Ökat behovEtt dräktigt och digivande sto har ett ökat behov av näring och protein. Men även behovet av makro- och mikromineraler förändras – och skiftar i mängd.
Så är mineralbehovet vid dräktighet
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Under dräktigheten ska stoet producera en helt ny individ och behöver de nödvändiga byggstenarna för att kunna göra det.
Makromineralerna kalcium och fosfor behövs framför allt för skelettets uppbyggnad. Under digivningen ska stoet producera en hel del mjölk. Även det kräver relativt stora mängder av både kalcium och fosfor.
Ett högdräktigt sto behöver nästan den dubbla mängden kalcium och fosfor jämfört med underhållsbehovet, och under de första tre månaderna som digivande är behovet nästan tre gånger så högt som underhållsbehovet.
Här är det viktigt att komma ihåg att mineralgivan inte är hästens enda mineralkälla. Om du dubblar givan mineraler kommer du inte att dubbla mängden mineraler som hästen får, eftersom det även finns mineraler i grovfoder och eventuellt kraftfoder. Här kan det behövas lite matematik för att se till att behoven är tillfredsställda.
Viktiga kvoter
Glöm inte att räkna både på att minimibehoven är uppfyllda och på att kvoten mellan kalcium och fosfor blir lagom. Behovet av magnesium ökar något, men inte så mycket, under senare delen av dräktigheten och under digivningsperioden. Samma sak gäller salt (NaCl).
När det gäller mikromineraler fördubblas behovet av mangan, koppar, zink och kobolt under dräktighet och digivning. Behovet hos ett dräktigt sto ser ungefär likadant ut som för den arbetande hästen. När det gäller järn är behovet upp emot tre gånger så stort. Selen är viktigt för det dräktiga stoet, men behovet är detsamma som underhållsbehov eller vid arbete. Mängden behöver alltså inte ökas.
Koll på jod
En mikromineral som det kan vara bra att ha lite extra koll på under dräktigheten är jod. Behovet ligger på samma nivå som underhållsbehovet eller behovet hos en arbetande häst. Men toleransnivån, det vill säga den nivå när det börjar bli skadligt, är betydligt lägre. Både brist på jod och för stor giva jod kan orsaka dödfödda eller svaga föl.
Tång och alger är generellt rika på jod och det kan vara klokt att undvika att ge detta till ett dräktigt sto.
Överutfodring av både makro- och mikromineraler är onödigt, så se till att du har koll på vad stoet får i sig. Då får fölet de bästa förutsättningarna att bli en hållbar och frisk häst.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på