Dressyr
9 februari 17:28
Ridsportplus

Ridsportmamman: ”Livet är som framridningen – en boxningsring”

Ridsportens mammor, del 1I Ridsports nya intervjuserie får du ta del av svårigheterna och glädjeämnena bakom kulisserna. Här lägger vi de klassiska sportfrågorna åt sidan och går på djupet. Du får en inblick i vardagen och kommer några av landets alla ryttarmammor in på livet. Först ut är Sigrid Bergåkra, som trots svåra motgångar står starkare än någonsin med sina tre döttrar. De är ett sammansvetsat team som inte tvekar att simma mot strömmen i ridsportens ankdamm.

Ridsportmamman: ”Livet är som framridningen – en boxningsring”
”Jag har märkt att det inte är okej att vara bra på för många saker. Om jag är bra som tränare och på att rida in unghingstar, då kan jag omöjligt vara bra på att laga mat också.” Foto: Roland Thunholm

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Att skugga Sigrid Bergåkra en dag är som att slå följe med en virvelvind. Vi börjar med en snabb tur genom det ombyggda svinstallet på hälsingska Bergåkra Gård, med stallgångar breda som flygplansrakor, nyfikna hästmular och småhundarna Min, Din och Jippi i släptåg.

Sedan frukost med en kopp te – ”fast jag dricker helst O’boy”– sötlimpa med messmör och skuren paprika i köket i familjen Bergåkras gula trähus som ligger precis bredvid stallet. ”Det är lite bonnigt här”, säger hon flera gånger. I husen runt omkring bor Sigrids äldre bröder Bengt-Olof och Lars, med vilka hon driver gården och delar middagsbord med större delen av veckan, ”ungefär som man levde i det gamla bondesamhället”.
– Vi hjälps åt och är oumbärliga för varandra. Men om man blir kvar hemma med sina bröder kallas man ”gammeljänta” här uppe. Min syster hoppades verkligen att jag skulle hitta någon i ”Bonde söker fru”, säger Sigrid Bergåkra.

Wsigrid-bergakra-4-200113-rt_sv
Sigrid Bergåkra är svårklassryttare och B-tränare i dressyr, unghästutbildare och uppfödare. Hon är mamma till Cecilia, 18, Emilia, 15, och Olivia, 13, alla tre med flertalet mästerskapsmedaljer på meritlistan. 2016 blev hon känd för svenska folket genom sin medverkan i tv-programmet ”Bonde söker fru”. Foto: Roland Thunholm

Samtidigt ringer landslagsledaren Pytt Hamberg och Sigrid växlar några ord om mellandottern Emilia, som hade oturen att bryta foten när hon blev trampad av en häst före nyår. ”Men hon rider lite barbacka och det är full fart ändå”, säger Sigrid och ler med mobilen mot örat. Tonen är varm och hjärtlig.
– Vi har fantastiska landslagsledare just nu, de är nästan underskattade. Sedan förstår jag att det kan bli kontroverser ibland. Att ta ut lag är inte lätt, säger hon när hon lägger på luren.

”Du måste leverera rätt resultat”

Även ryttarna är oerhört seriösa och det finns inget ryggkliande som kan ge någon en språngbräda uppåt, menar hon.
– Du behöver inte känna rätt personer, men du måste leverera resultat. Rätt person kan dessutom visa sig vara fel person i slutänden.

Att både hon och döttrarna Cecilia, Emilia och Olivia agerar som förebilder när de är ute på tävling och syns i sociala medier håller Sigrid stenhårt på.
– Ju bättre det går för mina döttrar, desto trevligare måste vi vara, säger hon och tillägger att avundsjukan annars lätt väntar runt hörnet.

Ibland blir de ändå föremål för missunnsamhet, som exempelvis när de blev feldirigerade med flit på vägen till veterinärbesiktningen under ett EM – av en svensk. Tidspressen blev inte akut inför start, ”men det var på näppen”.
– Jag tror dock på att ”karma is a bitch”. Om du själv är ärlig och schysst i alla situationer, då får du det tillbaka.

