.
– Det är spännande att hitta hästar och sedan se vad de kan bli. Det är ett roligt projekt som vi har tillsammans, berättar Knattan.

Wilma skickar dagligen bilder och filmer, och mor och dotter har en nära och tät kontakt, ”det är nog inte helt normalt”, menar Knattan. Trots att hon inte är med Wilma fysiskt, känner hon sig ändå väldigt delaktig.

Det jobbigaste med att vara långt borta är främst om Wilma skulle råka ut för en olyckshändelse, vilket hon gjorde på framhoppningen i Borås för ett antal år sedan. Hästen slog i bakbommen på en oxer och gjorde en volt, Wilma flög med ansiktet före ner i manegesanden och slet i stort sett upp hela underläppen ner över hakan.
– Då hade hon kunnat dö. Mulle kallade det för en kattskada, en sådan som katter får när de hamnar under en bil, säger Knattan som stod vid hindret när det hände.

Känner både kärlek och rädsla för sporten

Att det är en riskfylld sport är det enda som den annars mycket pragmatiska Knattan inte riktigt kan skaka av sig. Häromdagen ringde Wilma och berättade att en av hästarna börjat ställa sig igen, ”han ställer sig rätt upp”, berättar Knattan med en djup suck.
– Lika mycket som jag älskar sporten, lika rädd kan jag vara för att det ska hända något.

Fakta

Ann ”Knattan” Hellström

Överläkare, forskare och professor. Har prisats för banbrytande forskning om för tidigt födda barn.

Mamma till Josefin, 34, William, 32, och Wilma, 27 år. Wilma är framgångsrik hoppryttare och driver Dreeling Sporthorses med pojkvännen Ciaran Dreeling i Holland.

Mormor till Josefins lilla Rufus och Maggie, och matte till hunden Greta. Gift med Mikael Hellström.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2020.