”Ryttarna stöps tidigt i sin gren”

Ridning har blivit mer sterilt, alltså mer renodlat gren för gren. Varje gren är också mer renodlad i sig. Man tror att man inte behöver inslag från annat jobb än det den specifika grenen kräver. Miljön blir mer kontrollerad (dressyr), hindren har mindre variation (hoppning) och hästarna är mer specialiserade. När dessutom pengarna styr i större utsträckning finns mindre utrymme för initiativ. Man måste passa in i mönstret.

Hopponnyer kan många gånger inte ridas i en vettig form, dressyrhästar kan inte ridas utanför ridbanan. Ryttarna stöps tidigt i sin gren.

Jag tycker inte att de amerikanska bedömningssporterna Hunter och Equitation är idealiska, även de är rätt ”smala” i sitt tänk. Däremot tror jag att vi bör öppna upp för fler bedömningssätt, speciellt för yngre ryttare. En bra grundutbildning bör ha prioritet i alla grenar, inte bara snabba resultat. Det måste få högre status att vinna liknande tävlingar.

Det är också skrämmande att det anses normalt att hästarna behöver behandlas med jämna mellanrum.

Varför inte införa pris för den bästa ryttaren, olika nivåer sammanslagna? Ett meetingpris för ryttare. För de yngre kanske även i olika grenar eller bedömningsformer.

Man kan inte nå toppen om man hoppar över flera steg i grundutbildningen. Kan det dessutom vara så att tränarna, efter att ha hittat häst till eleven, inte tittar med tillräckligt kritiska ögon på utvecklingen och målen som sätts upp utifrån förhoppningar hos ryttare och eller föräldrar?

Är hästarna så talangfulla att det går att komma undan med genvägar?

Testa fler saker hos hopphästarna, lite mer mod (hindertyper) och precision (till exempel smalare hinder). En mur kan numera ha stort utslag på alla nivåer. Det kan inte bli mycket mer tekniskt utan att utmana säkerheten.

Domarna inom dressyr måste prioritera klassisk form mer, och inte godkänna cirkusuppvisningar och ihopdragen form. Det finns de som jobbar för detta, hur kan det komma sig att de inte får genomslag?

Är hästarna så talangfulla att det går att komma undan med genvägar? Vi biter oss själva i svansen om vi hoppar på det tåget.

Det är också skrämmande att det anses normalt att hästarna behöver behandlas med jämna mellanrum.

Det kanske är läge att följa upp olika former av nättävlingar som dykt upp nu i kristider. Anonymt deltagande har diskuterats länge. Det är även en intressant form ur miljöperspektiv.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2020.