Det finns alltid tid för att säga hej och se andra

På Naturlära Ridgymnasium, som Sigrid startade ihop med Karin Ånöstam på Bergåkra Gård för åtta år sedan, har de ett motto som lyder ”hej, tack och förlåt”. Det är också den devis som Sigrid och hennes döttrar lever efter.
– Du behöver inte småprata med alla, men att säga hej och se andra, det har du alltid tid för.

Att säga hej har dock visat sig vara en sanning med viss modifikation efter Bonde söker fru 2016, där Sigrid målades upp som något av en manslukerska.
– Jag har blivit mer restriktiv med hur jag säger hej till manliga kollegor och jag har fått lära mig att man ska låta bli andras pappor. Att vara för trevlig och vifta med håret, det går inte för sig, säger Sigrid.

Samtidigt har ”Bergåkrabrudarna”, som kvartetten taggar sig med glimten i ögat, fått mycket hjälp av både mammor och pappor när de är ute på tävling.
– Det är en jättefin cirkus och de flesta är väldigt go, säger Sigrid och utelämnar pluraländelsen på hälsingevis.

Det börjar dra ihop sig för nästa punkt på dagens schema – ett akut rovdjursmöte med anledning av den stora flocken vargar som rör sig nära bygdens kreatur. Ett antal får har blivit rivna och nyligen skrämdes en häst så illa att den fick avlivas.
–  Jag är varken vargkramare eller vill utrota vargen. Min största oro är hur människor hanterar varandra i frågan som har blivit väldigt infekterad.

En riksdagsman är på plats och det blir ett sansat möte hemma hos en fårbonde, där fåren lammar i ladan under mötets gång. Sigrid visar mobilbilder på egna hästar som har skadats i hagen vid ett par tillfällen, sannolikt av rovdjur. Hon för ett lyhört resonemang. Det sista hon vill är att skapa löpsedlar av typen ”Bonde-Sigrid vill skjuta av varg”.
– Då har vi snart djurrättsaktivisterna här och de är vi livrädda för, även om vi har rent mjöl i påsen, säger hon och tillägger att de då och då dyker upp på internationella tävlingar.

Gläds över en levande landsbygd

Efter rovdjursmötet är det dags för lunch på ett närliggande spa som drivs av en väninna till Sigrid. Sigrid visar runt i spaavdelningen, lika stolt som om det vore hennes egna ställe. Hon är orolig över utarmningen av landsbygden och gläds över de entreprenörer som håller landsbygden levande. Även hon själv har varit nära att flytta sin och döttrarnas bas söderut, till den välkända familjen Hammarströms gård utanför Höllviken i Skåne.
– Men nej, det kändes inte rätt. Många tror att man måste ha guldknoppar på boxarna och bo centralt när man rider internationellt, men jag vill visa att det går ändå. Det går att bo bland björnar och vargar och ha tävlingshästar på lösdrift – och ändå ha ett professionellt, internationellt mål. Kan vi så kan andra.

Hon fortsätter att visa runt och kommer till pooldelen där det är varmt och fuktigt.
– Här försöker jag simma så ofta jag kan, det mjukar upp mina leder, säger Sigrid, som är reumatiker, och går vidare mot restaurangen.

Wsigrid-bergakra-9-200113-rt_sv
– Barnen behöver veta vad allting kostar, säger Sigrid, som driver ett självförsörjande lantbruk och undviker att knyta ekonomiska band som kan göra henne beroende av andras gunst. Foto: Roland Thunholm

Vyn över Ljusnan får lunchmaten att smälta i munnen. Sigrids unga stallchef Josefin Björklund, Naturläras rektor Karin och husmor Monica O’Nils är på plats. Det är ett riktigt powergäng som känner varandra väl. Att dra i gång ett ridgymnasium är inte snutet ur näsan och det har tagit sin lilla tid, men nu är skolan full och söktrycket från ungdomar över hela Sverige ökar.

