Rörelserevolutionen: ”Jag stod där totalsågad”

I sommar släpper Ingvar ”Fredric” Fredricson sina memoarer. En stor del handlar om åren på Flyinge, men tiden som forskare vid SLU beskrivs också ingående.

– När jag kom till Stutis (så kallades veterinärutbildningen på den tiden, reds anm) trodde alla att hästen skulle försvinna och siktade på lantbrukets djur. De flesta har i dag inte en aning om hur svårt det var att vara hästintresserad på den tiden, när nästan alla fram till 1980-talet var helt övertygade om att hästarna skulle försvinna. Sedan gick alla kvinna ur huse och nu finns det 365 000 hästar i stället för som då 70 000 hästar. Det är rätt kul, det jag gjorde i motvind landade i medvind, säger Fredric.

När han under tredje året ville forska på rörelsemekanik hos häst skakade alla på huvudet.

Blev förbannad

År 1963 lovade professor Eric Åkerblom att eleverna, eller kandidaterna som man sa, skulle få se hur travare rörde sig i ultrarapid. Professorn tog fram en plansch med ett foto och sa ”här ser ni hur den svävar i luften”. Därefter kom en ny plansch med kommentaren ”och här ser ni när den landar”.
– Det var allt! Jag blev skitförbannad och sprang ut på lunchrasten för att leta rätt på en ultrarapidkamera. Det gick inte att köpa, men på KTH fick jag reda på att det hette höghastighetskamera och att Chalmers hade en som man kunde hyra för 2 500 kronor, vilket motsvarar mer än 30 000 kronor i dag.

Tro det eller ej, men professor Åkerblom beviljade pengarna. Därefter fick Fredric hjälp av forskare på KTH, FOA och Saabs flygdivision. På Saab studerade man flygplanet Viggens landningsbeteenden med datoriserad fotogrammetrisk analys, och företagets civilingenjörer ställde upp ideellt. De programmerade om flygplansmetoden till analys av hovarnas tredimensionella landning i travbanan.
– Vi såg att travbanorna var felkonstruerade. Jag bad Svensk Travsport om pengar för forskning och sa att det vore bra för hästarna och för spelsäkerheten att se på banorna, men jag fick nej. Jag stod där totalsågad med byxorna nere.

Fick fem års finansiering

Men skam den som ger sig – Fredric åkte över till USA och lyckades efter mycket om och men få de amerikanska travorganisationerna att finansiera fem års forskning. Stutis flyttade till SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, år 1974 och då fick de anslag både till en minidator och en rullmatta.

Forskningen visade att travbanorna inte bara behövde doseras i svängarna utan också att banor bör ha bra svikt för att vara hästvänliga.

Vändningen kom när det skulle byggas en ny travbana i Danmark. En dansk kirurgiprofessor ville ha hjälp av Fredric med konstruktionen, och de tog med två arkitekter i projektet.
– När banan skulle invigas sa många svenskar ”nu ska vi se det stora fiaskot”, men de danska kuskarna sa ”det är dejligt”. Det ledde till färre galopper, förr galopperade hästarna ofta i kurvorna. Hade inte danskarna varit så hade vi fortfarande kört på stenhårda banor. Sedan blev alla travbanor i Sverige snabbt ombyggda.

Kraftfull bevisning

En gång var Fredric tvungen att vara extra finurlig för att bevisa sin sak. Hong Kong Jockey Club ville ha hjälp med att bygga om en galoppbana.
– Jag berättade vad vi kommit fram till för en massa kinesiska experter men jag märkte att de inte trodde på mig. Då tänkte jag att nu ska ni få se. I två Volkswagenbussar fick experterna med 65 kilometer i timmen åka in i en kurva som saknade övergångskurvor och var underdoserad. Effekten blev dramatisk. Det blev ett så tvärt knyck att bussarna höll på att slå runt. Efter det tvivlade ingen på vad jag hade sagt och övergångskurvor lades in när banan byggdes om.

Man tävlar ännu, i allt högre farter, på stenhårda vägkonstruktioner.

Även om de svenska travbanorna i dag är ombyggda med övergångskurvor och rätt dosering är Fredric inte nöjd. Svikten saknas.
– Man tävlar ännu, i allt högre farter, på stenhårda vägkonstruktioner.

Talar om SLU med stolthet

När Fredric blev chef på Flyinge blev det andra saker att bita i än kurvor. Men han talar om biomekanikforskningen på SLU med stolthet.
– Det finns många väldigt duktiga forskare som är världsledande på biomekanik och det är kul. Nu gör SLU-professorn Lars Roepstorff mätningar på hoppbanor på stora tävlingar så att det inte händer som vid OS i Aten, att hästar skadades.

Fredric ville tidigt ta fram en objektiv metod för att mäta hältor, för han menade att det inte räcker med det mänskliga veterinärögat.
– Men det fanns inte datorer och elektronik. Nu har jag fått uppleva att det jag drömde om som kandidat har blivit verklighet, när SLU-docenten Elin Hernlund gjort verklighet av saken med sin Sleip-metod. Jag pratade med Peder (sonen Peder Fredricson, reds anm) häromdagen och han sa att det är jättebra att i sin smartphone kunna kolla upp sina hästar efter träning för att se om det hänt någonting.

Fakta

Tränar agility med ungdomar

• Namn: Ingvar Fredricson.
• Ålder: 86 år.
• Bor: På Österlen.
• Gör: Veterinärprofessor.
• Familj: Hustrun Stina, barnen Jens, Peder och Anna, barnbarn.
• Aktuell: Släpper sina memoarer under Falsterbo i sommar. Hans bok om Flyinge kommer ut i nytryck.
• Hoppas på: Att Jägersro ska lägga in ett sviktlager när den nya banan byggs. Det finns till exempel gummibetong, men man är rädd för att gå först så jag tror inte det blir gjort.
• Fritidsintresse: Skriver, läser, spelar klarinett och tränar sin unga Grevlundare i agility.
• Ingvar Fredricson om vad han är mest stolt över med sin forskning: ”Att jag inte gav mig. De trodde inte ett skit på min forskningsidé på Stutis. Men jag har aldrig sprungit i gäng, utan har alltid gått mina egna vägar, annars hade det nog inte gått.”

1972 disputerade Ingvar Fredricson med sin avhandling Equine joint kinematics and co-ordination.

Så påverkas hästen av underdosering

• För att kunna behålla sitt spår tvingas hästen motverka den utåtriktade kraft (centrifugalkraften) som den utsätts för genom att ansätta sina ben, särskilt det inre frambenet, ofysiologiskt snett i banan och samtidigt ändra påskjutet genom att föra bakdelen ut mot det yttre sulkyhjulet.
• Genom att travaren tar två steg i sekunden, och kraften mellan hoven och travbanan är ett ton, utsätts samtliga ben, men alldeles särskilt det inre frambenet, för stora ofysiologiska belastningar med ökade förslitningsprocesser och risk för hälta.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2023 och är den första delen i en artikelserie om hästens biomekanik. I nästa del som kommer i Ridsport nummer 14/2023 möter vi Gillian Higgins som illustrerar hästens biomekanik på ett minst sagt kreativt sätt.