EHV-1En svensk åkte till Valencia med fem hästar och kom hem med tre. En annan blågul ryttare körde sin sjuka häst i box med veterinärassistans raka vägen från Sunshine Tour till klinik i Belgien. En tredje blev ryttarnas representant på tävlingsplatsen.
Så drabbades Sverige av EHV-1
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det var den 27 februari förra året som den svenske hoppryttaren Carl-Walter Fox tog kontakt med Ridsports redaktion: ”Allt är kaos här. Hästar kan inte stå upp själva och faller ihop, hästar dör. Kliniken är full. Jag har fem hästar med mig hit men tar inte för givet att jag får med mig alla hästar hem”, skrev han.
Då hade det gått sju dagar sedan tävlingsveterinären meddelade FEI att flera hästar på tävlingsplatsen hade feber. Tävlingarna var stoppade sedan fem dagar och av de ungefär 150 hästar som fanns kvar på området hade 72 symptom.
Bland dem fanns Viktoria Sanders två topphästar Smokey och Quintano. Smokey hade vunnit finalen för 6-åringar i Valencia en vecka innan han avlivades på klinik i Spanien. GP-hästen Quintano dog i slutet av mars.
– Det var en stor chock och sorg. Men faktiskt gick det ganska snabbt att komma över det där, säger Viktoria Sander, som liksom de flesta andra på plats i Valencia engagerade sig i arbetet med att ta hand om alla sjuka hästar på tävlingsplatsen.
”Kommunikationen var dålig”
Den 5 mars har den svenska hoppryttaren Annika Axelsson planerat att åka hem från Sunshine Tour i södra Spanien till Belgien med sina hästar då en av dem insjuknar i feber. Det skulle visa sig bli det första fallet med EVH-smitta från den stora touren, som avbröts bara några dagar senare.
– Det var en otroligt jobbig situation, kommunikationen var dålig och ingen visste riktigt hur situationen skulle hanteras. Hästen isolerades men arrangören menade att det inte var EHV-1 och hästen testades först efter några dagar, med ett negativt svar. Då hade hon fått neurologiska symptom och de förberedde för att kunna hänga upp henne i hängmatta, men hon blev aldrig så dålig att det behövdes, berättar Annika Axelsson, som lämnade tävlingen som planerat med sina andra hästar.
– Det var framför allt jobbigt för min hästskötare som var kvar där och såg hur hästen blev sämre. Stoet hade svårt att koordinera sina rörelser och svårt med balansen.
Var kvar på kliniken en hel månad
Annika Axelssons hästskötare Olivia Ytterell fick mycket hjälp och stöd av den belgiske landslagsveterinären som fanns på plats. Efter en och halv vecka sattes hästen på en lastbil med en stor box till förfogande för en väl planerad resa. Hon kördes hela vägen till klinik i Belgien utan att lämna lastbilen på grund av smittorisken. Vilan från resandet fick hon när lastbilen stod stilla och veterinär var med på hela resan. Resan bedömdes som nödvändig för att rädda hästens liv och tilläts därför.
– Hon testade positivt när hon kom hem och var kvar på kliniken en hel månad. Nu är hon återställd men hon är inte kvar hos mig, säger Annika Axelsson, vars andra hästar också testade positivt efter hemkomst, men inte blev så sjuka.
Ytterligare några hästar på Sunshine Tour blev sjuka, men det var långt ifrån samma kaos där som i Valencia, 80 mil därifrån. Carl-Walter Fox hade där utsetts till ryttarnas representant och kämpade med flera egna sjuka hästar både på tävlingsplatsen och på klinik.
”Jag kommer aldrig att åka tillbaka till Valencia”
Han vittnar om precis det som framgår i FEI:s rapport: dålig kommunikation och svårt att veta vem som egentligen höll i rodret under utbrottet. Han fick dock med sig alla sina hästar hem, till skillnad från Viktoria Sander.
– Jag är mycket mer försiktig nu och tänker mig för om jag verkligen ska åka. Och jag kommer aldrig att åka tillbaka till Valencia. Men ska man ta fram topphästar måste man ju tävla dem, så är det bara. Och trots sorgen måste jag gå vidare, så är det bara, säger Viktoria.
Annika Axelsson framhåller också lärdomarna från utbrottet:
– Nu kollar jag extra att boxarna verkligen är rengjorda när jag kommer till en tävlingsplats, till exempel. Och så är det bra att de har infört att man ska tempa hästarna varje dag på tävlingar. Det hjälper också till att hålla koll.
Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2022.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på