Laddar batterierna under vintern

Det pratas goda minnen från Kina-utbytet för några år sedan och det tittas på nytt porslin till elevmatsalen. En mäktig regnbåge träder plötsligt fram i dalgången över älven utanför. Alla blir exalterade.
– Jag älskar vintern och den här tiden på året, det är då jag laddar batterierna, säger Sigrid samtidigt som hon förevigar regnbågen med mobilen.

Tillbaka på Bergåkra Gård strålar Sigrid, Cecilia, Emilia och Olivia samman i vardagsrummets hörnsoffa, kärleksfullt omslingrade med Min, Din och Jippi.

Efter en uppslitande skilsmässa 2012, följd av en vårdnadstvist som tog slut först för ett år sedan och en bodelningsprocess som påverkat ekonomin, känner Sigrid att det har blivit dem mot världen.

Ju bättre det går för mina döttrar, desto trevligare måste vi vara.

Den svåra tiden har svetsat samman mor och döttrar och har väckt en revanschlust som sannolikt är en stor del av förklaringen till raden av sportsliga framgångar, främst i dressyr men även i hoppning och fälttävlan, och den framgångsrika hästförädling som i dag bedrivs på Bergåkra Gård. Att Cecilia debuterade Grand Prix blott tolv år gammal och tog EM-silver som 13-åring i childrenklassen i franska Vidauban med kompanjonen Pehr Marklunds uppfödning, hingsten I Do Kiss, säger mycket om urkraften i kvartetten.
– Grand Prix är ouppnåeligt sa någon när jag var liten, men det är bättre att säga att det är en utmaning. Då flyttar du fram gränserna för vad som är möjligt och svårt, säger Sigrid, som redan när barnen var små lät dem känna på lite piaff och passage.

Döttrarna ska vara medvetna om ekonomin

Sigrid har dessutom fostrat små entreprenörer som sköter allt det praktiska kring tävlandet själva, såväl budget och planering som packning och arbetet med sponsorer och sociala medier. Något som hon förmedlar till andra som ett viktigt råd på landslagsträffar.
– Barnen behöver veta vad allting kostar, säger Sigrid, som driver ett självförsörjande lantbruk och undviker att knyta ekonomiska band som kan göra henne beroende av andras gunst.

Att delta i Bonde söker fru, Fångarna på fortet och Farmen var ett sätt att resa sig ur askan för Sigrid.
– För mig var det ett sätt att ta tillbaka greppet om tillvaron och bli igenkänd så att inget kan hända oss obemärkt. Jag vill inte känna mig svag eller vara ett offer – vi ska inte behöva huka oss för någon eller något. Oavsett vad som händer kan ingen ta ifrån oss kompetensen, det vi kan.

Man måste helt enkelt våga ta plats, både i livet och i sadeln. Eller som Sigrid uttryckte det inför Cecilias första internationella dressyrstart:
– Framridningen är som en boxningsring. Du kan inte låta dem rida på dig. Du är liten och blond, men du ska göra din öppna och din sluta utan att hela tiden väja för alla andra. Du kan gärna le när du rider, men du måste ta kommandot.

Fakta

Sigrid Bergåkra om …

Wsigrid-bergakra-14-200113-rt_sv
Sigrid Bergåkra. Foto: Roland Thunholm

… pondus: Pondusen i dressyr är vem som står vid ringside – om det är en känd tränare då måste det ju gå bra. Men det som räknas är det som händer i ringen.

… ledvärken: Smärtpåslaget gör mig trött. Vilar jag släpper värken, men i stället blir jag stel. Att simma och rida är det bästa. När jag rider har jag inte ont någonstans.

… utanförskap: Vi är inte utanför, men vi är heller inte helt med. Jag är intresserad av andra och hur de gör, men jag känner inte att jag måste hänga i någon viss lastbil.

… relationer: Det som tär på en mest är tjafs och dåliga relationer. Det gör en sjuk. Samtidigt är relationer det viktigaste vi har.

Expandera

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2020.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 123 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden